(30/9-26) Rätt rejäla regn hela förmiddagen idag. Det passar mig bra då jag behöver jobba ikapp med allt administrativt. Idag är det min sista heldag i Brasilien. Strax efter midnatt (00.05 den 1 oktober) lämnar jag Sydamerika för den här gången. Det har varit en mycket trevlig och intressant vistelse i detta land som på många sätt är ett fantastiskt land. Min nästa eventuella resa hit kommer att gå till de södra delarna av landet. Rio de Janeiro och Sao Paolo är absoluta för mig att besöka, plus lite annat i den regionen. Jag har nu fått en bra lektion i hur det fungerar här. Framför allt då hur säkerheten ska hanteras. Säkerheten är såklart alltid svårbedömd. Det handlar om att begränsa riskerna så gott man kan vilket är det enda man kan göra. Sydamerika och framförallt Brasilien är ju för övrigt perfekt att ha någon fler med sig att resa med. Framförallt för att mildra ensamheten då man blir rätt så isolerad om man inte kan konversera på portugisiska. Jag är tacksam över att allt har gått bra och hoppas att de resterande timmarna här också ska gå bra. Dags för ett nytt äventyr nu!
(28/9-26) Tvättat kläder och gjort en del ärenden på stan. Använder tvättmaskinerna i byggnaden. Det var otroligt onödigt komplext. Jag lyckades fixa registreringen till slut efter att ha kommit runt delen med ett brasilianskt ID-nummer. När det var fixat lyckades jag inte betala med mitt Northmill-kort. Förmodligen för att det är ett debitkort. Testade mitt kreditkort från Norwegian och då fungerade det. Allting är dessutom på portugisiska vilket adderar till problematiken för mig. Damen i receptionen lyckades till slut hjälpa mig att få igång maskinen, men hon kunde inte systemet heller. Tvättmaskinen tog 30 minuter men allt som allt tog det tre timmar av dagen det här. Jag kan inte låta bli att jämföra det här med att tvätta kläder i Sydostasien och framförallt Thailand. Där lämnar man in kläderna för tvätt och får dom till och med strukna för en tredjedel av priset!
På kvällen kom jag på att jag ville se ytterligare ett shopping center utöver Shopping Recife. Det självklara valet blev Shopping RioMar Recife. Shopping RioMar Recife ligger ungefär fyra kilometer från mitt boende i Boa Viagem. Shopping RioMar Recife är utformat för att locka till sig stadens mer välbärgade invånare och har en tydlig profil mot lyx och övre medelklass. Jag åt middag (en av restaurangens kända risottos med räkor) och med en öl till och det kostade 220 kronor, vilket jag inte tyckte var så dyrt när man tar all lyx i beaktning. Det var väldigt intressant att sitta och titta på folk som passerade restaurangen så jag blev kvar relativt länge.
De socioekonomiska klyftorna i Brasilien är enorma och väldigt synliga, särskilt i en storstad som Recife. Det blir en enorm kontrast att sitta i en glänsande, luftkonditionerad lyxgalleria som RioMar och veta att det bara en kort bit därifrån finns områden där människor kämpar för att få vardagen att gå ihop, ja till och med få ihop mat för dagen. Brasilien är historiskt sett ett av länderna i världen med högst inkomstklyftor. Det är precis den här typen av miljöer som gör att man som besökare verkligen slås av hur olika liven kan se ut beroende på vilken samhällsklass man tillhör. Gallerian blir nästan som en egen skyddad värld i staden. Middagen jag åt tar en vanlig löntagare i staden flera dagar att jobba ihop.
(27/9-26) En hel del regn idag från lunch och resten av dagen. Passade mig bra med en lugn dag. Hann med ett kortare löppass längs stranden. Var uppe på taket vid poolen ett par timmar fram till solnedgången. Väldigt trevligt och en fantastiskt bra utsikt däruppe.
Bilder från takvåningen till lägenheten där jag bor i stadsdelen Boa Viagem, Recife.
(26/9-26) Jag tog en taxi de närmare två milen till Olinda vid 08-tiden och spenderade sedan totalt runt sex timmar där. Jag hade tänkt spendera hela dagen där men kände att det räckte när jag till slut inte hittade någon vettig restaurang att äta lunch på. Olinda var över förväntan bra. Ett absolut måste att besöka om man är i Recife.
Olinda är som att kliva rakt in i en levande, solblekt akvarellmålning. De branta kullerstensgatorna kantas av kolonialhus i starka färger. Rosa, turkost och gult där putsen flagnar charmigt efter århundraden av saltstänk från Atlanten. Platsen andas historia och kreativitet. Bakom tunga trädörrar gömmer sig lummiga innergårdar, konstnärsateljéer och barockkyrkor med guldglänsande altare, medan ett svagt eko av musik ofta hörs under de gigantiska mangoträden. Från toppen, Alto da Sé, breder den klassiska vyn ut sig. Gamla kyrktorn som reser sig ur en tät, grön palm-djungel, och längre bort den glittrande kustlinjen där havet möter skyskraporna i Recife. Otroligt vackert och väl värt ett besök. Olinda är upptaget på världsarvslistan.
Bilder ovan från mitt besök till fascinerade Olinda en bit norr om Recife.
Jag var på väg hit redan år 2001 på en dagstur från Natal. Är glad att jag inte åkte då det hade blivit en väldigt stressig dagstur. Det är ungefär 28 mil enkel mellan Olinda och Natal. Det känns inte som en seriös dagstur.
(25/9-26) Var på stranden hela eftermiddagen fram till solnedgången. Jag kom inte ut från lägenheten idag förrän vid 10-tiden. Kände mig allmänt sliten på morgonen. Eftermiddagen på stranden var trevlig. Badade upp till midjan i ”haj-vattnen” längs Praia de Boa Viagem.
Några bilder från Praia de Boa Viagem tagna vid solnedgången.
(24/9-26) Jag hade inte tänkt skriva något här idag. På förmiddagen tog jag löppass längs Boa Viagem. Det är fantastiskt att springa längs promenaden här. Det är lite varmare här i Recife än jag är van. Vet inte om det är temporärt eller Recife är varmare än Fortaleza och Natal generellt. Borde vara liknande klimat. En sak som jag inte nämnt än under den här resan är att jag inte sett en enda mygg på en månads tid! Något som inte borde kunna hända i tropikerna.
Anledningen till att jag skriver här idag är att det har hänt en tråkig sak. När jag kom hem från löpningen så bestämde jag mig för att åka ner till tvättstugan för att kolla om jag fattade mig på maskinerna. Jag kommer in i ett stort rum och ser tvättmaskiner en bit in till vänster. När jag kommer fram dit svänger jag vänster och det smäller till i ansiktet. Jag hade gått in i en glasdörr! Glasögonen blev skeva men jag gjorde inte illa mig åtminstone. Jag tänkte faktiskt häromdagen på att saker och ting har gått bra alldeles för länge nu. Det tog mig ett par timmar inne på Shopping Recife innan jag hittade någon som var villig att försöka sig på att räta till bågen. Fyra stycken optiker kollade innan dess på glasögonen och san nej till att ens försöka. Alla hänvisade till att dom skulle kunna gå av. Den som fixade det tog 120 BRL (ungefär 230 kronor)och det blev bra. Det var skönt att få det fixat då jag inte klarar mig utan mina glasögon.
(23/9-26) Jag har spenderat större delen av dagen i Recifes Centro Histórico. I stort sett allt jag sett idag överträffade mina förväntningar. Jag visste att gatan Rua do Bom Jesus skulle vara något alldeles extra då den röstats fram som den tredje vackraste gatan i världen. Det som var en stor överraskning var att det i flera kvarter finns vacker arkitektur. Det kändes dessutom rätt så tryggt att gå omkring i området. Bara någon enstaka hemlös här och där som inte utgör något större hot. Jag hade förberett mig ordentligt och visste precis vilka gator jag skulle hålla mig till men i ärlighetens namn gjorde jag utflykter på gator utanför det området. Efter att ha haft lite rese-fatigue den senaste tiden har Recife tagit mig åter på banan igen. Det känns som att det återstår mycket att utforska i denna fascinerande stad även efter denna fantastiska dag.
Den fantastiska men delvis förfallna arkitekturen i Centro Histórico, Recife.
En annan sak som höjer tillvaron lite extra här i Recife är att jag har det bästa boendet hittills på åtta månader av resor i år. Allt fungerar perfekt med lägenheten och läget är fantastiskt.
(22/9-26) En lugn första dag här i Boa Viagem för att lära känna stadsdelen bättre. Efter frukost tog jag en promenad längs stranden (Boa Viagem). Jag verkar bo vid den bästa delen av stranden. Någon kilometer söderut blir den så smal att den nästan inte går att promenera längs. Stranden var över förväntan bra. Längs stranden vajar flaggor i vinden som varnar för fara. I detta fall avser faran hajar. Boa Viagem räknas som en världens farligaste stränder då det gäller hajattacker (faktum är att den ligger på plats tre över farligaste stränder). Attackerna började plötsligt på 90-talet och man tror att mänsklig påverkan ligger bakom Byggandet av hamnar vid floder och i den vevan förstörelse av mangroveträsk.
Jag gick till torget (Pracinha de Boa Viagem) med den blå kyrkan Paróquia Nossa Senhora da Boa Viagem och gick sedan tillbaka hemåt därifrån via Av. Conselheiro Aguiar.
Blandade bilder från min första heldag i Boa Viagem, Recife.
(21/9-26) Efter en bussresa på 12-13 mil (som trots den sträckan tog nästan tre timmar) har jag nu tagit mig till Recife. Från busstationen till mitt boende blev det 17 kilometer med taxi. Recife är en stor stad med närmare fyra miljoner invånare i metropolitan Recife. Jag har sett fram emot att besöka Recife under en lång tid. Staden verkar riktigt intressant. Utöver Recife har jag tre städer till i Brasilien jag absolut vill besöka. São Paulo, Rio de Janeiro och Salvador. Salvador är nästa stora stad söder om Recife men dit kommer jag inte att åka under den här resan.
Jag har hyrt en jättefin lägenhet nära Boa Viagem Beach som är ett av de bästa områdena man kan bo i staden. Säkerheten är alltid en viktig aspekt i Brasilien såklart när man väljer område. Jag bor på tionde våningen i en byggnad som heter Edf. Andrea Priori. För första gången på resan har jag ett boende där det inte ingår eller ens finns möjlighet att köpa frukost i byggnaden. Jag får handla frukost och fixa det själv varje morgon. Inget stort problem. I övrigt verkar boendet riktigt bekvämt och det finns takpool och gym. Avståndet till stranden är ungefär 300 meter. Recife ger mig ännu en stad på listan över besökta storstäder.