(11/5-26) Vaknade upp med kraftig hosta och nu har denna sidan en tid tillbaka börjat bli som en dagbok om sjukdomar igen. Jag kan bara beklaga det. Just nu har jag heller inget att berätta avseende mina resor så det är väl också en anledning till att jag bara skriver om mina sjukdomar. Avseende resor så lämnar jag Filippinerna imorgon bitti om allt går enligt plan. Det är längesen jag hade så många osäkra parametrar inför en flygresa. Mina problem med influensan samt handen och även det faktum att det ställs in fler och fler flyg här i Asien just nu på grund av krisen i Mellanöstern. Dessutom så är det också viktigt att jag själv anser mig vara tillräckligt kry för att få ut någonting av denna nya fas av resan. Sist jag reste som jag brukar var när jag var i Japan och Sydkorea. Vistelsen här på Filippinerna har inte varit något annat än en paus från det vanliga resandet precis som vistelsen i Thailand. I värsta fall blir jag kvar här ett tag till men då kommer jag att förlora en hel del pengar på redan inhandlade flygbiljetter. Jag har rätt att stanna i Filippinerna till den 29 maj, vilket är skönt att ha som backup i detta läge. Det blir en spännande dag imorgon med rekord i osäkerhet.

Under kvällen lite träning på att knyta skorna med en hand och klä på mig inför imorgon.

(10/5-26) Värsta dagen hittills på hela min utlandsvistelse. Buss från Dau Terminal i Angeles City till Manila (två timmar) och sedan snabb incheckning på hotellet. Tur att jag åt en hyfsat ordentlig frukost då jag var ivrig att tillsammans med Bebs (som följt med som assistans från Angeles) ta mig till St. Luke’s Medical Center i BGC då det redan var sen eftermiddag när vi kom fram. Vi anlände dit med en Grab strax innan klockan 16. Jag var extremt dålig i min influensa och bussresan med den sedvanligt kraftiga AC:n hade inte gjort saken bättre. Jag hade fått order av If att åka direct till akutmottagningen vilket jag beordrade taxin att göra. Jag blev mottagen på ett bra sätt med en logik i processen som mer liknar vården hemma. Då If ställt ut betalningsgaranti (vilket innebär att man inte behöva lägga ut pengar själv) så frågade jag om det. Då började det spåra ur lite. Det var ju söndag och avdelningen som hade hand om det för utländska försäkringsbolag var stängd och en massa annat konstigt fick jag till svar. Observera att detta är ett sjukhus som är öppet 24/7/365! Jag bestämde mig för att inte börja bråka om det och sa att det är helt i sin ordning att jag betalar själv. I det här fallet var det ju inte värt besväret då det förmodligen inte skulle bli någon stor nota. Jag tycker generellt det här med betalningsgaranti verkar fungera dåligt medan svenska försäkringsbolag verkar tro att det fungerar bra. Det är ju ett bra tänk om man är döende och kommer in akut. Efter att ha förklarat min historia avseende handen fick vi sitta ner och vänta på att komma till röntgen. Under den tid passade jag på att kommunicera med If’s reseservice avseende betalningsgarantin. Därifrån får jag till svar att det verkligen är konstigt att dom inte vill kännas vid det på sjukhuset då If haft direktkontakt med dom i ärendet. Jag har inte tid att kommunicera mer med dom då jag relativt snabbt blir kallad till röntgen. Röntgen gick snabbt och smidigt och den gjorde med skena och bandage från Puerto Princesa på. Efter röntgen blev jag skickad till en annan avdelning som kallas Urgent Care vilket kändes bättre än att hålla till på Emergency Care Unit där vi började. Urgent Care-avdelningen var bara några meter längre bort. Kort väntan där i ett iskallt väntrum (något som senare skulle visa sig vara mindre bra för mina influensa-symptom) och sedan in till en ortoped för bedömning av röntgenbilderna. Jag tycker att ortopeden verkar konstig när hon säger att jag får välja själv om mitt förband med skena ska göras om och bytas ut till ett med mera support. Det man vill höra är en läkare som pekar med hela handen. Jag tog mer eller mindre beslutet att få ett nytt omslag som jag inte lyckades få en bra beskrivning på. Jag tänkte att det skulle vara trevligt att få ta bort det gamla och rengöra för att sedan få ett nytt bättre. Det visade sig sedan vara rätt beslut. Det enda som var kvar nu var en extremt långt väntan på en annan läkare som kunde utföra den här proceduren. Vi väntade nästan tre timmar på det. I detta väldigt kalla rum. Jag påtalade temperaturen för personalen men det blev ingen skillnad trots att man ändrade i inställningarna. Jag hostade i stort sett oavbrutet under hela tiden vilket var riktigt jobbigt. Efter ett tag började jag gå utomhus för att inte frysa. När det blev dags att fixa det nya omslaget visar det sig vara någon form av gips som inte går runt hela armen. Det är en fördel då man kan flyga med det! Proceduren med att ta bort det gamla och sätta på det nya gick relativt snabbt. Jag tror materialbrist låg bakom den långa väntan. Vi var klara på sjukhuset runt 20-tiden efter att jag fått ett fit to fly-dokument utskrivet samt fått det positiva beskedet att dom fixat betalningen så vi inte slapp ta oss till den avdelningen. Nu fungerade plötsligt betalningsgarantin via If! Ingen mat på hela dagen plus det iskalla draget runt huvudet i timmar hade gjort mig helt förvirrad och svag. Jag var redan väldigt svag innan vi kom till sjukhuset. Det blev en taxi tillbaka till Makati för en väldigt sen middag bestående av ett par hamburgare. Jag lät Bebs sova över på mitt rum då det skulle vara väldigt jobbigt för henne att åka tillbaka med buss till Angeles så här sent. Imorgon visar det sig väl mer hur det nya omslaget fungerar. Om det sitter för hårt eller om det föreligger något annat problem. Även om det varit en hemsk dag var den produktiv för min hand. Det nya skyddet sitter bättre och skyddar området för frakturen på ett bättre sätt. Det är lite otympligare och klämmer lite mer. Hoppas det fungerar långsiktigt nu bara.