Guatemala, El Salvador, Honduras och Mexiko 2024

San Salvador, El Salvador

(30/1-24) Parque Nacional el Boquerón stod på schemat idag och eventuellt någon ytterligare sevärdhet utanför San Salvador i mån av tid. Jag tog en taxi från hotellet till Parque Nacional el Boquerón och den kostade endast 5,50 USD. När jag kom fram till parken valde jag att fokusera på vulkankratern och ville gärna gå runt hela kratern vilket skulle ha inneburit en trek på ungefär fem kilometer. Till min stora besvikelse så var leden runt kraterkanten stängd. Anledningen till det framgick ej. Det som kvarstod var bara en kort trek upp till kanten och utsiktsplatsen. Det var en vacker plats men jag skulle gärna ha gått runt för att få se lite mer av naturen i parken. Jag frågade flera personer som jobbade på platsen och alla sa att leden var stängd. Istället för att åka ifrån berget så fick jag en idé. Varför inte promenera ner längs vägen jag kom upp? Det visade sig vara en bra idé då jag fick se livet hos vanligt folk som bor längs vägen samt så var utsikten över delar av San Salvador vacker. Några kilometer ner längs vägen från toppen ligger Picnic Steak House som inte bara är en restaurang utan även ett litet nöjescenter. Där finns bland annat den berömda regnbågsrutschbanan. Jag var in och tittade runt på stället en stund innan jag fortsatte min promenad vidare någon kilometer innan jag tog bussen ner till Santa Tecla. Santa Tecla ligger i den västligaste delen av San Salvador, en bit väster om San Benito där mitt hotell är beläget.

Bilder ovan från dagens äventyr i San Salvador med omgivningar.

När jag gått av bussen ser jag mängder av bussar passera och en del står det Opico på. Det fick mig att reagera då jag läst att man skall ta en buss mot Opico om man vill ta sig till Joya de Cerén med kollektivtrafik. Joya de Cerén är en UNESCO-listad arkeologisk plats där man har hittat lämningar från ett anmärkningsvärt välbevarat jordbrukssamhälle från Mayakulturens tidevarv. Dessutom ligger en av El Salvadors två turfzoner en bit därifrån i själva byn med samma namn. Jag kunde inte låta bli att hoppa på nästa buss skyltad med Opico i fronten. När bussen börjar närma sig Joya de Ceren gör jag mig beredd och ställer mig vid den ena av bussens två utgångar. Trots att det enligt google maps ser ut att vara rätt ställe att säga åt chauffören att stanna så visar det sig när jag hoppat av bussen att det var ett par kilometer för tidigt. Det var bara att bita i det sura äpplet och börja gå. När jag hade gått en stund rullar en ny och fräsch pickup sakta förbi mig och jag tänkte för en sekund att det var någon som ville mig illa. Det visar sig att killen undrade om jag var på väg till Joya de Cerén Archaeological Site! Det var bara att hoppa upp på flaket och åka. Han hade redan en passagerare i passagerarsätet. Några minuter senare hoppar jag av vid entrén och frågar vad det kostar. Det visar sig kosta 10 USD och skulle stänga om en timme. Mannen i biljett-kuren tyckte som jag att en timme var lite väl kort om tid för att se det som erbjuds på platsen. Sen kände jag att jag var för dåligt påläst också och inte jätteintresserad heller. Jag bestämde mig för att vända och gå in till centrala delen av byn och ta turfzonen vid kyrkan vilket skulle göra att resan hit varit värd besväret. När jag kom fram till kyrkan var grinden låst och jag hade bara ren tur att en del av zonen nådde utanför det inhägnade området på ett ställe. Det hade inte sett bra ut om jag försökt planka in på området. Bara att försöka förklara motivet om jag blivit påkommen med min dåliga spanska hade i stort sett varit en omöjlighet. Som tur var löste det sig. Efter zontagningen var det bara att promenera ut till den större vägen de två kilometerna tillbaka och invänta nästa buss mot San Salvador. Det tog inte många många minuter innan jag satt på en buss. När bussen började närma sig San Salvador insåg jag att jag skulle kunna hoppa av på samma ställe som när jag först anlände till staden från Santa Ana. Det blev helt perfekt och besparade mig en Uber-resa sista biten till hotellet. När jag kom tillbaka till hotellet var jag helt slut. På kvällen blev det lite tidigare middag på Tacos Municipales, mitt favoritställe för tacos i San Benito. Min sista heldag i El Salvador var över. Jag ställde väckarklockan på 03.30 och gick och lade mig vid 20-tiden. Ett nytt spännande kapitel på denna resa börjar tidigt imorgon bitti.

Tre bilder från min omständliga zontagning i Joya de Ceren 3,5 mil utanför San Salvador.


(29/1-24) Jag började dagen precis som igår med att ta en taxi till downtown (läs Centro Histórico och Plaza Libertad). Eftersom jag kom iväg lite senare idag så var Iglesia El Rosario öppen. Jag passade på att gå in i kyrkan och inträdet var 2 USD.

En anledning till att åka till downtown idag igen var att jag ville prata med Claro om mitt SIM-kort. Efter kyrkobesöket gick jag direkt till en stor Claro-butik. Jag blev omhändertagen nästan direkt jag kom in. Tyvärr så var det inget Claro kunde göra. Roaming mot omgivande länder till El Salvador var nere och hade varit nere i flera dagar. Dom kunde inte ens sälja nya SIM-kort då driftstörningen påverkar även dom delarna av systemet. Jag sade tack och hej och insåg faktum. Jag behövde köpa ett Tigo SIM-kort. Hittade efter en kort promenad en liten affär med en trevlig tjej som sålde ett Tigo SIM-kort till mig för 12 USD. Giltighetstid 30 dagar samt 5 GB data (vilket är lite i underkant även om det nog räcker). Jag antar att det är enkelt att tanka på mer data om nöden så kräver. Tigo verkar fungera kanonbra, åtminstone här i San Salvador.

På eftermiddagen blev det en tur upp till Puerta del Diablo (Devil’s Gate Lookout) som är en ännu bättre utsiktsplats än den jag åkte till igår. Jag tog lokalbuss både upp och ner från downtown och det var lite längre än gårdagens äventyr men åt samma väderstreck. Puerta del Diablo är populärt bland lokalbefolkningen och platsen har en mörk historia. Under inbördeskriget utfördes tortyr här. Utsikten var fantastisk över vulkaner, Ilopangosjön och Stilla havet.

Bilder ovan från en dag i San Salvador med fantastiskt väder och fina vyer.

En sak jag måste nämna är den gigantiska skillnaden på San Benito och området i och omkring Centro Histórico. Jag har sett stora skillnader förr i välstånd på mina resor men San Salvador tar priset. Att gå omkring obehindrat i San Benito efter mörkrets inbrott, vilket jag inte skulle göra i downtown, känns nästan overkligt. Det är så att man inte ens kan tro att det är samma stad. Jag fick tag i en Uber precis när det blev mörkt när jag var i Centro Histórico. Det var riktigt läskigt då stadsdelen totalt ändrar skepnad på bara några minuter när mörkret faller. Kändes skönt att komma tillbaka till hotellet. Trafiken var extrem ikväll. Det kändes som att mer tid spenderades stillastående än i rörelse.

Jag tog en dusch och gjorde mig iordning för middag. Jag tog på mig långbyxor och en t-shirt. Jag fick en liten chock när jag kom ut vid 20-tiden och känner en småkylig vind. Det var 18 grader ute. Så lågt trodde jag inte det kunde gå i temperatur här. Stadens höjd över havet är endast 650 meter.


(28/1-24) Idag har jag gjort något jag inte tror var möjligt bara för några år sedan. Gått omkring i downtown San Salvador och utforskat arkitekturen, pratat med människor som flytt till USA på grund av inbördeskriget som tog slut för drygt 30 år sedan, eller bara lämnat landet för att möjligheterna i El Salvador varit för dåliga. Ett ej försumbart antal har också flytt på grund av våldet. Våldet som präglat landet i flera decennier är en riktig cancer. En cancer måste botas med extraordinära åtgärder, något som Bukele verkar vara först med att ha lyckats implementera i Latinamerika. Det intressanta framöver är om folk som låsts in de senaste åren kommer att släppas ut i frihet igen och ges möjlighet att omgruppera gängen. Nu gäller det att fortsätta hålla dessa mycket skadliga individer inlåsta.

Jag började dagen med att ta en taxi vid 8-tiden från mitt hotell i San Benito till Plaza Libertad i Centro Histórico. 3.70 USD kostade taxin och avståndet var strax över sju kilometer. Min plan var att utforska de delar i Centro Histórico som är av intresse med avseende på arkitektur och kultur. Det kändes lite ödsligt när jag gick runt på Plaza Libertad. Ödsligt är sällan något positivt i Centralamerika. Senare under dagen skulle det visa sig att ödsligheten berodde mest på att jag var så tidigt ute samt att det är söndag idag. Jag fortsatte sedan vidare till Plaza Gerardo Barrios som var flera gånger bättre än Plaza Libertad, både själva torget och även arkitekturen runt om. Dom viktigaste sevärdheterna i San Salvador ligger inom korta gångavstånd från varandra i Centro Histórico. Då jag inte har någon datatrafik beslöt jag mig för att leta efter en Claro-butik. Den enda jag hittade var stängd och fanns i en galleria. Konstigt nog hade Tigo och Movistar öppna lokaler i gallerian. När jag under dagen fick förklarat av mer än person att Claro har driftstörningar började jag nästan tro att det var problemet med mitt Claro-SIM. Jag tog beslutet att vänta till imorgon med att besöka en Claro-butik och se om det går att utreda vad som är fel och därefter fixa problemet.

På Plaza Gerardo Barrios träffade jag en salvadoran som har sitt hem i Nashville sedan tjugo år tillbaka. Han berättade att han just nu var och hälsade på familj i El Salvador och om hur landet hade förändrats de senaste åren. En mycket intressant berättelse. Han gav även tips på hur jag med lokalbuss kunde ta mig upp till Mirador de Los Planes de Renderos, en utsiktsplats där man ser i stort sett hela San Salvador. Efter pratstunden bestämde jag mig för att åka upp dit. Bussen avgick endast ett par kvarter från Plaza Gerardo Barrios och kostade 30 cent. Efter en halvtimme på ken kurvig och brant väg var jag framme. Det var en ganska trevlig utsikt över San Salvador som verkar vara en väldigt utspridd och gles stad. Staden ser inte särskilt stor ut ovanifrån. När jag kom ner till staden igen bestämde jag mig för att ta en promenad från Centro Histórico till Parque Cuscatlán vilket är en sträcka på ungefär två kilometer. Trots att det var raka spåret längs relativt stora gatan 2a Calle så började det endast efter par kvarter kännas riktigt öde och sketchy. Parque Cuscatlán var fint men kändes lite överskattat jämfört med vad jag läst innan.

Bilder ovan från en mycket intressant och varierad dag i San Salvador med diverse vågade utflykter.

Jag fick problem när jag skulle boka en Uber från Centro Histórico tillbaka till San Benito då jag hade svårt att hitta wifi-uppkoppling. Hittade till slut ett café med wifi och problemet var löst. Det är verkligen ett uppvaknande att plötsligt inte ha datatrafik när man ska köra sightseeing. Det är i stort sett ett måste om man ska få dagen att gå ihop. San Salvador är en sällsynt besvärlig huvudstad att ta sig runt vilket innebär att taxi är ett måste när man inte känner till busslinjerna. Google Maps-navigering fungerar bra med offline-kartor. Nya tag imorgon med SIM-kortet. Jag sitter även med ett problem avseende hur jag ska fortsätta resan efter San Salvador som måste lösas. Ska jag åka vidare till Nicaragua eller ska jag åka till Honduras? Jag har verkligen för lite tid för allt jag vill se denna resa. Regionen är otroligt fascinerande. Jag har idag kommit fram till en sak. Precis som fallet blir i Guatemala blir det ingen strand-destination i El Salvador heller. El Tunco med omgivning verkar vara riktigt överskattat och varje gång jag kollar boende där så uppger Booking att allt är fullbokat. Tre nätter för 3-400 USD är priser som inte är ovanliga. Konstigt att unga backpackers har råd att bo där. Borde bara finnas en förklaring till det. Att dom unga bor på hostels med dorm. Dorm bor jag inte i sedan minst 25 år tillbaka då jag vill ha eget rum när jag reser. Hostels med privatrum kan dock ofta vara bättre än dyrare hotell, särskilt sett till den sociala biten. Allt det här är lite för många faktorer för att jag ska hitta motivation att åka till havet här El Salvador. Jag reste dessutom inte heller till Centralamerika för strändernas skull så det är ingen större förlust. Det hade mer varit en bonus om jag hade hunnit med. Honduras och Nicaragua har däremot orter med stränder jag är intresserad av. Vi får se hur det blir.


(27/1-24) Efter två stycken chicken buses med start i Concepción de Ataco och byte i Ahuachapán kom jag till slut fram till San Salvador. Resan tog ungefär två och en halv timme och kostade 1,40 USD. Det var tur att jag frågade min vän som äger hotellet igår kväll vilken rutt som var smartast att ta till San Salvador. Innan jag frågade hade jag planerat att rutten via Sonsonate (bussbyte) till San Salvador. Jag förstod aldrig varför rutten via Ahuachapán var bättre. Båda var ungefär lika långa men jag ifrågasatte aldrig det utan tänkte det var bäst att följa hennes råd. Bytet av buss gick otroligt smidigt. När bussen började närma sig San Salvador började det hoppa på några ensamma yngre killar här och där som satte sig bakom mig. Innan dessa hoppade på satt jag ensam i den bakre halvan av bussen. Till en början gjorde det här mig lite nervös. Det skulle visa sig att dom bara var nyfikna på mig och väldigt trevliga.

Fem mil innan San Salvador försvann datatrafiken på min telefon vilket innebar att jag inte skulle kunna boka en Uber från Terminal de buses Occidente. När jag tittar på kartan (som jag turligt nog laddat ner som offlinekarta i google maps) så ser jag att det finns möjlighet att hoppa av bussen innan terminalen så att jag endast får några hundra meter till hotellet jag bokat istället för 2,5 kilometer. Därmed kan jag gå till hotellet utan större problem. Det var lite läskigt att springa över en motorväg bara innan jag kom rätt och inte visste vilken sorts område jag befann mig i.

Hotellet jag bor på heter Terra Bella Hotel Boutique och ligger i stadsdelen San Benito. I direkt anslutning till San Benito ligger stadsdelen Escalón. Dessa två stadsdelar ligger högst på listan över de mest välbärgade områdena i San Salvador.

Både resan och incheckningen på hotellet gick smidigt. Rummet och läget ser ut att vara bra värde för pengarna. Efter att ha tagit en snabb dusch gick jag en vända i San Benito och åt på två ställen, först på Tacos Municipales och sedan på McDonald’s. Jag blev plötsligt väldigt sugen på en Big Mac när jag upptäckte att San Benito har en McDonald’s. Som vanligt så är maten inte särskilt bra, men det var trevligt med lite omväxling.

En bild från bussen mellan Ahuachapán och San Salvador tidigare idag och resten från min promenad runt San Benito, San Salvadors mest välbärgade kvarter.

Ikväll blir det att planera hur denna mycket intressanta stad ska tacklas. Tajmingen för ett besök hit kan inte vara bättre. Sedan en tid tillbaka har ju brottsligheten fallit kraftigt tack vare Bukeles hårda linje mot det han kallar för terrorister (syftandes på gängkriminella). Bara det faktum att man använder ordet terrorister istället för gäng ses som ett paradigmskifte och en viktig milstolpe. En sak som kan nämnas är att gängen i El Salvador aldrig har haft några stora inkomster av de knarkpengar som framförallt kokainsmugglingen genererar längs vägen från Sydamerika till USA. Detta har gjort gängen i El Salvador ännu mer benägna att råna, kidnappa och utpressa folk. Lokalbefolkning som turister. Kartellerna i Colombia och Mexiko sysslar i mycket mindre utsträckning med sådan kriminalitet. Detta är något jag lärt mig mer om de senaste dagarna.

Nu känner jag mig riktigt taggad att utforska San Salvador!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.