Port Barton, Palawan, Filippinerna
(27/4-26) Handen känns lite bättre idag men är såklart fortfarande helt obrukbar. Planen nu är att åka tillbaka till Puerto Princesa imorgon. Där finns det bättre chans att få handen utredd. Bör väl bara vara att betala sig in på en röntgen antar jag. Igår var det en tung dag mentalt. Kändes som jag tappade sugen helt efter allt som hänt. Det känns något bättre idag och jag har fått lite mer hopp igen om att handen ska repa sig hyfsat snabbt. Port Barton har varit väldigt trevligt att få förmånen att uppleva igen och det har varit en fin tid här. Det enda jag saknar är den där dagsturen ut i skärgården.
Några avslutande bilder för den här gången från Port Barton.
(26/4-26) Planerad snorkeltur inställd som väntat. Min hand är i stort sett obrukbar. Jag var förbi på en liten klinik här och kunde inte göra någon säker bedömning av handen. Det är röntgen som krävs för att få veta sanningen om vad som har hänt. Oavsett så verkar det som att den tejpning av lillfingret mot ringfingret är rätt väg att gå. Jag har inte ont alls nästan i handen idag så länge jag inte rör eller belastar den. Det är möjligen ett gott tecken. Ovanpå allt så fick jag ett sår på lillfingret också som jag måste sköta om noga dag för dag så det inte blir infekterat. Fortsättning följer. Just nu är det inte mycket jag kan göra annat än att vänta ut det här och hoppas att det inte blir långdraget så det påverkar min fortsatta resa. Nästa rejäla resa är tänkt att påbörjas inom den närmsta tiden och då behöver jag handen.
(25/4-26) Precis som utlovat så stängdes strömmen ganska precis vid midnatt. Jag hade förberett mig så gott jag kunde med att ladda alla enheter samt köra AC:n extra hårt för att kyla ned rummet så mycket som möjligt inför natten. Jag laddade även upp med extra dricksvatten. När jag vaknade i morse var det inte så farligt varmt i rummet. När jag sedan pratade med personalen som jobbar på hotellet så visar det sig att dom hade haft en hemskt varm natt. Det framgick inte om dom gjorde som jag och kylde ner rummet så mycket som möjligt strax innan midnatt.
Efter frukost tog jag en promenad till White Beach som ligger någon kilometer bortanför Coconut Beach. GPS-klockan stod på prick fem kilometer när jag kom fram. Det var en rätt så tuff promenad och jag hade en maxpuls på 178 i en av de brantaste backarna! Jag valde att promenera för att få motion efter mycket stillhet de senaste dagarna. Det finns billig transport med tuk-tuk dit ut om man inte vill gå. På vägen tillbaka tog jag en tuk-tuk efter att ha solat och badat i ett par timmar. Detta var första gången jag var till White Beach. Stranden är riktigt vacker och har en liten annan karaktär än Coconut Beach som också den är riktigt fin.
På kvällen när jag skulle gå och äta middag ramlade jag på liknande sätt som i Japan. En liten trapp med endast två trappsteg som var sönder som leder sista biten ned till stranden. Det var väldigt mörkt samt så har det nyligen regnat. Den här gången tog jag emot mig med lillfingret på något sätt och det verkar ha böjt sig bakåt. Så nu sitter jag på rummet efter middagen med en kraftigt svullen hand som skulle kunna vara en fraktur. Jag har haft en hel del otur nu under lång tid. Örat är bättre idag vilket är skönt. Men snorkling och simning kan bli svårt nu på grund av det som hänt ikväll. Jag får avvakta och se hur det blir med handen. Här finns det ingen sjukvård som kan utföra röntgen. Det är Puerto Princesa som gäller här på Palawan. Trist är det, men samtidigt hade det kunnat gå mycket värre. Jag får börja med att försöka stabilisera lillfingret genom att tejpa ihop det med nästa finger. Sedan avvakta och se hur det utvecklas kommande dagar.
(24/4-26) Under kvällen blev jag informerad av hotellet att företaget (Powersource Philippines, Inc) som har hand om energiförsörjningen här ska börja slå av strömmen från midnatt till klockan 12.00 varje dag framöver. Jag kunde själv bekräfta detta via företagets facebook-sida. Lokalbefolkningen är rasande då det här kom med väldigt kort varsel, samt att det inte anges något slutdatum från elbolaget. Svårighet att få tag i bränsle anges som orsak (läs oljekrisen med ursprung i mellanöstern). För min del går det nog bra, det enda jag egentligen saknar är att det inte finns något vatten på rummet när strömmen är borta, förmodligen pumpar som slutar fungera. Det här kan säkert påverka folk som hade tänkt att åka hit att inte åka. Sånt här sprids snabbt via nätet. Samtidigt är det enormt mycket mindre skala på turismen här jämfört med i exempelvis El Nido och således inte lika mycket på nätet.
(23/4-26) Lugn dag här i Port Barton. Problemen med mitt vänstra öra fortsätter så jag ställde in allt planerat idag igen. Vid 14-tiden försvann strömmen i hela byn. Det visade sig bli ett ganska långt strömavbrott och orsaken var lite läskig. Ingen diesel att driva generatorn som genererar el till byn. Jag hittade efter ett tag en facebook-sida där man elbolaget lade ut en varning igår om att strömmen skulle brytas 09.00 planerat i morse vilket aldrig inträffade. Strömmen var borta fram till 21-tiden då man äntligen lyckats få tag i diesel från Puerto Princesa. Jag blev aldrig särskilt drabbad av strömavbrottet då jag åt middag på en restaurang på stranden som hade egen generator. Jag var mest glad att strömmen kom tillbaka innan natten. Hotellet jag bor på har ingen egen generator så det hade blivit en riktigt varm natt utan el.
(22/4-26) En promenad till Coconut Beach. Det var nästan fyra kilometer och jag stannade där i ett par timmar innan jag gick tillbaka till Port Barton och hotellet igen. Sol och bad med andra ord. I övrigt har jag bara tagit det lugnt idag. Väntar på att örat ska bli bättre. Det är inget bra tecken att få återkommande öroninfektioner. Det verkar denna gång precis som förra gången vara en yttre öroninflammation.
(21/4-26) Det har varit en lugn dag i paradiset. Jag har inte gjort nånting idag. Precis enligt plan. Har jag inte fått ont i ena örat igen hade jag tagit mig till White Beach som jag inte besökt ännu. Ska enligt hörsägen vara finare än Coconut Beach där jag badade igår.
Jag körde ett tre kilometer löppass i morse en stund efter frukost. Lite bakvänt. dessutom runt 10-tiden då det har hunnit bli väldigt varmt. Det var riktigt tungt. Jag har inte sprungit sedan i början av februari i Thailand. Där sprang jag bara två gånger. En del av denna resa var att bygga upp fysiken igen. Det har gått så där. Däremot så får jag ju som vanligt stora mängder vardagsmotion då jag promenerar rätt så mycket varje dag. Särskilt när jag besöker nya platser.
På kvällen drog jag på beach club. Barton Bistro heter stället och det var trevligt att äta en pizza och dricka ett par öl till solnedgången. När jag var här 2008 fanns ingenting i närheten av ett sånt här ställe i Port Barton. Nu finns det nog fyra eller fem sådana här ställen längs stranden. Jag har hittills haft problem att hitta prisvärd bra mat här i Port Barton. Det känns som att et inte spelar någon större roll hur mycket man betalar för maten, det blir inte bättre för det. Att jämföra det här med Thailand går inte ens. Dessutom är det en held del billigare där. Synd då allt annat är så bra på Filippinerna. Maten är för mig en dealbreaker om man ser till att stanna en längre tid. Det är en alldeles för stor del av vardagen för att man ska kunna ignorera det. Ju äldre jag blir desto viktiga är maten. Det är inte bara hur det smakar utan även kvalitén på råvaror samt livsmedelshantering.
(20/4-26) Det blir inte mycket bättre än så här. Utforska Palawan med motorcykel, stanna och bada här och där på fantastiska stränder och en kall öl när dagen är slut hemma på hotellet. Jag besökte två stränder och ett vattenfall idag. Pamuayan Beach, Pamuayan Falls och Coconut Beach. Utöver det så åkte jag huvudvägen ut ur Port Barton upp till en utsiktsplats för att ta lite foton av Port Barton däruppe. Kvaliteten på vägarna har skiftat kraftigt under dagen. Lite större vägar är riktigt bra med cementbeläggning. Det är rätt begränsat var man kan åka från Port Barton och byn är rätt avlägsen om man jämför med El Nido och Puerto Princesa. En stor del av det beror på att det inte finns någon flygplats här som på dom orterna. Det finns en flygplats som heter San Vicente en bit norr om Port Barton. Jag tror inte det går reguljärflyg från den flygplatsen just nu. Det är lagom mycket västerländska turister och lagom med faciliteter. Priserna på en del restauranger är riktigt höga. Jag åt två stekta ägg, bacon, två brödskivor med kaffe till i morse för 530 pesos. Känns som lurendrejeri nästan. Dessutom var personalen otrevlig och blev irriterad när jag betalade med en 1000 peso sedel! Dit går jag såklart inte mer. Jag överväger just nu att förlänga min vistelse här. Jag får se om det blir gjort redan ikväll.
En kul grej som hände idag när jag var precis skulle lämna byn med motorcykeln var att jag stötte på en jeepney som hade Lion King med stora bokstäver i fronten. Jag kände igen den och kom snabbt att tänka på att precis de bokstäverna hade jeepneyn 2008 jag åkte hit med som körde fast i geggan! Riktig nostalgi. Jag har en bild på jeepneyn från 2008 på denna sida och har ikväll jämfört den med den bild jag tog idag. Det ser verkligen ut att vara samma!
Bilder från min dag på motorcykel i Port Barton med omgivningar.
(19/4-26) En resa med minibuss på ungefär fyra timmar från hotellet i Puerto Princesa till hotellet i Port Barton. Avgång från hotellet vid 11-tiden och avgång runt 11.30 från Puerto Princesa (efter att alla passagerare var upphämtade på respektive hotell). 700 pesos betalade jag för biljetten som inhandlades igår via hotellet. Mycket smidigt. En chaufför som körde lugnt och försiktigt var också väldigt trevligt. Vägarna på Palawan är väldigt kurviga och det är otaliga farliga backkrön. Vi stannade ungefär halvvägs för lite mat och toabesök. Jag fick en möjlighet att visa chauffören bilderna på denna webbsida från min resa till Port Barton 2008 med jeepney. Han skrattade och sa att det var många år sedan vägen fixades med beläggning.