(9/1-22) Planen för idag var att ta färjan över till den kända turistön Cozumel. Jag köpte en tur och returbiljett redan igår för 500 peso. Avgångstiderna idag för Playa del Carmen-Cozumel var 09.00, 11.00, 13.00, 15.00, 17.00, 19.00 och 21.00. Jag ville komma iväg så tidigt som möjligt då jag planerade att cykla den 65 kilometer långa vägen som täcker stora delar av öns kust (med undantag från den norra delen). Jag gick upp i god tid och åt frukost på mitt favoritställe. Dom är otroligt trevliga på restaurangen och det känns som att dom behandlar mig redan som en stamgäst. Hotellets personal är också otroligt trevliga. De få språkförbistringar som uppstår på grund av min obefintliga spanska löses med skratt och lite google translate.
Vid 08.15-tiden gick jag bort till färjeterminalen. En promenad på nästan två kilometer från mitt hotell. Jag hade packat allt som behövdes i min lilla Osprey-ryggsäck för att klara mig hela dagen på cykel ute på Cozumel. När jag kommer fram till färjeterminalens entré blir jag ombedd att visa min biljett. Efter att förtvivlat ha letat igenom plånboken och ryggsäcken inser jag att måste ha lämnat biljetten på hotellrummet. Klockan var nu tio i nio och det var bara att glömma att hinna med denna avgång. Det turliga i historien är att biljetten är öppen så att man kan åka med valfri avgång. Jag vände och gick tillbaka till hotellet. Jag hade redan nu förlorat två timmars dagsljus och förstod att cyklingen skulle kunna vara i farozonen.
Strax innan klockan elva var jag tillbaka till färjeterminalen och ilskan över min klantighet hade gått över. Då jag har semester är det ju ingen stress med någonting såklart, så på det sättet är det ingen fara. Det är bara det att jag endast ska tillbringa en dag på Cozumel och vill självfallet få ut så mycket som möjligt av dagen.
Jag och några få av de gissningsvis runt 200 passagerarna gick direkt upp och satte oss på taket på båten. Efter ungefär femton minuter in på resan kom det plötsligt ett stort regnmoln från ingenstans, något jag såg komma så jag snabbade mig in under tak för att ta skydd innan regnet kom. Flera andra blev kvar på taket, något som skulle visa vara förödande för några stycken. När regnet väl startade kom det samtidigt rätt starka vindar vilket gjorde att en tjej tappade sin mobiltelefon i havet och en annan tappade sitt pass! Regnet upphörde i stort sett precis när vi kom fram till öns huvudort San Miguel de Cozumel efter en resa på strax över en halvtimme. Jag gladde mig åt det då jag nu skulle gå och leta ett bra ställe att hyra en cykel. Jag hade sparat platsen för ett företag som hyr ut cyklar i google maps som jag tyckte det verkade vara bra i recensionerna. Trodde jag. Det fanns inget sparat när jag kollade min offlinekarta. Jag har inget lokalt SIM-kort, något jag inte tagit ställning till än om jag ska köpa. Jag har inte haft någon brådska med att ta det beslutet. Hur som helst så kunde jag alltså inte söka efter företaget i telefonen heller. Därför hade jag inte något annat val än att gå och leta cykeluthyrare och försöka fråga någon här och där. När klockan passerat tolv passade jag på att äta lunch, något som måste göras. Fortfarande ingen cykeluthyrare funnen. Däremot hittade jag en massa uthyrare av motorcyklar och bilar. Jag har inte med mig något körkort och heller inget internationellt körkort, vilket krävs här, så det går bort helt att hyra ett motorfordon. Bestämde mig strax innan resan att inte göra det. Dock så har jag hört många som rekommenderar att man hyr en bil åtminstone några dagar för att åka runt hela eller delar av Yucatán-halvön.
Tillbaka till cyklingen. Jag bestämde mig under lunchen för att skippa det helt. Mest för att jag förlorat för mycket tid vid det här laget än att jag inte hade hittat någon uthyrare. Att hitta en uthyrare hade jag nog gjort förr eller senare. Jag gjorde helt en om dagen till en sightseeing-dag i San Miguel de Cozumel. Hela dagen började mer och mer att likna ett fiasko vid det här laget och jag förbannade återigen mig själv för att jag missat 09.00-båten.
Det jag lade till märke till rätt snabbt var lokalbefolkningens lugna och avslappnade beteende mot en gringo som mig. Det var intressant också att få känna på den stressfria karibiska mentalitet som råder på ön. Man lägger märke till den relativt snabbt. Det här påminde mig mycket om östkusten i Costa Rica och Panama.
Jag tog 16.00-båten tillbaka till Playa del Carmen efter att ha utforskat stora delar av San Miguel de Cozumel till fots. När jag kom tillbaka till Playa del Carmen var jag trots allt hyfsat nöjd med dagen.
Bilder ovan från mitt besök till isla Cozumel.
(8/1-22) Kom till sängs relativt tidigt igår kväll och sov otroligt bra. Det verkar ha gjort susen på mitt välmående. Känner mig mycket fräschare idag vilket inger hopp. Jag är väl fortfarande inte utom fara från att insjukna i eventuell smitta från långflygningen så det är försiktighet som gäller ett tag till.
Efter frukost på restaurang Ceiba så var planen att ta en ADO-buss till Puerto Morelos några mil norr om Playa del Carmen. När jag kom fram till busstationen var det rena kaoset där så jag skippade det och tänkte att jag kunde åka på eftermiddagen istället. Tanken var att jag skulle ta en halvdag där. Busstationen ligger hyfsat nära Playacar beach så jag beslöt mig för att fortsätta dit då jag hade badkläder packade i ryggsäcken. Jag spenderade hela förmiddagen på Playacar vilket var en godkänd strand. Samma problematik som på de andra stränderna i närheten finns dock här också. Rätt mycket sjögräs. Inte bara vid strandkanten utan även i vattnet vilket inte är optimalt att bada i. Men det fungerade ändå bra. Vattnet är riktigt svalkande och skönt!
Lite bilder ovan från min promenad från hotellet ända bort till Playacar beach och hem igen.
Det blev heller inget Puerto Morelos på eftermiddagen då jag fick samma känsla igen när jag gick förbi busstationen. Massor med folk och även denna gång långa köer bara för att köpa en biljett. Med tanke på att jag nyss anlänt till Mexiko och att jag fortfarande borde ta det lugnt så hoppade jag Puerto Morelos idag. Det kommer nog fler tillfällen att besöka den platsen.
Efter att ha ätit middag kände jag mig mycket fräschare och kroppen har börjat fungera som vanligt igen. När jag ändå var nära färjeterminalen passade jag på att köpa en biljett till Cozumel för morgondagen. 500 pesos för en tur och retur-biljett. Det ska bli mycket trevligt att kolla in ön!
(7/1-22) En dag full av jetlag och allmän sjukdomskänsla. Dock inte så kraftig. Spenderade dagen i Playa del Carmen och promenerade säkert en mil. Bekantat mig med de centrala delarna av staden samt de centrala stränderna. Påminner mycket om andra turistorter man varit i tidigare. Med det sagt så verkar det vara en väldigt trevlig stämning här. Jag började strandpromenaden vid Mamitas och passerade i tur och ordning Playa Avenida Colosio, Playa Paraiso och Playa Esmeralda. Stränderna här har mycket sjögräs, något som tydligen ökat senaste åren och tillskrivs klimatförändringarna. Denna årstid brukar det vanligtvis inte vara så mycket kvar av det som jag fattar det. Trots sjögräset så är de centrala stränderna relativt fina. Jag har dock hört att vattnets klarhet och de riktiga pudersand-stränderna ligger snarare både norr om och söder om Playa del Carmen. Playa del Carmen känns som en väldigt bra introduktion till Mexiko då utbudet är fantastiskt här och allt är väldigt enkelt. Kort sagt så är jag glad att jag valde Playa del Carmen som min första destination i Mexiko.
På kvällen gick jag några vändor till längs Quinta Avenida, den berömda gågatan här. Det var fullständigt packat med folk och riktigt trevlig stämning!
Dagens bildskörd från Playa del Carmen.
(6/1-22) Flyg 06.30 från Stockholm till Amsterdam med KLM. Planet kom iväg runt 06.50 men var ändå framme tio minuter före tidtabellen i Amsterdam. Det är många år sedan jag mellandade i Amsterdam. Denna gång var det väldigt kaotiskt och packat med folk trots den pågående pandemin. I och med att jag valt Mexiko som resmål behövde jag inte visa upp ett enda dokument när jag gick ombord på planet till Cancún. Mexiko är nog det enda landet i världen man kan göra så i nuläget och landet har haft samma inreseregler under hela perioden med covid-19. Inga reserestriktioner. Detta sparar både tid, pengar och krångel. Sist jag var på väg till Mexiko var i februari 2021. Den gången ställde Lufthansa in flyget och jag bokade en resa till Tanzania istället. Mexiko har alltid ett av topp fem länder jag vill besöka i mitt liv och nu har tillfället äntligen kommit!
Flygresan över Atlanten påbörjades en halvtimme efter utsatt tid. Den ganska precis elva timmar långa flygningen skulle visa sig bli en av dom jobbigaste jag någonsin gjort. Som vanligt drabbades jag dessutom av min vanliga migrän ungefär halvvägs in på flygningen. I och med att det Mexiko inte ens kräver PCR-test så misstänker jag att det rent teoretiskt finns några fler med pågående infektion på planen till Mexiko än till andra destinationer. En del passagerare såg verkligen ut att ha en bra mycket jobbigare flygning än mig trots allt. Vissa hade konstant hosta vilket inte är kul alls.
Runt 15.30 lokal tid tog planet mark i Cancún och äntligen var jag i Mexiko! Köerna i immigrationen var riktigt långa. Det visade sig ganska snabbt att varje person gick otroligt snabbt att processa vilket gjorde det rörde på sig väldigt snabbt. När det blev min tur tog det inte mer än 20-30 sekunder att få stämpeln och turistkortet stämplat med 180 dagar. Mannen bakom disken ställde en fråga angående hur länge jag skulle stanna och sken upp som en sol när jag sa att jag skulle vara på semester i över en månad. Han verkade genuint glad för min skull. Ett bemötande man sällan får på såna här ställen i andra länder. Ett mycket bra första intryck av landet alltså. Det här med 180 dagar känns som om det kan vara läge för länderna i Sydostasien att ta efter. Men det är nog en utopi att det skulle hända.
Även bagaget kom snabbt och var helt och fräscht. Inför denna resa har jag investerat i helt ny backpacker-utrustning, det vill säga helt nya ryggsäckar. Jag övergett Fjällräven för Osprey. En skillnad är att jag för första gången har den lilla ryggsäcken integrerad med den stora vilket verkar otroligt trevligt. Den andra skillnaden är att den stora ryggsäcken nu är på 55 liter mot 75 tidigare. Den lilla är också många liter mindre än den jag hade innan. Ska bli intressant att utvärdera det här efter resan.
Klockan var ganska precis 20.00 när jag checkade in på min hotell i Playa del Carmen efter en bussresa på ungefär en och en halv timme. Biljetten med bussföretaget ADO kostade 216 peso. Jag fick gå en och en halv kilometer till hotellet från busstationen. Trots att jag var helt slut när jag klev av bussen kändes det mest bara skönt att få promenera efter att ha varit stillasittande så otroligt många timmar. Att hoppa in i en taxi vid en busstation i ett nytt land efter mörkrets inbrott känns inte som en bra idé heller.
Efter allt som hänt mig de senaste månaderna på det hälsomässiga planet (mer om detta vid ett senare tillfälle) kändes det ofattbart att jag nu äntligen var framme. Så sent som för tre veckor sedan var jag på väg att ställa in denna resa. När jag kommit in på rummet kom allt det här över mig och jag fällde några glädjetårar. Nu är det ett nytt och mycket spännande äventyr som gäller och inget annat!
(5/1-22) Resa med tåg klockan 17.45 till Stockholm och sedan vidare resa till Arlanda med flygbuss för övernattning på hotell där. Jag har ett tidigt flyg imorgon bitti till Mexiko (ARN-AMS-CUN). Det här blir mycket spännande!