Thailand och Filippinerna 2012 (del 2)

Mati, Davao Oriental, Filippinerna

(14/8-12) Idag har jag bara tagit det lugnt i Mati. Vädret är fortsatt perfekt. Det regnar någon stund ibland på kvällarna, men inte varje kväll. Vädermässigt har jag valt precis rätt del av Filippinerna för årstiden.

Det har varit hög militärnärvaro här i Mati idag. Orsaken till detta har jag ingen aning om. De ler och är trevliga mot folk och det känns ok att de är här. Men i dessa trakter vet man aldrig vad som kan hända.

Jag står inför två val de närmsta dagarna. Den preliminära planen är att resa längs Mindanaos östkust upp mot Surigao. Jag har gjort detta förut men då tog jag en buss från Davao hela vägen upp till Surigao nonstop, längs huvudvägen som går en bit inåt land. Då missade jag alltså stora ytor mellan Davao och Surigao. Nu tänkte jag försöka mig på att ta mig upp till Surigao fast med stopp längs östkusten. Mitt första stopp är min nuvarande destination Mati. Tittar man på kartan så kan man se att Mati till och med ligger lite söder om Davao! De två valen är nu följande: Fortsätta norrut från Mati till Cateel eller åka tillbaka till Tagum, som jag passerade på vägen hit, och fortsätta norrut från Tagum. Att åka via Tagum igen känns lite trist så jag kommer nog att sikta på Cateel. Jag tycker inte Tagum verkar vara tillräckligt intressant att stanna till och bo i.

Jag har försökt hitta information om Cateel både på internet och från lokalbefolkningen utan framgång. På grund av det spända politiska läget på denna ö så är det alltid vettigt att försöka göra research innan man åker till nya ställen. Det enda jag vet att det är drygt 16 mil väg och att det skall ta 4-5 timmar med buss. I Lonely Planet är sträckan mellan Mati och Cateel faktiskt omnämnd för att vara mycket vacker. Jag kan nog känna en viss adrenalinkick inför att ta mig till Cateel. Nu börjar jag verkligen hamna off the beaten track här! Äventyr!


(13/8-12) Jag var ut till Dahican beach idag och det blev som väntat något av en besvikelse. Stranden var inte alls lika bra som jag trodde, men självklart helt godkänd. Den liknade väldigt mycket Gumasa beach i Glan tyckte jag. Skillnaden är att denna strand vetter rakt mot stilla havet vilket gör att man förväntar sig lite vågor. Hela viken var nästan helt flat, inga vågor. Jag hittade tre ställen att bo på varav den billigaste var Botona för 2000 peso per natt. Stället verkade mycket nedgånget, och rummen såg riktigt hemska ut. Jag har bott sämre, men då kostar det inte 2000 peso per natt. Damen som jobbade på resorten kunde inte lova att det fanns tillgång till mat utan endast snacks.
Kanakbai resort var den andra resorten jag var och tittade på. De hade extremt stora och fina rum för 4000 peso per natt, men för mig är det för mycket pengar. Jag tror man kunde bo fem personer i ett sådant här rum, vilket gör det hela resonabelt. På Kanakbai fanns inte tillgång till någon restaurang. Jag valde att åka tillbaka till Mati efter att ha kollat in ett ställe till där det inte fanns någon att prata med angående boende! Tror stället hette Pacific Beach resort.

En sak man noterar på många ställen här i Mati är att de blir så chockade att det kommer in en utlänning så att de knappt vet hur de skall bete sig. Rätt många är dålig på engelska också. Det finns ingen infrastruktur för turism alls. Jag har idag också hör mig för om att hyra motorcykel vilket verkar vara svårt också. Nu har jag lärt känna lite folk i lokalbefolkningen, så jag kanske kan gå via dem. Funderar på att hyra en imorgon. Om inte det går får jag hyra en motorcykel med chaufför.

Det som gör att jag blir kvar här i Mati i minst några dagar, är att folk är så otroligt trevliga. Idag har jag börjat få lite mer koll på geografin här också efter att jag varit till Tourist Office och fått lite kartor och tips.

Bilder från Dahican och Mati nedan.
Gatuscen centrala Mati.
Kompaktstereo med minneskort i tricycle, Mati.
Dahican beach, Mati.
Kanakbai resort, Dahican beach, Mati.
Red Horse förtäring med Renato och delar av hans familj, Mati.
Red Horse förtäring med Renato och delar av hans familj, Mati.
Mati är en riktigt mysig liten stad!


(12/8-12) Jag bestämde mig sent igår kväll för att lämna Davao. Ett av de ställen jag ännu inte besökt på Mindanao som sägs vara en liten juvel är Mati. Tog busen från Davao city vid 9-tiden i morse. Bussresan tog fem timmar ganska precis. De sista milen över bergen ner mot Mati var oerhört vackra. Mati är egentligen inte själva huvuddestinationen för min del, utan det är Dahican beach som ligger en bit utanför Mati. Jag kommer att bo en natt här i Mati och åka ut och kolla om jag hittar något boende överhuvudtaget ute på Dahican.

Man känner sig lite som en celebritet här i Mati. Folk stirrar på en än var man går. Staden är knappt omnämnd i Lonely Planet. Jag fick problem direkt när jag klev av bussen på busstationen här i Mati. Hade fått tips om ett ställe som heter Chew Citi Lodge som skulle vara billigt och bra och ligga nära busstationen. Jag gick lite hit och dit och hittade till slut fram. När jag kom in på hotellet och fick rummen visade för mig kändes 500 peso som ett rån. Fruktansvärt nedgånget och skitigt ställe. Ett tag trodde jag att området kring busstationen var själva centrum i Mati. Då man inte har någonting att gå på och bara hoppar av vid en busstation är man som sårbarast. Då har man verkligen noll koll. Hade inte hunnit bli så hungrig ännu så jag lyckades hålla mitt humör i schack tills jag kom in till centrala Mati via tricycle. Centrum var max 3-4 km från busstationen. Det blev att jag att jag tog det första hotellet vi stannade vid som heter Beatrice Hotel. 700 peso för ett ac-rum, dock inte jättefint men relativt stort.

Efter incheckningen skulle nästa projekt påbörjas, nämligen att hitta något vettigt ställe att äta på. Normalt sett är det den enklaste delen att hitta något att äta. Hittade några ställen men inget av dem verkade ha någon mat att tillaga! Till slut hittade jag en trevlig restaurang. Engelskan verkar brista rejält här hos många, så nu märks det att man kommit en bra bit utanför turistradarn. När maten kom in fick jag två stora rätter, var och en av dem för tre personer. Tur jag inte fick fyra eller fem rätter, då jag tittat runt på så många i menyn tillsammans med servitören innan jag bestämde mig för en. Tydligen så fick servitören med de två sista. Jag sa till dem att jag inte ville betala för den jag inte beställt och det gick dom med på. Klart man kommer att gå tillbaka hit och äta ikväll! Skönt att man trots hungern lyckades behålla lugnet återigen. Det blev inte lunch förrän klockan 15.30 idag.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.