Ranong, Ranong, Thailand (del 2)
(26/2-26) Ikväll kom det ett par regnskurar och en hel del åska. Första nederbörden på hela resan på nästan två månader. Jag var tvungen att gå ut i regnet en stund bara för att känna på regnet!
(22/2-26) Ytterligare en dag av att inte göra någonting alls. Min kropp säger till mig att den behöver vila just nu. Jag har kört en snällare diet idag för magens skull och inte druckit kaffe ens. Definitivt ingen alkohol.
Ett par reflektioner. Ranong är verkligen fridfullt, lugnt och tyst. Dessa egenskaper brukar sällan ingå i den långa lista av positiva saker som generellt definierar Sydostasien. Jag är tacksam över att jag hamnade här. Det var helt oplanerat att jag skulle åka hit efter Prachuap Khiri Khan. Att jag dessutom nu stannat längre än väntat här gör absolut ingenting.
Jag insåg idag att denna lilla stad har influenser från Kina, Myanmar och Malaysia utöver Thailand. Hela trakten är väldigt intressant. Alla verkar nöjda och glada och lever tillsammans utan konflikter. Det kan man inte säga är situationen i de fyra sydligaste provinserna i Thailand.
Idag har jag verkligen fått tid och lugn och ro att planera mina kommande veckor, ja även månader, mer i detalj. Mycket givande dag. Jag hoppas vara mer aktiv imorgon igen. Vi får se om det blir någon utflykt imorgon. En sak till, dagsturen till de tre öarna jag nämnde i förrgår finns inte tillgänglig på flera veckor. Jag var förbi resebyrån igår igen och frågade om den körs varje dag. Den verkar inte köras mer än typ en gång i veckan och är fullbokad i flera veckor framåt. Det innebär att det inte blir av för mig. Jag får försöka roa mig med annat. Jag blev lite besviken över det här då den såg mycket lovande ut på papperet.
(21/2-26) Fortfarande sjuk. Flera anställda på hotellet klagar också så det går nån sorts influensa i trakten. I tropikerna cirkulerar virus året runt så det är inget konstigt med det. Det som rensar bort dengue nu är att jag har fått lite hosta. På det sättet är hostan befriande även om det låter konstigt. Misstänker man dengue är det viktigt att provta för det i tid. Här i Sydostasien bör det alltid finnas kliniker man kan vända sig till för diagnos.
När jag hade ätit middag idag noterade jag att den norra delen av huvudgatan (Ruangrat Road) här i centrala Ranong har stängts av. Det är förmodligen den vanliga lördagsmarknaden medan avstängningen i den södra delen av gatan i förrgår var relaterad till det kinesiska nyåret. Lördagsmarknaden pågår mellan december och april varje år.
Jag tänkte gå ut och titta på marknaden en sväng ikväll. Blir att gå och lägga sig tidigt efter det. Jag har också fortsatta problem med magen nu igen. Det verkar dock inte vara något allvarligt.
(20/2-26) Det har varit en mycket lugn dag idag som till största delen har spenderats på hotellrummet. Jag var förbi den enda resebyrå jag känner till efter frukost. Jag fick en idé att jag skulle kolla vad för slags eventuella dagsturer dom har att erbjuda. Det hade varit kanonbra att få hjälp med det då jag nu kommer att stanna här ett antal nätter igen. Jag har lite planer för egna dagsturer, men behöver något mer. Dom presenterade två olika dagsturer för mig. Den ena var att åka över till Myanmar vilket jag är helt ointresserad av. Den är skräddarsydd dagstur för folk som vill göra visa run. Den andra dagsturen ser verkligen ut som en juvel i mina ögon. Den går ut på att besöka tre öar i en nationalpark en bit söder om staden. Det är mycket troligt att jag kommer att boka den. Den såg dessutom väldigt prisvärd ut med lunch och snorkling inkluderat utöver transporten.
Jag har idag även börjat få ordning på hur de närmsta 4-6 veckorna kommer att se ut här i Asien. Trevligt att få jobba lite med det när man är lite halvkrasslig och har bra hotellrum avseende arbetsplats att sitta med laptopen.
(19/2-26) Tillbaka i staden på fastlandet igen. Ranong är en väldigt trevlig stad att återvända till. Det har varit ett fantastiskt trevligt äventyr. Jag lyckades fixa 10 nätter på öarna Koh Phayam och Koh Chang (6+4) vilket är fantastiskt bra då jag ett tag var nära att ge upp och fortsätta söderut landet istället. Väl därute så visar det sig att en hel del folk bokar boende på någon av öarna (beroende på vilken ö som är favorit) ett år i förväg! Jag skulle nog aldrig komma på tanken att boka boende så långt innan. Det här görs upp med ägarna av boendena, alltså utanför bokningssajterna.
Tillbaka till Ranong idag med speedboat från Koh Chang.
Livet är paradisiskt därute. Samtidigt så är det rätt tufft på vissa sätt. Inga bekvämligheter existerar. Kalla duschar, ingen AC och rätt mycket mygg. Särskilt då vid soluppgång och solnedgång. Det finns en risk för malaria i och med att öarna ligger så pass nära Myanmar. Dengue fever finns det alltid risk för. El hade jag dygnet runt på båda öarna. Mestadels tillgängligt via solenergi. Internet-tillgången är begränsad också såklart, vilket inte är ett stort problem då en anledning att åka ut och bo på den här typen av öar är att inte vara uppkopplad.
Jag bodde på tre olika ställen ute på öarna. De två sista var mycket bättre än det första. Dom två var båda familjeföretag som ger sina kunder extra mycket för pengarna i form av omtanke och fantastisk service. Jag skulle särskilt vilja framhålla burmeserna som jobbar som anställda åt dessa fåtal familjer som driver dessa företag. Dom är extra trevliga och helt outtröttliga. Jag gissar på att dom är relativt underbetalda. Satt intervjuade en av de anställda på Mama’s Bungalows häromkvällen. Han berättade att han inte varit tillbaka till Myanmar och hälsat på släkten på tio år. En stor anledning är att han ha inte har råd att flyga, vilket också måste ske från Bangkok, vilket gör att han måste ta sig från Ranong till Bangkok också. Då han inte har råd att flyga kan man ju tycka att det borde vara enkelt att ta sig in i Myanmar landvägen då man ser landet från Koh Chang. Problemet med det är att det blir ännu dyrare att flyga då han garanterat blir stoppa i ett antal checkpoints där han vid varje är tvungen att bara stora mutor för att komma igen. Nu pratar vi alltså om ett land han är medborgare i. Det säger lite om hur landet Myanmar fungerar. Riktigt tragiskt också är att det varit inbördeskrig i precis fem år nu. Ett krig som har hamnat totalt i skymundan för övriga världen. I princip så har det varit interna konflikter i landet i 70 år, men det som sker sedan fem år tillbaka är ett regelrätt inbördeskrig.
Sedan igår har jag lätt feber. Jag har också en ihållande, rätt så kraftig huvudvärk. Jag har väldigt sällan feber, inte ens de få gånger jag har haft influensa i mitt liv. Bara det inte är dengue är jag nöjd. Då jag mår så här är det skönt med AC och stadens alla övriga bekvämligheter. Nu ska jag njuta ordentligt här i Ranong, förbereda för nästa stora äventyr samt planera in nya äventyr som ligger lite längre fram i tiden.
Till min stora glädje är det någon sorts kvällsmarknad ikväll längs den södra delen av huvudgatan. Det sägs bero på det kinesiska nyåret. Jag bor ungefär 50 meter ifrån huvudgatan längst in på en liten sidogata.
Kvällsmarknad i Ranong.