(31/1-23) Allt har sitt slut. Min vistelse på Patong Beach här i Phuket har nu kommit in på sista dagen. Det var trevligt och lite omvälvande till en början att komma hit igen efter drygt 30 år. Jag har på distans följt den enorma expansionen av turismen här men det är inte förrän man kommer hit man förstår vilka enorma massor av folk från hela världen som vallfärdar hit. Jag fokuserade min tid här på Patong Beach vilket ju är det värsta stället för turisthorderna. Bangla Road är svårt att ta sig fram längs till fots på kvällarna på grund av alla människor. Jag åker nog inte hit förrän kanske om 20 år eller mer. Jag känner mig nöjd med det jag har fått se här.
Jag fick också äntligen göra verklighet i att träffa min bästa kompis Petter här, något som jag velat och tänkt göra länge, men det har alltid varit något som har kommit i vägen för det. Jag har ofta befunnit mig i något grannland här i Sydostasien samtidigt som han har varit här. Ofta Filippinerna. Det är lite väl hög tröskel att flyga fyra timmar för att ta sig hit för att sedan flyga tillbaka igen.
Dags att ta ett inrikesflyg nu och fortsätta semestern på en gammal bekant plats.
(30/1-23) En mycket slö dag på Patong Beach. När jag kom till stranden för att träffa Petter visade det sig ha hänt en tråkig grej. Han hade precis blivit bestulen på sin ryggsäck med både en del pengar och mobiltelefonen. Det vi gjorde var att spärra lite saker samt gå till polisstationen och anmäla väskan saknad i förhoppning att någon kanske lämnar in den efter att förövaren tagit pengarna och dumpat den någonstans. Värt ett försök åtminstone.
På kvällen blev det utgång med grabbarna och vi kom hem vid 2-tiden. Måttligt med alkohol och bra musik. Jag börjar bli riktigt trött på Patong Beach nu. Det känns som att Bangla Road är turistfällornas epicentrum. Dom flesta verkar gå ut på Bangla Road men jag är rätt övertygad om att det finns mer prisvärda och mysigare områden att spendera sina hårt intjänade på. Det är lite som att bara gå ut på längs Walking Street i Pattaya, vilket jag aldrig gör numera i stort sett. Förutom att gå på någon enstaka bar där det spelas livemusik. I stort sett är det livemusiken vi söker när vi är ute här. Det är alltid trevligt. Precis som jag misstänkte så är i stort sett alla som uppträder från Filippinerna.
(29/1-23) Det har varit en riktigt bra dag i Phuket idag.
Vaknade utan illamående för första dagen på nästan en vecka. Jag började dagen med åka och kolla in stränderna Kata, Kata Noi och Karon. Senast jag besökte dessa var år 1994. Alla tre stränderna har alltid varit mycket lugnare än Patong beach. Idag är det enorm skillnad på det. Dessa tre stränder skiljer sig inte mycket från hur det såg ut för 30 år sedan. Även på den tiden var Patong beach centrum för nöjeslivet här på Phuket. När jag kom till Karon ville jag se om hotellet jag och Anders checkade in på hösten 1991 fortfarande fanns kvar. Till min stora glädje så fanns det kvar. Det hade jag inte väntat mig. Det hade lika gärna kunnat varit jämnat med marken sedan lång tid tillbaka. Ingen av dom som jobbade i receptionen verkade dock kännas vid Crystal Beach Hotel som det hette på den tiden. Google Maps benämner dock byggnaden Crystal Beach Hotel så jag är rätt säker på att jag var på exakt rätt plats. Receptionen såg ut ganska precis som den gjorde i början på 90-talet. Vilken nostalgi! Eftersom vi dessutom var på plats under monsunen så var det otroligt lite turister under vår vistelse. I början av 1994 var jag tillbaka med min morbror Robert och vi spenderade då en hel månad på samma hotell!
Bilder ovan från dagens utflykt till Kata Beach, Kata Noi Beach och Karon Beach.
Tillbaka på Patong Beach på eftermiddagen gick jag bort till stranden för att leta efter Petter och Thomas. Jag visste att grabbarna hade bytt hotell men var inte riktigt säker på vilket hotell dom hade flyttat till. Vi hade nämligen inte haft någon kontakt sedan i förrgår. Grabbarna har inget thailändskt SIM-kort som mig så när dom inte är på rummet (med wifi) så är det omöjligt att nå dem. Jag gick till hotellet jag trodde att dom flyttat till och frågade i receptionen men dom kände inte igen att någon Thomas och Petter flyttat in. Jag bestämde mig för att gå ner mot stranden igen och då träffar jag på Petter som var på väg hem till hotellet efter några timmars sol och bad. Det visade sig att dom visst bodde på det hotell jag hade varit och söt dem på. Receptionisten hade missförstått mig och trodde jag letade efter två tjejer och inte två killar!
På kvällen gick Petter och jag ut och det blev till slut en riktigt trevligt kväll med bra musik och trevlig stämning. Riktigt trevligt med sällskap. Jag är ju alltid i stort sett ensam på mina resor, bortsett från människor jag träffar längs vägen. Dessutom så har det nu äntligen blivit av att jag kommit hit och hälsat på grabbarna. Jag har ofta befunnit mig på Filippinerna och det har känts besvärligt att ta sig till Phuket och sen tillbaka till Filippinerna igen. Denna gång var det enklare att titta förbi då jag är i Thailand hela resan. Jag har pratat om att göra det här i så många år. I stort sett många gånger lovat att komma förbi Patong beach men det har inte blivit av förrän nu. Verkligen bättre sent än aldrig!
(28/1-23) Idag har jag mest hållit på mig på rummet då jag blivit ännu sjukare nu. Var varken vid poolen eller stranden idag. Tråkigt, men inte mycket jag kan göra åt det. Jag har gjort mitt allra yttersta för att vara noga med allt jag stoppar i mig. Om det inte ändå fungerar så är det ett bevis på hur svårt Thailand är för personer med celiaki. Idag hade jag min första regelrätta diarré på resan. Hoppas det är något annat än celiakin. Det är högst rimligt att det kan vara något annat. Det är mycket bättre än att det är ytterligare försämring av mina tidigare problem. Oavsett är det högst dålig tajming då jag inte kunnat träffa kompisarna idag.
(27/1-23) Idag var dagen då min bästa kompis från Nyköping kom till Phuket. Jag har sagt många gånger under åren att jag ska komma hit och hälsa på då han och en kille till åker hit två veckor varje vinter. Men hittills har det inte blivit av trots alla mina resor i Sydostasien. Det har alltid kommit något annat i vägen. Nu när jag är i Thailand hela resan så tyckte jag att det var ett bra tillfälle att äntligen träffas här. Tanken var att jag skulle överraska grabbarna och bara dyka upp på deras hotell. Jag hade all information om när dom skulle anlända och var dom skulle bo. Häromdagen gick jag förbi hotellet och tyckte det såg lite misstänkt mörkt ut. Jag beslöt mig för att för gå in in byggnaden och undersöka saken närmare. Då kom det fram en person jag kunde prata med engelska med. Det visade sig att
hotellet inte mäktat med att överleva pandemin och var stängt sedan en tid tillbaka. Eventuellt fanns det planer på att öppna upp det igen längre fram. På grund av det här kände jag en plikt att kontakta min vän och förvarna om att hotellet inte tog emot hotellgäster längre. Därmed röjde jag att jag befann mig här på Patong beach och det var inte längre någon överraskning.
Hela förmiddagen spenderades i stort sett på toaletten och nu börjar magen verkligen bli i dåligt skick. Besvärliga toalettbesök är inte något större problem att hantera. Vad som är värre är det ständiga illamåendet. Det liknar väldigt mycket det jag hade när jag var som sjukast hösten 2021, innan jag visste vad som var fel på min kropp. Samtidigt tycker jag det är lite konstigt att det skulle kunna gå så här snabbt att bli så här pass dålig om jag har fått i mig gluten någon enstaka gång. Så det är mycket svårt att säga vad som händer i kroppen. Det verkar vara komplext.
Grabbarna landade vid 10-tiden efter en flygresa på närmare 12 timmar! Dom nådde Patong några timmar senare och lyckades efter en hel del letande till slut hitta ett hotell som dom bokade en natt på för att söka vidare imorgon. Jag hittade dom på stranden i stort direkt och det var mycket trevligt att träffas. Jag hade en enorm tur som gick ut på stranden i stort sett precis där dom låg.
På kvällen blev det utgång på Bangla. Min första utekväll efter nästan en vecka här i Phuket. Mycket av det beror på att jag helt inte orkat med grund av mitt hälsotillstånd. Man kan ju även fråga sig hur bra det är att dricka alkohol i nuläget med villusatrofi.
(26/1-23) Idag kände jag att jag behövde ett break från Patong och det kaos som råder här. Det är för mycket turister helt enkelt. Efter mörkrets inbrott går det knappt att ta sig fram längs Bangla Road. Jag tog en songthaew till Phuket town som jag senast besökte år 1994. Jag vet att det är en riktigt fin stad då det gäller arkitekturen och det intresse jag har för arkitektur nu är ett helt annat än det jag hade när jag var ung. 40 Baht kostar det att åka songthaew från Patong beach till provinshuvudstaden. Då är det inte en traditionell songthaew utan en modell större som tar väldigt många passagerare. När jag kommit fram och gått en stund längs gamla stadens huvudgata, Thalang road, inser jag att en del av byggnaderna känns bekanta. Det är dessutom trevligt att byggnaderna är så välbevarade och att staden är så ren och prydlig. Efter tre till fyra timmars promenad i staden avslutade jag med en glutenfri pizza innan jag tog en songthaew tillbaka till Patong beach. En riktigt trevlig dag. Phuket town är verkligen värd att besöka även om man bara är på sol- och badsemester.
Bilder ovan från Phuket Town med sin alldeles unika arkitektur.
(25/1-23) En väldigt lugn dag idag. Spenderade ett par timmar uppe vid takpoolen och planerade samtidigt min sista tid i Thailand så det är klart. Det känns trevligt att vara färdig med det nu. Denna resa blir den första på många år som jag bara slappar och försöker bygga hälsa. Femton jobbiga månader hälsomässigt föregick resan så jag tycker att jag är värd det. Jag är rätt säker på att det kommer att dröja länge innan jag återvänder till Sydostasien igen så det är bara att försöka njuta så länge det varar. Sista dagarna har jag som jag tidigare nämnt inte mått bra. Nästan konstant illamående.
(24/1-23) Idag blev det trekking till Freedom Beach som ligger en bit sydost om Patong. Jag hade enkelt kunnat lejt en motorcykeltaxi som tagit mig nästan hela vägen men ville ha lite motion. När jag kommit ner till stranden efter den sista mycket branta delen av stigen blev jag besviken. Det var fullständigt packat med folk. Jag hoppade till och med över att bada. Stranden är ofrånkomligen fortfarande väldigt fin men då man måste kämpa för att hitta en bit ledig sand försvinner attraktionskraften lite. Tänk vilken förmån att ha varit här redan år 1991 första gången!
Bilder ovan från dagens äventyr på Phuket.
De senaste dagarna har jag fortsatt att må dåligt. Vet inte riktigt vad det beror på. Sista dagarna har jag stramat åt försiktighetsnivån avseende det jag äter. Jag får försöka härda ut och hoppas det blir bättre inom kort. Jag har lärt mig en hel del om min kropp under denna resa. Jag får försöka se det positiva med det.
(23/1-23) Det har varit en väldigt händelsefattig dag här på Patong Beach. Jag var ett par timmar uppe på hotellets takpool på förmiddagen i väntan på att få byta till ett nytt rum. Redan igår efter incheckningen meddelade jag receptionen att jag var besviken på rummet som jag redan då lade märke till hade ovanligt mycket oväsen frän trafiken på gatan utanför samt även hög musik från Bangla Road. Jag gissar att rum 402 på hotellet är det rum som har mest ljud utifrån av alla rum på hotellet som säkert har 150 rum. På morgonen i samband med frukost gick jag ner till receptionen och berättade att jag sovit dåligt och att jag nu bestämt mig för att jag vill byta rum. Jag överdrev hela situationen lite men kände samtidigt ett stort behov av att byta rum då jag bokat många nätter här vilket gör det än mer viktigt att jag trivs. Klockan 12 fick jag nyckeln till mitt nya rum som är precis det jag ville ha. Det verkar riktigt tyst på natten och är till och med lite fräschare än förra rummet som dessutom hade en unken doft av avlopp. Jag är så glad att det här löste sig på ett smidigt sätt. Det är riktigt trevlig personal på hotellet och tjejen jag pratade med igår hade vidarebefordrat informationen om att jag ville byta rum så tjejen som jobbade idag var visste om det. Hotellet är för övrigt fullbokat.
Bilder från Days Inn by Wyndham, mitt boende under hela min vistelse på Phuket.
Jag har börjat må bättre igen efter de senaste dagarnas misstanke att jag fått i mig gluten. Tyvärr så verkar jag ha åkt på en förkylning idag istället. Hoppas den går över snabbt. På eftermiddagen tog jag en massage och det var väldigt bra kvalité på den. För en timme är det svårt att komma under 250 Baht här på Patong (i Pattaya kostar det 150 Baht). Det märks tydligt att det är Thailands dyraste område och det är enormt mycket turister här. På Bangla Road ikväll var det så proppat med folk att det knappt gick att ta sig fram längs gatan! Det blev middag på den för svenskar välkända restaurangen Karlssons.
Tidigt tillbaka på rummet ikväll då jag känner att jag vill vila så att jag blir frisk snabbt nu. Imorgon kommer jag förhoppningsvis orka med lite mer utforskande av Patong beach som numera känns som en större stad!
(22/1-23) Ny rätt så tuff resdag. Först taxi i nästan fyra mil från Rayong City till U-Tapao airport. Jag kände inte alls igen flygplatsen från mitt förra besök i slutet av maj 1993. Inte så konstigt då nästan är 30 år sedan jag var här, samt att flygplatsen har expanderat kraftigt sedan dess. Flygplatsen ligger 4-5 mil från Pattaya och är idag en internationell flygplats. I dagsläget anländer de flesta internationella flyg hit från Kina, Ryssland och Förenade Arabemiraten. Jag hade avgång klockan 13.00 med Bangkok Airways till Phuket. När jag gick ombord på planet kändes det lite emotionellt att äntligen vara på väg till denna världsberömda ö som jag inte satt min fot på sedan januari 1994!
Dom flesta som har anlänt till Phuket (särskilt någon gång under de senaste två decennierna) som oberoende resenär känner nog till de höga taxipriserna från flygplatsen till någon av öns stränder. Jag hade förberett mig på att testa att ta en vanlig buss till Patong beach till en kostnad av 100 baht. Den enda brådska jag hade var att få i mig mat då jag åt frukost runt 8-tiden i morse. Planet anlände tio minuter före utsatt tid klockan 14.30. Det kändes skönt att anlända via inrikesflyg och slippa kaoset med ett större flygplan. Kaos var rätt ord när jag kom in i terminalen. Det var så mycket folk i terminalen att det var svårt att röra sig. Mitt bagage kom rätt snabbt och jag tog mig vidare till utgången. Innan jag kommit ut ur terminalen ser jag en liten disk som erbjuder minibuss till Patong för 180 Baht vilket jag nappade på. Köpte en biljett och ställde mig på anvisad plats för att vänta på avgång. Efter en timmes väntan började jag och några till bli riktigt irriterade. Vi insåg att det hade varit bättre att dela på en taxi till Patong och då kommit iväg på direkten. Ytterligare en kvart senare dyker minibussen upp och vi drar äntligen iväg mot Patong Beach. Ungefär halvvägs till Patong Beach stannar vi till och är tvungen att gå in allihop och uppge vilka hotell vi har bokat för att chauffören skulle veta alla stopp. Folk blev ännu mer irriterade på det här då det faktiskt hade kunnat fixats på flygplatsen medan vi väntade där. Det fanns dock ytterligare en ful avsikt med stoppet. Att få sälja hotellrum (för folk som ännu inte hade något bokat) alternativt dagsturer från Patong! Inte nog med det. Bussen var så packad med bagage att vi hade problem att ta oss in och ut. Den detaljen skapade ännu mer irritation då det också drog ut lite extra på tiden. Jag anlände till mitt hotell vid 17.30-tiden. I stort sett illamående på grund av hunger. Samtidigt får jag skylla mig själv när jag inte har med mig några snacks på en sån här resa. Det var tur att Bangkok Airways serverade lite frukt. Jag fick även en macka märkt glutenfri men vågade inte äta den!
Patong Beach är verkligen ett helt annat ställe idag än det var den regniga tisdagen den 24 september 1991 när jag kom hit första gången med flyg från Koh Samui. Jag och min medresenär Anders stannade bara ett par nätter här då, då vi inte tyckte att det höll måttet och även att det var alldeles för utvecklat med hotell överallt! Den observationen kan kännas omöjlig att förstå när man ser hur Patong ser ut idag. Vi spenderade bara en natt på Patong beach innan vi flyttade till Karon beach istället där vi trivdes mycket bättre.
Det känns mycket spännande att utforska Phuket och se hur mycket det har förändrats. Har ännu inte bestämt mig om jag ska hyra någon motorcykel den här gången. Trafiken verkar vara rätt så extrem här av vad jag såg på turen hit så förmodligen hoppar jag det. En helt annan situation än i början av 90-talet. Då hyrde vi var sin motorcykel och körde runt stora delar av ön som på den tiden hade relativt lugn trafik. Jag minns som om det vore igår när vi hamnade i en jätteregnskur och frös rejält efter det.
Trots att turismen precis kommit igång här i Thailand efter pandemin så vill jag påstå att jag aldrig sett liknande mängder turister i Thailand samlade på ett och samma ställe under alla mina resor till landet. Kan bara föreställa mig hur det var 2019 här då alla rekord avseende turister slogs.
En annan jättekul grej och den största anledningen till att jag är här är att jag ska överraska min bästa kompis Petter som anländer hit på fredag. Det innebär att det jag skriver nu inte kommer att publiceras förrän på torsdag då han sitter på planet hit!