Mexiko 2022

Bacalar, Quintana Roo

(20/1-22) En lugn och skön dag är över med ungefär samma aktiviteter som igår. Lite cykling och sol och bad. Badade i ett par timmar totalt i Cenote Azul.

Jag har ju känt mig lyckligt lottad som jag skrev igår angående att jag ens kunnat resa till Mexiko. Det var oerhört nära att bli inställt efter en traumatisk höst hemma i Sverige. Det mynnade till slut i att jag äntligen fick en diagnos. Celiaki. Jag har mått bra hela tiden under resan hittills och allt har varit fantastiskt. Men nu verkar jag ha fått rejält stora problem. I värsta fall måste jag genomföra en operation inom kort. Jag vet inte var eller hur det ska gå till. Jag har sen ett par dagar sett konstiga saker i mitt vänstra öga. Som bakgrund kan jag säga att jag haft glaskroppsavlossning på båda mina ögon. Det högra någon gång under 2016 och det vänstra i juli 2020. Ingen av dessa ledde då till näthinneavlossning, vilket kan komma som en sidoeffekt av glaskroppsavlossning. Under själva glaskroppsavlossningen kan näthinnan dras med och lossna från ögats innervägg. Nu misstänker jag att jag eventuellt kan ha drabbats av näthinneavlossning på vänster öga. Men det är ju självfallet en gissning då jag inte kan ställa en sådan diagnos själv. Med början igår så fick jag en skugga i vänstra delen av synfältet på vänster öga och den har blivit större idag. Gissar att skuggan nu täcker en tredjedel av synfältet. Ett stort dilemma har alltså uppstått. Vågar jag fortsätta med resan som inget har hänt eller måste jag söka akut hjälp? En obehandlad näthinneavlossning kan i värsta fall leda till att man blir helt blind på ögat som jag tolkar det. Det är anledningen till att det är så viktigt att kolla ögonen efter glaskroppsavlossning vilket jag helt rätt gjorde då jag hade det. Det är i nuläget riktigt läskigt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Just nu är jag på en liten ort i sydöstra Mexiko och planen är att resa vidare till riktigt ingenmansland redan imorgon (Xpujil). Har redan köpt bussbiljett till Xpujil för 350 pesos samt bokat två hotellnätter där. Xpujil är basen för att åka till fantastiska Calakmul, ett ställe som skulle kunna bli höjdpunkten på denna resa. Sedan vidare resa därifrån till Campeche och Merida.

Denna dag tog jag bara en enda bild och den får tjäna som ett minne av fina Bacalar. Tyvärr var det här i Bacalar jag skulle drabbas av en stor olycka och kris. En kris som jag bara hade en liten aning om vidden av denna fina dag. Redan nu hade jag dock börjat tappa visst fokus på min resa. Denna bildtext skrevs några dagar efter min ögonoperation.

Fortsättning följer imorgon då ett beslut måste tas angående hur jag ska hantera det här. Jag kan bara hoppas på det bästa. Att jag inte förlorar synen helt. Det vore hemskt. Jag funderar ut något imorgon bitti. Tidigt!


(19/1-22) En helt fantastisk dag börjar gå mot sitt slut. Alla tvivel om Bacalar försvann idag. Sjön är verkligen så vacker och färggrann som man ser på bilder på nätet! Man måste bara se den med egna ögon för att tro att det är sant. Sjön bildades på grund av en kombination av flera cenotes, som har bildat sjön över tid. Laguna de Bacalar har förundrat sina besökare gång på gång med sina fantastiska nyanser av blått och turkos och även mig. Sjön är 42 km lång och endast ett par kilometer bred på bredaste stället. Byn Bacalar där jag bor, ligger på västra sidan av sjön och är mysig och lugn plats. Snacka om perfekt ställe att koppla av.

Jag hyrde en cykel idag vilket var ett smart drag. Hotellet har nästan helt nya enkla cyklar med en växel (vilket räcker gott och väl här) och tar 150 pesos per dag i hyra för dom. Väl värt. Först cyklade jag till Cenote Cocalitos (som egentligen inte är en cenote utan en liten vik i Bacalar-sjön). Inträdet kostade 50 pesos. Det blev en kort simtur där innan jag cyklade vidare till Cenote Azul. Cenote Azul blev min första cenote i Mexiko. Jag tyckte den var jättebra. Sedan priset dessutom: 25 pesos! Gran Cenote i närheten av Tulum kostar alltså tjugo gånger mer! Den är säkerligen mycket finare men skillnaderna beror nog på många faktorer.

Bilder ovan från em mycket trevlig dag i Bacalar.

Eftermiddag och kväll blev det att äta och dricka gott runtom i byn. Något som är mycket trevligt i Bacalar. Utbudet på mat är hyfsat bra här måste jag säga om man ser till stadens storlek. Sedan är ju maten här i Mexiko överlag en riktig höjdare. Det är svårt att misslyckas. Jag har dock fått en mer komplex tillvaro då det gäller val av restaurang och mat. Den 17 december fick jag diagnosen celiaki, vilket gör att jag inte får äta gluten något mer i mitt liv. Detta är ett första test för att se om jag klarar av att resa ute i världen utan att bli alltför sjuk genom att i möjligaste mån undvika gluten. Hittills har det väl gått hyfsat tror jag. Magen är åtminstone i bra skick än så länge. Eftersom diagnosen är så pass ny så hann jag inte lära mig allt hemma innan jag åkte. Det får ta tid den tid det tar. Just nu handlar det om att läka tarmen, vilket kan ta många månader, kanske upp till ett år. Måendet blir bättre redan efter några veckor vilket är skönt. Immunförsvaret behöver inte fajtas med det vanliga intaget av gluten längre. Jag var mycket sjuk ända fram till någon månad innan avresa. Vid en period hade jag diarré två och en halv månad i sträck och en viktnedgång på tio kilo! Kraftigt illamående i stort sett nästan all vaken tid också, vilket tär rejält mentalt när det pågår lång tid. Det känns som ett mirakel att jag nu ens är här i Mexiko, något jag inte trodde fanns på kartan för bara någon månad sedan. Jag är ytterst tacksam för att jag fått en diagnos. De senaste två åren har varit mycket besvärliga och en enda lång kamp för en diagnos. En sak jag saknar väldigt mycket är att ta en öl i detta härliga varma klimat. Det är såklart bara att glömma! Däremot har jag börjat testa mig fram med olika viner. Det är bara att anpassa sig till den nya verkligheten. Jag har aldrig gillat vin, men så var det ju med öl en gång i tiden också.


(18/1-22) Buss med avgångstid 12.00 från Tulum med destination Bacalar. Bussen rullade iväg klockan 12.05. ADO verkar otroligt punktliga och det är väl organiserat med stora fina Volvo-bussar. Sätena är bland det skönaste jag träffat på i en buss. Det känns nästan som att sitta i en fåtölj. Biljetten kostade 324 pesos.

Efter närmare tre timmar i bussen hoppade jag av i Bacalar och promenerade de två kilometer jag hade till mitt bokade hotell. På vägen till hotellet fick jag se mycket av Bacalar som verkar vara en sömnig liten stad. Det staden är mest känd för är den vackra Bacalar-sjön. Det klara vattnet och sjöns fina färger har gjort den lilla orten känd på turistkartan. Turismen är långt ifrån välutvecklad ännu, och det känns som att det är långt till de mängder av turister man ser i Tulum eller Playa del Carmen.

Jag tillbringade resten av dagen med att strosa runt i Bacalar. Det är en charmig liten ort med 11500 invånare. Det återstår nu för mig att se om detta var ett bra val av destination eller inte. Informationen på nätet består av mycket gammalt och inaktuellt. Det sägs att sjön inte är lika fin längre. Jag ska försöka ta reda på varför. I övrigt ska jag inte göra många knop här. Det verkar vara ett perfekt ställe för avkoppling som dessutom verkar vara väldigt säkert för turister.

Bilder ovan från mina första intryck av Bacalar.

Däremot så kan jag tänka mig att det trafikeras en hel del olagliga substanser i krokarna här i och med närheten till gränsen i Belize. Men det är ju inget som vanliga turister kommer i kontakt med. Polisnärvaron verkar ligga på ett minimum här, vilket är ett gott tecken.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »