Guatemala, El Salvador, Honduras och Mexiko 2024

San Pedro La Laguna, Guatemala

(20/1-24) Dagen började med att jag gick ner till centrala San Pedro La Laguna efter frukost och tog en tuk-tuk därifrån till närmsta byn San Juan La Laguna. Min grundplan denna sista dag var att utforska denna grannby som är så pass enkelt att ta sig till med antingen båt eller tuk-tuk (10 Quetzales i båda fallen). San Juan La Laguna ligger inte långt ifrån starten på rutten upp till Indian Nose (Nariz de Indio) på 2200 meters höjd. Jag hade det i bakhuvudet men vågade inte drömma om att jag skulle kunna genomföra denna trek på min sista dag. Jag kände mig fullt frisk idag så det var inget hinder längre. Efter att ha utforskat centrala San Juan La Laguna började jag röra mig mot starten på rutten och tänkte att jag åtminstone kunde gå den fösta biten upp till Mirador Kaqasiiwaan (30 Quetzales, vilket även inkluderar Indian Nose). När jag kommit upp till Mirador Kaqasiiwaan visade dig utsikten vara relativt bra. Jag tänkte att det skulle räcka för mig som sista aktivitet under min vistelse i Lake Atitlan. Slumpen ville annorlunda. Medan jag gick runt och fotade stötte jag på ett par från Österrike som ville att jag skulle hjälpa dom med fotografering. Det visade sig ganska snabbt att jag och Mario klickade rätt snabbt och efter några minuters samtal förde jag Indian Nose på tal och att jag så gärna vilja genomföra den trekken. Då visade det sig att dom hade planerat att göra den! Efter att ha lånat lite solfaktor 50 av dom satte vi iväg.

Jag kände mig överlycklig. Dessutom var allt jag läst om överfalls- och rånrisk som bortblåst. I stort sett är risken inte alls stor på denna led, San Pedro-trekken är något helt annat i det avseendet. I fallet med Indian Nose så handlar det mer om en konflikt mellan människor i byarna San Juan La Laguna och Santa Clara La Laguna. Privat egendom passeras längs leden och folk vill ha betalt för passage. Mycket riktigt så satt det en man kring 2100 meters höjd som ville ha betalt som extremt vänlig. Vi fick två rejäla kramar var av honom och han fick 25 Quetzales per person av oss! Vi var alla helt eniga om att det var pengarna som gav oss kramarna. Men hellre en vänlig bandito än en våldsam och hotfull. Han gav oss mängder av tips inför fortsättningen sista biten upp till Indian Nose och beskrev även hur vi skulle ta oss till Santa Clara La Laguna. Vi ville helst inte ta samma väg ner. Dessutom fick vi instruktioner i var vi bäst kunde hoppa på en chicken bus tillbaka till San Pedro La Laguna. Han varnade oss även för fler personer som ville ha betalt innan toppen. Turligt nog så stötte vi inte på någon fler och kunde genomföra sista biten i fred. När vi kom ner till Santa Clara La Laguna behövde vi inte vänta länge tills det dök upp en chicken bus. 10 Quetzales för färd tillbaka till San Pedro La Laguna för lunch och en öl. När vi hoppade av bussen tog jag farväl och tackade det mycket trevliga paret för en kanondag, och jag sa även till dom att jag inte skulle bli förvånad om vi träffas i centralamerika igen.

Utsikten från Indian Nose är riktigt magisk. Det vanliga är att folk bokar guidade turer för att se soluppgången. Då startar man klockan 04.00 från San Pedro La Laguna. Jag ville helst undvika en sådan tur då jag ska upp 04.00 imorgon bitti för nya äventyr!

Denna dag blev riktigt lyckad och vyerna när man trekkar är så vackra att man nästan fäller tårar längs vägen! Mycket bättre än så här blir det inte.


(19/1-24) Idag blev det ett besök till den största staden runt sjön, Santiago Atitlán. Spenderade några timmar mitt på dagen där. Priset för båten från San Pedro La Laguna är 25 Quetzales. Enkel resa tog max 15 minuter. Jag hade bestämt mig för att utforska till fots, vilket var ganska enkelt men väldigt mycket branta backar. I det här klimatet fungerar det väldigt bra att promenera och vill man ha skugga går det nästan alltid att hitta på någon sida av gatan. Marknaden mitt i staden var höjdpunkten på mitt besök. En riktigt stor färggrann marknad som var en fröjd att gå runt i. Santiago Atitlán är en traditionell mayastad så folket på marknaden var i stort sett uteslutande maya. När jag sedan hamnade på bakgator upplevde jag en del människor inte var så vana vid turister, vilket alltid är uppfriskande. Jag åt lunch i staden innan jag tog båten tillbaka till San Pedro La Laguna.

Även om jag fortfarande inte är helt hundra frisk så har det blivit en rejäl förbättring idag vilket jag är tacksam över. Jag har en lång resa framför mig och jag måste lyssna på kroppen för att inte förvärra saker. Det är synd att det inte blivit någon trekking även om det inte är hela världen. Ibland styr man inte över resultatet och det är bara att acceptera. Det verkar också vara frågetecken kring säkerheten på San Pedro som går i vågor. Det är svårt att få tag i senaste informationen avseende det här. Till och med i de fall där folk haft guide med sig har rån skett. Då har även guiden blivit rånad.

Allt som allt var det en trevlig dag idag.


(18/1-24) Kände mig sjuk när jag vaknade men trots det lite bättre än under natten. Jag var osäker på om jag skulle komma ur sängen och när jag väl gjorde det rusade pulsen kraftigt igen. Planen för idag var att utforska San Pedro La Laguna och eventuellt i bästa fall ta en båt (lancha) och utforska någon annan by runt sjön. Efter frukost kände jag mig lite starkare och satte av mot downtown San Pedro La Laguna i mycket långsam takt. Efter att ha gått runt lite i byn bestämde jag mig för att ta en lancha till San Marcos La Laguna. Det skulle visa sig bli ett lyckat drag. San Marcos var verkligen mysigt och dessutom väldigt vackert. Byn är känd som sjöns hippieby och det märktes särskilt på små mysiga caféer där folk satt och rökte på medan Bob Marley spelades i ljudanläggningen. Hippies har jag aldrig haft några problem med, det är mestadels riktigt intressanta människor med mycket historier att berätta. Jag träffade en kille från Tyskland på 45 år som bott i San Marcos i tre år. Han kom för några dagars vistelse och lämnade aldrig! Jag gissar att liknande historier gäller för många andra expats i San Marcos. Jag förstår definitivt lockelsen med denna plats. Innan jag lämnade San Marcos gick jag runt Cerro Tzankujil Nature Reserve, som är rätt liten till ytan. Inträde kostade 20 Quetzales. Det var verkligen värt inträdet. En promenad en bit ovan vattnet på klippor och ett besök till ett Maya-altare. Jag träffade även på en hel del badande ungdomar. Båten mellan San Pedro Laguna och San Marcos La Laguna kostar 25 Quetzales enkel och resan tar endast tio minuter.

På kvällen blev det att ta ut pengar och bara strosa runt byn. Klimatet är precis som i Antigua helt perfekt. Svala mornar och kvällar och relativt varmt mitt på dagen. Jag upplever det något varmare här på kvällen än det var i Antigua, men det varierar lite dag för dag också. Jag är nöjd att det blev något vettigt gjort idag. Det värsta hade varit att ligga till sängs och missa en hel dag i detta paradis. En sak som jag inte lyckats med ännu är att hitta en bra restaurang. Det finns mycket att välja på men det jag testat hittills har varit av rätt medioker kvalité. På grund av hälsan lutar det åt att det precis som i Antigua inte blir någon vulkan-klättring här heller. Det känns lite tråkigt. Men det är inte mycket att göra åt. Jag känner mig fortfarande inte riktigt kry ikväll så det är bara att fortsätta att ta det lugnt. Jag hoppas på ytterligare förbättring till imorgon.


(17/1-24) Klockan 09.30 anlände minibussen som skulle ta mig från Antigua till San Pedro La Laguna, Lake Atitlan. Det framgick i på biljetten att man skulle vara på plats minst 15 minuter innan utsatt tid vilket jag var. Det blev en väntan på 45 minuter vilket inte gjorde så mycket. Då Antigua inte vid någon av de större vägarna genom landet så tog det ett bra tag att komma innan vi kom ut på en motorväg. Till slut hamnade vi på Pan-American Highway som vi färdades på i minst en och en halv timme innan vi svängde ner mot Lake Atitlan på en mycket mindre väg. Hela sträckan längs Pan-American Highway hade skilda körbanor med två filer på varje sida. Vägen var väldigt kurvig och chauffören körde som en galning genom kurvorna. Ibland kändes som att minibussen skulle välta. När vi svängt ner på vägen ner mot sjön kunde han som tur var inte köra så fort längre. I början var vägen väldigt dålig och sedan mycket brant med serpentinväg den sista biten. Avsnittet med serpentinvägen var mycket vacker med utsikt över stora delar av sjön. Första åsynen av sjön var en chock för sinnena i positiv bemärkelse. När vi blev avsläppta i centrala San Pedro La Laguna hade vi hållit på i ganska precis tre timmar.

Promenaden till Mikaso Hotel var inte särskilt lång men jag fick ta fram telefonen ofta för att navigera rätt i labyrinten av gator som utgör San Pedro La Laguna. Efter incheckning blev det att bekanta sig med byn och bara ta de lugnt.

Tidigt under kvällen började jag känna mig hängig och bestämde mig för att gå och lägga mig. Under natten vaknade jag flera gånger med hög puls och bultande huvudvärk. Lite läskigt med den höga pulsen, svårt att säga vad det berodde på. Jag har rest mycket senaste veckan och suttit nära folk som hostat och snorat så det är inte konstigt om jag blivit smittad av något virus. Sista gången jag vaknade kändes det som att jag var på väg att bli rejält sjuk.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.