Guatemala, El Salvador, Honduras och Mexiko 2024

Cobán, Guatemala

(13/2-24) Som jag skrev i förrgår så fanns det i planeringen att vi skulle besöka Semuc Champey någon av mina dagar här i Cobán. Eftersom det är min sista heldag här idag så var planen att åka dit idag. Tyvärr så visade sig vädret bli dåligt med regn både här i Cobán och Semuc Champey (som vi kollat vädret för med ett par olika appar med samma resultat). Ett besök till Semuc Champey är väldigt väderberoende. Vägen dit kan bli mycket sämre när det regnar och den är tydligen relativt dålig sista biten. Därför hade Stefan lejt sin morbror att köra oss dit i ett fordon anpassat för vägarna. Vi skulle ha åkt tidigt i morse men ställde in. Det var jag som föreslog att vi skulle ställa in. Det är dessutom en resa på två timmar enkel till Semuc Champey vilket gör det extra viktigt med ett bra väder. Hade det varit en halvtimme bort hade vi kunnat chansa och åka dit ändå. Regn eller till och med endast mulet skulle inte ge platsen rättvisa alls. För övrigt så är detta första dagen på resan som jag har regn.

På eftermiddagen tog Stefans morbror med oss på en liten tur med bilen till staden Tactic där vi åkte upp till utsiktsplats ovanför staden med en kyrka. På platsen vid kyrkan höll några maya-indianer på med någon sorts ritual som var intressant att bevittna. Denna region av Guatemala har en väldigt stor del mayafolk vilket gör det mycket intressant.


(12/2-24) En lugn dag i huset utanför Cobán. Det var en ganska hård fest igår också så det passade verkligen bra att vila idag.

På eftermiddagen hade vi en mycket intressant aktivitet planerad. Att åka och hälsa på ytterligare en släkting som också är svensk som bara bor en halvtimme bilresa bort. Hon är kusin med min systers barns farmor! Jag, Stefan, Stephanie (Stefans fru) och Sabina (dottern på 1,5 år) åkte dit. Hennes namn är Joan och hon har levt hela sitt liv här i Guatemala och har svenska föräldrar (från Landskrona) så hon pratar flytande svenska. Skånsk dialekt. Hon har bara gjort enstaka korta besök till Sverige. Det skulle att hennes hus var fantastiskt fint och hon driver även restaurang och hotell i närheten. Odlar eget kaffe och verkar ha många järn i elden. Jag satt och pratade med henne i flera timmar och det var otroligt intressant att höra berättelse om hennes liv här i Guatemala. Besöket till Joan var en riktigt höjdare idag. Dessutom blev vi bjuden på fantastisk mat.


(11/2-24) Resdag från Flores till Cobán idag. Det var lite besvärligt att fixa en resa direkt mellan dessa två orter. Förmodligen för att det inte är någon vanlig turist-rutt. Jag besöker Cobán av en viktig anledning. Jag har släkt i Cobán! Jag fick reda på det för några månader sedan och beslöt mig redan då för att försöka få in ett ett besök till Cobán i min resrutt. Hade det inte varit för jag hade haft släkt här hade jag förmodligen åkt till Lanquín istället som är basen för att besöka Semuc Champey. Planen är att besöka Semuc Champey från Cobán på en dagstur istället så på det sättet får jag uppleva det ändå. Med hjälp av min släkting Stefan lyckades vi till slut hitta en direktservice mellan Cobán och Flores. Resan tog ungefär sex timmar och när jag var framme i Cobán väntade Stefan där på mig i egen bil. Det är första gången jag träffar honom och det kändes direkt som om vi var gamla bekanta.

När vi kom fram till Stefan och hans familj kastades jag rakt in i födelsedagsfest vilket till och med krävde att jag var tvungen att låna en skjorta av Stefan. Svärmors 57-årsdag skulle firas. Det skulle visa sig bli ett firande av det större slaget med inhyrda mariachis. Fantastisk lokal mat, dans och en hel del alkohol blev det under kvällen. En del av gästerna kunde jag föra en hyfsad konversation på engelska med. Annars hade jag alltid Stefan som pratar flytande svenska och därmed alltid kan översätta. En riktigt trevlig kväll. Såna här upplevelser är mycket svåra eller nästintill omöjliga att få till om man inte har kontakter lokalt. Att få vara med och få en inblick i hur man firar födelsedagar och det centrala med familjegemenskapen som finns i kulturen är ett privilegium. Stefan med familj äger en restaurang i ett naturskönt område endast något hundratal meter från huset och det var här festen hölls.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.