Guatemala, El Salvador, Honduras och Mexiko 2024

Copán, Honduras

(3/2-24) En planeringsdag idag utan något annat på schemat. Jag har suttit och gått igenom planen för min fortsätta resa och har väl i stort sett kommit i mål med det. Tidsmässigt ser allting bra ut. Jag behöver få fram information angående hur jag ska ta mig till nästa destination i Guatemala, vilket minst sagt kommer att bli lite krångligt. Det går inga shuttles och jag kommer behöva gå upp tidigt och förlita mig på lokal transport av olika sorter. Det är dessutom en gränsövergång från Honduras till Guatemala. Min första gränsövergång på egen hand. Fördelen är att jag vet hur det ser ut vid aktuell över gång då jag passerade åt andra hållet för några dagar sedan.

Vid 4-tiden i natt vaknade jag av något som lät som skottlossning. Två skott i taget med tio sekunders mellanrum som pågick en lång stund. Jag gissar att jag aldrig kommer att få veta vad det var jag hörde.

Imorgon väntar en spännande dag och jag hoppas ta mig till mitt boende innan mörkrets inbrott.


(2/2-24) Redan under natten ställde jag in planerna för vidare resande i Honduras. Guatemala är det enda rätta nu. Jag ställde på morgonen även in att åka till Guatemala nu på morgonen. Jag behöver vila lite och känner mig inte helt kry. Då hotellet jag nu bor på inte har lediga rum närmsta tiden så bokade jag två nätter till på ett bättre hotell mitt i Copán. Förhoppningsvis ska jag vara redo att resa till nästa destination i övermorgon.

Jag checkade in på nya hotellet vid 11-tiden och det var endast en 400 meter lång promenad från mitt förra hotell. Efter incheckning och lunch tog jag en tuk-tuk till Macaw Mountain ett par kilometer utanför staden. Jag spenderade hela tre timmar där och avslutade med en fantastisk kaffe från en lokal odling i närheten. Här föder man upp aror av olika arter som är stora papegojfåglar. Dom är otroligt färgrika och större än vad jag trodde. Det man vill göra är att bibehålla mångfalden av dessa arter i Copán-dalen så det är ett mycket viktigt projekt. Macaw Mountain har en intressant historia som börjar på ön Roatán som man kan läsa om på hemsidan. Vädret var helklart idag och allt var mycket mer charmigare i staden.

Eftermiddag och kväll spenderades med att äta och bara njuta av charmen här. Jag behöver spendera alla Lempiras jag har idag och imorgon. Som tur är har jag Quetzales kvar från förra vistelsen i Guatemala så jag behöver inte hantera det inför resan tillbaka till landet.


(1/2-24) Hela förmiddagen ägnades åt Copán Ruinas. Copán växte till att bli den mest betydelsefulla Mayastaden under 400-talet och upptäcktes upptäcktes 1570 av Diego García de Palacio fast grävdes inte ut förrän på 1800-talet. Inträdet 20 USD för utlänningar är relativt dyrt kan jag tycka, men samtidigt är det bra om det går till att bevara denna fina plats.

Efter en snabb frukost på hotellet gick jag till Copán Ruinas runt en och en halv kilometer bort. Jag var på plats runt 08.15, en kvart efter öppningen. Jag frågade damen i biljettkassan om jag var den första besökaren för dagen vilket hon bekräftade. Faktumet att ha en sån här plats i stort sett för sig själv gör hela upplevelsen ännu bättre. Inget tjatter från horder av turister eller trängsel för att ta selfies vid de bästa monumenten. Detta ställe har verkligen en mystik som jag sällan känt av någon annanstans. Copán Ruinas är inte jämförbart med makalösa Angkor Wat eller Petra men ändå väl värt ett besök. Dessutom finns en av tre turfzoner i Honduras här.

Jag spenderade närmare tre timmar på området innan jag var nöjd. Huvudnumret var Plaza de las Estelas som har de mest framträdande och imponerande byggnaderna och altare. I anslutning Plaza de las Estelas ligger även Escalinata de los Jerogilificos (Hieroglyfiska trappan) med den längsta mayainskription som hittills påträffats med 2200 individuella glyfer.

Tillbaka i staden för lunch började jag fundera över morgondagens sorti från Copán. På hotellet frågade jag ägarinnan om hon kunde kolla plats på en minibuss till La Ceiba för imorgon. Det visar sig att det inte går några minibussar på grund av brist på passagerare. Hon kollade med två företag. Parallellt så började jag kolla upp långdistansbussar med företaget Hedman Alas på nätet. Det jag fann var inte roligt. På deras hemsida står det att företaget temporärt har stängt verksamheten på grund av incidenter med utpressning mot företaget. Det här var inte roliga nyheter för mig. När man tittar på kartan finns det inte så många vägar att ta härifrån än i riktning mot fruktade staden San Pedro Sula som brukar inneha förstaplatsen över världens mest mordfrekventa stad. Tittar man i riktning västerut så är det tyvärr bara tillbaka till Guatemala som gäller. Jag gick ut på stan och försökte till att börja med förstå var bussterminalen ligger. Efter besöket till Copán Ruinas gick jag bet på en plats som enligt google maps skulle vara en bussterminal. Jag misstänker att det var Hedman Alas nu öde bussterminal. Till slut råkade jag av en slump gå förbi en resebyrå. Jag gick in och började med att fråga om minibussar (shuttles) till La Ceiba. Det visade sig att nästa schemalagda shuttle till La Ceiba avgår på morgonen den sjätte februari. Något sådant har jag inte tid att vänta på. Då frågar jag istället om lokalbussar och tidtabell för sådana samt var bussterminalen ligger. Då fick jag svar på det direkt. Imorgon går det bussar klockan 04.00, 06.00, 07.00 och 10.00 till San Pedro Sula! Företaget heter Asasol och nu snackar vi lokala bussar. Det ska tydligen bara vara att dyka upp på terminalen och man behöver alltså inte förköpa biljetter. Det kommer att bli en mycket lång dag imorgon och väldigt spännande. Hur lång dagen blir är väldigt viktigt, då jag helst inte vill anlända till La Ceiba efter mörkrets inbrott då det precis som San Pedro Sula också är en farlig stad. Allt det här går mot mina principer för min egen säkerhet när jag är i Honduras, men nu har jag inget val om jag inte vill åka tillbaka till Guatemala redan imorgon vilket vore ett litet misslyckande. Samtidigt ingick endast Copán i min resrutt så misslyckande är egentligen fel ord. Jag tänkte mer att jag skulle försöka pressa in en vistelse på några dagar på någon av öarna här i Honduras då jag inte var till någon strand i Guatemala eller El Salvador. Men det är inte hela världen.

En annan liten farhåga jag har är att jag ska tappa min datatrafik imorgon trots att jag har både ett Tigo SIM-kort från El Salvador och ett Claro SIM-kort från Guatemala i luren. Mitt Tigo slutade att fungera igår när jag kom till Honduras och mitt Claro funkar igen. Förmodligen mest för att jag är så nära Guatemala. I värsta fall får jag köpa ett tredje SIM-kort här i Honduras.

Nu håller jag tummarna för att allt går bra imorgon för den enda gringon på lokalbuss mot San Pedro Sula!


(31/1-24) Väckarklockan ringde 03.30 och jag kände mig riktigt trött när jag gick upp för att ta en snabb dusch och sedan gå ut och ställa mig på gatan för att invänta upphämtning av minibuss för transport till Honduras. Tid för upphämtning var satt till 04.00. Företaget Gekko Trails Explorer skriver på biljetterna att man bör förbereda sig på att dom kan dyka upp från 15 minuter innan till 30 minuter efter utsatt tid. Detta var min tredje resa med företaget.

När jag kommer ut på gatan känner jag knappt igen mig. Jag hade hört ett högt ljud samt vibrationer i rummet under natten som jag nu förstod var de kom ifrån. Det hade påbörjats ny asfaltering av vägen utanför hotellet med start sent igår kväll. Jag började oroa mig för att det fordon som skulle hämta mig inte skulle kunna köra ända fram. Jag gick över på den andra körbanan (det var delad körbana) och ställde mig där då den inte var avstängd ännu. Ganska prick klockan fyra kommer en kille gående fram till mig och säger mitt namn. När han såg att jag var rätt person vände han på klacken och jag gick efter honom. Det visar sig att han anlänt i en liten Kia som han hade parkerat en bit längre upp. Han förklarade på spanska att det var två personer till som skulle hämtas upp och att jag var den första han hämtade. När vi sedan åker iväg visar det sig att dessa två personer skulle hämtas i Santa Ana som ligger 7-8 mil bort. Det här var för bra för att vara sant. Jag skulle nu få åka första delen av resan i en privat bil. Det är bra mycket bättre komfort på det än att sitta i en fullpackad minibuss även om det inte var frågan om någon lyxbil det här.

När vi kom fram till utkanten av Santa Ana stannade chauffören till vid en bensinmack och där väntade redan en kille från Rumänien. Sedan dök det upp en amerikan och då trodde vi att det var alla eftersom chauffören hade nämnt två personer utöver mig. Vi fick nu reda på att den lilla Kian skulle ta oss hela vägen till slutdestinationen Copán i Honduras då man inte fått in fler bokningar för dagen. Plötsligt dyker en kille från Australien upp och då ger vi oss av. Jag i framsätet och tre killar som fick trängas i baksätet. vi skrattade åt hela situationen. Det var på håret att fyra stora ryggsäckar fick plats i bagageutrymmet.

Vi var äntligen på väg mot Honduras. Ingen av oss fyra hade varit i Honduras tidigare. Rutten som väljs från Santa Ana till Copán går genom nordvästra El Salvador och sedan över till Guatemala i ungefär tio mil innan gräns övergång El Florido mot Honduras nås. Två gränsövergångar alltså. Vi försökte få chauffören att förklara varför man är tvungen att göra den här sträckan via Guatemala då det finns direkta övergångar från El Salvador till Honduras, utan att få något vettigt svar. Vi gissade på att säkerhet var en starkt bidragande orsak.

Sex timmar senare var vi framme i Copán och jag blev skjutsad först till mitt förbokade hotell mitt i staden. Jag var rejält trött då jag förutom att jag gick upp tidigt även sov dåligt natten till idag. Eftermiddag och kväll blev det lugna promenader i staden samt att testa maten och en och annan honduransk öl för första gången!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.