(27/2-20) Idag har det varit en lugn dag här i San Gil. Jag hade inga planer för dagen utan har uträttat lite ärenden och bara slappat på caféer och restauranger i staden. Fick till slut tvätten fixad idag också. Första gången jag tvättar på resan, så jag hade samlat på mig en del. På förmiddagen besökte jag stadens fina park, Parque Natural El Gallineral, som egentligen är en bit djungel alldeles i utkanten av centrala San Gil. Det är en väldigt fin stadspark som jag är väldigt imponerad av. En överraskande bra dag i San Gil som bara blir trevligare och trevligare.
Efter lunch gick jag och köpte lite rostade myror med fet bak, hormigas culonas. Santanders lite udda delikatess smakade faktiskt helt ok. Jag åt upp hela burken.
En stor positiv överraskning. Parque Natural El Gallineral i utkanten av centrala San Gil.
Under eftermiddagen gick jag och köpte en bussbiljett till Bogotá för imorgon. Beslut togs igår kväll att åka tillbaka till Bogotá för att därifrån flyga till Santa Marta. Det var svårare än jag hade trott att få tag i en bussbiljett. Jag frågade tre företag innan jag till slut fick napp på det fjärde. Det här kan naturligtvis ha att göra med situationen här i trakten med vägen avstängd upp mot Bucaramanga. Hur som helst så var det tur att jag köpte biljett dagen innan avresa.
(26/2-20) En del dagar går inte som planerat. Idag var det en sån dag.
Jag gick upp klockan 05.00 för att hinna äta frukost och sedan försöka ta 06.00-bussen till San Gil. Frukosten börjar serveras klockan 07.00 på La Loma Hotel så tjejerna var väldigt schyssta som fixade frukost åt mig till klockan 05.30.
Igår passade jag på att ta reda på att ett bussbolag på busstationen i San Gil kör bussar till Bucaramanga en gång i timmen. Eftersom bussen från Barichara till San Gil tar ungefär 45 minuter så var målet att hinna med 07.00-bussen till Bucaramanga. Bussen mellan San Gil och Bucaramanga verkar enligt uppgift ta ungefär 3 timmar. Det skulle innebära att jag skulle vara framme i Bucaramanga vid 10-tiden för att sedan ta en taxi därifrån ut till flygplatsen. En sträcka som på kartan ser ut att vara ungefär 20 kilometer. Räknade kallt med att då kunna vara framme på flygplatsen senast vid 11-tiden. Jag hade en flygbiljett bokad och betald från Bucaramanga till Santa Marta med avgångstid 13.05. Jag visste att jag skulle bli tvungen att byta busstation i San Gil, något jag hoppades skulle gå smidigt. Det skulle visa sig att busschauffören ställde upp och körde mig gratis mellan busstationerna! Vid 06.50 klev jag in på Terminal de Transporte De San Gil för tredje gången denna resa. Första gången när jag anlände söderifrån och igår när jag besökte Chicamocha Canyon (då tog jag en Bucaramanga-buss). Jag märkte genast en skillnad idag jämfört med igår. Det var inga människor som satt i biljettluckorna till Bucaramanga. En man gick runt och skrek namnet på någon annan stad. Jag tystade honom och frågade om Bucaramanga. Han slog ut med händerna och grimaserade. Jag förstod ingenting. Plötsligt dyker det upp en person i biljettluckan till en av de bås som säljer biljetter till Bucaramanga. När jag frågar henne samma sak säger hon ”Avalancha”. Då började jag förstå. Någon form av jordskred hade förstört vägen till Bucaramanga. Efter att ha googlat en stund hittade jag till slut nyhetssidor på spanska som kunde bekräfta det hela. Jordskred på flera ställen längs vägen och även flera dödsfall som följd.
När jag ändå var på plats på busstationen började jag försöka leta andra vägar att ta mig till Bucaramanga. Utan större framgång. Varje gång jag hittat en rutt via andra vägar och visade den för personalen skakade dom bara på huvudet. Jag fortsatte att surfa på telefonen ytterligare ett tag men till slut, efter rekommendation från personalen, avbokade jag mitt hotell i Santa Marta och flygbiljetten med Avianca Airlines. Jag blev helt ställd av situationen och satt kvar i en timme till på busstationen. Hela min resplan var slagen i spillror kändes det som. Men det var en ganska stor överdrift. Med tanke på att människor hade dött på grund av det här samtidigt som jag satt här oskadd var det inte någon större fara med mig. Jag bestämde mig till slut för att boka ett hotell i San Gil för två nätter och chansa på att vänta ut situationen, att vägen skulle repareras snabbt. Det kändes som det enda rätta. Samtidigt hade jag ingen koll på hur stora skadorna var. Att åka tillbaka söderut i riktning mot Bogotá kändes som att ge upp för tidigt i det här läget. Jag hade möjligen åkt mot Bogotá direkt om jag hade haft ett flyg bokat från Bogotá till Santa Marta ikväll.
En stund senare var jag incheckad på Hotel Esmeralda mitt i downtown San Gil. Ett lite billigare men funktionellt och mycket trevligt hotell. På eftermiddagen sökte jag mer information om vägen mellan San Gil och Bucaramanga och fann en hel del som jag inte gillade. Vägen kommer förmodligen att vara avstängd i minst 15 dagar. Denna information fick mig att känna en del ånger över att jag bokat två nätter här. Tanken bakom att stanna i San Gil var vägen nog skulle hinna repareras och öppnas på den tiden. Men icke. Nu får jag lära känna San Gil lite mer istället, vilket säkert inte är helt fel.
Eftermiddagen och kvällen spenderades i de centrala delarna av San Gil. San Gil är en trevlig liten stad med närmare 50 000 invånare. När jag skriver detta på kvällen så sitter jag och funderar på fortsättningen på denna resa. Det känns som att enda vägen framåt nu är att åka söderut mot Bogotá i övermorgon. Vilken oväntad vändning på en fram till igår fulländad resa. Men det är inte ändå inte så farligt då jag kommer att kunna ta mig till Santa Marta på ett eller annat sätt förr eller senare. Det blir förmodligen med flyg från Bogotá. Det är mer att jag tappar tempo och kommer att få stryka ytterligare något i min planering som är lite tråkigt.
Ovan bilder från fina och charmiga San Gil.