Guatemala, El Salvador, Honduras och Mexiko 2024

Río Dulce, Guatemala

(6/2-24) En mycket lat dag med endast en liten kajak-utflykt till Castillo de San Felipe de Lara på andra sidan floden från hotellet sett. Jag och en tjej från Norge tog en kajak över och åt en mycket bra lunch i den närliggande byn innan vi utforskade slottet. Vi tyckte båda två att det var en rätt dyr inträdesavgift på 75 Quetzales. Nu har jag i stort sett planerat och fixat det mesta av logistiken för resten av resan vilket är skönt att ha gjort.


(5/2-24) Efter en trevlig frukost bland grönska och fågelkvitter var det dags för det första äventyret här i trakten. 09.30 kom en båt och hämtade mig och sju andra personer för en färd med båt till Livingston. Vi hade fått information att båten skulle återvända klockan 14.30 från Livingston tillbaka till Hotel Kangaroo. Efter att ha passerat under bron vid Río Dulce går färden den första biten längs floden Río Dulce och sedan övergår floden till en avlång sjö som kallas för El Golfete och är 18 kilometer lång. När hela El Golfete passerats övergår det till flod igen, även nu kallad Río Dulce. Innan vi fortsatte vidare stannade vi vid några platser i änden på El Golfete för att kolla in fåglar och en del av djungeln i området. Denna andra del som är sammankopplad med karibiska havet är en lång och kurvig kanjon med väggar som är upp till 150 höga som högst. Naturen här är obeskrivligt vacker. Man märker också en kraftig ökning av fågellivet på denna del av sträckan som mynnar ut vid Livingston i karibiska havet. Denna lilla stad med runt 17000 invånare är en väldigt unik plats. Dels för att den endast kan nås med båt men också för att folket som bor här består av en mix av latinskt, maya, garifuna och afro-karibiskt ursprung. Vi hade tre timmar att utforska staden och jag slog följe med en tysk tjej jag träffade igår på hotellet som jag tipsade om denna tur. Hon var väldigt glad idag att hon följde med. Livingston som stad är inte den vackraste men väldigt färgglad. Den tidigare nämnda mixen av folk gör allt ännu mer färgglatt. När vi åkte tillbaka mot Río Dulce på eftermiddagen var jag nästan tårögd av glädje över att ha uppleva allt detta fantastiska idag. Det är inte varje dag man får såna här upplevelser. Kostnaden för det hela var 200 Quetzales. På kvällen samlades vi alla som var med till Livingston för middag plus fem personer till som anlänt till hotellet under dagen. En riktigt trevlig mix människor med mycket erfarenheter att delge varandra. Stämningen på den här typen av boende som även innehåller en dorm-avledning är nästan uteslutande fantastiskt. Olika åldrar och nationaliteter med de yngsta som brinner av upphetsning över att få resa i världen kanske för första gången i livet. Man minns lätt tillbaka och relaterar till hur man själv upplevde den grejen.

Jag kan bara konstatera att det har varit en dag av riktigt hög kvalité här i Guatemala idag.


(4/2-24) Resdag. Jag gick upp 05.30 och kom iväg från hotellet 05.45. En kort promenad från hotellet till en korsning som jag hade fått information att dagens första minibuss skulle avgå från till gränsen mot Guatemala. Det lustiga var att resten av dagens minibussar avgick från en annan plats inte långt därifrån. Jag hade inget att förlora på att följa mannens råd. Det var kolsvart när jag kom ut på stan och inte helt oväntat alldeles öde. När jag kommit halvvägs ser jag en person som ligger på trottoaren. Det visar sig vara en hemlös man som sover. Efter att ha väntat en stund kommer det ett fyllo och börjar prata med mig samtidigt som en äldre man med machete verkar säga åt honom att gå vidare. Mannen med machete bekräftar att det snart borde upp en minibuss för avgång mot gränsen. Bara några minuter senare dyker den upp och mannen ler nöjt mot mig. Precis 06.00 åker vi mot gränsen och jag är ensam på minibussen. Den 1 mil långa resan tog drygt 20 minuter och till slut blev vi 5-6 passagerare. 25 Lempiras kostade åkturen.

När jag hoppat av minibussen råkade jag gå förbi gränsposteringen trots att det bara är några dagar sedan jag var här. Jag gick bara några meter för långt så det gjorde inte så mycket. Denna gräns fungerar så att det är en och samma byggnad som delas av Honduras och Guatemala. Riktigt smidig lösning. Många gränser i världen är uppbyggda så att man stämplar ut ur landet man kommer ifrån på en helt annan geografisk plats än där man stämplar in i det land man är på väg till, ofta med en bit ingenmansland mellan. När jag kom in i byggnaden var det bara en person före mig och när det blev min tur tog det mig inter mer än fem minuter att stämpla ut ur Honduras och in i Guatemala. När jag kommer ut ur byggnaden och går en bit in i Guatemala ser jag en buss en bit längre ner. Precis den buss jag ville ha, destination Chiquimula! 25 Quetzales kostar biljetten och jag fick två biljetter efter betalning och tänkte att det säkert bara blev något fel. Klockan 06.30 började bussen rulla mot Chiquimula. Jag hade fått en kanonstart på dagen!

Jag hade anteckningar från min research igår att det brukar gå en buss direkt från Chiquimula till Río Dulce klockan 09.30. Om så skulle vara fallet så var jag nog nu ute i god tid för att hinna med den. Bussen rullade in i Chiquimula klockan 08.20 och stannade på en bussterminal mitt i staden. Jag hade märkt upp i google maps var bussbolaget jag var intresserad av höll till. Det visade sig endast vara bara ett par hundra meter bort. Transportes María Elena företaget som bästa direktbussarna på sträckan mellan Chiquimula. En kvinna satt inne på kontoret och jag knackade på och frågade henne om nästa avgång till Río Dulce. Det visar sig att nästa avgång är 10.00. Jag köpte en biljett för den avgången och den kostade 80 Quetzales. Jag fick även information om det väntades ta 4 timmar till Río Dulce. När jag kom ut stöter jag på en tjej som visar sig vara 25 år från Skottland. Hon var på väg till Flores vilket innebar att hon skulle åka med samma buss som mig. Det var bra att vi stötte på varann då vi kunde hjälpas åt att vakta varandra bagage vid toalettbesök och diverse rundor på stan för att köpa kaffe och något att äta.

Bussen kom iväg ganska precis klockan 10.00 och resan var relativt odramatisk förutom en punktering som gjorde att vi fick lagades vid vägkanten innan vi åkte vidare igen. Till slut är bussen framme 14.20 i Río Dulce. Jag trodde att bussen skulle stanna på någon terminal i den centrala delen av staden, men den fortsätter bara rak igenom staden. Hade jag vetat det hade jag stoppat bussen långt tidigare. Sprang fram till chauffören och bad honom stanna. Jag tog sedan en tuk-tuk tillbaka till en restaurang jag hade sett ut för lunch. Jag hade kommunicerat med mitt boende i Río Dulce att jag skulle anlända vid 14-tiden. Dom har en tidtabell när dom hämtar upp nya gäster gratis och de två senaste tiderna är 13.30 och 15.30. Det blev alltså 15.30 som blev aktuell tid för upphämtning. Eftersom jag hade lite mer än en timme på mig passade jag på att både äta och ta ut pengar. Jag blev klar efter lite strul med att ta ut pengar precis lagom till dess att båten kom. Efter en tio minuters båtresa var jag framme vid hotellet. Hotellet jag bokat går inte att ta sig till på annat sätt än via båt vilket är lite häftigt. Det är beläget i ett mangroveträsk. Under eftermiddag och tidig kväll spenderade jag tid med att kolla dom tours som erbjuds. Det visade sig att hotellet endast erbjuder information om de äventyr som finns, vilket är bra då man annars lätt känner sig pressad att hoppa på det ena och det andra. Hotellet är byggt över ett mangroveträsk och imorgon lär jag vakna till djungelns ljud!

Jag gjorde upp planerna inför morgondagen och gick och lade mig rätt fort efter middagen.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.