(3/2-24) En planeringsdag idag utan något annat på schemat. Jag har suttit och gått igenom planen för min fortsätta resa och har väl i stort sett kommit i mål med det. Tidsmässigt ser allting bra ut. Jag behöver få fram information angående hur jag ska ta mig till nästa destination i Guatemala, vilket minst sagt kommer att bli lite krångligt. Det går inga ”turist-shuttles” och jag kommer behöva gå upp tidigt och förlita mig på lokal transport av olika sorter. Dessutom har jag gränsövergången El Florido från Honduras till Guatemala. Den första gränsövergång för mig att hantera på egen hand. Fördelen är att jag vet hur det ser ut vid El Florido då jag passerade åt andra hållet för bara några dagar sedan. Svenska UD rekommenderar att man gör som jag gjorde när jag kom hit för några dagar sedan, det vill säga att man åker med ett företaget som kör en non-stop tur mellan resmålen och dessutom drar nytta av att ingå i en grupp. Så här skriver Svenska UD avseende El Florido: ”Överfall har rapporterats vid gränsövergångarna El Florido samt Aguas Calientes. Resenärer uppmanas att inte uppehålla sig längre än nödvändigt i dessa områden samt att välja privata transportbolag vilka erbjuder direktbussar mellan turistmålen Antigua och Esquipulas i Guatemala och mayaruinerna i Copán, Honduras.” Lite väl spännande kanske, men jag är tyvärr tvungen att bryta mot denna uppmaning imorgon.
Vid 4-tiden i natt vaknade jag av något som lät som skottlossning. Två skott i taget med tio sekunders mellanrum som pågick en lång stund. Jag gissar att jag aldrig kommer att få veta vad det var jag hörde. Det man ska komma ihåg är att trots att Copán verkar vara en av de säkrare destinationerna för turister i Honduras så är orten en viktig plats för människosmuggling och knarksmuggling. Utpressning och överfall med våldsamma rån förekommer. Mycket av det här beror på det geografiska läget med närheten till den porösa gränsen mot Guatemala.
Imorgon väntar en mycket spännande dag och jag hoppas jag hinner ta mig till mitt nya boende innan mörkrets inbrott!
(2/2-24) Redan under natten ställde jag in planerna för vidare resande i Honduras. Guatemala är det enda rätta nu. Jag ställde på morgonen även in att åka till Guatemala idag. Jag behöver vila lite och känner mig inte helt kry. Då hotellet jag nu bor på inte har lediga rum närmsta tiden så bokade jag två nätter till på ett bättre hotell mitt i Copán. Förhoppningsvis ska jag vara redo att resa till nästa destination i övermorgon.
Jag checkade in på nya hotellet vid 11-tiden och det var endast en 400 meter lång promenad från mitt förra hotell. Efter incheckning och lunch tog jag en tuk-tuk till Macaw Mountain ett par kilometer utanför staden. Jag spenderade hela tre timmar där och avslutade på områdets café med en fantastisk kopp kaffe från en lokal odling i närheten. Här föder man upp aror (stora papegojfåglar) av olika arter. Dom är otroligt färgrika och större än vad jag trodde. Det man försöker åstadkomma är att bibehålla mångfalden av dessa arter i Copán-dalen så det är ett mycket viktigt projekt. Macaw Mountain har en intressant historia som börjar på ön Roatán vilket man kan läsa om på hemsidan (Macaw Mountain’s webbsida). Vädret har varit helklart och allt var mycket charmigare och vackrare i Copán idag än de två föregående dagarna.
Bilder ovan från delar av staden Copán och Macaw Mountain. En fulländad dag här i Honduras.
Eftermiddag och kväll spenderades med att äta och bara njuta av charmen här. Jag behöver spendera alla Lempiras jag har idag och imorgon. Som tur är har jag Quetzales kvar från förra vistelsen i Guatemala så jag behöver inte hantera det inför resan tillbaka till landet. Det är faktiskt en väldigt stor fördel att slippa det momentet.
(1/2-24) Hela förmiddagen ägnades åt Copán Ruinas. Copán växte till att bli den mest betydelsefulla Mayastaden under 400-talet och upptäcktes upptäcktes 1570 av Diego García de Palacio fast grävdes inte ut förrän på 1800-talet. Inträdet 20 USD för utlänningar är relativt dyrt kan jag tycka, men samtidigt är det bra om det går till att bevara denna fina plats.
Efter en snabb frukost på hotellet gick jag till Copán Ruinas runt en och en halv kilometer bort. Jag var på plats runt 08.15, en kvart efter öppningen. Jag frågade damen i biljettkassan om jag var den första besökaren för dagen vilket hon bekräftade. Faktumet att ha en sån här plats i stort sett för sig själv gör hela upplevelsen ännu bättre. Inget tjatter från horder av turister eller trängsel för att ta selfies vid de bästa monumenten. Detta ställe har verkligen en mystik som jag sällan känt av någon annanstans. Copán Ruinas är inte jämförbart med makalösa Angkor Wat eller Petra men ändå väl värt ett besök. Dessutom finns en av endast tre turfzoner i Honduras här.
Jag spenderade närmare tre timmar på området innan jag var nöjd. Huvudnumret var Plaza de las Estelas som har de mest framträdande och imponerande byggnaderna och altare. I anslutning Plaza de las Estelas ligger även Escalinata de los Jerogilificos (Hieroglyfiska trappan) med den längsta mayainskription som hittills påträffats med 2200 individuella glyfer.
Bilder ovan från världsberömda Copán Ruinas. Det var verkligen en mystisk plats att besöka. Jag hade dessutom stället nästan helt för mig själv, vilket förhöjde hela upplevelsen ännu mer.
Tillbaka i staden för lunch började jag fundera över morgondagens sorti från Copán. På hotellet frågade jag ägarinnan om hon kunde kolla plats på en minibuss till La Ceiba för imorgon. Det visar sig att det inte går några minibussar på grund av brist på passagerare. Hon kollade med två företag. Parallellt så började jag kolla upp långdistansbussar med företaget Hedman Alas på nätet. Det jag fann var inte roligt. På deras hemsida står det att företaget temporärt har stängt verksamheten på grund av flera incidenter med utpressning. Det här var inte roliga nyheter för mig. När man tittar på kartan finns det inte så många vägar att ta härifrån än i riktning mot fruktade staden San Pedro Sula som brukar inneha förstaplatsen över världens mest mordfrekventa stad. Tittar man i riktning västerut så är det tyvärr bara tillbaka till Guatemala som gäller. Jag gick ut på stan och försökte till att börja med förstå var bussterminalen ligger. Efter besöket till Copán Ruinas gick jag bet på en plats som enligt google maps skulle vara en bussterminal. Jag misstänker att det var Hedman Alas nu öde bussterminal. Till slut råkade jag av en slump gå förbi en resebyrå. Jag gick in och började med att fråga om minibussar (shuttles) till La Ceiba. Det visade sig att nästa schemalagda shuttle till La Ceiba avgår på morgonen den sjätte februari. Något sådant har jag inte tid att vänta på. Då frågar jag istället om lokalbussar och tidtabell för sådana samt var bussterminalen ligger. Då fick jag svar på det direkt. Imorgon går det bussar klockan 04.00, 06.00, 07.00 och 10.00 till San Pedro Sula! Företaget heter Asasol och nu snackar vi lokala bussar. Det ska tydligen bara vara att dyka upp på terminalen och man behöver alltså inte förköpa biljetter. Det kommer att bli en mycket lång dag imorgon och väldigt spännande. Hur lång dagen blir är väldigt viktigt, då jag helst inte vill anlända till La Ceiba efter mörkrets inbrott då det precis som San Pedro Sula också är en farlig stad. Allt det här går mot mina principer för min egen säkerhet när jag är i Honduras, men nu har jag inget val om jag inte vill åka tillbaka till Guatemala redan imorgon vilket vore ett litet misslyckande. Samtidigt ingick endast Copán i min ursprungliga resrutt så misslyckande är egentligen fel ord. Jag tänkte mer att jag skulle försöka pressa in en vistelse under några dagar på någon av öarna här i Honduras då jag inte var till någon strand i Guatemala eller El Salvador. Men det är inte hela världen.
En annan liten farhåga jag har är att jag ska tappa min datatrafik imorgon trots att jag både har ett Tigo SIM-kort från El Salvador och ett Claro SIM-kort från Guatemala i luren. Mitt Tigo slutade att fungera igår när jag kom till Honduras och mitt Claro funkar igen. Förmodligen mest för att jag är så nära Guatemala. I värsta fall får jag köpa ett tredje SIM-kort här i Honduras.
Nu håller jag tummarna för att allt går bra imorgon för den enda gringon på lokalbuss mot San Pedro Sula!
(31/1-24) Väckarklockan ringde 03.30 och jag kände mig riktigt trött när jag gick upp för att ta en snabb dusch och sedan gå ut och ställa mig på gatan för att invänta upphämtning av minibuss för transport till Honduras. Tid för upphämtning var satt till 04.00. Företaget Gekko Trails Explorer skriver på biljetterna att man bör förbereda sig på att dom kan dyka upp från 15 minuter innan till 30 minuter efter utsatt tid. Detta var min tredje resa med företaget.
När jag kommer ut på gatan känner jag knappt igen mig. Jag hade hört ett högt ljud samt vibrationer i rummet under natten som jag nu förstod var de kom ifrån. Det hade påbörjats ny asfaltering av vägen utanför hotellet med start sent igår kväll. Jag började oroa mig för att det fordon som skulle hämta mig inte skulle kunna köra ända fram. Jag gick över på den andra körbanan (det var delad körbana) och ställde mig där då den inte var avstängd ännu. Ganska prick klockan fyra kommer en kille gående fram till mig och säger mitt namn. När han insåg att jag var rätt person vände han på klacken och jag gick efter honom. Det visar sig att han anlänt i en liten Kia som han hade parkerat en bit längre upp. Han förklarade på spanska att det var två personer till som skulle hämtas upp och att jag var den första han hämtade. När vi sedan åker iväg visar det sig att dessa två personer skulle hämtas i Santa Ana som ligger 7-8 mil bort. Det här var för bra för att vara sant. Jag skulle nu få åka första delen av resan i en privat bil. Det är bra mycket bättre komfort än att sitta i en fullpackad minibuss även om det inte var frågan om någon lyxbil det här.
När vi kom fram till utkanten av Santa Ana stannade chauffören till vid en bensinmack och där väntade redan en kille från Rumänien. Sedan dök det upp en amerikan och då trodde vi att det var alla eftersom chauffören hade nämnt två personer utöver mig. Vi fick nu reda på att den lilla Kian skulle ta oss hela vägen till slutdestinationen Copán i Honduras då man inte fått in fler bokningar för dagen. Plötsligt dyker en kille från Australien upp och det innebär att vi kan ge oss av. Jag i framsätet och tre killar som fick trängas i baksätet. Vi skrattade allihopa åt hela situationen. Det var också verkligen på håret att fyra stora ryggsäckar fick plats i bagageutrymmet.
Vi var äntligen på väg mot Honduras. Ingen av oss fyra hade varit i Honduras tidigare. Rutten som väljs från Santa Ana till Copán går genom nordvästra El Salvador och sedan via gränsövergång Anguiatu över till Guatemala. Efter ungefär tio mil i Guatemala nås gränsövergång El Florido mellan Guatemala och Honduras. Två gränsövergångar alltså. Vi försökte få chauffören att förklara varför man är tvungen att göra den här sträckan via Guatemala då det finns direkta övergångar från El Salvador till Honduras, utan att få något vettigt svar trots att killen från Rumänien pratade flytande spanska med honom. Vi gissade på att säkerhet var en starkt bidragande orsak, något som ofta i denna del av världen förklarar varför omvägar behöver tas. Båda gränsövergångarna gick väldigt smidigt.
Sex timmar senare var vi framme i Copán och jag blev skjutsad först till mitt förbokade hotell mitt i staden. Jag var rejält trött då jag förutom att jag gick upp tidigt även sov dåligt natten till idag. Eftermiddag och kväll blev det lugna promenader i staden samt att testa maten och en och annan honduransk öl för första gången och framförallt att ta ut honduranska lempira för första gången! Bankomaten vaktades av en tungt beväpnad man. Trots att Copán är en väldigt liten stad märker man att det vilar en lite tryckt stämning här även om folk verkar otroligt trevliga och ödmjuka.