(30/6-26) En lugn dag här i Bisjkek. Jag ställde in turen upp till bergen direkt när jag vaknade i morse och såg vädret genom fönstret. Inte värt att riskera att inte få se någon natur alls, samt så har jag inte kläder och utrustning för så dåligt väder. Efter frukost drog jag istället till Osh Bazaar som är fantastisk centralasiatisk marknad väl värt ett besök. Det som särskilt imponerar är alla kryddor som saluförs. Jag tog taxi dit och gick tillbaka till hotellet (ungefär tre kilometer) för att spana in lite mer av stadens arkitektur.
Eftermiddag och kväll bara vila. Jag har hostat ganska mycket under kvällen. Hostan har nog funnits med i bilden mer eller mindre i nästan två månader nu. Det är märkligt att kroppen aldrig kan få lugn och vila från problem. Örat strular fortfarande också. Det känns som att hostan och problemen med örat hör ihop. Jag kan inte göra så mycket annat än att gilla läget. Idag har jag varit ute och rest i precis ett halvår. Fördelen när man reser är att det känns som att tiden går väldigt långsamt, till skillnad från när man jobbar. Imorgon ska jag försöka mig på lite nya äventyr igen.
(29/6-26) Idag kände jag mig lite bättre så jag kom ut och kunde göra en stadsvandring i centrala Bisjkek. Det man vill se finns inom ett ganska litet område så det gjorde inte så mycket att jag missade gårdagen. Det är morgondagen som är den viktiga dagen för mig här. Jag ska göra mitt bästa för att få till det jag tänkt och jag tror att det fungera. Det kommer att bli en riktigt fin dag om allt klaffar. En ledtråd är bergen bakom staden. Mer om det imorgon. Det sköna idag är att jag äntligen fått mina kläder tvättade. Tog taxi för att hämta tvätten och det var lite bökigt men nu är det gjort. Jag körde kirgiziska via whatsapp för att kommunicera med tvätteriet. Framför allt för att få reda på när jag skulle ta taxi. Yandex Go som är den taxiapp som används här i Centralasien är trevlig men det är något som strular med destinationen allt som oftast. När jag åkte taxi hem med tvätten blev destinationen nästan en kilometer från mitt hotell. Det är svårt att argumentera emot när appen visar var man ska bli avsläppt. Vid bokningstillfället pekade jag ut Orient Hotel på kartan i appen så det är väldigt konstigt att det inte blir rätt. Det är tredje gången det här händer i Bisjkek nu. Det resulterar i att jag får gå sista biten. Annars är taxi som jag nämnt tidigare mycket prisvärt här i Centralasien. Nu är det dags för mig att planera morgondagen.
(28/6-26) Förmiddagsuppdatering: De stora problemen med min smutstvätt verkar ha löst sig. Jag vaknade upp med tung huvudvärk som verkar ha pågått sedan igår kväll. Trist att jag blir dålig nu igen. Jag bor på ett ganska fint hotell här i Bisjkek. Orient Hotel. Att tvätta ett par byxor kostar 350 KGS (39 kronor) på hotellet. T-shirt 180 KGS (20 kronor). Det tycker jag är sjukt dyrt. Särskilt med tanke på medelinkomsterna i det här landet. Jag hittade till slut ett ställe med hjälp av AI som ligger ungefär fyra kilometer från hotellet. Jag kommunicerade med dom på kirgiziska via Whatsapp och fick reda på att priset för en tvätt är 500 KGS (55 kronor). Jag tog då taxi dit och sedan tillbaka till hotellet. Taxiresorna kostade 12 respektive 15 kronor! Om vi räknar med liknande taxipriser imorgon när jag ska hämta tvätten är jag uppe i max 100 kronor för att tvätta vilket är långt billigare än de hundratals kronor det skulle ha slutat på om jag valt att tvätta på hotellet.
Två killar jag såg på hotellfrukosten i morse stod utanför hotellet när jag kom ut och såg ut att vänta på en taxi. När min taxi kom rusade dom fram och var på väg att hoppa in. Precis samtidigt kom en annan taxi och de insåg misstaget och gick över till den bilen. När jag höll på att lämna tvätten på tvätteriet kom killarna in genom dörren! Inte nog med att det höll på att ta min taxi, de skulle till samma ställe som mig. Dom visade sig vara tyskar och hade precis som mig konstaterat att hotellets priser för att tvätta var extrema. Det kändes skönt att dom hittat precis samma ställe som mig.
Så här innan lunch avvaktar jag att gå ut i den 35-gradiga värmen när jag inte mår hundra. Hoppas på revansch på eftermiddagen!
Kvällsuppdatering: Jag har legat inne på rummet i stort sett hela dagen med kraftig huvudvärk och yrsel. Sedan har jag hostan som vägrar ge sig. Jag förstår inte vad som händer med kroppen. Örat är fortfarande också spräckt. Det har nu gått mer än tre veckor sedan jag var på sjukhuset i Hua Hin där det konstaterades att det inte är något fel på örat. En av mina heldagar försvann alltså idag här i Bisjkek. Jag har också tagit ett drastiskt beslut idag baserat på min hälsa som jag inte längre kan lita på. Jag ställde in flyget till Osj som skulle varit startpunkt för att resa den legendariska Pamir Highway. Det är bara att glömma det. Det skulle bli en av höjdpunkterna för mig här i Centralasien. Jag måste ta det säkra före det osäkra å det gäller hälsan. Jag flyger till annan destination istället från Bisjkek. En ny total resplan är upprättad och jag ska göra mitt bästa för att fullfölja den. Jag hoppas nu att jag kan börja utforska Bisjkek imorgon efter att jag hämtat tvätten efter frukost.
(27/6-26) Jag har äntligen kommit fram Bisjkek. Det var en varm och rätt tuff bussresa. Det var en stor fin buss men det var en tveksam air condition-anläggning i den. Vägen var bra ända tills vi började närma oss gränsen mot Kirgizistan. Där blev det också mötande trafik för första gången. Jag satt längst fram i bussen och hade på så sätt uppsikt över trafiken framför. Vid ett tillfälle satt chauffören och höll på med sin mobiltelefon och det var riktigt nära att bli en frontalkrock med en annan buss. Jag skrek rakt ut och förhindrade på det sättet en hemsk olycka då chauffören väjde över på rätt sida precis innan mötet me den andra bussen. Chauffören bara skrattade när han tittade på mig i backspegeln. Två norrmän som satt i sätena på andra sidan mittgången kom och tackade mig efteråt när vi kommit fram till Kirgizistan.
Att komma ut ur Kazakstan tog längre än att komma in (på flygplatsen i Almaty). Varje person kontrollerades väldigt noga och länge. Immigrationen till Kirgizistan tog längre än väntat också. Den ena norrmannen fick fråga om var han skulle resa ut ur landet och svarade bara att han hade en flygbiljett ut från Tadzjikistan och tjänstemannen nöjde sig med det. Han behövde inte visa någon utresebiljett. Jag fick ingen fråga alls och jag har ingen utresebiljett så det var skönt. Jag tror inte man blir nekad om man inte har en utresebiljett när man kommer landvägen till Kirgizistan. Det var därför jag inte brydde mig om att boka något den här gången.
När utstämpling ur Kazakstan och immigration i Kirgizistan var avklarad var det dags att leta reda på bussen igen för transport den sista biten till Bisjkek new bus station. Jag hade glömt att ta en bild på bussen innan vi gick ur den på den kazakiska sidan. Det gick ändå bra att hitta den. Ny chaufför hade vi fått vilket jag var glad för (se ovan). När vi kommit ur bussen på busstationen pratar jag lite med de norska killarna och sedan sa vi hej då till varandra. Precis när jag tar upp telefonen för att beställa en taxi kommer det en kraftig vind och enorma mängder damm. Jag lyckas ta skydd inne i en liten butik. När jag tittar ut ser jag norrmännen utanför fönstret alldeles fulla av damm. Jag hade hunnit trycka på request-knappen för taxin så jag snabbade mig ut för att möta taxin som närmade sig enligt appen. Det fortsatte och storma och virvla runt kraftiga mängder damm och jag tänkte lite på den hosta jag haft nu i nästan 2 månader. Den började i Angeles City i början av maj och har aldrig riktigt försvunnit. Jag fick som var ganska snabbt tag i taxin. Det skulle dock visa sig vara en äldre taxi utan air condition vilket innebär att fönstren är öppna istället. Det känns som taxin var felregistrerad som en finare taxi. Jag valde en dyrare taxi i appen men det hjälpte föga. Till råga på allt så stannar han en kilometer från hotellet och säger att jag bokat den adressen. Då jag är för trött för att orka ta fajten så säger jag till honom att jag går den sista biten. Det blev inte bra för mig med mitt skavsår på foten som jag hade glömde bort. Det var åtminstone en platt promenad och jag ganska snabbt framme vid hotellet. Jag bor lite dyrare här i Bisjkek. Runt 600 kronor betalar jag för rummet och då ingår frukost. Incheckning och sedan snabbt gå och äta. Det visar sig att jag har en Navat bara 400 meter från hotellet. Det är ett säkert kort (vilket jag lärde mig i Almaty) så jag gick dit direkt. Jag har nu slagit mig till ro på rummet och inser att jag har ett enda problem kvar att lösa nu. Tvätta kläder. Det börjar bli väldigt akut nu. Jag tar det imorgon bitti då migrän nu har brutit ut. Det är förvånansvärt besvärligt att hitta ställen att tvätta på i de senaste länderna jag varit i. Sydostasien vinner även där. Billigt enkelt att hitta och trevlig service. När man har varit så mycket i Sydostasien så blir det referenspunkten för resandet. Överlag tycker jag det var relativt dyrt i både Mongoliet och Kazakstan. Det enda som är regelrätt billigt är taxi. Nu blir det att lägga sig och sova tidigt ikväll så att jag har krafter imorgon att börja utforska detta spännande land. Det sägs att 90 % av landets yta är obebodda bergsområden. Bergen är mycket höga här. Den högsta toppen Jengish Chokusu (Pik Pobedy) är 7439 m ö.h. Galet höga berg alltså!