Alla resor i omvänd kronologisk ordning
62. Guatemala, El Salvador, Honduras och Mexiko 2024
Avresa 13 Januari 2024 – Hemkomst 23 Februari 2024 (41 dagar)
Det här var en resa jag sett fram emot länge att få göra. Jag skulle ha gjort den redan för ett år sedan men då blev det Thailand och en mycket lugn semester istället. Anledningen att jag de senaste åren börjar tveka att genomföra en del resor jag länge haft på min lista är hälsan. Sedan början av 2020 har jag haft problem med magen. Det började relativt lindrigt men förändrade sig eftersom till mer och mer jobbiga symptom för att kulminera hösten 2021 då jag hade diarré varje dag i drygt tre månader. Vid det laget hade inga fel hittats vid undersökningar. När jag blev så pass sjuk så gjordes en sista undersökning som fortfarande inte var utförd. En gastroskopi där man tog biopsier från tunntarmen. Det visade sig att jag hade villusatrofi. En relativt långt gången sådan. Kraftigt hämmat näringsupptag och diagnosen sattes till celiaki. Vid den tiden trodde jag att celiaki var en säker och enkelt ställd diagnos vilket också tyckte sjukvården gjorde sken av. Efter ett och ett halvt års strikt glutenfri diet började jag fatta misstankar mot diagnosen då en ny biopsi visade identisk omfattande skada på tunntarmen (glutenfri diet är det som är medicinen för tunntarmen vid celiaki). En dag råkade jag snubbla över informationen att celiaki är en starkt genetiskt betingad sjukdom. Jag beställde ett privat DNA-test som kom tillbaka som negativt. För säkerhet skull togs ett DNA-test i den offentliga sjukvården också, med samma resultat. När man nu i den offentliga sjukvården började lyssna på min resehistorik så började man inse att min egen föreslagna diagnos, tropisk sprue, plötsligt verkade sannolik. En infektionssjukdom istället för en autoimmun sjukdom (celiaki). Det är mycket stor skillnad. Det var i det här skedet jag bestämde mig för att åka till Thailand och bara vila upp mig fortfarande och tillämpande då glutenfri kost. Under större delen av 2023 så var det enda som gjordes att återställa de näringsbrister som hittats och börja äta gluten igen. Jag fick B12-injektioner och även järndropp. Det är en del av det som rekommenderas vid tropisk sprue. Återställande av näringsbrister. Den andra parallella behandlingen är långtidsbehandling med antibiotika. Det bestämdes tillsammans med en ny läkare (second opinion) att vi inte skulle sätta in antibiotika då jag mådde så pass mycket bättre. Diagnosen tropisk sprue är tyvärr heller inte säker och det finns inga specifika tester för att ställa den diagnosen utan man pratar om en diagnosis of exclusion på engelska, d.v.s. en diagnos som ställs när man uteslutit det mesta annat som kan orsaka villusatrofi. Något jag inte tycker sjukvården verkar ha muskler eller intresse av att fixa. Därav fortsätter jag sväva i ovisshet kring vad som drabbat mig. Felaktiga diagnoser är aldrig bra då det fördröjer behandlingen för det som faktiskt är problemet. Ingen diagnos är nästan det allra värsta tillståndet. Men det finns inget annat än att kämpa vidare.
Hösten 2023 hade jag bestämt för att jag var tillräckligt frisk för att klara en lite tuffare resa denna gång. Destination Centralamerika. Den första oktober köpte jag en flygbiljett tur- och returbiljett till Mexico City och en kort tid tid senare en tur- och returbiljett mellan Mexico City och Guatemala City. På flygningen till Mexico City från Sverige (via Paris) hade jag bara en transfer på ett par timmar och på hemvägen från Guatemala hade jag planerat in fyra nätter i Mexico City, en stad jag har velat se i hela mitt liv. Detta blev min första långresa utan kostrestriktioner sedan Tanzania-resan 2021!
Inför resan till Centralamerika hade jag fyra länder kvar att besöka i regionen. Guatemala, El Salvador, Nicaragua och Honduras. Rätt tidigt i planeringen insåg jag att jag inte skulle hinna med alla fyra länder plus Mexico City på de 41 dagar jag hade på mig utan att försämra kvalitén på helheten. En anledning var delvis att jag hade så pass mycket planerat i Guatemala samt också det faktum att jag reste in och ut ur regionen från Guatemala City och därför skulle åka till Guatemala två gånger. Jag hade dessutom under hösten fått reda på att jag hade en släkting i Guatemala som bor där med sin familj som jag naturligtvis ville hälsa på. Allt det här gjorde att jag till slut uteslöt Nicaragua som dessutom låg geografiskt sämst till att få med på min tänkta resrutt. Honduras kapade jag ner till fyra nätter och en enda destination, Copán. Det gjorde susen och gjorde medförde en bra kvalité på särskilt Guatemala och El Salvador. Tajmingen att åka till El Salvador var riktigt bra efter president Bukeles upprensning av gängkriminella. Det skulle hållas val den 4 februari i El Salvador vilket var bara några dagar efter jag lämnade landet. Samma dag som jag anlände till Guatemala City tillträdde den sen några månader valda presidenten. Det var inget jag märkte av då jag tog en taxi direkt till Antigua.
Antigua var riktigt bra och San Pedro La Laguna vid Lake Atitláns strand fantastiskt. En riktig supervecka i Guatemala inleddes således resan med. Sedan följde tre destinationer i El Salvador. Santa Ana med vulkan-trekking upp till Santa Ana Volcano och därefter Concepción de Ataco i den riktigt trevliga region som kallas Ruta de Las Flores. El Salvador avslutades med huvudstaden San Salvador. Det faktum att jag kunde uppleva San Salvador på ett sätt som var nästan omöjligt för några år sedan är otroligt trevligt. Jag var dock lite nervös när stadens yttre områden nalkade sig samtidigt som det började dyka upp fler och flera skumma personer på den lokala bussen. Samtidigt var San Salvador den första storstaden på resan. Jag trivdes otroligt bra i El Salvador. Efter San Salvador blev det en jobbig resdag för att ta mig till Copán i Honduras. Av någon anledning som både jag och andra undrade över men aldrig fick reda på korsades två gränser vilket gör resan extra besvärlig. Jag har genom åren hört och läst mycket om gränsövergångar i Centralamerika. Inte mycket har varit positivt. Alla gränsövergångar jag gjorde, ibland tillsammans med en liten grupp och ibland helt ensam var mycket besvärsfria historier.
Efter att ha haft några riktigt trevliga dagar i Copán och bland annat utforskat de kända mayaruinerna ett par kilometer utanför den lilla mysiga staden så bar det av tillbaka till Guatemala igen. Río Dulce var riktigt fint och jag bodde idylliskt vid sjön Lago de Izabal och det gick bara att ta sig till och från boendet vattenvägen. Under vistelsen blev det en dagstur till Livingston som med sina Garifuna-kultur är något helt unikt i Guatemala. Efter Río Dulce var det dags för en av resans riktiga höjdpunkter. Ön Flores i norra delen av provinsen El Petén med kanske den främsta arkeologiska platsen i hela Centralamerika, Tikal. Tikal rankar jag högt upp tillsammans med det bästa jag sett av arkeologiska platser så som Angkor Wat och Petra.
Efter några underbara dagar i Flores hade tiden kommit för att hälsa på min släkting en bit utanför staden Cobán i den centrala delen av Guatemala. Min släkting Stefan väntade på mig i centrala Cobán där jag hoppade av bussen för vidare färd i hans bil till huset en bit utanför staden. Det slumpade sig så att jag anlände samma dag som Stefans svärmor fyllde 57 år. Jag kastades rakt in i födelsedagsfesten som tog fart bara en stund efter jag anlänt. Fantastiskt kul att få uppleva det direkt när jag kom fram. Trots att detta var första gången jag träffade Stefan (har träffat hans pappa för 15-20 år sedan i Örnsköldsvik) så kändes det som att vi kom jättebra överens. Det kändes som att vi hade träffats tidigare. Tanken var att vi skulle gör en dagstur till Semuc Champey tillsammans någon av dagarna vid min vistelse i Cobán. Det blev inte av på grund av att vädret var för dåligt.
Efter att min tid hos Stefan med familj var över så återstod två huvudstäder på mitt schema. Guatemala City och Mexico City. Jag tyckte båda städerna var fantastiskt intressanta. Mexico City var en dröm som gick i uppfyllelse och det var en stad som visade sig vara mycket trevligare än jag hade kunnat drömma om. Jag bodde i Centro Histórico med gångavstånd till de flesta sevärdheter. En höjdpunkt var att jag av en slump upptäckte att Mexico City numera har flera linbanelinjer. Jag valde ut en av dem (som visade sig vara den längsta) och åkte den fram och tillbaka. 40 minuter enkel resa. Utsikten över de olika stadsdelarna var fantastisk samtidigt som skyskraporna i Mexico City business district hela tiden syntes i horisonten. Utöver Mexico City gjorde jag en oväntad dagstur till Teotihuacán. Jag hade den som en bonus som jag hade tänkt att genomföra efter lite mer förberedelser. Jag hade som krav att det skulle gå att genomföra på egen hand. När jag kände mig tillräckligt förberedd och påläst tog jag chansen och tog mig dit via flera olika linjer i tunnelbanesystemet och buss. Teotihuacán ligger fyra och en halv mil nordost om Mexico City och är den största kända staden i Mexiko från förkolonial tid. Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1987.
Sammanfattningsvis blev detta en fantastisk resa med en bra blandning av storstäder, små byar i bergen och arkeologiska platser. Ska jag hitta någon ingrediens saknas på resan så var det ett besök på någon ort vid Stilla havet i antingen Guatemala eller El Salvador. Jag hoppade över både El Paredon i Guatemala och El Tunco i El Salvador. Jag har besökt så många tropiska stränder i mitt liv att det inte hade så hög prio denna resa. Centralamerika har så otroligt mycket annat att erbjuda så man får prioritera. Sedan är i ärlighetens namn stränderna inte av samma klass som i Mexiko heller.
Avresa 7 Oktober 2023 – Hemkomst 14 Oktober 2023 (7 dagar)
En vecka i Libanon skulle äntligen bli verklighet. Jag hade en vecka inplanerad för ett drygt år sedan men ställde då in på grund av sjukdom.
Jag gick upp på morgonen lördagen den 7 oktober klockan 06.30. Medan jag gjorde i ordning frukost scrollade jag sedvanligt lite i nyhetsflödet och kunde konstatera att något hade hänt i Israel nära Gaza. Det visade sig vara en större händelse än det vanliga raketskjutandet fram och tillbaka mellan Israel och Gaza. Jag insåg rätt snabbt att jag skulle behöva ta ett snabbt beslut angående om jag skulle åka till Libanon eller inte. Efter att ha kollat med SAS och fått reda på att dom inte skulle ställa in något flyg beslutade jag mig för att ta steg för steg och köpa mig lite mer tid genom att åka upp till Arlanda. När jag kom upp till Arlanda pratade jag med några i SAS informationsdisk och dom verkade både ointresserad och i stort sett ovetande om det som pågick i Israel. Det förvånade mig inte särskilt mycket. Jag tog beslutet att åka till Libanon med förhoppningen att landet inte skulle bli inblandat i kriget.
Med tanke på rådande omständigheter bestämde jag mig efter ankomst till Beirut att dra ner lite på mina dagsturer ut ur staden. Jag gjorde två stycken dagsturer, den första till Byblos och den andra till Baalbek. Byblos är en relativt enkel dagstur från Beirut. Gick runt i den gamla stadsdelen och besökte den stora attraktionen, Byblos korsfararslott. Jag lyckades även ta turfzonen inne på slottsområdet efter att en kille från Dubai delat ut data till mig. Jag bestämde mig snabbt för att inte köpa något SIM-kort för vistelsen i Libanon då alla försäljare jag frågat hade velat ha 50 USD i betalning.
Baalbek var ett absolut måste för mig. Jag hade höga förväntningar på Baalbek och alla förväntningar infriades med råge. En helt fantastiskt plats med dom bäst bevarade och mäktigaste romarruiner jag sett i hela mitt liv.
Resterande dagar spenderades i Beirut och jag lärde mig rätt mycket om staden under vistelsen. På fredag vid 17-tiden plingade min telefon till när jag var på hotellrummet. Det visade sig vara Eurowings som ställt in mitt flyg hem på söndag. Först fick jag lite panik då jag trodde att det hade hänt något på Beiruts flygplats. Skulle kunna vara en stängning efter en raketattack från Israel. Efter att att ha kollat flygplatsens avgångar för de närmaste två dygnen insåg jag att det bara var tre flygningar som var inställda. Två med Lufthansa och ett med Eurowings. Jag satte genast igång att leta efter alternativ för att ta mig hem och fastnade efter ett par timmars letande efter en biljett med LOT som gick via Warszawa till Stockholm. Enda tråkiga var att planet skulle lämna Beirut tidig lördag morgon klockan 03.35. I detta läge var jag villig att acceptera lite obekväm restid. Situationen med krigets i Israel skulle snabbt kunna försämras med stängning av flygplatsen. SAS hade en flygning på lördag eftermiddag som dom ville ha över 9000 kr för. Jag valde att gå vidare med polska LOT för 4500 kronor istället och komma iväg 15-20 timmar tidigare. Efter hemkomst till Sverige så ser jag att SAS ställt in den flygningen. Glad att jag slapp SAS och jag kommer förmodligen inte att flyga med dom något mer i framtiden.
Trots orosmomenten med Israel-Hamas-kriget och inställt flyg ett och ett halvt dygn innan hemresa hade jag en riktigt bra vecka i Libanon och är riktigt nöjd med helheten. Landet har en otrolig potential för turism och jag åker gärna tillbaka. Till sist vill jag nämna den fantastiska maten som till och med överträffade mina förväntningar!
Avresa 6 Januari 2023 – Hemkomst 16 Februari 2023 (41 dagar)
Min första resa till Asien efter celiaki-diagnosen. Innan jag åkte hade jag gjort research på maten i Thailand som jag också av förklarliga skäl är väldigt bekant med sedan tidigare. Sojasås och ostronsås skulle jag försöka undvika och sedan skulle allt vara i stort sett frid och fröjd då thaimat i stort sett är naturligt glutenfritt. Det som kom som en mindre chock dom inledande dagarna var Rosdee och Knorr som används frekvent av restauranger. Dessa kryddblandningar innehåller tyvärr ofta vetemjöl. Det positiva är att alla inte använder kryddblandningarna. Men resultatet för mig rent praktiskt blev att jag måste inkludera dessa i min lista på saker att undvika och således även fråga om på varje ny restaurang jag åt. När till och med den i thaimat så viktiga fisksåsen visar sig innehålla gluten ibland och ibland inte var jag nära att ge upp och åka hem. Med facit i hand så har jag nu lärt mig att många restauranger i Thailand är villiga att modifiera rätter och ändå lyckas rätt så bra att trots begränsningarna få till bra smak. Men jag märkte titt som tätt att det inte smakade som jag är van. Jag blev dålig i magen några gånger under mina 41 dagar i landet men det gick överlag ändå bra. Eftersom jag inte vet hur jag reagerar på gluten så är det svårt att säga om det vid dessa tillfällen berodde på det. Dom gånger jag blev mest dålig var efter jag ätit svensk mat! Indiska restauranger räddade ofta upp situationen då dom har rätter som i stort sett alltid är glutenfria, exempelvis Chicken Tikka och Chicken Tandoori.
Jag är otroligt tacksam och känner mig extremt privilegierad att ha fått genomfört ännu en lyckad resa. Denna gång utan några som helst hälsoproblem. Ögat är också nästan helt återställt nu också vilket är fantastiskt.
Ungefär halva tiden spenderades i ökända Pattaya uppdelat i två tillfällen, en vecka på Koh Chang och tio dagar på Phuket. Jag borde ha spenderat mest tid på Koh Chang som jag tyckte i stort sett var lika fint som sist jag var där 2005. Det är helt fantastiskt med tanke på hur mycket som blivit sämre i takt med ökningen av turister till landet sedan dess. Det har ju självklart byggts mer på ön under de 17 år som gått men takten på byggandet verkar ha varit mycket lugnare än på andra turistorter. Dessutom håller man stenhårt på att man inte får bygga för högt samt en del andra regler. Liknande regler har så länge jag minns även funnits på Koh Samui, men den ön är mer som en enda stor lyx-resort numera. Phuket var fantastiskt kul att återse. Förra gången jag besökte ön var i januari 1994 och första gången hösten 1991. Jag var runt och tittade lite på stränderna på västkusten, framförallt då Karon som jag alltid bodde på förr. Crystal Beach Hotel som jag bott på några gånger fanns kvar men med annat namn. Jag kände igen receptionen och även korridoren med rummen på våningen ovanför. Riktig nostalgi. Jag gjorde även en dagstur till vackra Phuket Town som är helt unikt i Thailand med sin otroligt vackra portugisiska arkitektur. Phuket Town var det tredje eller fjärde gången jag besökte men vid de tidigare besöken hade jag inte samma intresse för arkitektur jag har anammat på senare år.
Trots att jag gillar Thailand kommer det nog att dröja länge innan jag stannar så här länge i landet igen. Jag skulle kunna tänka mig eventuellt en mellanlandning i Bangkok på väg till något annat land i Asien eller som ett stopp på väg till Nya Zeeland eller kanske Japan.
Det här var min 60:e resa vilket är värt att fira! Den riktigt stora grejen är egentligen inte antalet resor eller antalet besökta länder utan antalet dagar utomlands som dessa 60 resor har resulterat i: 1780 dagar! Efter inte mindre än fem resor på ett år så blir det nog en lite längre paus med resandet nu. Jag har räknat ut vad resan kostade mig och tänkte att det kan vara bra att notera det här för min egen del för framtida jämförelser. Ganska precis 51 000 kr med allt inräknat. Det beloppet ger en hint om att Thailand inte längre är den budget-destination det en gång i tiden var. Särskilt då jag inte lever särskilt lyxigt Med det sagt är landet fortfarande relativt prisvärt sett till vad man får för pengarna. Det man fortfarande får väldigt mycket för sina pengar är boende.
Avresa 3 November 2022 – Hemkomst 19 November 2022 (16 dagar)
Det gäller att kunna vara flexibel om man ska hitta bra deals. Jag var egentligen på väg till Libanon och eventuellt Syrien bara någon dryg vecka innan jag åkte på denna resa till Mexiko. Jag tog till sist beslutet att Libanon hade fått ett par problem för mycket. Från sommaren och framåt hade situationen börjat se lite bättre ut. Under hösten började det gå utför igen. Det sista som rapporterades som gjorde att bägaren rann över för min del var att kolera hade börjat spridas i landet. Det hade till och med nått huvudstaden Beirut. Allt det här plus att jag inte kände för att ta mig an en lite mer utmanande resa gjorde att jag bestämde mig för att ställa in och titta efter annat.
Ett tag funderade jag till och med på att åka till Övik istället för utomlands. Det förändrades snabbt när jag hittade en flygbiljett för 3995 kr till Mexiko tur och retur med TUI av en ren slump. En sista-minuten-biljett. Två veckors resa. Hade jag tagit med hotell hade jag kunnat få den för 8000 kr, vilket kanske är en ännu bättre deal. Som bekant så fick jag avbryta resandet i Mexiko tidigare i år. Nu fick jag en idé att fortsätta där jag slutade sist. I den sydöstra delen av Yucatán-halvön vid gränsen mot Belize. Eftersom jag bara nu hade två veckor på mig insåg jag snabbt att jag var tvungen att vara väldigt effektiv då jag skulle landa i Cancún och ta mig land till och från Belize. Flygen mellan dessa platsen var antingen slutsålda eller väldigt dyra.
Jag tog mig redan dagen efter ankomst till Cancún till gränsstaden Chetumal. Tyvärr så visade det sig att det inte gick någon båt på lördag morgon mellan Chetumal och San Pedro på ön Ambergris Caye i Belize. Fyra avgångar per vecka är det som gäller. Detta gjorde att jag fick stanna en extra natt i Chetumal. Med så här kort planering är det ännu större chans att något sånt här inträffar och jag tog det med en axelryckning. Jag visste hur båtarna gick och hade eventuellt att ta landvägen från Chetumal till Belize City och sedan därifrån båt till San Pedro. Den gränsövergången kändes mycket besvärligare samt så skulle den resan ta 5-7 timmar istället för en och en halv timme med båten. Jag tyckte mig ha rest mycket redan så det var också av ren bekvämlighet jag valde alternativet med båt.
Det blev totalt fyra nätter i Belize. Jag hade gärna sett att det blivit mins sex men är nöjd ändå. Landet har nyligen öppnats för turism så jag är tacksam över att jag fick komma utan strul vid gränserna.
Mina tre heldagar fylldes fulla med aktiviteter. En av dagarna spenderades på Caye Caulker. En riktig pärla bland öarna utanför fastlands-Belize.
När jag kom tillbaka till Mexiko var jag tvungen att bestämma mig för en plats att ta semester på i Mexiko. Efter en tredje natt i Chetumal (båten gick tillbaka sen eftermiddag från San Pedro vilket tyvärr gjorde att jag fick övernatta i Chetumal igen) bestämde jag mig för att ta bussen till Playa del Carmen, som är ett säkert kort med många alternativ oavsett om det gäller mat eller boende. Vistelsen i Playa del Carmen blev sex nätter och jag njöt av varje minut där.
En mycket lyckad resa som dessutom bjöd på fantastiskt väder varje dag, både i Belize och Mexiko. Under regn- och orkansäsong! Ska jag hitta något enda dåligt så är det att två veckor är på tok för lite när man åker så här långt. Åtminstone om man vill se sig om under resan. Ligger man och solar hela tiden då är det helt ok.
Övrigt att notera. Belize blev stat nummer 80 för mig (enligt den definition som club100 använder sig av)!
58. Italien och San Marino 2022
Avresa 16 Juni 2022 – Hemkomst 26 Juni 2022 (10 dagar)
Äntligen fick jag till en resa till det sista landet jag hade kvar att besöka på det europeiska fastlandet. San Marino, en av Europas sex mikrostater (av någon anledning så ingår Luxemburg oftast inte i de definitioner man kan hitta avseende mikrostaterna i Europa). Dagen innan resan hade jag läkarbesök för undersökning av mitt opererade öga. Läkaren fick bestämma om jag kunde åka eller inte denna gång. Detta gjorde att jag inte hade något boende bokat i förväg. Det visade sig gå bra ändå. Jag hade 10 dagar allokerade för resan så jag tänkte att det skulle passa bra att också åka till en italiensk stad jag haft länge på min bucket list, Florens.
Efter ankomst med flyg till Bologna så tog jag mig direkt vidare med tåg till Rimini där jag spenderade resans tre första nätter. Rimini är det perfekta stället att ta sig till San Marino från. En buss upp till San Marino (huvudstaden i San Marino) tar bara ungefär en halvtimme och kostar i dagsläget 6 Euro. Efter en mycket trevlig vistelse (två nätter) i San Marino stod Florens på tur. Buss tillbaka ner till Rimini och därifrån tåg till Florens (tågbyte i Faenza ungefär halvvägs mellan Rimini och Bologna). Fem nätter i Florens blev en perfekt avslutning på denna trevliga resa som verkligen hade lite av varje. Hav och stränder, berg med otroligt vackra vyer och en lite större stad med världsklass kultur och arkitektur och fantastisk mat. Mycket bättre än så här blir det inte. Bologna satte jag inte ens min fot i. Det får bli någon annan gång. Bologna verkar också vara en mycket fin stad. Vädret var helklart i stort sett varje dag och väldigt varmt, mellan 35 och 40 grader i skuggan i topparna. Som vanligt så störde inte värmen mig särskilt mycket. Jag är mycket nöjd med resan!
Avresa 21 Maj 2022 – Hemkomst 28 Maj 2022 (7 dagar)
Äntligen blev det ett besök i detta intressanta lilla västeuropeiska land. Pandemin orsakade två inställda resor hit så detta var tredje gången gillt. Nederländerna representerar mycket av det bästa Europa kan erbjuda. En väl utvecklad demokrati, hög levnadsstandard, ordning och reda, innovation, trevligt folk och en mycket intressant historia. När man tittar på hotellpriserna i de centrala delarna av Amsterdam blir man lite skrämd. Väl på plats så inser man att, visst är det dyrt, men det finns andra länder som är en hel del dyrare i Europa. Norge, Island och Schweiz är några exempel.
De tre första heldagarna användes till att utforska Amsterdam. Andra dagen drabbades jag av en misstänkt matförgiftning alldeles efter lunch, men efter att ha sovit ett par timmar på rummet kände jag mig fräsch igen. Ett tag var jag orolig att stora delar av veckan skulle bli förstörd men så blev det alltså inte.
De tre resterande heldagarna gjorde jag dagsturer till Utrecht, Delft, Rotterdam och Haarlem. Det blev en väldigt bra mix. Jag hade inte planerat särskilt mycket inför denna resa men hade tänkt gå på något museum, så som Van Gogh Museum eller Rijksmuseum. Anne Frank Huis hade jag mest av allt valt om jag hade kunnat. Började kolla biljetter online en veckan innan avresa och insåg att första lediga dag för biljett var i slutet av juni!
Nederländerna är enligt min definition land nummer 80 jag besöker. Enligt den definition Club100 har (som jag denna vecka blivit aspirant i denna vecka) så har jag varit i 78 länder. Det som skiljer är Kosovo och Palestinska territorierna.
Nu när jag kommit hem känns det jättekul att äntligen ha fått besöka Nederländerna. Vid nästa besök kommer fokus att ligga på att cykla runt i landet!
Avresa 5 Januari 2022 – Hemkomst 11 Februari 2021 (37 dagar)
Det trevliga med Mexiko under hela denna pandemi är att landet aldrig har ändrat inreserestriktionerna vilket har räddat stora delar av turistnäringen från det ekonomiska träsk många andra turistländer har fått genomlida. Kritiken har inte varit nådig på internationell nivå från WHO och andra. Fram till nu. Nu berömmer WHO Mexiko för den här delen av landets pandemi-hantering! Denna stabila hantering inreserestriktioner gör att man inte behöver vara orolig över att boka en resa till landet. Det faktum att inget covid-test krävs är det viktigaste för mig. Risken att hamna i karantän blir i stort sett obefintlig. Som svensk slipper man även test vid hemresa till Sverige.
Hur ska man sammanfatta denna resa? För att kunna göra det på ett bra sätt behöver jag även berätta om upprinnelsen till resan. Jag hade ett helvete under flera månader innan resan som sedan vändes till hopp och ett snabbt beslut att ändå åka. Väl på plats i Mexiko fick jag en fantastisk start på resan, fri från sjukdom, som på ett par dagar förvandlas till en mardröm av värsta tänkbara sort. Detta endast en och en halv vecka in på resan! Det har varit en otrolig dramatik, en del sorg och till slut en lyckosam avslutning på allt elände.
Mexiko. Äntligen var tiden inne för mig att få åka till detta fantastiska land. Vägen dit har definitivt inte varit spikrak. Jag skulle ha åkt redan för ett år sedan men ställde in på grund av att Lufthansa ändrade min biljett så pass mycket att jag var tvungen att avboka den. Den gången blev det Tanzania istället. I maj 2021 köpte jag återigen en biljett med Lufthansa tur och retur till Cancún. I oktober fick jag ett meddelande om att även den hade ändrats. Denna gång hade dom bytt flygbolag till ett underbolag. Bolaget är någon form av charterbolag och definitivt något annat än vad jag hade betalat för. Jag ringde genast upp Lufthansa och bad att få avboka med pengarna tillbaka. Det har Lufthansa åtminstone varit duktig på. Att betala tillbaka pengarna direkt två gånger i rad. Denna gång var jag fast besluten att jag skulle till Mexiko på ett eller annat sätt, med undantag från att hamna i frestelsen att åka över USA. Det är något jag aldrig skulle göra även om det kostar flera tusen mindre. Senare samma kväll hittar jag en fin returbiljett till Cancún för nästan exakt samma pris som den biljett jag precis avbokat. Det visar att KLM öppnat en ny linje mellan Amsterdam och Cancún med start i november 2021. Jag hittar dessutom en flight med samma datum som den jag avbokat med Lufthansa, vilket var viktigt då jag redan tagit ut semester och fått den godkänd. Jag slog till direkt. Nu hade jag en biljett till Mexiko igen. Riktigt flyt alltså.
Jag hade tyvärr något värre att brottas med som skulle ha kunnat sätta stopp för resan än inställda eller ändrade flygbiljetter. Min hälsa. Vi backar tillbaka lite i tid. Jag har haft strul med magen i perioder de senaste två åren. I skov kan man säga. Från början av 2021 fram till slutet av augusti 2021 hade min hälsa varit rätt så bra. I slutet av augusti börjar jag få rejäla problem med magen. Jag hade bokat en tid för att operera bort en fettknöl på ryggen den 7 september. En knöl som jag haft i över tio år som verkade ha blivit större på slutet. Det var ett bra tillfälle nu att ta bort den innan den skulle vålla problem. Tyvärr missade jag tiden med en kvart då jag hade registrerat fel tid i kalendern i mobilen. Märkligt nog så började knölen bli inflammerad dagarna efter så det slutar med att jag måste in akut för den en vecka senare. Jag hade fått en kraftig inflammation och nu gick det inte längre att operera bort den! Man snittade upp den och försökte tömma den så mycket som möjligt på sitt innehåll. Det var i stort sett omöjligt att trycka då det gjorde så ont att dom fick avbryta hela tiden. Det övervägdes av läkaren att jag skulle få antibiotika. Antibiotika är något jag försökt undvika hela mitt liv, men denna gång kändes det som att det var allvarligt då det risk att inflammationen skulle sprida sig. Att säga nej till antibiotika kändes fel. Då jag redan hade börjat få problem med magen ett par veckor innan skulle det visa sig vara en mycket dålig tajming att börja med antibiotika. Magen blev katastrofalt mycket sämre och dessutom skulle jag komma att få diarré i två och en halv månad framåt. Parallellt med detta så vill inte såret på ryggen läka ihop på ett bra sätt. Jag fick besöka vårdcentralen varje dag första veckorna för att trycka ut var och lägga om. Detta pågick många veckor efter antibiotikakuren på tio dagar avslutats. För magen så hade mina läkarbesök under de senaste två åren resulterat i en preliminär diagnos, EPI (Exokrin pankreasinsufficiens). För att verifiera den diagnosen kan man äta creon som innehåller de enzymer bukspottkörteln inte längre klarar av att producera. Jag hade nu ätit det i flera månader och jag kände att det inte hjälpte. Tillsammans med läkaren kom vi överens om att dubbla dosen. Efter ytterligare några veckor visade det inget som helst förbättrat resultat. Det var någonstans här jag kände att jag måste ha något annat fel på mitt matsmältningssystem! Jag ringde upp läkaren och det slutade med att jag fick tid för gastroskopi i mitten av november. Gastroskopi var det enda jag inte hade gjort ännu. Cancer var uteslutet i hela kroppen förutom i magsäcken, vilket nu skulle kontrolleras. När dagen för gastroskopin var inne vägde jag 60 kilo och var så svag att jag hade problem att ta mig till sjukhuset den korta biten på cykel. Gastroskopin genomfördes och det togs som brukligt också en biopsi från den första delen av tunntarmen (även kallad tolvfingertarmen). Allt såg fint ut i magsäcken. En dryg månad senare (den 17 december) ringde läkaren för att meddela resultatet från biopsin. -Vi har har hittat ett fel. Du har celiaki. Tarmluddet i tunntarmen är kraftigt skadat. Jag blev bara glad när jag fick reda på det här. Allt slit och allt lidande för att komma fram till en diagnos var över nu. Jag påbörjade således genast en omställning av dieten och började sätta mig in i sjukdomen. Nu var frågan om jag skulle bli så pass bra i mitt allmäntillstånd på grund av ändrad kost att jag skulle kunna åka till Mexiko om bara några veckor. Jag fick snabbt reda på att tarmen kan ta upp till ett år att läka men att allmäntillståndet snabbt kan förbättras när man börjat med glutenfri kost. Redan efter en vecka började jag känna mig mycket piggare och i samband med det började jag få hoppet åter om att kunna genomföra resan till Mexiko. En dryg vecka innan resan tog jag det slutgiltiga beslutet att åka då även mitt sår på ryggen äntligen hade läkt.
Jag landade i ett soligt Cancún någon timme före solnedgång och hade redan innan resan bestämt mig för att ta en buss direkt från flygplatsen till Playa del Carmen. Hela resan hade gått helt perfekt när jag äntligen checkade in på hotellet i Playa del Carmen. Mitt första intryck efter par timmar i landet var mycket positiva. Mina första Fyra nätter på resan i Playa del Carmen som inkluderade ett besök på ön Cozumel blev riktigt bra. Nästa anhalt blev ytterligare ett världsberömt turistmål. Tulum. Jag hade initialt planerat att stanna fyra nätter även i Tulum. Klassen på stränderna gjorde att jag ändrade mig och förlängde med ytterligare fyra nätter. Efter totalt åtta nätter i Tulum var det dags att åka vidare. Jag valde mellan Mahahual och Bacalar. Valet föll på Bacalar till slut. Mahahual verkar vara jättefint bortsett från att orten är ett stopp för kryssningsfartyg. Den 18 januari kom jag till Bacalar med ADO-buss från Tulum. Vad jag kan minnas märkte jag ingenting konstigt fram till att jag checkat in på hotellet i Bacalar. På kvällen tyckte jag mig märka något konstigt med vänster öga. Efter glaskroppsavlossning på ögat i juli 2020 har jag haft grumlingar som farit runt i synfältet och som ändras lite ibland. Det är en helt normal biverkning efter en glaskroppsavlossning och något man får lära sig att leva med. Det var lite så jag först tolkade de fenomen som hade börjat uppträda i ögat. Jag avfärdade det helt enkelt som något ofarligt. Dagen efter när jag kommit tillbaka från bad och sol till hotellet förstod att jag att det var något konstigt med ögat. En liten skugga hade uppenbarat sig i vänster nederkant av ögat. Bestämde mig för att vänta och se om symptomen kvarstod eller till och med förvärrades till dagen efter. Torsdag morgon den 20 januari. Symptomen var ungefär samma om ett dygn tidigare. Kanske lite mer skugga än igår. Jag bestämde mig för att hyra en cykel igen och cykla bort till cenote Azul som igår och bada och ta det lugnt. Det var med facit i hand ingen vidare bra idé. När jag var tillbaka på hotellet igen på eftermiddagen täcktes ungefär en tredjedel av ögat av den svarta skuggan som rörde sig när jag tittade åt olika håll. Senare på kvällen efter middagen bestämde jag mig för att börja kolla upp var på Yucatán-halvön dom bästa ögonläkarna återfinns. Efter en stunds research på nätet så framstod det mer och mer att halvöns största stad, Mérida, var det bästa alternativet för mig. Det var inte lätt att somna denna kväll.
Tidig fredag morgon den 21 januari. Nu var goda råd dyra. Jag försökte kontakta SOS International utan framgång samtidigt som jag kollade om ADO hade någon direktbuss från Bacalar till Mérida. Det visade sig att det fanns en direktbuss om dagen klockan 10.20! 35 mil skulle ta ungefär fem timmar. Jag pratade med Ronaldo på hotellet med hjälp av google translate-appen då han inte kunde ett ord engelska. Jag förklarade att jag behövde akut vård för ögat och att jag behövde säkra en sittplats på 10.20-bussen till Mérida. Jag testade att köpa bussbiljett på ADO:s webbsida utan framgång. Jag sa till Ronaldo att jag behövde en taxi till busstationen för att köpa en bussbiljett, alternativt leja en taxi att leverera biljetten, vilket skulle vara bättre för mig då jag helst inte ville hoppa omkring på dåliga vägar i en taxi. Det visar sig då att han kunde ringa till busstationen och reservera en biljett åt mig. Klockan var nu runt 9-tiden på morgonen. Jag hade misslyckats med att ringa SOS International med mitt mexikanska SIM-kort. Jag hade mitt svenska SIM-kort med mig men valde att kontakta mina föräldrar via facebook messenger istället. Dom fick i uppdrag att upprätta ett ärende åt mig hos SOS International, vilket dom lyckades med. Detta var otroligt viktigt. Efter att ärendet var upprättat fick jag mejlkontakt med SOS International.
Det kändes trevligt att rulla iväg med bussen från Bacalar mot Mérida. Jag började genast leta hotell i staden och bokade ett hotell ganska snabbt. ADO har en relativt ny flotta av Volvo- och Scania-bussar som är otroligt komfortabla. Detta räddade mig från ytterligare haveri av ögat under den fem timmar långa bussresan. På bussen lade jag märke till att ögat var sämre än kvällen innan. Jag kände mer oro och panik nu än tidigare på grund av den nu uppenbart kontinuerliga försämringen. I Bacalar hade jag etablerat kontakt med en ögonklinik i Mérida som jag nu hade kontakt med på WhatsApp. Ungefär halvvägs på bussresan meddelade dom att jag kunde komma till dom så fort jag anlänt till Mérida. I stort sett samtidigt som jag fick det beskedet skickar SOS International ett mejl där dom skriver att dom har hittat en vårdgivare som har avtal med mitt försäkringsbolag. Mérida Star Medical Hospital rekommenderar dom mig att åka till. Precis innan jag anländer till Mérida får jag ett nytt mejl av SOS International där dom uppger att dom ställt ut en betalningsgaranti till vårdgivaren vilket innebär att jag inte behöver lägga ut några pengar själv för vård.
Jag plockar ut bagaget från bussens bagagerum och går bort till mitt hotell och checkar in. Hotellet verkar trevligt och framförallt rent och fräscht. Jag slänger in mina saker på rummet och låser in mina värdesaker i rummets safetybox. Sedan går jag till receptionen och ber dom ringa efter en taxi med destination Mérida Star Medical Hospital. Jag hade tagit beslutet att åka dit SOS International refererade mig trots att jag redan hade en bra kontakt med en annan vårdgivare. Det visar sig vara ungefär nio kilometer från hotellet till sjukhuset. Nio guppiga kilometer. Jag fick säga till chauffören vid flera tillfällen att köra försiktigt. Mexiko har dessutom många speed bumps längs vägarna. Framme på sjukhuset var det enkelt att hitta till kassan som låg till höger efter entrén. Jag kände mig ganska snart väldigt utanför då jag inte begrep hur saker fungerade avseende turordningen till kassan. Jag bestämde mig för att gå direkt till disken och försöka förklara mitt ärende på engelska utan att ta hänsyn till eventuell turordning. Alla tre tjejer bakom disken såg ut som frågetecken. Efter ett litet snack sinsemellan visade det sig att dom kallat på en person som kunde engelska. Hon kunde bra engelska och bad om mitt pass. Det visade sig att SOS International hade kontaktat sjukhuset och att dom var beredda på att jag skulle komma. Tyvärr uppstod nu ett problem. För att få träffa ögonläkaren på våning fyra skulle jag först behöva betala en patientavgift på 1000 peso. I samma veva som jag tar fram min plånbok känner jag hur paniken börjar sprida sig inom mig. Jag öppnar plånboken och inser att jag bara har 500 peso och resten ligger i safetyboxen på hotellet. Jag börjar då förklara att SOS International har ställt ut en betalningsgaranti och att jag inte skall behöva betala. Tjejen tar upp sin telefon och ringer och pratar spanska och gestikulerar. När hon lägger på säger hon att sjukhuset inte behöver ta betalt av mig utan det är ögonläkaren på våning fyra som inte accepterar betalning via SOS International. Av erfarenhet vet jag att det bästa i detta läge är att backa och försöka fixa fram pengar. Jag har varit med personer som har mist livet på grund av liknande situationer i andra länder. På grund av att det fattats en spottstyver. Det är så här det fungerar. Det hjälper inte att stå och lipa över det. Lyckas turligt nog hitta ett av mina bankkort och ser att det finns en ATM längre bort i lokalen. Som tur var hade jag hade tagit ut pengar i Bacalar och ännu inte flyttat över kortet från plånboken till mitt moneybelt som låg inlåst på hotellet innehållande mitt andra bankkort. Efter lite strul lyckas jag få ut ett par tusen pesos. Det eventuella kösystem som skulle kunna finnas till kassan ignorerar jag totalt igen. Jag går fram och betalar 500 pesos i kassan och har även pengar över till läkaren på våning fyra som ska betalas separat däruppe. Han har ringts in och säkert väntat en stund vid det här laget. Läkaren heter Oliver och är tyvärr den enda på listan över läkare som kunde ringas som inte kan ett ord engelska. Jag vet det redan innan mötet efter att ha få se ett papper med läkare och deras språkkunskaper. Hans attityd och trevliga bemötande visar sig dock snabbt rädda upp situationen. Med hjälp av google translate-appen och lite teckenspråk lyckas jag förklara att en tredjedel av ögat nu har en svart skugga. De pupillvidgande ögondroppar jag fick vid ankomst har nu börjat verka och Oliver sätter igång och undersöker ögat. Det tar bara några minuter innan han avbryter undersökningen. Han förklarar att jag måste opereras akut och att det kan ordnas operation klockan 09.00 imorgon bitti bara han får ringa ett samtal till en kollega. Diagnosen är redan nu ställd: Långt gången näthinneavlossning. Precis det jag misstänkte. Mer detaljer om det här finns att läsa i mitt Mérida-inlägg där min kamp för att rädda ögat berättas dag för dag.
Efter 16 nätter i Mérida som redan första dagen inleds med en operation av ögat och sedan diverse efterkontroller fick jag klartecken att jag kunde lämna staden vid min sista undersökning av ögat den 5 februari. Innan jag lämnade staden hann jag göra ett besök till Uxmal, ruinstaden som fanns med i min resplan från början. Mérida var även ett stopp i min ursprungliga plan. Mérida har jag fått se ordentligt nu även om de första dagarna inte kunde utnyttjas till fullo av förklarliga skäl. En dagstur gjordes även till den fina kuststaden Progreso de Castro. Jag kan i efterhand konstatera en sak. Vilken fantastisk stad Mérida är. Bara att lyfta på hatten.
Söndagen den 6 februari lämnade jag Mérida för Valladolid och två nätter där. Anledningen till att jag stannade i Valladolid och inte åkte direkt till Cancún är att staden är perfekt som bas för ett besök till Chichén Itzá, Mexikos mest kända ruinstad. Besöker man Chichén Itzá från Valladolid får man möjligheten att anlända till öppningen klockan 08.00, vilket gör att man hinner före alla turistbussar från Mayarivieran. Jag gjorde mitt bästa för att lyckas med detta. Chichén Itzá var fantastiskt, men man känner inte riktigt samma närhet till monumenten som i Uxmal. Ändå ett måste att besöka om man är i trakten.
Mina sista två nätter spenderades i Cancún inför min hemresa till Sverige. Jag fick en heldag i Cancún vilken jag valde att spendera i Zona hotelera för att få se de världsberömda stränderna. Denna gång kände jag att det var skönt att åka hem, vilket jag sällan känner. Vilken omtumlande resa detta har varit! Hoppas på något mindre spänning nästa gång jag åker till detta makalösa land.
Avresa 15 Maj 2021 – Hemkomst 22 Maj 2021 (7 dagar)
Jag skulle ha åkt till Nederländerna men KLM ställde in mitt flyg för ett par veckor sedan. Redan innan flyget blev inställt hade jag mentalt förberett mig på att inte åka, då landet precis som under julveckan fortfarande har karantän som en inreserestriktion, något jag naturligtvis inte accepterar. Julveckan ställde jag in själv och flyttade den till denna vecka som nu KLM ställde in. Detta att KLM ställde in var något jag hade hoppats på då det underlättar refund. Det skulle visa sig att det stämde. Det tog bara två dagar att få refund. Istället för att direkt avboka denna semestervecka som var beviljad av jobbet såg jag av en slump att Wizz Air skulle dra igång en ny linje till Tirana från Skavsta med premiärflygning den 15 maj, precis dagen då jag skulle ha åkt till Amsterdam! Då Albanien dessutom är ett av få länder i Europa i nuläget som är helt utan inreserestriktioner var det enkelt att slå till på en biljett för 790 kronor tur och retur!. Inte nog med det, Albanien är i början av maj 2021 ett av få länder i Europa som tillåter inresa utan några som helst restriktioner. Snacka om maximalt flyt!
Albanien är inget nytt resmål för mig. Jag besökte landet på min långa europaresa år 2015. Den gången spenderade jag tre nätter i Tirana. Jag minns staden som trevlig och framförallt väldigt prisvärd. Detta gjorde det enkelt att ta chansen och åka tillbaka när chansen nu gavs.
Jag hade bestämt innan att merparten av veckan skulle spenderas utanför Tirana då jag redan varit i Tirana tidigare. Veckan blev perfekt balanserad med bra variation och tiden fördelades så här:
16 maj – Tirana
17 maj – Durres
18 maj – Kruja
19 maj – Dajti
20 maj – Tirana
21 maj – Berat
22 maj – Tirana
Avresa 15 Februari 2021 – Hemkomst 20 Mars 2021 (33 dagar)
Byte av resmål från Mexiko till Tanzania bara några dagar innan avresa. Efter att Lufthansa ställt in ett av mina flyg på hemresan från Mexiko drygt sex veckor framåt i tiden fick jag kalla fötter och avbokade flygbiljetten. Jag fick full återbetalning på flygbiljetten så det var heller inget ekonomiskt avbräck. Då jag förberett en plan B på grund av de tider som råder så gick det hyfsat enkelt att boka ny resa, denna gång med Qatar Airways. Tanzania var ett enkelt val då landet mycket på grund av sin president, som märkligt nog inte velat erkänna covid-19-virusets existens, helt saknade både restriktioner för inresa och restriktioner i samhället.
Resan blev i det stora hela väldigt lyckad sett till den obefintliga planeringen. Mycket av den framgången berodde till stor del på att jag gjorde det väldigt enkelt för mig och inte reste runt lika intensivt som jag normalt brukar göra. Bestämde mig redan första dagarna att endast hålla mig till ön Unguja (region Zanzibar) där jag landade. Dock hade jag denna gång lyckats få till en open jaw-biljett så att jag hade hemresa från Dar es-Salaam på fastlandet. Jag såg det som en liten extra krydda för mina sista dagar i landet. Flygbiljetten blev dessutom ungefär 1000 kr billigare på grund av att jag bokade på det här viset. Den tusenlappen blev jag dock av med på grund av att Qatar Airways under några dagar införde PCR-test för avgångar för Tanzania. Timmarna efter jag lyckats testa mig togs detta krav bort!
Vädret var fantastiskt under hela resan. Sammanlagt lite duggregn i 15 minuter under resan! En av årets två regnperioder sägs ha sin början i mitten av mars men av det såg jag inget.
Sammanfattningsvis så var Unguja en riktigt trevlig ö, framförallt om man bara vill slappna av och ha lugn och ro. Om man vill maxa dessa två saker ska man åka till öns östkust som är riktigt avslappnad med mycket färre turister än exempelvis Nungwi på öns norra del. Min vistelse på ön slutade med hela tjugo nätter i Stone Town. Jag blev väldigt fäst vid staden som är väldigt charmig och dessutom har tillräckligt högklassiga stränder för att man även kan ranka stadens stränder som en stor tillgång. De återstående åtta nätterna på ön fördelades lika mellan Matemwe och Nungwi.
När det blev dags för Dar es-Salaam kändes det väldigt spännande att få en se en östafrikansk storstad för första gången. Färjan över till Dar es-Salaam från Unguja var riktigt trevlig. Staden visade sig inte vara den vackraste jag sett men däremot mycket intressant på många andra sätt. Prisläget var flera snäpp lägre på fastlandet vilket jag lade märke till direkt när jag köpte vatten efter att ha kommit iland.
Jag känner en stor ödmjukhet över att ha kunnat genomföra en sån här lyckad resa med tanke på omständigheterna. Efter en tids anpassning till förhållandena hemma börjar planering av nästa stora äventyr. Jag känner att det efter denna resa kommer att bli svårare än vanligt att välja kontinent. Det känns som att jag i och med denna resa kommit över Afrika-tröskeln och därmed banat väg för nya spännande resmål!
Avresa 22 Augusti 2020 – Hemkomst 30 Augusti 2020 (8 dagar)
Denna resa var från början tänkt att den skulle gå till Island. Efter att Icelandair ändrat min biljett för fjärde gången beslöt jag mig för att ställa in. Det skulle visa sig vara helt rätt beslut med tanke på vad som hände sedan. Den 19 augusti, det vill säga en dag innan min tänkta resa till landet, skärptes reglerna vilket hade inneburit att jag hade fått sitta i karantän nästan hela min veckolånga vistelse. Det hade varit en absolut mardröm och slöseri på både pengar och tid.
Polen kom till min undsättning i dessa märkliga tider när landet den 12 augusti öppnade för flyg från Sverige. Jag tog reda på mer om landets aktuella covid-19-regler och insåg att det inte var mycket striktare än Sverige. Obligatoriskt med munskydd när man beträder etablissemang inomhus samt i kollektivtrafiken, men i övrigt skilde det inte mycket. När det visade sig att en flygbiljett som passade mina datum endast kostade 378 kronor tur och retur var valet enkelt. Då jag heller aldrig varit i Gdańsk var det en perfekt destination. Det blev en trevlig vecka med i stort sett trevligt sensommarväder hela tiden. Någon skur här och där och någon halvmulen dag bara. Förutom Gdańsk besökte jag även Sopot, Gdynia och Malbork på dagsturer. Jag hade två ytterligare heldagsturer på lager, den ena till Toruń och den andra till Hel. Båda dessa turer ställde jag in på grund av dom hade inneburit tåg- eller bussresor på sex timmar. Med tanke på covid-19 kände jag att det innebar för stora och onödiga risker. Att dessutom sitta med munskydd alla dessa timmar lockade inte. Allt som allt var detta en trevliga resa som endast slutade på runt 7000 kr. Jag hade enkelt kunna kapa den summan med ett par tusen om jag inte hade bott på Hilton mitt i gamla staden. Polen är fortsatt ett mycket trevligt land som dessutom ligger på en tilltalande prisnivå för oss svenskar. Jag uppmanar ingen att resa just nu då det mesta är så pass osäkert. Själv hade jag överdrivit att användning av munskydd skulle vara besvärligt eller hindrande. Man vänjer sig rätt snabbt. Bufféfrukosten på hotellet var lite speciell med obligatorisk användning av engångshandskar och munskydd vid hämtning av mat. Samtidigt är det kanske så det alltid borde vara med bufféfrukostar då folk petar och far överallt. Det var alltid fullt med folk på frukostarna då hotellet var fullbelagt i stort sett hela min vistelse. Trots det fungerade det mycket bra.
Avresa 15 Februari 2020 – Hemkomst 21 Mars 2020 (35 dagar)
En av mina bästa resor på många år. Den största orsaken är huvudsakligen att Colombia som land överträffade alla mina förväntningar. Detta trots mina höga förväntningar innan avresa efter allt positivt jag hört om landet. Colombia sticker ut än vad man jämför med. Trots min obefintliga spanska fick jag hyfsat bra kontakt med lokalbefolkningen vid ett flertal tillfällen. I de fall jag verkligen behövde kommunicera gick det bra att använda google translate. Enkelt att skaffa sim-kort och ta ut pengar i bankomat. Inget strul. Samhällen med mycket kärlek och glädje. En sak jag var tvungen att försöka lära mig var hur jag skulle bete mig med tanke på säkerhet när jag rörde mig i de större städer jag besökte. Jag tänker då framför allt på Bogotá och Medellín, men även på Santa Marta och Cartagena. Redan efter de första dagarna i Bogotá kände jag att jag hade lärt mig mycket. Vid ankomst till Bogotá var jag först lite osäker såklart då jag inte har någon större erfarenhet av Sydamerika innan, förutom ett par veckor i Brasilien. Framför allt var det svårt att veta hur jag skulle bete mig efter mörkrets inbrott. I stort sett betedde jag mig som jag brukar göra i andra världsdelars storstäder med additionen att jag försökte att inte vara ute lika sent på kvällarna och vara noga med i vilka stadsdelar jag rörde mig i särskilt kvällstid. Att veta vilka områden man inte skall sätta sin fot i är den största utmaningen. Särskilt om man vill utforska så mycket som möjligt, vilket är min passion. Så här direkt efter resan kan jag konstatera att jag aldrig kände mig särskilt otrygg samtidigt som det funnits tillfällen när saker har känts lite obekväma. På flera av de turistattraktioner jag besökte kändes det extra tryggt med polis som till och med eskorterade mig. I Santa Marta hade jag till och med två poliser som följde mig i några timmar. Likaså i Cartagena. Ingenting brottsligt hände mig under hela resan och jag fick dessutom vara frisk hela tiden. Framförallt magen var i toppskick, till och med bättre än hemma.
Resan blev väldigt omväxlande med en bra mix av storstäder varvat med mindre platser, mysiga kolonialstäder i bergen samt stränder i Karibien. En riktigt trevlig kombination.
Som vanligt fick jag stryka lite saker på grund av tidsbrist. Jag hade planerat för trekking i tre områden som inte blev av. Den första i Parque Nacional Natural El Cocuy, ställdes in på grund av att parken var stängd. Någon form av lokal fejd. Parque Nacional Natural Los Nevados var den andra. The lost city trek vid Santa Marta blev heller inte av. Dessutom hade jag planerat att åka till Zona Cafetera (Colombias kaffelandskap) och även spendera några dagar på ön San Andrés som ligger i Karibien. Nästa resa till Colombia kommer dessa platser förmodligen att prioriteras samt så är storstaden Cali given.
Denna resa var även en tidig födelsedagspresent till mig själv. Jag fyller 50 år i april!
Avresa 22 December 2019 – Hemkomst 29 December 2019 (7 dagar)
En helt fantastisk vecka i det heliga landet! Jag hade sex heldagar på mig att få ut så mycket som möjligt av resan. Denna gång bodde jag på en Airbnb i den sydvästra delen av Jerusalem ungefär fyra kilometer från centrum. Dom första två dagarna utforskade jag framförallt gamla staden i Jerusalem. Dag tre blev det en tur till Kalya Beach i Döda havet. Dag fyra spenderade jag i Betlehem och stadsdelen Mea She’arim i Jerusalem. Den femte dagen besökte jag Yad Vashem halva dagen och den andra halvan spenderades i gamla staden i Jerusalem. Sista heldagen utforskade jag flera stadsdelar i Tel Aviv till fots trots kraftigt regn under stora delar av dagen. Allting fungerade perfekt denna vecka förutom att vädret de sista dagarna var väldigt dåligt. Som extra bonus fick jag en ny stat till samlingen också. Palestina.
50. Bangladesh och Thailand 2019
Avresa 29 September 2019 – Hemkomst 1 November 2019 (33 dagar)
Bangladesh. Mitt 75:e land på min 50:e resa. Denna resa blev lite mer utmanande för mig. Bangladesh är ett relativt tufft land att bara befinna sig i. Ännu tuffare att resa runt i. Man får definitivt inte vara rädd för stora folksamlingar och trängsel. Det har jag inga problem med normalt sett, men Bangladesh är rätt extremt på den punkten, vilket jag märkte av. Dhaka fullständigt äter upp en och är väldigt fascinerande. En och en halv vecka ungefär blev det i Bangladesh. Trots att vistelsen blev förkortad på grund av rätt rejäla magproblem så kunde jag fungera relativt bra ändå och njuta av landet så pass mycket att jag känner mig relativt nöjd. Folket var den stora behållningen med Bangladesh. Nyfikenheten och glädjen i att träffa en utlänning var fantastiskt för mig att få uppleva. Vid en del tillfällen var det stora klungor av människor som ville ta selfies med mig. Tre platser hann jag med att besöka innan jag evakuerade till Thailand. Dhaka, Chittagong och Cox’s Bazar. Så här i efterhand så kan jag konstatera att jag gärna åker tillbaka till Bangladesh. Trots allt det jobbiga med landet är det värt ytterligare ett besök. Då blir det framförallt att fokusera på Chittagong Hill Tracts, Sundarbans och Sylhet-regionen i nordöstra delen av landet. Förmodligen lockar även en tripp till St Martin’s Island.
I Thailand blev det hela tre veckor av fullständig avkoppling, återhämtning och vila. Magen blev bra efter bara några dagars vistelse i Pattaya!
49. Georgien och Armenien 2019
Avresa 8 Juni 2019 – Hemkomst 15 Juni 2019 (7 dagar)
Det är fantastiskt att det går att få till ett sådant här äventyr på bara en vecka! Förutom att utforska stora delar av Tbilisi så hade jag bokat guidade heldagsturer tisdag och torsdag. Tisdagen var spännande då den innebar en heldagsutflykt till norra Armenien med stopp i Akhtala Monastery, Sanahin Monastery samt Haghpat Monastery. De två sistnämnda har funnits med på världsarvslistan sedan 1996. Torsdagens guidade tur innebar en heldagsutflykt till Stepantsminda och Kaukasus-bergen med flera stopp längs vägen, bland annat Zhinvali, Ananuri och Russia–Georgia Friendship Monument (mellan skidorten Gudauri och Jvari-passet). Jag gjorde en dag utanför Tbilisi helt på egen hand då jag besökte Gori och Mtskheta. Jag blev mycket nöjd med denna resa som hade en lagom mix mellan storstad och naturupplevelser. Georgien kommer jag med all säkerhet att åka tillbaka till igen. Sammanfattningsvis så är denna region fantastiskt vacker och folk är otroligt gästvänliga.
48. Thailand, Kambodja och Förenade Arabemiraten 2019
Avresa 2 Februari 2019 – Hemkomst 8 Mars 2019 (34 dagar)
En nostalgiresa till Sydostasien. Det primära målet med denna resa var Kambodja. Jag var väldigt nyfiken på hur landet utvecklats och förändrats sedan mitt förra relativt korta besök 2004. Den gången besökte jag Angkor Wat och Phnom Penh. Jag tog mig landvägen från Bangkok till Ho Chi Minh City.
Denna gång flög jag till Bangkok och sov över en natt där innan jag tog ett AirAsia-flyg dagen efter till Phnom Penh. När jag tog en tuk-tuk från flygplatsen in mot centrala Phnom Penh tornar en stad upp sig som jag inte ens känner igen sedan mitt förra besök. Det finns till och med skyskrapor i staden numera, varav den högsta är strax över 200 meter hög.
Efter några dagar i Phnom Penh åkte jag till Kampot. Staden som är känd för sin fantastiska peppar imponerade stort på mig. Fantastisk arkitektur, lugnt och skönt och bra prisnivå. Gillar man dessutom krabba så kan man åka till Kep som ligger 3 mil från Kampot. Det var precis vad jag gjorde dagen jag hyrde motorcykel. Först åkte jag till Bokor National Park.
Koh Rong Sanloem är en paradisö som ligger i skärgården utanför Sihanoukville. Jag har hört så mycket skit om Sihanoukville genom åren att jag tog färja ut till Koh Rong Sanloem direkt efter ankomst till Sihanoukville. Det är ett beslut jag inte ångrar. Blotta åsynen av all okontrollerad konstruktion gjorde mig förskräckt. Jag har nog aldrig sett något liknande tidigare på under någon av mina resor. Koh Rong Sanloem var fantastiskt fint, även om det också börjar invaderas av kinesiska intressen. Dom konstruerar vägar genom djungeln som ska ge access till resorter på stränder som idag är helt oexploaterade. Mycket tråkigt. Jag fick i alla fall se denna ö innan den värsta exploateringen sker.
Efter Koh Rong Sanloem åkte jag tillbaka till Phnom Penh där jag stannade resten av tiden i Kambodja. Det var mycket intressanta dagar, särskilt då jag inte tillbringat så mycket tid i staden tidigare. Jag gillar verkligen Phnom Penh. Ölpriserna var också fantastiska. 0.50 USD för en öl på 0,4 liter i barer och på restauranger! Det blev till slut helt åtta nätter i sträck i Phnom Penh plus att jag bodde tre nätter i staden när jag anlände till Kambodja!
Efter Kambodja-äventyret flög jag tillbaka till Bangkok där det var meningen att jag skulle stanna en natt för att dagen efter flyga vidare med Thai Airways till Bangladesh. Under dagen i Bangkok tog jag det drastiska beslutet att ställa in min resa till Bangladesh. Detta berodde på flera saker, men den avgörande var att planeringen inför Bangladesh-vistelsen på 8-9 dagar hittills hade gått uruselt. Jag hade inte ens lyckats få till en bokning med något lokalt företag till Sundarbans. Sundarbans var mitt huvudsakliga mål med min resa till landet. Jag fick en känsla av att flera av de reseföretag som kör båtresor till denna världsberömda nationalpark inte var intresserade av att ta en bokning. Jag får helt enkelt åka till Bangladesh någon annan gång när jag har mer tid på mig. Baserat på mina egna efterforskningar tror jag man behöver minst två veckor i Bangladesh för att få till en bra vistelse.
Jag ersatte Bangladesh med att tillbringa resten av tiden i Bangkok. Det kan ju tyckas konstigt med tanke på hur mycket tid jag redan spenderat i den thailändska huvudsaken. Jag hade flera vänner att hälsa på samt så ville jag inte ha någon press på mig att resa. Det har varit mycket resor nu under 3-4 år så bara avkoppling och vila kändes som helt rätt beslut nu. Jag gjorde en del nya saker i Bangkok samt så blev ett par dagar med utflykter utanför Bangkok, utflykter som blev väldigt lyckade.
Efter vistelsen i Bangkok stod äntligen ett nytt land på tur. Förenade Arabemiraten. Detta land som jag mellanlandat så många gånger i genom åren skulle jag äntligen få besöka några dagar. Jag skulle få förmånen att utforska Dubai. Det är svårt att inte imponeras av detta lilla land med en framtidstro som saknar motsvarighet. Jag trivdes bra i Dubai och fick precis som efter min vistelse förra året i Qatar mersmak. Prisläget tyckte jag inte heller var så avskräckande som jag befarat. Det här är en perfekt region att stanna i några dagar efter en längre vistelse i Sydostasien då tidsomställningen till Sverige inte blir lika stor och dramatisk. Burj Khalifa imponerade stort och även fontänen på baksidan utanför Dubai Mall. Jag är glad att jag bodde i en av de äldre delarna av Dubai, stadsdelen Deira. Där träffade jag på många filippinare som man idag uppskattar till ungefär 700 000 i hela Förenade Arabemiraten. Allt som allt en mycket trevlig avslutning på denna resa. Ska jag säga något negativt totalt sett om resan så är det i så fall att jag vistades lite väl många nätter i storstäder. Jag hade framförallt kunnat stanna längre i skärgården i Kambodja. Jag lyckas ofta väldigt bra med att variera detta på mina resor. Men någon gång måste det bli lite sämre också. Just nu känner jag mig lite mätt på Sydostasien. Det kanske är dags att börja titta på någon annan kontinent nu!
Avresa 22 December 2018 – Hemkomst 26 December 2018 (4 dagar)
Min första resa till Ryssland. Man kan tycka vad man vill om denna mäktiga nation, men som turistland är det oerhört intressant. Uppvuxen under delar av kalla kriget och med det svenska hockeylandslagets fajter mot den ryska maskinen fortfarande färskt i minnet, blev det här även en nostalgitripp. Det jag snabbt kunde konstatera (något som jag konstaterat även i Ukraina och Vitryssland) var att jag trivs väldigt bra med kulturen och folks beteende i denna del av världen. Förutom en del språkförbistringar går det mesta friktionsfritt.
Jag hade nöjet att spendera tre heldagar i Sankt Petersburg. Det är en riktig storstad som är väldigt lättnavigerad i de centrala delarna. Den historiska delen är perfekt att utforska till fots. Jag kollade in de mest kända sevärdheterna, bland annat Uppståndelsekyrkan, St. Isaac’s Cathedral, Kazankatedralen och Eremitaget. Jag blev jättenöjd med resan. Ska man klaga på något överhuvudtaget så är det visumkostnaden på ungefär 1300 kr. Trots att jag gjorde allting på egen hand. Det är lite för mycket pengar om man bara ska göra en weekendresa. Det var dessutom det krångligaste visumet jag sökt hittills. Hotellet var billigt (300 kr natten inklusive väldigt bra frukost) och höll hög standard. Hotellet låg ungefär en kilometer från Palatstorget. Denna resa inföll på årets mörkaste dagar vilket tvingade mig att utnyttja de ljusa timmarna maximalt. Att fotografera under dessa ljusförhållanden var något helt nytt för mig. Det gick mycket bättre än väntat och bilderna blev bättre än jag nånsin kunnat föreställa mig innan.
Förhoppningsvis blir nästa resa till Ryssland mycket längre! Planer för en längre Rysslansdresa finns sedan lång tid tillbaka.
Avresa 1 September 2018 – Hemkomst 8 September 2018 (7 dagar)
Äntligen en resa utomlands med båda mina föräldrar. Det var tretton år sedan vi alla tre reste tillsammans sist! Dessutom är Malta stat nummer 70 jag besöker. Det blev en trevlig resa förutom att det kanske var lite väl varmt vissa dagar. För varmt för att kunna köra fulla sightseeing-dagar. Jag tål mycket värme men tyckte nästan det var lite i överkant när temperaturen låg på närmare 35 grader samtidigt som det nästan inte var någon vind. Jag fick se flera platser på huvudön Malta och dessutom lite av den mindre ön Gozo på en dagstur dit. I matväg testade vi stuvad kanin som är nationalrätten på Malta. Det är alltid intressant att testa nya maträtter.
En sak jag hade velat se som fick uteslutas på grund av tidsbrist var Blue Lagoon på ön Comino. På det hela taget så är Malta en gästvänlig stat som känns väldigt liberal. Språket är det inga problem med då de flesta pratar bra engelska. För att göra staten Malta rättvisa skulle jag nog vilja vistas i landet i minst två veckor. Sammanfattningsvis så var detta en lyckad resa där ingenting strulade. Ryanair skötte sig också exemplariskt igen. Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till Malta för att utforska lite mer platser på öarna. Malta har en fantastisk historia och det finns otroligt mycket att utforska. Trots att landets yta är en fjärdedel av Öland!
Avresa 6 Juni 2018 – Hemkomst 10 Juni 2018 (4 dagar)
Det tog 48 år innan jag tog mig i kragen och gjorde en resa till London. Lyxen att ha direktflyg till en världsstad som London från lilla Nyköping är fantastisk och bör utnyttjas.
Det finns så mycket att se och göra i London så förberedelserna inför resan handlade mycket om att filtrera bort saker så att det inte skulle bli ett allt för tufft schema. Dagen jag kom fram ändrade jag på en stor del av planen då jag beslöt mig för att utesluta de flesta museer och andra sevärdheter inomhus. Det fina vädret gjorde att det skulle kännas väldigt konstigt att spendera alltför mycket tid inomhus. Jag hann se relativt mycket av stadens centrala delar. Jag tog mig fram uteslutande till fots och med tunnelbana.
London är kanske inte den vackraste storstad jag har sett, men mångfalden är fantastisk. Det är oerhört tilltalande att ha så mycket valmöjligheter. Oavsett vad man har för intressen så kan man hitta det i London. Jag fick fem dagar med fint väder och kände mig riktigt nöjd med resan när jag kom hem till lilla Nyköping igen.
44. Filippinerna och Qatar 2018
Avresa 11 Februari 2018 – Hemkomst 17 Mars 2018 (34 dagar)
Denna resa blev en mycket trevlig återkomst till Filippinerna som jag inte hade besökt på nästan sex år. År 2012 var jag i landet två gånger, en gång på våren och en gång på hösten. Filippinerna är verkligen mitt favoritland i Sydostasien, något som jag fick bekräftat återigen. Det enda problemet jag hade denna resa var att jag hade otroligt svårt att bestämma vilken del av landet jag ville besöka. Dagarna innan resan var jag inne på att antingen besöka bergsområdena på norra Luzon eller ön Mindoro för trekking upp på mount Halcon. Det skulle visa sig att det till slut inte blev något av dessa två alternativ utan istället en tur till Leyte och ett flertal närliggande öar. Jag besökte Leyte under den andra av mina två resor till Filippinerna 2012, d.v.s. förra resan till landet. Den gången kom jag upp landvägen med färja från Surigao på Mindanao och bodde i Baybay och Ormoc. År 2007 bodde jag ett par dagar i Tacloban, så detta blev mitt tredje besök till ön. Förutom att jag alltid trivts bra och tyckt mycket om Leyte så var jag även nyfiken på hur ön har återhämtat sig efter den ofattbara förödelse som tyfonen Yolanda orsakade i november 2013.
Jag bokade en flygbiljett till Tacloban med AirAsia och efter två nätter i Manila åkte jag ner till Leyte. En intressant heldag i Tacloban räckte innan jag åkte vidare till en för mig helt ny ö, Biliran. Biliran överträffade alla mina förväntningar. Jag hade Marvin’s Seaside Inn en bit utanför Naval som min bas och det var en mycket trevlig resort. Hyrde motorcykel och utforskade öns fantastiskt vackra landskap och tog efter några dagar en tur till Maripipi, en mindre vulkanö som ligger en bit norr om Biliran. Från Maripipi blev det bland annat en dagstur till Sambawan island som är en otroligt vacker liten obebodd ö en bit ifrån Maripipi.
Efter vistelsen på Biliran var jag sugen på att bo i en lite större stad, och valet föll på Ormoc, på ön Leyte. Ormoc trivdes jag ypperligt i under förra resan och jag längtade nu tillbaka. Jag trivdes återigen bra i Ormoc och stannade i stort sett i staden under den resterande delen av min tid på Filippinerna, förutom en avstickare under ett par dagar till underbara Camotes islands. Camotes var helt nytt för mig och det var verkligen tur att jag tog mig tiden att åka ut till denna lugna, trevliga ögrupp. När jag sedan kom tillbaka till Leyte blev det även en dagstur från Ormoc till Kalanggaman island som är en platt liten obebodd ö (eller rättare sagt en sandbank med lite palmer på) mellan Leyte och Cebu. Ön ligger inte långt ifrån Malapascua som jag besökte under min första resa till Filippinerna 2005.
De sista dagarna på resan spenderade jag i Qatar, ett helt nytt land för min del. Under ett par intressanta dagar utforskade jag stora delar av Doha till fots. Jag fick även till två löppass i staden längs den berömda strandpromenaden, Corniche.
Avresa 10 September 2017 – Hemkomst 6 Oktober 2017 (26 dagar)
En drömresa med betoning på vandring i Himalaya som gick helt enligt plan från början till slut. Ett makalöst äventyr och samtidigt en helt annorlunda resa än jag någonsin gjort tidigare. Det är första gången jag förbereder mig flera månader innan en resa. Förutom kanske min allra första resa jorden runt då. Förberedelserna bestod av att vandra med tung packning samt klura ut vilken utrustning jag skulle ha med mig. Även funderingar kring huruvida jag skulle använda mig av guide och/eller bärare. Det blev till slut att jag genomförde det här helt på egen hand utan hjälp av någon. 80% av all vandringstid var jag helt ensam, vilket till största delen berodde på att jag åkte några veckor innan den riktiga högsäsongen för trekking i Nepal drar igång. Det sista inför resan var att bestämma vilken trekking-led jag skulle välja. Det visade sig att det var bäst att skjuta på det beslutet tills jag var på plats i Katmandu. Det slutgiltiga valet stod mellan Annapurna Circuit och Everest Base Camp. I Katmandu föll valet på Everest Base Camp. Dagen då jag skulle flyga upp till Lukla ställdes flyget in. Dagen efter kom jag med ett morgonflyg. Bortsett från denna lilla försening gick hela trekken utan minsta problem. Sammanfattar jag det mindre bra så är det enkelt. Mildare symptom på höjdsjuka vid några tillfällen. Tog med mig lite för lite kontanter till trekken. Mulet väder i Lobuche, Gorak Shep och uppe vid Everest Base Camp. Missade utsikten från Kala Patthar på grund av det mulna vädret. I övrigt var allt hundraprocentigt bra. Jag fick ont i ena foten efter en dryg timmes vandring varje gång jag vandrade på hemma i Sverige. Detta var som bortblåst i Nepal! Känslan att vandra i vyer som är ofattbart vackra dag ut och dag in är obeskrivlig. Det var också intressant att se hur kroppen skulle reagera på riktigt höga höjder, höjder över 5000 meter. Jag tyckte det gick riktigt bra. Jag följde de generella reglerna för acklimatisering så gott jag kunde vilket säkerligen var nyckeln till att hålla tillbaka de allvarligare formerna av höjdsjuka.
Efter trekkingen som avverkades lite snabbare än planerat, hade jag en hel vecka att utforska Katmandu med omgivningar. Jag gjorde bland annat dagsturer till Bhaktapur och Patan. I Patan fick jag till och med träffa den levande gudinnan, vilket var en märklig upplevelse. Det blev totalt sett en mycket bra och fullspäckad vecka.
Efter att ha lämnat Nepal bodde jag fyra nätter i New Delhi som avslutning på resan. Mitt intresse för megastäder har alltid funnits där så New Delhi passade mig bra. Jag hade bara besökt ett par stora städer i Indien tidigare, Bangalore och Madras (Chennai). Jag blev förvånad över min relativt stora kulturchock när jag anlänt till New Delhi. Jag brukar aldrig känna av sådant när jag åker till andra megastäder i Asien. New Delhi är tydligen extremt även för mig! Jag hade även tänkt att åka till Agra och Taj Mahal men hoppade över det. Det fanns tillräckligt att sysselsätta sig med i New Delhi.
Denna resa kommer att bli ihågkommen som en riktig kanonresa så länge jag lever.
Avresa 3 Juni 2017 – Hemkomst 6 Juni 2017 (3 dagar)
Denna resa är min bästa weekendresa hittills. Mycket av det beror på att resmålet var så pass udda. Det var en liten dröm som gick i uppfyllelse att få åka till Belarus. Väldigt kul också att få åka med min vän Pähr på detta äventyr. Jag fick en rejäl dos av gammal sovjetnostalgi. Det intryck jag fick av landet Belarus är att folket är otroligt vänligt, och framförallt slogs man av det lugn som belarusier generellt verkar inneha. Minsk är rent och fräscht och kriminaliteten verkar vara mycket låg. Som utlänning blir man väldigt väl mottagen och folk visar stor nyfikenhet när dom upptäcker att man är utlänning. Hit åker jag gärna tillbaka! Nästa gång blir det för att se någon eller några mindre städer samt även mer av Minsk.
41. Thailand och Vietnam 2016-2017
Avresa 6 December 2016 – Hemkomst 19 Januari 2017 (44 dagar)
En mycket trevlig resa och perfekt avbrott från den svenska vintern. Jag var endast på fyra platser vilket var bra som variation då jag oftast brukar resa runt så mycket jag bara kan. Både Thailand och Vietnam är mycket bekanta länder för mig sedan lång tid tillbaka.
Första veckan spenderade jag i Bangkok. Det slog mig att det var ganska precis fyra år sedan jag var senast i denna fantastiska stad. Den här gången bodde jag i stadsdelen Sathorn. Jag hade relativt nära till Lumpini-parken där det blev ett löppass. Det var fantastiskt att springa där tillsammans med alla andra löpare. Jag hade bestämt mig för att jag skulle försöka göra saker jag aldrig gjort tidigare i Bangkok den här gången. Bland annat så besökte jag ett flertal parker. Höjdpunkten på detta lilla projekt blev den gröna lunga som ligger i Bangkoks östra delar och heter Phra Padaeng. Det var riktigt trevligt att hyra en cykel och cykla runt bland grönskan där under en hel dag. Jag träffade också en tjej som heter Yhud som jag endast hade haft kontakt med i flera via internet men aldrig träffat i verkligheten. Hon har en pojkvän från Nederländerna så vår relation är endast på det vänskapliga planet. Hon hade planerat in en tur till Ayutthaya en av dagarna och en tur till en stad öster om Bangkok Chachoengsao en annan dag. Ayutthaya har jag alltid velat åka till men det har aldrig blivit av. Man kan beskriva det som Thailands motsvarighet till Kambodjas Angkor Wat.
Det jag absolut ville få med denna resa var Hanoi, som var den sista storstaden i Sydostasien jag ännu inte besökt. Efter första veckan i Bangkok flög jag till Hanoi. Hanoi överraskade mycket positivt och jag hade fullt upp i nästan en vecka att ta in alla fina sevärdheter som staden har att erbjuda. Det jag kommer att minnas mest från den vietnamesiska huvudstaden är det fantastiska folklivet på gatorna. Det kändes som att varje kväll var lördag kväll i Hanois gamla stad, Old Quarter, där jag bodde. Halong Bay skulle jag ha besökt om det inte var för det disiga och regniga vädret. Till och med de påstridiga reseförsäljarna avrådde från att åka dit under rådande omständigheter. Bra sikt är en förutsättning för en lyckad tur på Halong Bay!
Jag ville utnyttja mina 14 dagar i Vietnam till fullo. Svenskar får sedan många år 14 dagar i landet om man anländer utan visum. Jag köpte en mycket billig flygbiljett med JetStar till Da Nang i centrala Vietnam, en stad jag länge har velat besöka. Jag anlände till centrala Vietnam mitt i regnperioden. Jag hade rätt så tur att det inte regnade mer än vad det gjorde under min vistelse. Da Nang ligger mellan Huế och Hoi An som båda är måsten att besöka om man är i denna region. Förutom att besöka dessa två fantastiska städer utforskade jag Da Nang med omgivningar innan jag drog vidare till Pattaya i Thailand via flyg till Suvarnabhumi först. Jag stannade tre hela veckor i Pattaya och bara hade semester innan jag åkte tillbaka till Bangkok för några sista dagar med shopping av kläder innan hemresan till Sverige. Detta blev en mycket trevlig resa utan några problem!
Avresa 16 Juli 2016 – Hemkomst 6 Oktober 2016 (82 dagar)
76 dagar varade min Europaresa hösten 2015. Denna Europaresa varade i 82 dagar! Båda resorna var fantastiska på sitt sätt. Jag bodde på 22 platser då och 21 platser nu.
Att få se så mycket av alperna under resan var otroligt trevligt. Alperna är otroligt vackert! För mig var det dessutom första gången i Alperna. Allt jag missat i denna del av Europa tog jag verkligen igen med råge nu!
Jag reste landvägen från Kiev till Madrid efter att först ha tillbringat en vecka i Odessa. Jag åkte genom elva länder totalt. Allt från extremt billigt i Ukraina till extremt dyrt i Schweiz. Jag fick se en del av Karpaterna i Ukraina. Alperna i Slovenien, Italien, Schweiz och Frankrike. Dessutom fick jag se en del av Pyrenéerna i Andorra. Jag var i Frankrike, Slovenien och Schweiz för första gången i mitt liv. Monaco, Lichtenstein och Andorra var också nya bekantskaper. Jag missade Zagreb förra året på grund av flyktingströmmarna. Jag är glad att jag åkte dit i år. En makalöst fin stad som har i stort sett allt. Det land som överraskade överlägset mest var Slovenien. Jag bodde på fyra ställen i Slovenien och alla fyra var fantastiska. En del av östra Alperna går in i Slovenien samtidigt som landet har en vacker kuststräcka med vackra städer och landskap. Att så mycket fint kan existera i detta lilla land är otroligt. Jag måste åka tillbaka till Slovenien snart igen.
Sammanfattningsvis så är jag extremt nöjd med denna resa. Detta var min 40:e resa sedan 1991. Ett litet jubileum alltså!
39. Polen, Italien, Vatikanstaten, Belgien och Luxemburg 2016
Avresa 24 Maj 2016 – Hemkomst 8 Juni 2016 (15 dagar)
Det här utvecklade sig till en riktigt fin resa där jag bara hade en enkelt biljett från Skavsta till Warszawa med Wizz Air att utgå ifrån. Det enda jag hade planerat utöver Warszawa var att åka till Minsk i Vitryssland. Jag hade förberett en massa papper och gjort en bra research på vad som skulle krävas för att skaffa visum på den vitryska ambassaden i Warszawa. Efter att ha besökt ambassaden och fått en massa ny information om vad som krävdes för att få ett visum bestämde jag mig för att ge upp. Dessutom kostar ett visum 120 Euro om man vill ha det relativt snabbt.
Då det inte blev något Vitryssland denna gång stod Europa vidöppet. Den härliga känslan när man har friheten att åka var man vill infann sig. Bestämde mig för att ta en enkelbiljett från Warszawa till Rom också denna gång med Wizz Air. Efter några trevliga dagar i Rom tog jag en enkelbiljett med Alitalia till Bryssel. När jag ändå var i Bryssel passade jag på att åka en sväng till Luxemburg också. Bryssel var en riktigt trevlig stad, men Warszawa tyckte jag bäst om av de städer jag besökte denna resa. Otroligt trevlig och intressant. Bryssel var mysigt och trevligt och Rom hade mest sevärdheter. Jag är jättenöjd med denna korta äventyrsresa!
Avresa 18 April 2016 – Hemkomst 25 April 2016 (7 dagar)
Istanbul. Äntligen fick jag tillfälle besöka denna fantastiska storstad och metropol. Efter ett antal terrorattentat runt om i landet kort innan denna resa, och framför allt två i Istanbul i början av 2016, så var hotellpriserna på riktigt vid tidpunkten för min resa på riktigt låga nivåer. Där jag bodde talade ägaren om en nedgång i antal turister på runt 70 procent! Däremot blev jag förvånad över de höga priserna på stadens restauranger. Det blev som det brukar bli när jag besöker riktigt stora städer, en kavalkad av sevärdheter. Det finns otroligt mycket att se och göra i Istanbul. Jag gillade det mesta jag kollade in under dessa dagar, men en av höjdpunkterna var mitt besök på den asiatiska sidan av staden. Som jag misstänkte så behövdes en hel vecka för att få en bra bild av Istanbul. Jag hade kanonväder nästan hela veckan, vilket alltid underlättar när man spenderar så mycket tid utomhus. En riktigt lyckad resa!
Avresa 11 Augusti 2015 – Hemkomst 26 Oktober 2015 (76 dagar)
Hur ska man sammanfatta denna resa på ett bra sätt? Det blev en orgie av nya upplevelser och intryck i stort sett varje dag. Jag drev verkligen på från början till slut med resandet. Jag hade endast någon liten dipp under några dagar den andra halvan av resan, då jag kände att jag var tvungen att ta igen mig lite och smälta alla upplevelser.
Resan började i Odessa i Ukraina och gick sedan vidare genom Moldavien, Transnistrien, Rumänien, Bulgarien och till sist genom alla länder i forna Jugoslavien (utom Slovenien). Det är verkligen stort att ha fått möjligheten att göra denna resa.
När jag summerar resan så blev det totalt elva länder (plus icke erkända Transnistrien, utbrytarrepubliken i Moldavien) på elva veckor. Fantastiskt! Jag bodde på 22 olika platser! I och med denna resa har jag inte så många länder kvar att åka till i Östeuropa!
Avresa 14 Maj 2015 – Hemkomst 17 Maj 2015 (3 dagar)
En mycket lyckad resa som visade sig bli en lagom dos introduktion till Ukraina. Jag skulle vilja påstå att landet har stor potential vad gäller turism. I augusti 2014 monterades aktiviteterna på Majdan ner och synliga spår av den stora massdemonstrationen fanns kvar. Den pågående konflikten med Ryssland märktes inte alls av i Kiev just nu. Det är bara att hoppas att allt ordnar sig så snabbt som möjligt för folkets skull. Landets historia är kantad av problem och konflikter.
Jag fick två heldagar i huvudstaden vilket var riktigt trevligt. Stadens kyrkor imponerade stort på mig. Jag älskar ju dessutom kyrkor. Lite kallt för att vara i mitten av maj, men vädret var ändå hyfsat då det inte var så mycket nederbörd. Vänligt folk, intressant historia och extremt billigt. Det ekonomiska läget i landet har inneburit att valutan har devalverats kraftigt. Jag åker gärna tillbaka till Ukraina och då gärna till någon stad vid svarta havet, som till exempel Odessa.
Avresa 2 April 2015 – Hemkomst 6 April 2015 (4 dagar)
Jag fick uppleva en påskhelg i Aten som var bra mycket bättre än jag hade förväntat mig. Framförallt så njöt jag till fullo av de fina promenadvägarna som går mellan de största sevärdheterna i centrala Aten. Jag hade hört att trafiken skulle vara fruktansvärd i Aten och förta en del av upplevelsen, men av det märkte jag inte mycket. Jag hann med att se otroligt mycket av staden och det är rätt mycket som skall klaffa för att det skall bli verklighet. En viktig parameter är vädret som var övervägande bra under hela vistelsen. Grekerna visade sig vara ett trevligt folk och jag hann även med att gå ut på krogen sista kvällen. Jag kom inte hem förrän vid 04.30-tiden på morgonen. Det blev en ordentlig barrunda. Sevärdheter som Akropolis, den antika Agoran och Zeustemplet håller hög klass och det är lite av samma känsla som att kolla in pyramiderna i Egypten när man besöker dem. Man känner verkligen historiens vingslag. Maten i Grekland gillade jag verkligen. Sammanfattningsvis blev det här en riktigt trevlig resa.
34. Panama och Costa Rica 2015
Avresa 10 Januari 2015 – Hemkomst 14 Februari 2015 (35 dagar)
Denna resa blev otroligt lyckad trots en del otur i början av resan med svenska vinterstormar och flygförseningar som följd. En följd av förseningarna blev att bagaget inte kom med på mitt flyg från Amsterdam till Panama city. Det var aldrig någon fara då det går ett plan per dag mellan dessa städer vilket gjorde att väntetiden på att få bagaget levererat inte blev så stor. KLM skötte sig exemplariskt som vanligt!
Jag hade lite problem att få ihop den totala resrutten denna gång. Det kändes som att jag aldrig riktigt kom rätt i planeringen av alla stopp på resan. Ibland blir det så, särskilt då man vill ha en dörr öppen för att ändra på grundplanen. I det stora hela blev det bra ändå. Jag fick se två huvudstäder i San José och Panama city samt stränderna på både Stillahavskusten och Atlantkusten i båda länderna! Dessutom besteg jag Panamas högsta berg, Volcán Barú. Mycket mer än så kan man egentligen inte begära på en fyra och halv veckas vistelse i dessa två länder. Det jag skulle ha velat få med är San Blas-arkipelagen i Panama samt Parque Nacional Corcovado i Costa Rica. Men det kommer fler tillfällen att åka till dessa länder. Det är relativt enkelt och väldigt passande att kombinera San Blas-arkipelagen med ett besök i Colombia. Sedan kan alltid ett besök i Parque Nacional Corcovado kombineras med resa till Nicaragua.
Det jag är riktigt nöjd med denna gång är hälsan som var helt perfekt hela resan. Inte ens den minsta lilla förkylning råkade jag ut för. Jag fick höjdsjuka när jag gick upp på Volcán Barú men det är inga konstigheter med det.
Det jag kommer att minnas mest från denna resa är folket som var väldigt enkla och bra att ha att göra med. Det som kom att bli en positiv överraskning var att jag aldrig kände mig hotad eller var i närheten av att utsättas för något brott. På det stora hela var detta en bra introduktion för mig till Centralamerika som gav kraftig mersmak!
Avresa 7 September 2014 – Hemkomst 13 September 2014 (6 dagar)
Som jag misstänkte så var Lissabon ett underskattat resmål som jag mycket gärna återvänder till. Staden har ett trevligt klimat i september månad samt en riktigt mysig atmosfär med en relativt låg kriminalitet i jämförelse med andra storstäder i Europa. Det faktum att staden har bra kommunikationer, både inne i dom centrala delarna samt även ut till stränderna runt omkring gör inte att betyget blir sämre. Fem heldagar var precis perfekt för Lissabon. Att jag hade fem dagar gjorde att jag kunde utnyttja en av dagarna till en dagstripp utanför staden. Dagstrippen gick i tur och ordning till Sintra, Cabo da Roca och Cascais. Sammanfattningsvis så fick jag verkligen mersmak av detta land!
Avresa 25 Januari 2014 – Hemkomst 28 Februari 2014 (34 dagar)
En mycket intressant resa! Min första destination i Karibien blev Kuba, som kändes som ett bra första resmål dit. Förutsättningarna för att resa oberoende till Kuba visade sig vara goda så det var ganska enkelt att bestämma sig för att åka. Jag bodde på casa particulares alla nätter utom sex, då jag bodde på hotell. Det var verkligen en höjdare med casa particular-systemet. Det är nog den enda vägen att gå om man vill få så mycket inblick i vanliga kubaners liv som är möjligt som turist. Du får ett bra boende till i snitt 20 USD per natt och kan lägga till extra om du vill ha måltider inkluderat också. Du kan i princip skapa en egen all inclusive-tillvaro om du vill, dessutom till en prisnivå som de flesta bör ha råd med. Maten var av fantastiskt bra kvalité på de casa particular jag bodde på. Det man kommer att minnas länge är frukostarna som var något som jag alltid valde att beställa när jag bodde på casa particular. De var helt enkelt gigantiska!
Jag började resan i Havanna med fyra nätter. Reste sedan vidare till Vinales, Cienfuegos, Trinidad, Camaguey, Santa Clara, Varadero och avslutade i Havanna med nio nätter där. Havanna känner jag att jag kan ordentligt bra nu. Totalt sett blev det en bra mix mellan storstad, stränder och koloniala världsarvsstäder. Jag kanske även skulle ha åkt till östra delen av landet också. Jag tänker då främst på Santiago de Cuba. Men det får bli en annan gång. Då blir det att fokusera på den östra sidan av ön helt och hållet. Sammanfattningsvis så gick ingenting snett denna resa, jag höll mig till och med frisk hela tiden! Kuba är ett mycket fascinerande land. Det är väldigt komplext och man får många intryck. Det politiska lämnar jag därhän. Det man kan säga är väl att folket inte känns fria, vilket är tråkigt. Jag hoppas på en gradvis förbättring för det kubanska folket. När förändringen kommer, kan den komma snabbare än man anar! Innan du åker till Kuba, se till så att du kan så mycket spanska som möjligt. Ju mer spanska du kan, desto mer får du ut av resan. Jag kan lite vanliga fraser och lite siffror på spanska nu. Från och med nu är spanska ett språk jag kommer att försöka satsa långsiktigt på!
Avresa 21 December 2013 – Hemkomst 28 December 2013 (7 dagar)
Cypern blev verkligen en positiv överraskning. Jag tyckte det kändes som att min bas i staden Pafos var ett perfekt ställe att bo på. En mysig liten stad som är lite som ett utomhusmuseum. Bra folk och ett trevligt klimat. Lite kallt på kvällarna kanske den här årstiden, men då tar jag verkligen i från tårna för att hitta något litet minus med klimatet. Jag hann med mycket under min veckolånga vistelse i detta trevliga land. Det jag tyckte bäst om på hela resan var dagen jag trekkade längs Aphrodite trail på Akamashalvön. Riktigt fin natur och i stort sett ensam längs leden.
Näst bäst under veckan var heldagen i Nicosia, där en stor del av dagen tillbringades i den turkcypriotiska delen av staden.
Avresa 18 Oktober 2013 – Hemkomst 22 Oktober 2013 (4 dagar)
Resa med pappa till Barcelona. Lyckad resa med mycket fint väder. Klimatet i Barcelona i oktober var verkligen till vår fördel. Vi hann med otroligt mycket på de tre heldagar vi hade. Det fanns dock så mycket att se i staden att jag gärna hade haft en eller ett par heldagar till!
29. Indonesien och Timor-Leste 2013
Avresa 31 Maj 2013 – Hemkomst 7 Juli 2013 (37 dagar)
Den stora höjdpunkten på resan blev som väntat Timor-Leste. Folk var fantastiskt trevliga och det kändes mycket säkert. Hade lite otur med vädret och att jag fick vad jag tror var en kraftig influensa. Då Timor-Leste har allvarliga problem med malaria blev jag lite rädd när jag vaknade mitt i natten under sjukdomstiden av att jag frös. Det verkar aldrig ha varit tal om något annat än influensa då jag efter några dagar hade en näsa som rann oavbrutet. Det är inte ett malariasymptom. Jag fick hoppa över ett par viktiga punkter på min Timor-Leste på grund av det här samt att det regnade mycket mer än väntat.
Höjdpunkt nummer två blev också väntad. Komodo national park med turer till både Komodo och Rinca plus en hel del snorkling. Naturen i nationalparken är helt fantastisk. Här hade jag lite otur vid ankomst till Labuan Bajo då flygbolaget Merpati lyckades skicka mitt bagage vidare till Kupang. Det tog två dagar innan jag fick återse min väska. Avslutningen på resan blev en vecka på Bali. Hade tänkt ta en sväng till Lombok, men kände att jag behövde ta det lugnt istället. Framförallt Gili-öarna vid Lombok hade varit trevliga att besöka.
Avslutningsvis så kan jag konstatera att Timor-Leste var den sista lilla pusselbiten som fattades för att fullborda att jag nu varit i alla länder i Sydostasien. Jag känner mig otroligt privilegierad att jag har fått varit med om så mycket på alla mina resor genom denna fantastiska del av världen!
Avresa 1 Maj 2013 – Hemkomst 5 Maj 2013 (4 dagar)
Resan till Litauen blev bättre än jag trodde då jag inte hade så höga förväntningar. Vilnius är verkligen en mysig och trevlig stad. Storleken på stadens befolkning är precis lagom kring en halv miljon. Trafiken i staden blir aldrig någon mardröm vilket är trevligt. Gamla staden i Vilnius är en av de största ännu kvarvarande medeltida gamla stadskärnorna i norra Europa. Jag tog mig till Vilnius med flygbolaget Air Baltic som får godkänt. Det enda lite negativa var att det krävdes mellanlandning i Riga. I och med denna resa har jag nu varit i alla baltiska stater.
27. Thailand och Filippinerna 2012 (del 2)
Avresa 4 Augusti 2012 – Hemkomst 8 September 2012 (35 dagar)
En trevlig resa och lyckat val av resrutt för att komma undan den sydostasiatiska monsunperioden. Den sydöstra delen har omvänt väder när resten av landet har monsun- och tyfonsäsong. Jag flög in och ut ur Filippinerna via Clark, precis som vid min förra resa till Filippinerna tidigare i år. Skillnaden den här gången var att jag bara stannade 10-12 timmar i Angeles innan jag flög vidare till Davao. Ett katastrofregn i området kring Manila och därmed även Angeles startade i princip när jag landade på Clark. När jag morgonen efter satt i planet på väg söderut i landet så ser jag hur vädret bara blir bättre och bättre. Vid landningen i Davao var det helklart väder och så fortsatte det i princip under resten av min vistelse. Efter några dagar i Davao som jag varit i flera gånger tidigare, bar det av till några mindre städer längs östkusten av Mindanao. Inget av dem hade jag tidigare besökt. Mati och Cateel var två sådana städer. Mycket intressanta platser. Sedan tog jag mig till den lite större staden Butuan i nordöstra delen av Mindanao, som jag bara passerat tidigare. Butuan var en trevlig stad. Staden var trevligare och större än jag förväntat mig. Vid resan till Mindanao 2008 bytte jag buss här på väg från Surigao till Camiguin. Det var kul att verkligen få möjligheten att stanna i Butuan några dagar. Staden har dock relativt få sevärdheter. Jag trivdes bra i Butuan och passade även på att förlänga mitt visum, vilket visade sig vara en bra idé. Det var ingen kö alls på Butuans BOI Office, det var bara jag och en bofast man av belgisk härkomst där, som också skulle förlänga sitt visum.
Från Butuan gjorde jag en tung heldagsresa ända till Baybay på Leyte. Detta var kanske lite väl hård resa att trycka in på en enda dag, men det gick ganska bra till slut ändå. Resan blev extra lång då jag fick vänta på båten till Leyte i många timmar vid Lipata port. Hade jag vetat att det inte gick någon båt förrän klockan 14.00 hade jag tagit sovmorgon i Butuan! På Leyte bodde jag på tre platser, Baybay, Isabel och Ormoc. När jag kom till Ormoc bestämde jag mig ganska snabbt för att stanna lite extra länge. Det blev till slut lite över en vecka i Ormoc. Sedan följde Cebu city, Angeles och Bangkok i snabbt tempo innan hemresan till Sverige. Allt som allt en lyckad resa, där jag trots att jag åkte tillbaka till Filippinerna återigen, fick in några platser jag inte varit till på någon av mina tidigare resor till landet. Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med resan som helhet. Det blev en bra blandning av ”off the beaten track”-platser och mer välbesökta turiststäder. Vad gäller stränder så har jag verkligen tappat intresset mer och mer för det. Bada och sola är helt enkelt inte lika viktigt som att upptäcka nya platser! Självfallet så kan ju fortfarande nya platser innefatta stränder, men badandet och solandet är ändå mycket mindre omfattande än förr om åren!
Avresa 5 Juni 2012 – Hemkomst 10 Juni 2012 (5 dagar)
Jag övernattade fem nätter i Dublin och det kändes som att jag fick med merparten av de viktigaste sevärdheterna plus också en hel del nöje och uteliv. Jag tyckte höjdpunkterna var Trinity college med Book Of Kells och Long room samt Guinness Storehouse.
Irländare är trevliga och generösa människor som alltid är redo för att ta en drink och njuta av nuet. Denna mentalitet är trevlig. Enkelt att få kontakt med lokalbefolkningen och en stämning på pubar som är alldeles utöver det man är van vid på andra håll i världen. Den irländska traditionella musiken är förutom pub-publiken en av huvudingredienserna för att skapa denna fantastiska stämning. Om man sedan dessutom gillar irländsk musik väldigt mycket som jag gör, så njuter man till fullo! Dublin som stad är jättetrevlig att promenera i. Stadens storlek är lagom, och man lär sig hitta hyfsat bra i de centrala delarna på ett par dagar.
Avresa 4 April 2012 – Hemkomst 8 April 2012 (4 dagar)
Tallinn överraskade stort på mig. Staden är som en liten dold juvel endast ca 40 mil från Sveriges huvudstad. Jag gillade staden mer än Riga. Särskilt tyckte att jag det var så praktiskt att allting var inom gångavstånd. Tallinn är helt enkelt en lagom stor stad. Gamla staden är otroligt fin och är upptagen på UNESCO:s världsarvslista. Det är viktigt att man tar sig utanför gamla staden också, så man får se lite mer av staden och det mer vardagliga Tallinn. Jag var även ut till Kadriorg, som ligger några kilometer öster om centrum. Vädret var emot mig lite, men trots det så är jag riktigt nöjd med denna resa. Åker gärna tillbaka till Estland!
24. Thailand och Filippinerna 2012 (del 1)
Avresa 11 Februari 2012 – Hemkomst 9 Mars 2012 (27 dagar)
Ytterligare en resa till Filippinerna. Filippinerna har länge känts som mitt andra hemland. Börjar dock känna mig lite mätt på Filippinerna nu så här efter hemkomst, men sådant kan lätt ändras igen när man varit hemma i Sverige ett tag. Jag älskar Filippinerna innerst inne, det är väl det som är sanningen!
Resan blev halvt misslyckad då jag åkte på en elak influensa och blev dålig dag sex på resan. Den totala planerade resrutten fick revideras ordentligt på grund av detta. Jag fick trots detta in fyra platser som jag besökte varav tre var helt nya för mig. Angeles åkte jag till 2009 och den här resan blev det Angeles två gånger i och med att jag flög in och ut ur landet från Clark. De tre andra platserna blev Barrio Barretto utanför staden Olongapo i Zambales provinsen (detta område benämns även Subic bay), San Juan en bit norr om San Fernando (La Union) och Vigan. Jag hoppade helt över Mountain province med sina risterrasser som hade varit perfekt att besöka denna årstid. Det kändes lite trist. Men så är det ibland. På tur efter Barrio Barretto blev det som sagt San Juan en bit norr om San Fernando i provinsen La Union. Mycket trevligt ställe som jag gärna åker tillbaka till. Där fanns lite av varje inom en kuststräcka på drygt 10 km. Surfstränder (San Juan), stadsliv (San Fernando) och nöjesliv (Bauang). Jag är glad att jag även fick med den historiskt intressanta staden Vigan som är Asiens bäst bevarade kolonialstad. En av anledningarna till detta är att staden undkom amerikanska bombmattor i sista sekunden på grund av att japanerna flydde ut ur staden under andra världskriget. Sammantaget blev ändå detta min sämsta resa hittills till Filippinerna. För mycket tid spenderades i Angeles och Barrio Barretto på grund av influensan.
Avresa 11 Januari 2011 – Hemkomst 26 Januari 2011 (15 dagar)
Kul att återvända till Vietnam igen. Sex och ett halvt år hade passerat sedan jag var till Vietnam sist. Gatorna i Saigon kändes renare och modernare den här gången, men luften kändes nog ännu skitigare och trafiken ännu mer aggressiv. Efter några dagar i Saigon så åkte jag ut till Con Dao islands. Detta visade sig vara en riktig pärla. Relativt oförstörd natur och nästan inga utländska turister. Kändes till och med mindre exploaterat än Phu Quoc gjorde 2003, vilket till stor del kan förklaras med att reguljärflyg till öarna inte startade förrän i juli 2007! På Phu Quoc fanns det också mycket mer att göra och ön är mycket större än huvudön på Con Dao islands, Con Son island. Sammanfattningsvis så var det fantastiskt att få upptäcka en ny pärla i Sydostasien!
22. Egypten, Israel och Jordanien 2010
Avresa 7 December 2010 – Hemkomst 21 December 2010 (14 dagar)
Ny kontinent! Afrika! Det blev en väldigt lyckad resa igen, och mycket ny otrampad mark för min del. Tre nya länder, två i Asien och ett i Afrika. Israel besöket varade bara några timmar, men eftersom jag stämplat in och ut ur landet två gånger så räknar jag det som att jag varit där. Höjdpunkterna på denna resa var Mount Sinai i Egypten, Petra i Jordanien samt självklart pyramiderna i Gisa, Egypten.
21. Polen, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Österrike 2010
Avresa 28 Juli 2010 – Hemkomst 28 Augusti 2010 (31 dagar)
Äntligen! Min första riktiga Europaresa! Det här var riktigt kul. Särskilt när man inser hur mycket historia och fin arkitektur Europa besitter. Nästan fem veckor varade resan som tog mig genom sex länder med stopp i åtta städer, av vilka fem var huvudstäder. I ordning, Polen, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern och Österrrike. Stoppen blev följande: Poznan (Polen), Berlin (Tyskland), Prag (Tjeckien), Olomouc (Tjeckien), Bratislava (Slovakien), Budapest (Ungern), Wien (Österrike) och Krakow (Polen).
20. Thailand, Malaysia, Brunei, Filippinerna, Sydkorea och Taiwan 2009
Avresa 8 Juli 2009 – Hemkomst 15 December 2009 (160 dagar)
En helt makalös resa. Det kändes som att jag aldrig ville avsluta resan och åka hem. Bara fortsätta och fortsätta att resa till nya länder och nya äventyr!
Resan startade i Thailand där jag fick uppfylla en dröm som jag haft under längre tid, nämligen att få resa runt i Isaan en hel månad. Isaan som är den nordöstra delen av Thailand var den enda del av landet som jag fortfarande inte besökt trots mina många resor till landet genom åren. Jag blev mycket positivt överraskad, trots att jag hade höga förväntningar innan. Fantastiska människor, bra prisläge och helt fantastiskt väder bidrog till att göra detta till en riktigt bra månad.
Kuala Lumpur i Malaysia var kul att återse efter ganska precis 18 år! Planen var att utforska Kuala Lumpur grundligt för att sedan flyga direkt över till Borneo som alltid varit ett riktigt exotiskt resmål. På Borneo tog ja mig landvägen från Kuching till Kota Kinabalu landvägen, med besök i några dagar i lilleputtlandet Brunei. Den stora höjdpunkten på Borneo-äventyret var min två dygn långa vistelse hos Iban-folket utanför staden Sibu. Vidare hann jag med ett antal nationalparker och besök på två rehabiliteringscenter för orangutanger. Orangutanger är rörande lika oss människor. Om jag åker till Borneo något mer i mitt liv så är Kalimantan, som är den Indonesiska delen av ön, ett måste!
Filippinerna blev som vanligt ett kärt återseende och en liten paus i resandet och vidare planering av fortsatta bravader. Idéerna att åka till både Sydkorea och Taiwan föddes under mina dagar här på Filippinerna. Inget av dessa två länder fanns överhuvudtaget med i planeringen när jag lämnade Sverige!
Sydkorea valde jag att åka till före Taiwan. Valet var enkelt efter att ha konstaterat att Sydkorea var ett tempererat land, och det vid denna tidpunkt började bli höst. Direkt efter ankomsten till Seoul inser jag vilket fantastiskt land Sydkorea är. Välutvecklat, fantastiskt god mat och fin natur.
Taiwan blev precis som Sydkorea ett äventyr som översteg mina förväntningar med hästlängder! Särskilt intressant tyckte jag religion och kultur var i staden Taipei. Ytterst vänligt folk och civiliserat folk, med en förvånansvärt låg prisnivå till och med i Taipei. Delar av landet var svårt sargat efter en nylig tyfon vilket gjorde att jag hoppade över en del av de planerade resmålen.
Efter Taiwan åkte jag åter tillbaka till Filippinerna för avkoppling och löpträning i Visayas, vilket börjar kännas som mitt andra hem här i världen!
Vem hade trott att man skulle få vara med om allt detta? Efter lite mer än fem månader på resande fot var jag åter hemma i vinter-Sverige, där vintern faktiskt började på allvar någon dag innan jag kom hem. Min absolut längsta resa hittills var över och precis allt gick bra! Livet är underbart!
Vilka fantastiska djur orangutangerna är! Det trista är att vi människor håller på att utplåna dem för gott. Ofattbart. Denna bild som togs av min tyska vän Sandra från Berlin i Tyskland får tjäna som ett av mina allra finaste minnen från denna resa. Vi hade ett par fantastiska dagar tillsammans i Sandakan med bland annat denna dagsutflykt till Sepilok orangutan rehabilitation centre. Precis som mig så var hon på en lång backpacker-resa, med bland annat Papua nya Guinea som resmål förutom Borneo!
19. Kina och Filippinerna 2008-2009
Avresa 20 December 2008 – Hemkomst 29 Januari 2009 (40 dagar)
Resan gick till Filippinerna, med stopp i Hong Kong på både dit- och hemvägen. Den här gången tog jag några gamla favoriter på Mindanao, plus några nya städer på ön, Iligan city och Dapitan city. Dessutom åkte jag från Dumaguete längs hela östra sidan av Negros, med Sipalay och Sugar beach som höjdpunkter. Vidare så blev det Iloilo city på Panay, samt ön Guimaras med de underbart söta och goda mangofrukterna. Världens bästa mango helt enkelt. Allt som allt en lyckad resa. Höjdpunkten får dock sägas vara den vecka jag bodde hos en familj i Iligan city över nyår.
Avresa 5 Januari 2008 – Hemkomst 2 Februari 2008 (28 dagar)
Detta var den finaste resan till Filippinerna hittills om man ser till det naturmässiga. Mindanao med sina djungler och Palawan med sina fantastiska öar och stränder i norra änden av ön på en och samma resa. Planeringen fungerade helt fantastiskt. Jag åkte alltså till de två öarna Mindanao och Palawan.
Det känns som att man verkligen blir rikligt belönad när man ger sig den på att ta sig till platser som ligger lite mer otillgängligt till. Första halvan av resan på Mindanao var riktigt intressant mycket på grund av det oerhört begränsade antal västerlänningar man träffar. Jag har inget emot att träffa västerlänningar, bara det finns någon måtta på det hela. De stora fördelarna på sådana destinationer är att lokalbefolkningen är opåverkade av massturismen. Man får helt enkel en ypperlig chans att träffa folk i sina genuina miljöer och beteenden. Tänk dig själv att din hemort är överöst med utlänningar varje dag som dessutom strör en hel del pengar omkring sig. Stora pengar i förhållande till den lokala befolkningens ekonomi. Klart att ett sådant samhälle blir påverkat av det. Man ser verkligen hur pengar kan leda till negativa saker. Självklart leder det ju som alla vet, till positiva saker också! Men ett är då säkert: De kriminella elementen dras alltid mera till turistorter än ”off-the-beaten track”- orter. Föga märkligt.
Som sagt så var naturen det största bestående minnet av denna resa, men även folket, särskilt på Mindanao.
Davao var verkligen en stad som imponerade på mig. Rent, snyggt och trevligt. Kändes rätt så säkert också (ibland kan man ta väldigt fel på det och bli invaggad i en falsk trygghet dock, så man får tänka på det). Jag är dock ganska säker på att det verkligen är säkert också. Skulle gissa att det är mer våldsam kriminalitet i Stockholm som har en liknande folkmängd. Taxichaufförerna satte på taxametern innan man ens hade landat med bakdelen i sätet! I Manila får man i princip tvinga chaufförerna till detta. Enorm skillnad. Folket verkar uppskatta utlänningar i staden och gör hela tiden sitt yttersta för att visa att Davao inte är farligt, kriminellt eller angripet av terrorister! Jag ser helt enkelt Davao som en möjlig plats i Filippinerna att bo på, den dag man skall pensionera sig från slaveriet i Svedala.
Hela resan vart väldigt lyckad. Den enda lilla fadäsen jag var med om, var att mitt flyg med Cebu Pacific Air mellan Cagayan De Oro och Cebu City blev inställt. För mig var det ingen större skada skedd eftersom jag inte hade anslutningsflyg förrän dagen efter mellan Cebu City och Puerto Princesa. Flygbolaget såg till att jag blev bokad Cagayan De Oro – Manila – Cebu City lite senare på kvällen istället så det gick väldigt bra. På flygningen mellan Manila och Cebu City hamnade jag bredvid en av SEAIR:s (konkurrerande inrikesflygbolag till Cebu Pacific Air) grundare, Nikos Gitsis. Mycket intressant person! Fick till och med hans visitkort!
Han berättade mängder med intressanta saker om Palawan, vilket passade mig perfekt!
De sista dagarna på Palawan i El Nido vara helt fantastiska. Perfekt avslutning innan jag flög tillbaka till Manila med det lilla flygbolaget ITI! Ett annat favoritställe på Palawan kom att bli Port Barton. En mycket trevlig liten stad med en riktigt fin strand och billigt boende. Oerhört charmig plats. Träffade en tysk som hade bott där i 25 år och inte tyckte att mycket hade förändrats under den tiden. Den stora skillnaden tyckte han var att djungeln blivit tätare och korallerna blivit färre på senare år. När han kom till Palawan så var det tvärtom!
Avresa 25 Juni 2007 – Hemkomst 25 Juli 2007 (30 dagar)
Det här var en trevlig resa trots att jag inte åkte till något nytt land. Filippinerna är värt många resor. Det finns väldigt mycket att se. Åkte igenom Luzon (Bicol), Samar, Leyte, Bohol, Siquijor och Negros. På ön Negros blev det endast Dumaguete som fick sig ett besök. Dumaguete var en trevlig liten universitetsstad med bra restauranger och prisvärda hotell. Staden är lagom stor för att kunna ha ett litet nattliv och samtidigt vara lugn och trevlig. Promenaden vid vattnet är riktigt mysig. Längs resan på Luzon minns jag särskilt Legaspi med vulkanen Mount Mayon och närliggande Donsol där jag fick simma med valhajarna precis som planerat. Detta var den riktiga höjdpunkten på resan. Samar är en av Filippinernas mest outvecklade öar. Kan inte påstå att jag åkte runt så mycket där men fick se en hel del av ön. Det man särskilt minns var de katastrofalt dåliga vägarna. Fruktansvärt jobbiga bussresor. Leyte var oerhört vackert. Där skulle jag kunna bosätta mig! Tacloban var en trevlig stad som var lagom stor. Sedan Bohol då, ön som jag i stort körde motorcykel på hela tiden. Den är för stor att täcka bara på några dagar med motorcykel, men under de 5-6 dagar som jag var där, så hann jag se oerhört mycket. Det blev några varv runt Panglao också, ön som sitter ihop med Bohol. Min svenska vän Janne som är bosatt på I Davao på Mindanao, var med de sista dagarna på min Bohol-vistelse. Bohol och Panglao stränder var inte lika fina som jag trodde att de skulle vara. Däremot så finns det natur på Bohol som är svårslagen. Ön Siquijor var lika mystisk som jag hade föreställt mig, även om jag inte stötte på några healers. Även här imponerade djungel och natur förutom de vackra stränderna. Manila utforskades ordentligt denna gång. Jag var runt och tittade i många stadsdelar, fattiga och rika. Hittade till och med en hockeyrink i ett SM mall vid Quezon City! Tyckte dock att 350 pesos var lite mycket för att bara testa lite, men jag skulle förmodligen ha tillhört en av de bättre på att åka skridskor! Besökte denna gång slummen på ett ännu djupare sätt än förra gången. Spenderade flera timmar promenerandes i North Port District och Tondo. Riktigt intressant men riskabelt och farligt såklart. Tycker mig ha sett det mesta av Manila nu. Manila är intressant, men mångfalden känns på något sätt mycket större i Bangkok! Båda städerna är häftiga på sina unika sätt.
Avresa 5 April 2007 – Hemkomst 9 April 2007 (4 dagar)
Bra att få börja plocka lite länder i Europa också för en inbiten asienresenär. Kom iväg till vårt baltiska grannland på skärtorsdagen. På söndagen stukade jag foten vid ett löppass i Nyköping vid träning för Stockholm maraton 2007. Foten blev dock så pass bra att jag kunde gå hjälpligt på den då det väl var torsdag och dags för avfärd till Riga. På väg upp till Arlanda på torsdag förmiddag kom nästa problem. Jag började få lite halsont. Tänkte inte så mycket på det under torsdagen, men det visade sig bli värre och värre. Jag hade åkt på en rejäl förkylning. På påsklördag var jag sängliggande. Trots allt sjukdomstrubbel och iskalla sibiriska vindar så är jag väldigt nöjd med resan. Det blev en och en annan stänkare för att klara av helgen. Hann med med lite nattklubb också. Jag lyckades se hela centrala Riga till fots. Domina Inn var ett trevligt och mycket tyst och lugnt hotell. Kan verkligen rekommendera hotellet till de som skall åka till Riga. Det ligger på gångavstånd till gamla staden och man passerar fina parker på vägen dit. Gamla staden i Riga var verkligen en höjdare. Kan tänka mig att staden är riktigt trevlig sommartid. Nästa gång jag åker till Baltikum blir det definitivt under sommartid. Kriminaliteten verkar vara rätt så låg också, känns tryggt att gå på egen hand i centrala delarna kvällstid. Många myter och bilder som jag hade om de forna öststaterna rensades definitivt bort av denna resa. Jag tror det finns mycket förutfattade meningar mot gamla öststater. Myten om att det skall vara billigt slogs också hål på! Alkohol och mat var relativt billigt, men det var väl det enda! Jag tycker baltstaterna verkar vara riktigt intressanta länder att utforska. Nästa år blir det nog mer av baltstaterna för mig! Jag fick mersmak!
Avresa 2 Juli 2006 – Hemkomst 27 Juli 2006 (25 dagar)
Mycket intressant resa. Kanske min allra bästa i livet fram till nu. Efter en del velande så bestämde jag mig för att bortse från det faktum att Burma är en diktatur och åka ändå. Jag har därmed tagit ställning: Jag tror att resande gynnar förtryckta människor och inte tvärtom. Med hjälp av Lonely Planet och diverse andra tips från tidigare besökare till landet, så försökte jag att så långt som möjligt undvika att stödja juntan med hårdvaluta. Äntligen så tog jag mig i kragen och kom iväg! Egentligen så skulle jag ha åkt redan förra resan som jag nämnde ovan. Precis som jag anat på förhand så var det värt besväret med råge. Belöningen blev att få en liten inblick i ett land som har förändrats mycket lite sedan kolonialtiden, på grund sin isolering gentemot omvärlden. Jag spenderade drygt två veckor i landet och hann med att se Yangoon, Mandalay och Bagan, vilket räckte gott och väl. Jag kanske skulle ha tagit med Inle Lake också men frågan är hur stressigt man skall göra det för sig. Det jag kommer att ta med mig mest från Burma är folket i sig. Extremt vänliga och ärliga. Det mest ärliga och på något sätt genuina folket av alla länder som jag besökt i Asien. Bagan var i klass med Kambodjas Angkor Wat.
Sista veckan så hann jag med att åka till en plats i Thailand som jag har lyckats undvika under 15 års resande till Sydostasien. Pattaya. Det har sagts nog om Pattaya på internet och i media så jag behöver inte säga mer här. Än en gång så kan jag säga att detta totalt sett kanske var min allra bästa och mest udda (i en positiv bemärkelse) resa så här långt.
Avresa 28 April 2006 – Hemkomst 26 Maj 2006 (28 dagar)
Den här resan gick i ordningsföljd till Bangkok, Hua Hin, Ko Tao, Koh Phangan, Ko Samui och avslutning i Bangkok innan hemfärd. Efter mycket velande hit och dit huruvida jag skulle åka till Burma eller inte, så blev det till slut en ren thailandsresa istället. Valet av platser att besöka blev ganska ganska lätt att bestämma eftersom jag ville återse södra Thailand plus Hua Hin igen efter mer än tio år. Det enda jag hade velat åka till för övrigt som inte hanns med denna gång var Phuket och Krabi. Landstigningen på Koh Samui var det som var det mest känslomässiga ögonblicket under denna resa. Ön har, som jag nämnt på andra ställen här på sidan, en speciell plats inom mig. Koh Samuis charm finns till stora delar kvar trots all den exploatering som skett under alla dessa år som gått sedan jag var här senast. Trafiken längs Chaweng Beach och all betong som kommit till drar ner betyget lite. Chaweng kvarstår dock som en av Thailands absolut vackraste stränder, det går bara inte att komma ifrån. Koh Phangans Haad Rin var jag också väldigt nöjd med. Stranden kändes förvånansvärt ren med tanke på hur många fullmoon parties som hålls där varje år. Många frivilliga hjälper till att städa stranden efter festerna, tack och lov. Det jobbiga är kanske att stranden används flitigt som toalett på morgontimmarna, när folk varken orkar eller vill söka sig till de trots allt ganska många offentliga toaletterna bakom stranden.
Koh Tao var fint men väldigt nedskräpat tråkigt nog. Det verkar som att thailändarna tar nedskräpningen med ro. I själva verket är det ett stort och reellt miljöproblem. Koh Chang brottas med det här också. Då det gäller nedskräpningen i landet som helhet så borde man börja med att förbjuda alla vattenflaskor som är gjorda av plast och bara använda sig av glas med pant på. Alternativt bara använda pant-plastflaskor. Som det är nu så går inga plastflaskor att panta och alltför många hamnar i naturen.
Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med denna resa, men jag är dock ganska säker på att nästa resa blir till ett land jag aldrig varit i förut. Är relativt mätt på Thailand vid det här laget. Men det är alltid bra att spendera semester i landet som fortfarande kanske är världens bästa turistland. Trots all överexploatering.
13. Thailand och Filippinerna 2005
Avresa 7 Juli 2005 – Hemkomst 5 Augusti 2005 (29 dagar)
Filippinerna! Äntligen tog jag mod till mig och åkte. Det krävdes dock några dagars funderande i Bangkok innan jag kom iväg! Så här i efterhand är jag, precis som jag alltid brukar vara efter att ha varit i ett nytt land, fantastiskt glad över vad jag har fått vara med om. Faktum är att jag 1994 var mycket nära att åka till Filippinerna, även den gången från Bangkok. Den gången var det en lång tids problem med mitt ena öra som stoppade mig (se resa nummer 3 ovan) och jag hade varit ute och rest i flera månader. Blev tvungen att åka hem till Sverige istället den gången. 2005 var alltså året då det äntligen blev dags att åka till detta på många sätt exotiska örike, mitt i tropikerna.
Manila var precis så överväldigande som jag hade hört talas om. Smog, skit och en asiatisk storstads fantastiska puls. Man får en känsla av att en sådan här stad aldrig sover, vilket den säkert inte gör heller. Asiatiska storstäders förmåga att få en att känna någon sorts konstig hatkärlek, är som vanligt väldigt förbryllande för sinnena. Det ger en sorts kick som är svår att beskriva i ord. Om man sedan skulle kunna tänka sig att bosätta i en sådan här stad är en helt annan sak. Som svensk så föredrar man nog ett ställe där det i alla fall finns frisk, ren luft att tillgå.
Kriminalitet. Det var det jag fruktade mest innan jag kom till Filippinerna. Så här i efterhand så kan jag konstatera att mycket tyder på att det existerar en hel del vapen, med beväpnade vakter och kroppsvisiteringar i entréer till varuhus som följd. En del av säkerheten handlar om att värja sig mot terrorister från södern också. Faktum är att man vande sig väldigt snabbt vid att bli visiterad lite nu och då. Efter några dagar märkte man knappt av det. Personligen så kände jag mig dock aldrig hotad eller rädd på något sätt under resan. Då ska man betänka att jag besökte en hel del av det som anses vara farliga områden, såsom Tondo i Manila. Som jag berättat på sidan för resan, så var det när jag besökte dom här ställena jag tyckte att de människor jag mötte var riktigt öppna och glada. Dom är otroligt tacksamma över små glädjeämnen i livet. Detta känns väldigt inspirerande.
Storstäder, natur, tropiska stränder varvat med tungt nöjes- och uteliv. Medan barer och nöjesställen i exempelvis Thailand stänger runt midnatt sedan några år så har motsvarande etablissemang på Filippinerna öppet hela nätterna! Oavsett vad du har för hobbys och intressen så är det nog väldigt sannolikt att du kan hitta det på Filippinerna. För er som gillar att spela golf, så verkar det finnas golfbanor som tar så lite som 3 dollar per runda! Om den skulle lida av dålig kvalité så betala för sjutton 10 dollar då för en bana av riktigt hög klass! Är man dykare (något som jag aldrig verkar bli), så finns det ett enormt antal dyk-ställen att välja på, de flesta i absolut världsklass. Det finns även surfing av världsklass även om det är mycket sämre av det än man kan tro, något som jag tänkte titta närmare på vid mitt nästa besök till Filippinerna. Även fast jag nästan utnyttjade hela mitt visum (stannade i 20 av tillåtna 21 dagar i landet) så känns det som att jag bara skummade lite på ytan i detta ö-rika land. Trots det så känns det som att jag lärde känna en hel del filippinare. Det kan man till största delen sägas bero på att engelska klassas som ett officiellt språk. Även den lättsamma attityden hos det filippinska folket spelar in. Ett exempel. Sällan har man väl lärt känna en ägare av en resort i något annat land i Sydostasien på ett par dagar. Så till den grad att man umgås på kvällar privat med vederbörande. Det har aldrig hänt mig någon gång förut under någon av mina resor. Är det någon som tror att det hade hänt om jag inte rest på egen hand? Skulle inte tro det. Här har vi en av de stora vinsterna med att våga resa på egen hand. Det kan kanske bli lite tjatigt att nämna det om och om igen, men det är värt att tjata om det!
Minus? Det enda jag kan komma på är väl maten. Amerikanska fast food-etablissemang har i vissa städer tagit över så pass mycket att det utarmat den lokala matkulturen nästan helt och hållet. Särskilt då i städer som Cebu City. Det är lite tråkigt. Där var det svårt att inte äta nästan alla måltider på antingen JollyBee, Shakey’s, Pizza Hut, KFC eller McDonald’s. Dessutom så kändes det som att dom strävade efter att ha så mycket fett på menyerna som möjligt, och minimalt med frukt och grönsaker. Sällan har man väl varit så sugen på en fruktsallad, eller varför inte bara en morot eller en banan som efter denna resa!
Sammanfattningsvis så var det här en av mina bättre resor på länge. Det blir svårt att hålla sig ifrån att åka tillbaka hit framöver, det kan jag klart konstatera. Filippinerna har verkligen gett mig ytterligare en dimension av Sydostasien.
12. Laos och Thailand 2005
Avresa 5 Mars 2005 – Hemkomst 26 Mars 2005 (21 dagar)
Denna resa blev historisk eftersom det var min första resa utanför Skandinavien med mina föräldrar. Det här var verkligen en kul resa. Vi hade pratat länge innan om att åka till Laos vilket kändes spännande eftersom ingen av oss hade varit där förut. Den naturliga starten var naturligtvis att åka till Bangkok och därifrån arbeta sig upp via Chiang Mai och Chiang Rai till gränsstaden Chiang Khong. Vi åkte buss hela vägen upp till den laotiska gränsen. Vi stannade ett par dagar i Chiang Mai på vägen upp till Chiang Rai. Uppe vid gränsen i Chiang Khong så korsade vi Mekong-floden som här bildar gräns mot Laos. Staden Huay Xai ligger på Laotiska sidan. Där sov vi över en natt för att sedan åka flodbåt i två hela dagar utför Mekong med stopp för övernattning efter första dagen i Pak Beng, för att slutligen dag två nå fram till Luang Prabang, världsarvsstaden. Båtresan var naturligtvis mycket vacker och när vi väl nådde fram till Luang Prabang tyckte jag att mina föräldrar verkade ha kommit in i backpackertillvaron på ett bra sätt. Luang Prabang är en vacker stad som ligger längs Mekong floden. Det finns fina marknader och byar med stamfolk nära staden att besöka. Dessutom så finns det vackra vattenfall att åka och bada i. Från Luang Prabang tog vi sedan flyg tillbaka till Bangkok där vi återigen bodde på Sukhumvit Road. När vi anlände till Bangkok någon vecka tidigare bodde vi på Manhattan hotel på soi 13. Den här gången blev det mysiga lilla Suk 11 på soi 11. Efter en natts sömn så gick vi upp tidigt på morgonen för att ta bussen från Ekamai busstation till Trat och därifrån båt över till Koh Chang. Sista tio dagarna spenderades på underbart vackra Koh Chang med strandliv och utflykter runt ön på hyrda motorcyklar. Planeringen och utförandet av resan fungerade verkligen klanderfritt och jag tror mina föräldrar fick lite mersmak på det här med oberoende resande, med andra ord backpacking! De kommer säkert att göra något liknande på egen hand nästa gång.
Bilden på dessa småtjejer togs i en liten stamfolksby som vi stannade vid på väg till ett vattenfall utanför Luang Prabang. De säljer dessa små handtillverkade armband.
11. Thailand, Kambodja och Vietnam 2004
Avresa 3 Juli 2004 – Hemkomst 25 Juli 2004 (22 dagar)
Ett återseende av Bangkok och Khao San Road efter tio år! I stort blev besöket en rejäl chock över hur mycket som hade förändrats i den thailändska huvudstaden på tio år. Numera fanns det stora expressways, skytrain och riktigt glassiga nya shoppingcenter. Dessutom invigdes öppnandet av stadens nya tunnelbana dagen efter att jag kom hit, den 4 juli 2004. Målet denna gång var dock inte Thailand utan framförallt Kambodja och min dåvarande flickvän Thy i Vietnam. Jag hade fixat en open jaw flygbiljett som såg ut enligt följande. Stockholm – Bangkok, Saigon (mellanlandning i Bangkok) – Stockholm. Detta för att jag ville ta mig landvägen från Bangkok till Saigon. Denna gången var det ingen som hade ansiktsmask på flygplatsen men däremot så fanns det en annan typ av virus som media börjat ”hypa”, fågelviruset. Den här gången brydde jag mig knappt om detta och kände ännu mindre rädsla än jag gjorde för lite mer än ett år sedan då det gällde SARS.
Efter ett par dagars uppladdning i Bangkok inför den långa resan med buss och taxi till Siem Reap i Kambodja så kände jag mig rejält sugen på att äntligen få utforska Angkor Wat med omgivningar. Resan från Bangkok till Siem Reap var typ halva nöjet, mycket på grund av att jag inte tog en Khao San Road-buss utan en lokal buss till kambodjanska gränsen vid Poipet. Från Poipet fortsatte jag de sista milen i taxi till Siem Reap. Angkor Wat infriade verkligen alla förväntningar och även om det inte kanske räknas som ett av världens sju underverk så borde det i alla fall räknas som ett av världens tio underverk! Jag köpte ett tredagarspass för 40 USD och var där hela dagarna tillsammans med en kille från mitt guesthouse som skjutsade mig runt mellan templen. Det krävs att man har ordnad transport eftersom det är för stora ytor det handlar om för att kunna gå runt. Det finns ett fåtal turister som cyklar runt, men värmen gör det till ett väldigt tungt alternativ. Att hyra en egen motorcykel och köra runt själv är inte att tänka på då det är förbjudet. Endast registrerade guider får köra runt med motorfordon inne på området. Efter Siem Reap och Angkor Wat åkte jag båt över Tonle Sap ner till Phnom Penh. Vattenståndet hade precis ökat tillräckligt för att denna båtresa skulle vara möjlig. Kommer man hit i slutet på torrperioden så kanske det inte går några båtar. Phnom Penh hade jag hört mycket dåligt om. Kriminalitet, prostitution och gatubarn skulle vara något endemiskt i staden. Jag stannade ett par dagar och såg några få gatubarn men inget mer. Men de två andra nämnda sakerna finns det med all säkerhet gott om också. Man häpnar över hur starka människorna är under samtal om Pol Pot och det hemska som hände under helvetesåren 1975-1979. De flesta kambodjaner som jag pratade med hade alla sin egen historia om anhöriga som blivit avrättade eller torterade. Jag åkte runt i staden och tittade bland annat på Killing Fields och Toul Sleng (en före detta skola som användes som tortyrkammare av röda khmererna). Den senare var mycket rörande för sinnena med alla bilder på torterade och avrättade. Det fanns även ingående beskrivningar på hur man gick till väga vid tortyr och avrättningar. Min resa gick vidare till Saigon där jag träffade Thy. Vi spenderade några lugna dagar där för att sedan åka upp och spendera en vecka i Nha Trang, en relativt vacker kuststad ca 40 mil norr om Saigon. Det passade bra med bad och sol där inför hemresan till Sverige.
Ett yngre par från Australien hjälpte till med fotograferingen. Det kändes motiverat att posera framför detta tempel!
Kambodja fick mig för första gången i vuxen ålder att reflektera över min egen barndom när jag väl kommit hem till Sverige igen. Det slår en att medan man växte upp på 70-talet i lilla Domsjö utanför Örnsköldsvik med alla förutsättningar till en idyllisk och fridfull uppväxt så pågick ett fruktansvärt folkmord på andra sidan jordklotet i detta lilla fina land. Barndomen för barnen i detta land under åren 1975-1979 var rena helvetet, om de nu ens överlevde. Rena förintelsen. Man fattar inte hur människor kan rikta en sådan fruktansvärd ondska mot varann. Det är mycket svårt att greppa. Landet fick sedan kämpa i decennier för att komma på fötter igen. Man får heller inte glömma att USA bombade landet tillbaka till stenåldern innan röda khmererna tog över och påbörjade sin utrensning.
Foto från min hotellbalkong i centrala Phnom Penh. Den här gatan ansågs under sin storhetstid vara en av Sydostasiens vackraste. På bilden kan man även se svenska flaggan! Floden är Tonle Sap River som en bit nedströms rinner ihop med en av Asiens mäktigaste floder, Mekong-floden. Läget på mitt hotellrum var verkligen inte fy skam! Riktigt fin standard också för 10 dollar per natt.
10. Sri Lanka 2004
Avresa 1 Februari 2004 – Hemkomst 15 Februari 2004 (14 dagar)
Flygstol på charterflyg nummer tre och en välkommen flykt från vintriga Sverige. Nu fick jag chansen att för första gången hälsa på Arne i hans hus på Sri Lanka. Det skulle visa sig att det var sista chansen att göra det med tanke på det fruktansvärda som skulle komma att inträffa den 26 december samma år. Äntligen var jag tillbaka i Sri Lanka och Hikkaduwa! Det hade nu gått åtta år sedan jag var här förra gången. När jag åkte med minibussen på väg från Katunayake airport ner mot Hikkaduwa så fick jag en känsla av att landet var fredligare och stillsammare än på länge, folk kändes lugnare och tryggare på något sätt. En vapenvila mellan regeringen och tamilska tigrarna hade nu pågått en längre tid och man hade tagit norska medlare till hjälp för att åstadkomma detta. I Hikkaduwa så lyckades jag hitta till min vän Arnes hus efter lite letande. Han och hans fru blev chockade och förvånade över min plötsliga uppenbarelse och vi tog ett par öl tillsammans. Dagen därpå när jag gick igenom Hikkaduwa så var det många av invånarna som kände igen mig och hälsade trots, att det var åtta år sedan jag var här senast. Det kändes mycket stort och nostalgiskt. Förklaringen till att jag blev ihågkommen på detta sätt var att spenderat flera månader totalt här innan. Jag bodde en vecka hos Arne i hans hus och en vecka på underbara Unawatuna beach. Där hälsade jag på min italienska väninna Donatella som drev (inte längre efter tsunamin) Full Moon Restaurant alldeles vid beachen. Henne lärde jag känna tio år innan när vi stötte ihop i Hikkaduwa då hon reste runt med sin dåvarande pojkvän på Sri Lanka. Detta var en mycket avkopplande resa. Det enda tråkiga som hände var väl att jag fick skavsår av mina sandaler som som under den andra veckan blev rejält infekterade. Hemma i Sverige blev det till och med en antibiotikakur eftersom jag hade stafylokocker i såren.
Jag vill här passa på att säga att jag känner och lider med alla dem som blev drabbade av tsunamin som inträffade tio månader efter mitt besök. Donatella överlevde, plus de flesta jag känner i Hikkaduwa. Arne var hemma i Sverige då tsunamin svepte in.
På bilden syns en skylt som lyder ”Thilak Restaurant & Rooms”. Detta ställe ligger vid Unawatuna beach. Det var här jag bodde under min andra vecka denna resa. Det totalförstördes tio månader senare när tsunamin drog in. Överhuvudtaget drabbades Unawatuna och den närliggande staden Galle mycket hårt. Thilak med familj verkar ha överlevt. Familjen ägde detta lilla guesthouse som för övrigt var under utbyggnad när jag bodde här. Oerhört tragiskt med tanke på att allt snart skulle komma att raseras.
Slutligen så vill jag bara tillägga att Unawatuna beach tillhör den absoluta världstoppen då det gäller vackra stränder!
9. Vietnam 2003
Avresa 30 Mars 2003 – Hemkomst 22 April 2003 (23 dagar)
Vietnam stod härnäst på listan över länder att besöka. Bokade biljetten några månader innan avresa, runt årsskiftet 2002/2003. När det väl var dags för avfärd så rådde det stor förvirring och tveksamhet i mitt huvud angående om jag skulle åka eller inte. Världen och framför allt Vietnam hade drabbats av ett virus som hette SARS som ställde till det en hel del. Beslöt mig så sent som dagen innan att jag skulle åka ändå, när det visat sig att viruset inte spred sig som en löpeld bland människorna i drabbade områden. Det räckte som övertygelse för mig. Jag skulle flyga till Saigon, Vietnam med mellanlandning i Bangkok. Väl i Bangkok så klev jag ut på en spöklik flygplats med passagerare och flygplatsanställda som sprang runt med masker för ansiktet som skydd mot det luftburna viruset. Man kan säga att jag lyckades pricka in den absoluta media-hype-topp som infann sig precis när jag lämnade Sverige. Det dog faktiskt människor av detta virus här och där i ett antal länder, så det fanns ju även en hel del sanning i medias rapportering av viruset. I efterhand så kan man dock tycka att det verkar onödigt att rasera hela länders turistindustri och skrämma slag på folk om man inte har rejält på fötterna, vilket ett par av våra kvällstidningar verkligen inte hade.
På marken i Saigon så var det mycket lugnare, folk var inte alls upphetsade över SARS på samma sätt som i Thailand och det hjälpte mig att återfå mitt lugn efter den kaotiska mellanlandningen i Bangkok en och en halv timme tidigare. Saigon var mysigt, precis som man hade föreställt sig denna stad. Breda boulevarder modell Paris och en hög puls. Vietnamesiskan Thy stod och väntade på mig när jag väl hade stämplat in i landet. Hon var min första blind date på andra sidan jordklotet. Detta var mycket trevligt. Jag hade känt Thy i ett drygt halvår via internet innan jag anlände och det märktes när våra blickar möttes, hon kändes inte som en främling utan mer som en nära vän som jag hade träffat tidigare. Vi tog en taxi in till staden. När jag satt där i taxin fick jag en känsla i mig som jag kände igen från mitt första möte med Bangkok 1991. Känslan att komma till en ny mystisk och spännande asiatisk storstad med myller av människor, spännande dofter och ett allmänt härligt kaos. En stor skillnad jämfört med Bangkok är att att trafiken i Saigon mest består av tvåhjulingar och inte fyrhjulingar. Det är egentligen mycket smartare eftersom det ryms fler människor på samma yta väg! Kaoset som infinner sig i vägkorsningar blir riktigt roliga att iaktta. Fascinerande är att det inte inträffar mer olyckor, även om olycksstatistiken är alarmerande hög i landet. Att korsa en högtrafikerad gata är en konst i sig. Man lär sig snabbt att det inte lönar sig att stå och vänta på att det skall bli fritt med trafik innan man kan gå över. Tricket för att ta sig över gatan består i att man går trots att det kommer hundratals fordon hela tiden! Om man sedan går i jämn takt så kommer man helskinnad över till andra sidan. Det här med jämn takt är ytterst viktigt för att trafikanterna skall kunna bedöma i tid hur de skall undvika att köra på dig. Många västerlänningar gör misstaget att de börjar springa när de är halvvägs över gatan och detta blir då huvudorsaken till en eventuell olycka. Saigon var fint men höjdpunkten på denna resa var dock Phu Quoc Island som ligger i sydligaste delen av landet.
Phu Quoc Island kändes stilla och lugnt och relativt oturistat vid den här tidpunkten. När jag skriver detta så vet jag att det planeras charter hit från Sverige under vintern 2005/2006. Tråkigt, men jag hann i alla fall hit innan! Jag bodde på Tropicana beach resort vid den långa stranden med det passande namnet Long Beach. Öns bästa strand Sao Beach på sydostkusten håller absolut världsklass och var helt oexploaterad. Man kunde nästan föreställa sig de stora turistkomplexen torna upp sig längs strandlinjen här. Detta är bara är en tidsfråga nu eftersom den Vietnamesiska regeringen gett klartecken för exploatering av detta område nu. I övrigt så lärde jag känna en kille vid namn Vi som jag blev väldigt förtjust i. Han och hans familj drev en restaurang och skall i skrivande stund även börja hyra ut rum. Hans ställe finns vid södra utfarten ut ur Duong Dong. Vi är sonen i familjen och hela familjen driver detta som en familjerörelse som man så ofta gör Asien. Jag var ofta hos familjen och hälsade på efter restaurangens stängning och vi åt jämt bläckfisk som var utsökt marinerad med den berömda fiskoljan som tillverkas på ön. Fiskoljan är välkänd i Asien och en stor exportvara, särskilt till Thailand. Efter en tio dagar lång vistelse på ön flög jag tillbaka till Saigon där jag träffade Thy igen och nu väntade en överraskning för min del. På min födelsedag blev jag bjuden av hennes mamma på en weekend trip till Mui Ne som ligger en bit norr om Saigon längs kusten. Vi bodde på ett enormt fint hotell och hade några mycket trevliga dagar tillsammans. Ännu en underbar resa var över och det var dags att åka hem till kalla Sverige och knega igen. Vietnam kan verkligen rekommenderas till alla som går och funderar över ett nytt resmål!
8. Brasilien 2001
Avresa 10 Februari 2001 – Hemkomst 24 Februari 2001 (14 dagar)
Ännu en flygstol med charterflygplan! Denna gång till det relativt nya (i oktober 1999 började Fritidsresor flyga hit) charterresmålet Natal i delstaten Rio Grande do Norte. Den här kontinenten var ny för mig och det var stor skillnad kulturellt gentemot Asien av förklarliga skäl. Folk kändes väldigt varma, familjära och framförallt väldigt lyckliga. Trots den enorma fattigdom som råder i detta gigantiska land så är det en skön stil på allting här. Man tar dagen som den kommer. Jag bodde på Ponta Negra beach som har en skidbacke av sand i ena änden. Mycket fin strand.
Åkte naturligtvis beach buggy som alla verkar göra någon eller några dagar under sin vistelse här. Jag tog en heldag norrut till stränderna norr om Natal och en söderut hela vägen ner till Praia da Pipa. Jag tyckte att Praia da Pipa var den finaste stranden jag såg under hela min tid här. I centrala Natal finns stranden Praia dos Artistas. Natal kändes lite läskigt efter mörkrets inbrott. Vid ett par tillfällen blev jag förföljd av konstiga typer. Förmodligen hög rånrisk.
Denna resa var en perfekt brytning mot Sydostasien. Sydamerika lär jag förhoppnigsvis åka tillbaka till många fler gånger!
7. Indonesien 2000
Avresa 7 Juni 2000 – Hemkomst 21 Juni 2000 (14 dagar)
Min första charterresa! Jag hade dock bara flygstol. Enormt tung flygresa. Det tog ca 17 timmar mellan Stockholm och Bali. Bali var precis lika fint som när jag var här senast 1994. Grönt och lummigt och människor med en kultur som är helt unik i världen. Försäljarna på Kuta beach kändes också igen. De kan vara enormt ihärdiga. Jag åkte runt ön och tittade en sväng och tog igen det jag missade förra gången jag var här, eftersom jag hade en kraftig öroninfektion då. Passade också på att surfa lite med bodyboard. Jag bodde 14 nätter på Kuta Puri Bungalows på Poppies Gang I den här gången. 1,4 miljoner Rupiah kostade rummet. Sammanfattningsvis var detta en lugn och skön resa med rätt mycket partajande på framför allt Sari Club. Detta oerhört trevliga ställe som skulle sprängas i luften i ett av Indonesiens allra värsta terrorattentat genom tiderna den 12 Oktober 2002.
6. Indien och Sri Lanka 1996
Avresa 20 Januari 1996 – Hemkomst 28 Mars 1996 (68 dagar)
Resa på egen hand. Målet med denna resa var det mystiska Indien som man hade hört så mycket om. Kossor och människor överallt. Lätt att bli sjuk och inte en destination för en nybörjare. Nu var jag inte nybörjare längre. Med denna utgångspunkt så kom jag till slut till Indien efter lite mer än en veckas uppladdning och acklimatisering i Hikkaduwa på Sri Lanka som nu började kännas som mitt andra hem.
De första dagarna skulle visa sig bli allt annat än lugna och sköna. Onsdagen den 31 januari klockan 10.45 lokal tid så exploderade en bomb nere i entrén till den tio våningar höga byggnaden som utgör Central Bank i centrala Colombo. Ett par dagar innan hade jag bokat en flygbiljett för att åka över till Trivandrum i Indien. Jag bokade biljetten i Hikkaduwa men var tvungen att åka upp och hämta den i Colombo. Jag tog tåget upp till huvudstaden på morgonen denna fridfulla onsdag från tågstationen i Hikkaduwa, utan en aning om vad som väntade. Jag var självfallet mycket väl medveten om den terrorhotbild som staden låg under och hade legat under i många år. Att åka upp och hämta biljetten och sedan snabbt åka tillbaka borde väl inte vara så riskabelt tänkte jag. Resebyrån där jag skulle hämta ut flygbiljetten låg belägen i Colombo Fort inte alls långt ifrån Central Bank. Det som hände den här dagen kommer jag aldrig någonsin att glömma. Efter att ha hoppat av tåget i Colombo Fort så tog jag en liten omväg på min promenad till resebyrån för att kolla lite vid vattnet som ligger alldeles bakom den gatan som landets centralbank ligger vid. Jag gick omkring och tog lite foton här och där för att sedan börja gå mot resebyrån. Detta gjorde att jag passerade Central Bank uppskattningsvis vid 10-tiden. Den här gatan är full av trafik och massvis av människor, det är en del av stadens financial district med mycket liv och rörelse. Jag kom till slut fram till resebyrån och hämtade biljetten och bestämde mig för att hoppa på en buss snabbt därefter med destination Hikkaduwa. När bussen hade rullat några kilometer och börjat komma en bit söder om Colombo Fort så hörs en fruktansvärd smäll, en smäll som kändes i magen där jag satt på bussen. Vid det laget var jag dock så långt ifrån Central Bank så varken jag eller någon annan på bussen kunde lista ut vad som kunde ha hänt. Tillbaka i Hikkaduwa efter ett par timmars bussresa så märkte jag genast att folk satt samlade runt tv apparaterna och jag klev fram och tittade. CNN rullade då livebilder från Colombo och man kunde se Central Bank i lågor och döda människors kroppar som låg sönderslitna samtidigt fullständigt kaos utspelade sig. Jag kände hur mina knän började vibrera och insåg att jag hade haft en enorm änglavakt när jag var där uppe. Man talade initialt om ett par hundra döda och över tusen skadade. LTTE, de tamilska tigrarna hade slagit till igen. Två män hade kört in i entrén till banken med 200 kilo sprängämnen som last på lastbilens flak. En av de värsta terroristattackerna någonsin på Sri Lanka var ett faktum.
Den här bilden på centralbanken i Colombo tog jag själv dagen efter (den 1 februari 1996) attentatet som utfördes av tamilska tigrarnas självmordsbombare. Platsen var helt avspärrad och närmare än så här kom jag inte. Jag passerade på andra sidan gatan från entrén sett drygt en timme innan bomben gick av! Idag vet vi att ca 90 dog och 1400 skadades. Man uppskattar att 100 blev blinda bland de skadade.
Dags då äntligen för Indien. Jag anlände till flygplatsen i Trivandrum till ett Indien där den varma årstiden var i antågande. Säkerhetspådraget var större än vanligt både i centrala Colombo och på Colombos flygplats i och med bombattentatet ett par dagar tidigare. Skönt att flygningen bara varade en dryg timme. Vid första anblicken så påminde Indien mycket om grannen Sri Lanka. Med en skillnad, allt kändes mycket skitigare i Indien. Jag började med att åka direkt till Kovalam Beach en bit söder om Trivandrum. Tog mig dit via Tuk-Tuk direkt från flygplatsen. Kovalam beach har ”hippie status” precis som vissa av stränderna i Goa. Det var mycket fint här och mysigt. Efter en inledande natt med kräkningar och diarré så bar det av mot Kerala Backwaters som var en riktig höjdpunkt. Att åka båt i dagar utmed kanalerna längs kusten där folk bodde på små sandbankar här och där var inget annat än magiskt. Enormt vackra solnedgångar var mer regel än undantag och människorna i den här delen av Indien är dessutom speciellt färgglatt klädda. Sedan avverkade jag i tur och ordning Allepey, Cochin, Coimbatore, Mysore, Bangalore, Madras, Mahabalipuram (med de berömda strandtemplen) och Madurai. Efter Madurai åkte jag till Kanyakumari på Indiens sydspets för att ta en titt på det fantastiska fenomenet som innebär att solen går ned samtidigt som månen går upp. Efter Kanyakumari var jag tillbaka på Kovalam Beach för några dagars sol och bad som avslutning på äventyret i detta fantastiska land. Jag flög sedan tillbaka till Colombo igen på Sri Lanka från Trivandrum. Efter några dagar i Negombo bar det av hem till Sverige igen.
Det här var en lång och fantastisk resa till landet som alltid varit mystiskt och okänt. Hälsomässigt klarade jag mig ypperligt bra förutom lite magsjuka den första natten i landet. Att jag var vegetarian under min vistelse i Indien kanske hjälpte till att undvika diverse skumma magåkommor. Ett antal kilo lättare och mycket nöjd var jag efter denna resa. Det kändes dock riktigt skönt att nå svensk mark igen den här gången. Kanske fick backpacker-intresset sig en liten törn här. Nästa resa skulle komma att dröja mer än fyra år efter hemkomsten från denna resa. Indien kan nog ta knäcken även på en luttrad backpacker! Ytterligare en anledning till att nästa resa skulle komma att dröja så länge var att jag behövde satsa på att få ett nytt fast jobb igen.
5. Sri Lanka 1995
Avresa 6 April 1995 – Hemkomst 27 Maj 1995 (51 dagar)
Dags för ytterligare en resa till Sri Lanka. Jag lyckades få med mig Arne som släppte det mesta han hade i händerna i Sverige för att följa med mig till Sydasien. Han hade en hel del i händerna eftersom han var egen företagare vid denna tidpunkt. Det fanns en tanke att vi skulle hitta på något nere på Sri Lanka, köpa ett hotell att driva eller något liknande. Det blev aldrig så. Arne blev snabbt upp över öronen förälskad när vi väl var där nere, och gifte sig efter bara några dagar. Bröllopet med tillhörande festligheter var en mycket rolig och annorlunda upplevelse. Allt skulle planeras in i minsta detalj och man använde sig till och med av horoskop för att välja ut rätt dag för vigseln. Den största delen av denna resa spenderades i Hikkaduwa med många utflykter till Galle, Unawatuna och Colombo. Arne och jag hade mycket roligt tillsammans och här hände så mycket kul att man aldrig kommer att glömma det. Ett stort tack till dig Arne för allt jag fick uppleva på grund av dig och din personlighet!
4. Sri Lanka 1994
Avresa 6 Oktober 1994 – Hemkomst 8 December 1994 (63 dagar)
Min första resa ensam från Sverige. Förra resan åkte jag ensam i flera månader, vilket blev den utlösande faktorn till att jag åkte helt ensam denna gång. Denna resa gav mig mycket självförtroende vad gäller att resa på egen hand. Att resa ensam har väldigt många fördelar helt enkelt. Många har svårt att förstå sig på ensamresandet men om man väger för- och nackdelar och börjar analysera det, så inser man efter ett tag att det kanske inte är så dumt i alla fall. Jag var själv skeptisk till en början. En av de stora fördelarna är att man får mycket bättre kontakt med lokalbefolkningen och att man måste anstränga sig på ett annat sätt att söka sig ut och umgås med folk. Sedan är man själv om att bestämma nästa destination vilket ger en fantastisk frihetskänsla. Den stora nackdelen är naturligtvis om man blir sjuk samt att man är mera utsatt säkerhetsmässigt när man är ensam.
Jag kom till ett land som jag aldrig tidigare hade satt min fot i. Ett land som var märkt av många års inbördeskrig. Mina föräldrar hade varit här på charter något år innan och de hade tyckt om landet. Det visade vara ett riktigt vackert och trevligt ställe. Colombo gav mig en känsla av mystik som liknade den jag hade när jag kom till Bangkok första gången. Precis som i Thailand så är Tuk-Tuk ett viktigt transportmedel även på Sri Lanka! Mitt första boende i landet blev på ett vandrarhem i Colombo Fort som var lite skabbigt. Efter ett par dagar i Colombo bar det iväg med tåg ner längs sydkusten för stopp i Hikkaduwa. Jag blev minst sagt förälskad i landet under de här tio milen på tåget mellan Colombo och Hikkaduwa. Palmer, djungel, stränder och mycket grönska fladdrade förbi fönstret. Glada människor trots fattigdomen som var ganska utbredd på vissa ställen. Hikkaduwa visade sig vara riktigt mysigt. Fina stränder, och framför allt bra surf och billiga hotell. Hikkaduwa blev genast basen för resande till andra delar av ön. Det var stället där man kopplade av och alltid kom tillbaka till. Jag bodde oftast på Richard’s Son Guesthouse i Weligama. Ägarna och personalen skulle jag komma att lära känna otroligt väl. Fantastiskt genuina och fina människor. Jag blev till slut som en av dom, ja nästan som en familjemedlem.
Mina första kortare utflykter från Hikkaduwa gick ofta till Ambalangoda, Galle och den natursköna stranden i Unawatuna. Alla dessa platser låg på lagom avstånd från Hikkaduwa för att passa som resmål över dagen. Jag tog ofta tåget men ibland även buss. Oavsett transportsätt så kostade biljetten sällan mer än 5 kronor! Min första längre utflykt gick ner via Galle vidare till Unawatuna, Matara, Hambantota och Tangalle längs sydkusten och varade i ett par veckor. Tangalle var riktigt mysigt med en ganska fin strand och där bodde jag några nätter. Från Tangalle på sydkusten vek jag av mot vindlande serpentinvägar upp till Haputale. I Haputale stannade jag några dagar. Från Haputale hade jag enormt fin utsikt över bergen. Klimatet i tropikerna är fantastiskt på höjder runt 2000 meter över havet. Liknar svensk sommar. Sista anhalt på hög höjd blev Kandy där jag blev kvar några dagar. Kandy är en mycket vacker stad med en konstgjord sjö i centrum. Sedan finns ju även det berömda Temple of the tooth här. Vidare så kan jag nämna Negombo som en av de platser som jag spenderade en del tid i. Stranden i Negombo är ärligt talat inget vidare fin, men det är en stor turistort och en av de äldsta på Sri Lanka. Negombo town kan vara intressant att gå och omkring och utforska. Det finns många trevliga fiskmarknader att strosa runt bland! Under tiden jag var här så var det ganska oroligt i konflikten mellan regeringsarmén och de tamilska tigrarna. Ovanpå det så var det val i landet. Under en del av min vistelse så var det utegångsförbud efter klockan 18 och det rådde undantagstillstånd i hela landet. Utegångsförbudet var verkligen inte kul. Chandrika Bandaranaike Kumaratunga vann till slut valet efter att ha fått 62 % av rösterna och jag kom hem till Sverige igen utan en skråma!
3. Thailand, Malaysia, Indonesien och Singapore 1993-1994
Avresa 3 December 1993 – Hemkomst 5 April 1994 (123 dagar)
Resa tillsammans med morbror Robert. Resan innan denna innebar en del kontakter bland annat på ön Koh Samui i Surat Thani provinsen. Bland annat så lärde vi känna ett par killar från Västervik som drev bar på Chaweng beach. Efter diverse brevväxlingar så kröp det fram mer och mer att dom ville sälja baren. Vi blev väldigt sugna på detta men när vi väl kom tillbaka till Koh Samui så dog detta av och det blev aldrig någon affär. Delvis beroende på att den ena av grabbarna hamnat i fängelse på grund av knarkinnehav! Jag hade personligen jobbat ihop en hel del pengar så man ville ju inte åka hem till Sverige heller. Vi började med att tillbringa några härliga veckor på Koh Samui för att sedan åka vidare till Phuket och Krabi. På Karon Beach på Phuket träffade jag folk som Anders och jag stötte på 1991 vilket var väldigt kul. Bland annat så bodde vi på samma hotell en bit ovanför rondellen, Crystal Beach Hotel! I Krabi var vi väldigt länge, runt 16-17 dagar. Vi trivdes ypperligt och bodde i en stor bungalow på Ao Nang Beach. Området var otroligt vackert och innebar många fina upplevelser i omgivningarna till Ao Nang, som till exempel vid Rai Leh Beach. Övriga platser som besöktes i södra Thailand var Koh Tarutao, Koh Lanta och Koh Muk. Koh Muk hade en befolkning som bestod av sjözigenare. Vi bodde även i städerna Trang och Hat Yai. Staden Trang kan rekommenderas om man vill känna på lugnt thailändskt stadsliv. Thailändarna här var mycket enkla att ha att göra med och påminde mycket om de människor som lever på Koh Samui. Ett par nätter spenderades i en liten stad vid namn Satun.
Det var dags för Robert och jag att bryta upp. Vår sista dag tillsammans var när vi åkte från Hat Yai till Georgetown på ön Penang i Malaysia. I Georgetown skildes vi åt. Han åkte tillbaka till underbara Koh Samui i Thailand medan jag ville prova vingarna och resa ensam för första gången i mitt liv. Indonesien var mitt mål till att börja med. Sagt och gjort. En tidig morgon hoppade jag på båten från den soliga hamnen i Georgetown som skulle ta mig vidare till det okända, spännande Sumatra. Efter många timmars guppande över Malackasundet så nådde färjan till sist fram till hamnen i Belawan utanför Medan på Sumatra. Nu började ett riktigt äventyr! Efter att ha klättrat upp på vulkaner i Berastagi (bland annat vulkanen Sibayak på 2212 meter över havet) och bott på en ö i Lake Toba som är världens största kratersjö tillsammans med en Japan vid namn Yoshi, så kändes det som att man verkligen började bli biten på allvar av backpackerlivet. Resorna med bussar längs den bitvis bortspolade Trans Sumatran Highway, till städer som Bukittinggi och Padang gav många fina intryck. Jag hade dessutom turen att vara här vid en tidpunkt då världens största blomma, Rafflesia, blommade. Ingen kan bestämt förutspå när den blommar så detta var verkligen flyt! Jag var här under regnperioden vilket visade sig betyda en enormt grönskande natur och att jag blev väckt på nattbussar av indonesier som ville att jag skulle hjälpa till att skjuta på för att bussen hade fastnat i lervällingen. Det tog mig drygt en månad att ta mig igenom denna väldiga ö. Öns yta är av samma storlek som Sveriges, så det är stora avstånd att åka. Särskilt när man tar i beräkning att vägarna är mycket dåliga.
Jakarta kändes enormt stort. Kanske hade besöken i Bangkok gjort att jag klarade Jakarta så pass bra. Faktum är att Jakarta är en bra mycket större stad än Bangkok sett till antalet invånare! Efter att ha kollat stadens sevärdheter drog jag vidare till Bogor, staden som anses ha flest åskväder i världen per år! Sedan blev det den stora staden Bandung innan jag drog vidare till Javas sydkust för sol och bad i Pangandaran, en sömnig liten turistort som är väldigt mysig. Yogyakarta var en trevlig stor stad med mycket sevärdheter. Yogyakarta brukar för Javas kulturella centrum. Några mil utanför staden ligger Borobodur som räknas som ett underverk. Borobodur är ett buddhistiskt tempel som legat begravt under marken i hundratals år. Det var verkligen fantastiskt. Jag besökte ytterligare en jättestad, Surabaya, som ligger på östsidan av ön. Efter Surabaya åkte jag och kollade in den aktiva vulkanen Mount Bromo på 2382 meters höjd. Mount Bromo fick avsluta mitt Java-äventyr tillfälligt. Färden gick vidare till Bali med båt över det lilla sundet mellan öarna. Att beskriva Bali kortfattat är mycket svårt. Ön har precis allt som definierar en paradisö. Självfallet spenderades mycket tid på Kuta beach, som var helt fantastiskt för en 23-årig svensk kille på äventyr.
Borobodur utanför Yogyakarta, Java, Indonesien.
Redan under mina första veckor på Koh Samui så hade jag börjat få problem med ena örat. Det hade nu passerat ett par månader och problemet hade sakta men säkert blivit allt värre. På Bali nåddes kulmen på smärtorna, mitt öra var nu rejält infekterat. Halva sidan av ansiktet var uppsvullet vilket var ett tecken på att det verkligen började bli allvarligt. Jag låg även ett par dagar i feber på hotellet i Kuta Beach. Var till flera olika läkare kring Kuta som konstigt nog inte hittade något större fel på mitt öra. Trots allt detta så hade jag fortsatt min resa vecka efter vecka. Planerna ändrades dock från och med Bali. Min tanke var att fortsätta österut till Lombok och även att ta mig ända bort till Komodo för att se världens största varaner. Istället så åkte jag tillbaka till Java igen. Den här gången tog jag nordsidan av ön tillbaka till Jakarta. Java är en mycket intressant ö. Befolkningstätheten låg redan vid den här tiden på ofattbara 800 invånare per kvadratkilometer. Väl i Jakarta så blev det flyg till Singapore. Singapore hade jag varit i förut och det är en ganska dyr stad för en ung backpacker med begränsat med pengar, så jag drog ganska snabbt vidare på nya äventyr. På andra sidan gränsen i Malaysia var prisnivån avsevärt lägre. Nu fick jag lite ny kraft trots fortsatta smärtor i örat. Det som gav mig ny kraft var troligen att jag skulle åka till något nytt och outforskat igen, den östra delen av västmalaysia. Jag började med att åka upp till Mersing för att ta mig ut till Tioman Island. Dessa trakter är numera rätt så välkända bland svenskar i och med att dokusåpan Robinsons första säsonger spelades in här. På väg ut till Tioman så passerar man många av öarna som det hållits inspelningar vid. Tioman var en fantastisk ö. Lite som att komma till en nästan öde ö vid den här tiden. Efter äventyret på Tioman så bodde jag i diverse städer längst östkusten på min väg upp mot Thailand. Träffade ett par malaysiska killar som var på väg till några riktigt öde öar som heter Perhentian Islands. Jag hade aldrig hört talas om dessa öar och bestämde mig att slå följe med dem. Det slutade med en riktig Robinsonvecka minus sjukvårdsteam, på Perhentian Besar. Vi hade riktigt kul och det här var en helt unik upplevelse för oss alla. Vi köpte fisk av fiskare på fiskebåtar och det var i stort sett det enda vi åt hela veckan. Mycket kortspel och snorkling blev det. Vi utforskade ön i detalj. Det som är tärande såna här gånger är tristessen. Det är främst det som gör att man oftast inte pallar mer än någon vecka i taget i vildmark. Det var stor skillnad på öst- och västkusten i Malaysia. Västkusten är mer utvecklad och industrialiserad medan östkusten har mindre stora städer och mer natur och är mycket mindre tätbefolkat.
Jag var tillbaka i Hat Yai igen. Här fick jag äntligen tag på sjukvård värd namnet. Dessutom lyckades jag få träffa en av Thailands mest erkända öronexperter! Att jag hittade den här läkaren var naturligtvis mer tur än skicklighet! Jag berättade hela historien om mina symptom och plågor och han tittade sedan i örat. I samband med att han precis fick fritt synfält rakt in i mitt öra skrattade han till lite och utbrast: -Du har en vaxpropp i örat och en del annat skräp vilket orsakat en allvarlig infektion som har pågått en längre tid. Ärligt talat så hade jag svårt först att tro att något som börjat som en vanlig vaxpropp kunde orsaka allt detta lidande. Efter den här erfarenheten så har man lärt sig läxan att kolla öronen innan långresor! Läkaren rensade ut allt vax och jag tackade för mig och påbörjade efter besöket min färd vidare upp mot Bangkok.
Fortsatta periodvisa smärtor fanns fortfarande i käken nedanför örat när jag efter ett antal dagar nådde fram till den thailändska huvudstaden. Det hade dessutom gjort väldigt ont att avlägsna vaxet i örat. Jag hade vid det här laget fortfarande rätt bra med pengar på mitt resekonto vilket medförde att jag började drömma om att åka till Filippinerna. På grund av öronproblemet så beslöt jag mig till slut för att åka till Koh Samet och bara vila upp mig en vecka och sedan åka tillbaka till Bangkok och där ta ett nytt beslut om det var dags för hemfärd eller flyg till Manila! Koh Samet var nytt för mig så det var kul att åka dit. Kritvita stränder bara en dryg kvart från fastlandet. Stränderna var fina men höll ändå inte samma höga klass som stränderna på öarna i den djupa södern (Phi Phi, Koh Samui, Phuket med flera). Redan vid den här tiden började man skönja problem med sophantering och avlopp rakt ut i vattnet från hotellen. Ön har varit stängd från och till för turism också, troligtvis för att skona miljön. När viloveckan var slut så kände jag att jag inte orkade fullfölja min önskan att åka till Manila så det blev Stockholm istället. Jag kom denna gång till Thailand på enkel biljett så det blev till att köpa en enkel flygbiljett i Bangkok tillbaka till Sverige. Minns än i dag att jag fick kämpa ordentligt för att till slut få tag i biljetten till Stockholm via Warszawa (med det polska flygbolaget LOT). Det fanns mycket skojare och fallgropar i resebyråbranschen i och kring Khao San Road vid den här tiden (vilket det i och för sig finns även än idag). Allt gick väldigt bra ändå och jag kom hem till slut efter närmare 4 månader på resande fot! Bortsett från örat så var resan helt underbart bra, med Sumatra som den absoluta höjdpunkten.
2. Thailand 1993
Avresa 17 April 1993 – Hemkomst 7 Maj 1993 (20 dagar)
Resa tillsammans med morbror Robert. Lite kortare variant där mesta tiden spenderades på Koh Samui som fortfarande var fantastiskt idylliskt vid den här tiden. Lika idylliskt som mitt första möte med ön 1991. För vackert för att vara sant. Utelivet blomstrade här nu med Green Mango och framför allt Reggae Pub i spetsen. Chaweng beach, människorna och den lilla charmiga flygplatsen som jag flög till Phuket ifrån ett och ett halvt år tidigare. Under den här tiden tog man sig alltid från Bangkok till Samui via buss och båt. Inte via Khao San buss/båt-biljettkombo, som man genomskådat redan vid den här tiden var ett sämre alternativ än att ta sig på egen hand till busstationen i Bangkok. Där tog man en vanlig lokalbuss ner till Surat Thani. Båtarna från Surat Thani på den här tiden var inga stora lyx-katamaraner som idag. Det handlade om långsamma gamla fiskebåtar som kunde ta upp till 4-5 timmar ut till Na Thon på Koh Samui, beroende på vilken av hamnarna man åkte ifrån. Charmen på detta ställe under den här tiden var som sagt helt enkelt enastående. Något som inte skulle vara i särskilt många år till.
Upp till Bangkok flög vi från Samui till en liten flygplats i närheten av Pattaya (Utapao airport) och därifrån tog vi direktbuss tillbaka till huvudstaden. Sightseeing på Snake Farm och båttur runt stadens alla kanaler i egen privat båt fanns med på programmet innan avfärd hemåt. Även Wat Traimit med den massiva Buddhan av guld i Chinatown fick sig ett besök.
1. Thailand, Malaysia, Singapore, Australien och USA 1991-1992.
Avresa 2 September 1991 – Hemkomst 11 Februari 1992 (162 dagar)
Det var här allt började. Min första resa. Resan som på många sätt förändrade mitt liv, gjordes tillsammans med min barndomskompis Anders. Det var det här som gjorde mig till en backpacker. Livet lekte, skolan nyligen avslutad och en fantastisk start på vuxenlivet! Till råga på allt slapp jag göra lumpen, så man kan i princip säga att jag gjorde detta istället. År 1991 präglades dessutom av början på en djup lågkonjunktur, inte bara i Sverige utan i stora delar av världen. Detta gjorde att möjligheterna till ett jobb var små. Bra tajming att resa jorden runt med andra ord!
Bangkok var en fruktansvärd och närmast utomjordisk upplevelse! Snacka om kulturchock! Staden kändes som en annan planet och det var oerhört pressande varmt och fuktigt. Man ville bara därifrån trots att Khao San Road var magiskt vid den här tiden. Fast det förstod man inte då. Tuk-Tuk chaufförerna slogs om de unga ”farangerna” och man utnyttjade erbjudandet ”10 baht for one day” flitigt eftersom man fick se mycket av stadens gator om man bara tittade in hos någon juvelerare här och där i utbyte mot att chauffören fick bensinkuponger eller annan provision! Det fanns redan nu ett antal guesthouses som verkligen börjat få en rejäl ökning av antalet utländska turister. De lokala invånarna började vid den här tiden att omvandla sina hem i allt större omfattning till guesthouses, fast den riktiga starten för Khao San Road som backpackerområde skedde under mitten av 80-talet. Redan vid den tiden förstod thailändarna vad internationella turister ville ha, och deras servicekänsla i kombination med deras speciella sätt att bara vara visade sig vara en perfekt kombination. Det var vid den här tiden man lade grunden till den idag enorma turistindustrin och uttrycket LOS (Land Of Smiles) myntades. Svenskar tog relativt lång tid på sig innan man började upptäcka landet i stor skala.
En kul grej som hände oss var att vi plötsligt stötte på en kompis från Domsjö med flickvän på Khao San Road. Det kändes väldigt speciellt när man tyckte att man var så ofattbart långt hemifrån. Vi drog till Patpong alla fyra samma kväll. Oförglömliga minnen.
Efter en underbar tid på platser som Bangkok, Hua Hin, Koh Samui, Phuket, Phi Phi Islands (före den stora turistinvasionen) och Hat Yai så var det sedan dags för Malaysia. Ön Koh Samui förtjänar dock att bli extra omnämnd här. Efter att ha kommit till denna paradisö med båt från Surat Thani så kändes det verkligen som att man var i paradiset. Nästan hela ön var täckt av palmer, en befolkning ännu vänligare än på fastlandet och så turkosa Chaweng Beach förstås. Var detta verkligen sant? Chaweng beach var som en dröm. Magiskt vacker.
Vi hann till och med några svängar på Reggae Pub (originalet). Jag vågar nog inte åka tillbaka till denna ö. Blir nog alldeles för sentimental om det är för mycket som är sönderbyggt. Detta var min första paradisö i tropikerna, vilket bara det förstärker intrycken lite extra.Första mötet med Malaysia var ön Penang och Georgetown. Mycket kineser här och en McDonalds med världens då lägsta priser! Efter lång tid i Asien kan man ibland drabbas av fettfrossa (måste ha fet ”fast food” nu). Städerna Kuala Lumpur och Malacka avverkades innan vi nådde fram till Singapore. Det var dags för elektronikshopping!
Mentaliteten hos försäljarna i framförallt Singapore slog oss direkt som väldigt märklig, och gick oss på nerverna. Man ville inte gärna visa produkterna och att få hålla i en kamera man var intresserad av, eller nån annan pryl var inte att tänka på. Man fick också känslan av att produkter stämplade ”Made in Taiwan” dominerade i antal framför ”Made in Japan”. Taktiken var uppenbarligen att på något sätt få folk förbannade, varvid man då trodde på bättre försäljning sedan! Jag köpte ingenting här, men däremot en freestyle (dåtidens Sony-värsting) i Kuala Lumpur medan Anders köpte sig ett objektiv till sin Canon EOS kamera. Singapore var rent, nästan kliniskt rent jämfört med Bangkok. Böter för nedskräpning och såna saker fanns redan implementerat vid den här tiden. Kuala Lumpur kändes som ett mellanting mellan Bangkok och Singapore. Efter obligatorisk sightseeing så bar det iväg till en ny kontinent: Australien.
Australien! Vem hade trott att man skulle få möjlighet att åka hit vid 21 års ålder?Immigrationsmyndigheterna på Sydney Airport såg inte med blida ögon på en svensk backpacker nyanländ från Sydostasien. Till och med tandkrämstuben blev undersökt! Sydney är en stad med ett ofattbart brett utbud. Nöjesliv och vackra stränder i världsklass i anslutning till stadskärnan. Bra klimat och människor med mycket humor. Naturligtvis bodde vi i Kings Cross! Landet som gett oss band som AC/DC imponerade i det mesta. Vi såg även AC/DC på plats i Sydney, vilket var en oförglömlig upplevelse. Vi gjorde en resa upp längs östkusten bland annat till Surfers Paradise i Queensland. Superfint. Spenderade ett par månader i Australien och sökte även jobb utan framgång. Hawaii nästa!
Hawaii kändes väldigt mycket som en lyxvariant av de thailändska stränderna fast med västerländsk mat. Gillar man natur så är Hawaii svårslaget. Här jobbade jag på ett biluthyrningsföretag medan Anders jobbade på en byggfirma. I och med jobbet så fick jag lära känna en äkta Hawaiiansk familj och lärde mig även några ord pidgin! Strandlivet dominerade förstås vistelsen här och boendet på Banana Bungalow hade en internationell karaktär med backpackers från hela världen. Att surfingen var enorm behöver väl knappast sägas! Vi var även och tittade till jättevågorna längs ön Oahu’s norra kust med Sunset Beach och Banzai Pipeline som primära sevärdheter. Hanauma Bay var också ett måste att se. Efter Hawaii så återstod fastlandet av USA.
Efter en dryg vecka i Los Angeles så var tanken att vi skulle flyga till New York och sedan vidare hem mot Skandinavien. Fick ett smart tips av en kille där vi bodde i Hollywood, som gick ut på att köra bil genom landet istället för att flyga. I Los Angeles och andra Amerikanska städer så finns det företag som sysslar med något man kallar för ”drive-away”. Detta innebär att man kör någon annans bil gratis (man står endast för bränslekostnaden vilken vid tidpunkten var försumbar i stort sett var försumbar) från A till B. Vi försökte få tag i en bil som skulle transporteras till New York, men fann till slut en kund som ville ha sin bil körd från L.A till Boston. Detta passade oss utmärkt. Vi körde längs Route 66 och besökte bland annat Grand Canyon och Memphis med Elvis alldeles egna Graceland som höjdpunkt där. Efter en tågresa från Boston till New York så var vår jorden runt resa på väg att ta slut. Värmen var definitivt slut. -10 grader i New York. Vi var uppe i Empire State Building men inte World Trade Center. Vi hade inte ens kläder som passade för tempererat klimat efter att ha levt många månader i tropiskt klimat. Ett oförglömligt och fullständigt problemfritt äventyr hade nu kommit in i sitt slutskede. Att komma hem till lilla Örnsköldsvik och möta släkt och vänner igen kändes skönt! Fast Örnsköldsvik kändes lite väl lugnt och litet till en början!
Jag och min vän Daniele från Italien vid Bondi beach, Sydney, Australien 1991.