Thailand 2023

Patong Beach, Phuket

(31/1-23)


(30/1-23) En mycket slö dag på Patong Beach. När jag kom till stranden för att träffa Petter visade det sig ha hänt en tråkig grej. Han hade precis blivit bestulen på sin ryggsäck med både en del pengar och mobiltelefonen. Det vi gjorde var att spärra lite saker samt gå till polisstationen och anmäla väskan saknad i förhoppningen att någon kanske lämnar in den efter att förövaren tagit pengarna och dumpat den någonstans. Värt ett försök.

På kvällen blev det utgång med grabbarna och vi kom hem vid 2-tiden. Måttligt med alkohol och bra musik. Jag börjar bli riktigt trött på Patong Beach nu. Det känns som att Bangla Road är turistfällornas epicentrum. Dom flesta verkar gå ut på Bangla Road men jag är rätt övertygad om att det finns mer prisvärda och mysigare områden att spendera sina hårt intjänade på. Det är lite som att bara gå ut på längs Walking Street i Pattaya, vilket jag aldrig gör i stort sett. Förutom att gå på någon enstaka bar där det spelas livemusik. I stort sett är det livemusiken vi söker när vi är ute här. Det är alltid trevligt. Precis som jag misstänkte så är i stort sett alla som uppträder från Filippinerna.


(29/1-23) Det har varit en riktigt bra dag i Phuket idag.

Vaknade utan illamående för första dagen på nästan en vecka. Jag började dagen med åka och kolla in stränderna Kata, Kata Noi och Karon. Senast jag besökte dessa var år 1994. Alla tre stränder har alltid varit mycket lugnare än Patong beach. Idag är det enorm skillnad på det. Dessa tre stränder skiljer sig inte mycket från hur det såg ut för 30 år sedan. Även på den tiden var Patong centrum för nöjeslivet här på Phuket. När jag kom till Karon ville jag se om hotellet jag och Anders checkade in på hösten 1991 fortfarande fanns kvar. Till min stora glädje så fanns det kvar. Det hade jag inte väntat mig. Det hade lika gärna kunnat varit jämnat med marken sedan lång tid tillbaka. Ingen av dom som jobbade i receptionen verkade kännas vid Crystal Beach Hotel som det hette på den tiden. Google Maps benämner dock byggnaden Crystal Beach Hotel så jag är rätt säker på att jag var på exakt rätt plats. Receptionen såg ut ganska precis som den gjorde i början på 90-talet. Vilken nostalgi! Eftersom vi dessutom var på plats under monsunen så var det otroligt lite turister under vår vistelse. I början av 1994 var jag tillbaka med min morbror Robert och vi spenderade då en hel månad på samma hotell!

På eftermiddagen gick jag bort till stranden för att leta efter Petter. Jag visste att grabbarna hade bytt hotell men var inte riktigt säker på vilket hotell dom hade flyttat. Vi hade nämligen inte haft någon kontakt sedan i förrgår. Grabbarna har inget thailändskt SIM-kort som mig så när dom inte är på rummet så är det inte enkelt att nå dem. Jag gick till hotellet jag trodde att dom flyttat till och frågade i receptionen men dom kände inte igen att någon Thomas och Petter flyttat in. Jag bestämde mig för att gå ner mot stranden igen och då träffar jag på Petter som var på väg efter några timmars sol och bad. Det visade sig att dom visst bodde på det hotell jag hade varit och kollat på. Det visade sig att receptionisten hade missförstått mig och trodde jag letade efter två tjejer och inte två killar!

På kvällen gick Petter och jag ut och det blev till slut en riktigt trevligt kväll med bra musik och trevlig stämning. Riktigt trevligt med sällskap. Jag är ju alltid i stort sett ensam på mina resor, bortsett från människor jag träffar längs vägen. Dessutom så har det nu äntligen blivit av att jag kommit hit och hälsat på. Jag har ofta befunnit mig på Filippinerna och det har länts besvärligt att ta sig till Phuket och sen tillbaka till Filippinerna igen. Denna gång var det enkelt då jag är i Thailand hela resan. Jag har pratat om det i många år och i stort sett en del år nästan lovat Petter att komma förbi Patong men det har inte blivit av förrän nu. Bättre sent än aldrig!


(28/1-23) Idag har jag mest hållit på mig på rummet då jag blivit ännu sjukare nu. Var varken vid poolen eller stranden idag. Tråkigt, men inte mycket jag kan göra åt det. Jag har gjort mitt allra yttersta för att vara noga med allt jag stoppar i mig. Om det inte fungerar ändå så visar det bara hur svårt Thailand är för personer med celiaki. Idag hade jag min första regelrätta diarré på resan. Hoppas det är något annat än celiakin. Det är högst rimligt att det kan vara något annat. Det är mycket bättre än att det är ytterligare försämring av mina tidigare problem. Oavsett är det högst dålig tajming då jag inte kunnat träffa kompisarna idag.


(27/1-23) Idag var det dagen då min bästa kompis från Nyköping kom till Phuket. Jag har sagt många gånger under åren att jag ska komma hit och hälsa på då han och en kille till åker hit två veckor varje år. Men hittills har det inte blivit av trots alla mina resor i Sydostasien. Det har alltid kommit något annat i vägen. Nu när jag är i Thailand hela resan så tyckte jag att det var ett bra tillfälle att träffas. Tanken var att jag skulle överraska grabbarna och bara dyka upp på deras hotell. Jag hade all information om när dom skulle anlända och var dom skulle bo. Häromdagen gick jag förbi hotellet och tyckte det såg lite misstänkt mörkt ut. Jag beslöt mig för att för gå in och kolla närmare på saken. D kom det fram en person jag kunde prata med. Det visade sig att hotellet inte mäktat med att överleva pandemin och var stängt. Eventuellt fanns det planer på att öppna upp längre fram. På grund av det här kände jag en plikt att kontakta min vän och förvarna om att hotellet inte gick att bo på längre. Därmed röjde jag att jag befann mig här i Patong.

Hela förmiddagen spenderades i stort sett på toaletten och nu börjar magen verkligen bli i dåligt skick. Besvärliga toalettbesök är inte något större problem att hantera. Vad som är värre är det ständiga illamåendet. Det liknar väldigt mycket det jag hade när jag var som sjukast hösten 2021, innan jag visste vad som var fel på min kropp. Samtidigt tycker jag det är lite konstigt att det skulle kunna gå så här pass snabbt att bli så här pass dålig om jag har fått gluten i mig någon enstaka gång. Så det är mycket att säga vad som händer i kroppen.

Grabbarna landade vid 10-tiden efter en flygresa på närmare 12 timmar! Dom nådde Patong några timmar senare och lyckades efter en hel del letande till slut hitta ett hotell som dom bokade en natt på för att söka vidare imorgon. Jag hittade dom på stranden och det var mycket trevligt att träffas.

På kvällen blev det utgång på Bangla. Min första utekväll efter nästan en vecka här i Phuket. Mycket av det beror på att jag helt inte orkat med mitt hälsotillstånd.


(26/1-23) Idag kände jag att jag behövde ett break från Patong och det kaos som råder här. Det är för mycket turister helt enkelt. Efter mörkrets inbrott går det knappt att ta sig fram längs Bangla Road. Jag tog en songthaew till Phuket town som jag var i senast år 1994. Jag vet att det är en riktigt fin stad då det gäller arkitekturen. 40 Baht kostar det att åka songthaew från Patong till provinshuvudstaden. När jag kom fram och gått en stund längs gamla stadens huvudgata, Thalang road, inser jag att en del av byggnaderna känns bekanta. Det är dessutom trevligt att byggnaderna är så välbevarade och att staden är ren och prydlig. Efter tre till fyra timmars promenad i staden avslutade jag med en glutenfri pizza innan jag tog en songthaew tillbaka till Patong beach. En riktigt trevlig dag.


(25/1-23) En väldigt lugn dag idag. Spenderade ett par timmar uppe vid takpoolen och planerade samtidigt min sista tid i Thailand så det är klart. Det känns trevligt att vara färdig med det nu. Denna resa blir den första på många år som jag bara slappar och försöker bygga hälsa. 15 jobbiga månader hälsomässigt föregick resan så jag tycker att jag är värd det. Jag är rätt säker på att det kommer att dröja länge innan jag återvänder till Sydostasien igen så det är bara att försöka njuta så länge det varar. Sista har jag inte mått bra. Nästan konstant illamående.


(24/1-23) Idag blev det trekking till Freedom Beach som ligger en bit sydost om Patong. Jag hade enkelt kunnat lejt en motorcykeltaxi som tagit mig nästan hela vägen men ville ha lite motion. När jag kommit ner till stranden efter den sista mycket branta leden ner till stranden blev jag besviken. Det var fullständigt packat med folk. Jag hoppade till och med över att bada. Stranden är ofrånkomligen fortfarande väldigt fin men då man måste kämpa för att hitta en bit ledig sand försvinner attraktionskraften lite. Tänk vilken förmån att ha varit här redan år 1991 första gången!

De senaste dagarna har jag fortsatt att må dåligt. Vet inte riktigt vad det beror. Sista dagarna har jag stramat åt försiktighetsnivån avseende det jag äter. Jag får försöka härda ut och hoppas det blir bättre inom kort. Jag har kärt mig en hel del om min kropp under denna resa. Jag får försöka se det positiva med det.


(23/1-23) Det har varit en väldigt händelsefattig dag här på Patong Beach. Jag var ett par timmar uppe på hotellets sky pool på förmiddagen i väntan på att få byta till ett nytt rum. Redan igår efter incheckningen varnade jag receptionen att jag var besviken på rummet som jag redan då lade märke till hade ovanligt mycket oväsen frän trafiken på gatan utanför samt även hög musik från Bangla Road. Jag gissar att rum 402 på hotellet är det rum som har mest ljud utifrån av alla rum på hotellet som säkert har 150 rum. På morgonen i samband med frukost gick jag ner till receptionen och berättade att jag sovit dåligt och att jag nu bestämt mig för att jag vill byta rum. Jag överdrev hela situationen lite men kände samtidigt ett stort behov av att byta rum då jag bokat många nätter här vilket gör det än mer viktigt att jag trivs. Klockan 12 fick jag nyckeln till mitt nya rum som är precis det jag ville ha. Det verkar riktigt tyst på natten och är till och med lite fräschare än förra rummet som dessutom hade en unken doft av avlopp. Jag är så glad att dom lyckades erbjuda mig nytt rum. Det är riktigt trevlig personal på hotellet och tjejen jag pratade med igår hade vidarebefordrat informationen om att jag ville byta rum så tjejen som jobbade idag var informerad om det. Hotellet är för övrigt fullbokat.

Jag har börjar må bättre igen efter senaste dagarna misstankar att jag fått i mig gluten. Tyvärr så verkar jag ha åkt på en förkylning idag istället. Hoppas den går över snabbt. På eftermiddagen tog jag en massage oh det var väldigt bra kvalité på den. För en timme är det svårt att komma under 250 Baht här på Patong (i Pattaya kostar det 150 Baht). Det märks tydligt att det är Thailands dyraste område och det är enormt mycket turister här. På Bangla Road ikväll var det så proppat med folk att det knappt gick att ta sig fram längs gatan! Det blev middag på den för svenskar välkända restaurangen Karlssons.

Tidigt tillbaka på rummet ikväll då jag känner att jag vill vila så att jag blir frisk snabbt nu. Imorgon börjar förhoppningsvis lite mer av utforskande av Patong beach som numera känns som en större stad!


(22/1-23) Ny rätt så tuff resdag. Först taxi i nästan fyra mil från Rayong City till U-Tapao airport. Jag kände inte alls igen flygplatsen från mitt förra besök i slutet av maj 1993. Inte så konstigt då det är nästan 30 år sedan samt att flygplatsen har expanderat kraftigt sedan dess. Flygplatsen ligger 4-5 mil från Pattaya och är idag en internationell flygplats. I dagsläget anländer de flesta flygen från Kina, Ryssland och Förenade Arabemiraten hit. Jag hade avgång klockan 13.00 med Bangkok Airways till Phuket. När jag gick ombord på planet kändes det lite emotionellt att vara på väg till jag inte satt min fot på sedan januari 1994!

Dom flesta som har anlänt till Phuket (särskilt någon gång under de senaste två decennierna) som oberoende resenär känner nog till de höga taxipriserna från flygplatsen till någon av öns stränder. Jag hade förberett mig på att testa att ta en vanlig buss till Patong beach till en kostnad av 100 baht. Den enda brådska jag hade var att få i mig mat då jag åt frukost runt 8-tiden i morse. Planet anlände tio minuter före utsatt tid klockan 14.30. det kändes skönt att anlända via inrikesflyg och slippa kaoset med ett större flygplan. Kaos var rätt ord när jag kom in i terminalen. Det var så mycket folk i terminalen att det var svårt att röra sig. Mitt bagage kom rätt snabbt och jag tog mig vidare till utgången. Innan jag kommer ser jag en liten disk som erbjuder minibuss till Patong för 180 Baht vilket jag nappade på. Köpte en biljett och ställde mig på anvisad plats för att vänta på avgång. Efter en timmes väntan började jag och några till bli riktigt irriterade. Vi insåg att det hade varit bättre att dela på en taxi till Patong och då iväg på direkten. Ytterligare en kvart senare dyker minibussen upp och vi drar iväg mot Patong Beach. Ungefär halvvägs stannar vi till och är tvungen att gå in allihop och uppge vilka hotell vi hade bokat för chauffören skulle veta alla stopp. Folk blev ännu mer irriterade på det här då det ju faktiskt hade kunnat fixat på flygplatsen medan vi väntade där. Inte nog med det. Bussen var så packad med bagage att vi hade problem att ta oss in och ut. Bara det skapade extra irritation. Jag anlände på mitt hotell vid 17.30-tiden. I stort sett illamående på grund av hunger. Samtidigt får jag skylla mig själv när jag inte har med mig några snacks på en sån här resa. Det var tur att Bangkok Airways serverade lite frukt. Jag fick en macka märkt glutenfri men vågade inte äta den!

Patong Beach är ett helt annat ställe än det var i september eller oktober 1991 när jag kom hit första gången med flyg från Koh Samui. Jag och Anders stannade bara ett par nätter här då, då vi inte tyckte att det höll måttet. Vi flyttade till Karon beach istället där vi trivdes bättre. Det ska bli mycket spännande att utforska Phuket i dagsläget. Har inte bestämt mig om jag ska hyra någon motorcykel den här gången. Trafiken verkar vara rätt så extrem här av vad jag såg på turen hit. En helt annan situation än i början av 90-talet. Vi hyrde var sin motorcykel då och körde runt stora delar av ön. Jag minns som det vore igår att vi hamnade i en jätteregnskur och frös rejält efter det.

Trots att turismen precis kommit igång här i Thailand efter pandemin så vill jag påstå att jag aldrig sett liknande mängder turister i Thailand samlade på ett och samma ställe under alla mina resor till landet. Kan bara föreställa mig hur det var 2019 här.

En annan jättekul grej och stor anledning till att jag är här är att jag ska överraska min bästa kompis Petter som anländer hit på fredag. Det innebär att det jag skriver nu inte kommer att publiceras förrän på torsdag då han sitter på planet hit!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »