(22/6-26) Min sista heldag här i Mongoliet idag. Det blev också utan tvekan den bästa dagen. Jag bokade dagens dagstur för några dagar sedan och lade den så nära min avresa härifrån som möjligt, eftersom väderprognosen visade att vädret skulle börja förbättras lite från och med idag.
Klockan 08.30 började jag och fyra andra personer vår trevliga dag. Det var två par – ett par från Kina (77 respektive 68 år gamla) och ett par från Finland respektive Portugal (endast 23 år gamla). Ingen av oss insåg såklart när vi hälsade på varandra och hoppade in i minibussen vilken fantastisk dag som väntade oss. Allt detta för priset av 25 USD (exklusive lunch och inträden).
På dagens program stod fem stopp:
1. Bogd Khaan Palace Museum (turligt nog lyckades vi anlända hit precis när det var TV-inspelning av traditionell dans).
2. Zaisan Monument.
3. Chinggis Khaan Statue Complex.
4. Aryapala Temple Meditation Center (på vägen dit passerar man Turtle Rock).
5. Turtle Rock.
Ju längre dagen fortskred, desto bättre blev vädret. Bra väder är ingenting jag varit bortskämd med under min vistelse i Mongoliet, så jag tog tacksamt emot förbättringen.
Chauffören var verkligen en otroligt trevlig mongol med ett fantastiskt lugn. När vi kom fram till dagens sista stopp, Turtle Rock, visade han sig dessutom vara en riktig bergsget. Plötsligt sprang han uppför berget, ivrig att visa oss vägen för att klättra upp och in i Turtle Rock. Från ena hållet ser klippformationen verkligen ut som en sköldpadda.
Vi kom tillbaka till hotellet vid 18-tiden och vi var alla helt slutkörda. Jag var väldigt imponerad av det äldre kinesiska paret som var med på allt utom klättringen upp på Turtle Rock, som i ärlighetens namn var lite farlig. Det var rätt beslut av dom att inte delta i den aktiviteten.
Bilder från en fantastisk dag i och utanför Ulaanbaatar.
Jag är oerhört nöjd med dagen och mitt äventyr i Mongoliet fick verkligen ett riktigt fint avslut. Imorgon väntar nya äventyr.
(21/6-26) Det är extremt mycket på gång den närmaste tiden när det gäller reseplaneringen. En sak jag absolut inte får glömma att göra precis före avresan till nästa land är att skaffa en fejkad flygbiljett ut ur landet. Glömmer jag det kommer jag att nekas ombordstigning på planet här i Mongoliet i övermorgon.
Idag blev det den vanliga promenaden på ungefär fem kilometer till Sükhbaatar Square och tillbaka. Passade även på att besöka ett av stadens köpcentrum, Shangri-La Mall. Det var väldigt lite folk där vilket gjorde det trevligt att gå runt och kolla i affärer samt ta en kaffe i lugn och ro.
Lite blandade bilder från Ulaanbaatar idag.
Hade jag haft hotellet som jag bokade inför resan hit i maj hade jag inte fått så här mycket gratis motion. Det hotellet låg mycket nära Sükhbaatar Square. Det var ett fyrstjärnigt hotell med samma pris per natt som det hostel jag nu bor på! Det kanske var lika bra att jag inte var här för en månad sedan, då det sannolikt hade varit ännu kallare. Juli och augusti verkar vara de säkraste månaderna om man vill ha varmare väder. Samtidigt känns det inte som att man kan garantera någonting när det gäller temperaturen här. Hittills har jag dessutom knappt sett solen.
(20/6-26) Hade ingenting planerat för idag, och det var nog lika bra. Vädret har varit riktigt bistert – 4–6 grader, hårda iskalla vindar och dessutom regn. En promenad till Sükhbaatar Square och lunch på en restaurang i närheten av torget är det enda som blivit av idag.
På kvällen blev det Molly Malone’s Irish Pub igen, precis som igår kväll. Maten är bra och jag har väldigt nära dit från mitt boende.
Tyvärr ser inte vädret ut att bli särskilt mycket bättre under mina återstående dagar här. Jag har bokat en dagstur till min sista dag i Mongoliet. Jag valde just den dagen i hopp om att få så bra väder som möjligt. Prognosen ser dock inte särskilt lovande ut då heller, men det kommer nog att fungera hyfsat ändå.
(19/6-26) Det har varit en magisk midsommarafton här i Ulaanbaatar. Det enda som inte varit särskilt trevligt är vädret. Det har varit fyra grader som varmast under eftermiddagen och dessutom kalla, ganska hårda vindar. Jag pratade med en anställd på hotellet som berättade att mongolerna själva undrar vart värmen, som höll i sig fram till för ett par dagar sedan, tog vägen. Då låg temperaturen runt 20 grader som högst.
Efter frukosten, när jag kom ut på gården, insåg jag att det faktiskt snöade lite. Jag hade bestämt mig för att tillbringa hela dagen till fots, vilket passade bra med allt jag hade planerat. Det finns ännu ingen tunnelbana i staden, vilket gör det svårt att ta sig runt om man inte känner till buss- och trådbusslinjerna. Jag kan inte heller installera UBCab, som är den taxiapp som används här. Självklart går det att åka vanlig taxi ändå, men idag behövdes det inte.
Idag besökte jag följande sevärdheter:
1. Gandantegchinlen Monastery – ett fantastiskt aktivt kloster som är en av de viktigaste sevärdheterna i Ulaanbaatar. Gandantegchinlen är stadens fungerande hjärta för buddhismen. Det visade sig att jag bara hade tio minuters promenad dit från hotellet, vilket gjorde det naturligt att börja dagen där.
2. National Museum of Mongolia – precis innan jag kom fram till Sükhbaatar Square passade jag på att besöka detta intressanta museum som går igenom hela Mongoliets historia. Djingis Khan, Mongolväldet, buddhismen och Sovjettiden behandlas på ett mycket intressant sätt. Det var ett riktigt trevligt museum och en perfekt start på min vistelse i Mongoliet.
3. Sükhbaatar Square – promenaden fortsatte sedan till detta magnifika torg mitt i centrala Ulaanbaatar. Det visade sig pågå någon form av firande med mongoler klädda i traditionella dräkter. Arkitekturen runt torget gillade jag verkligen.
4. Choijin Lama Temple Museum – efter lunch vid torget tog jag en kort promenad hit. Museet rankas som en av de absolut vackraste historiska platserna i centrala Ulaanbaatar och jag kan bara hålla med. Den tibetanska buddhismen är både vacker och fascinerande. Jag fick många associationer till mitt besök i Nepal. Choijin Lama-templet är dessutom ett av få tempel som överlevde den kommunistiska regimens förstörelse under 1930-talet.
På väg tillbaka till hotellet tog jag en omväg till Ulaanbaatar Railway Station enbart för att ta turfzonen som finns där. Det känns lite märkligt att ingen har lagt en zon på Sükhbaatar Square, vilket geografiskt hade varit betydligt mer logiskt om det bara ska finnas en enda zon i staden. Hur som helst känns det skönt att ha lagt till Mongoliet som en ny region i spelet.
Bilder ovan från min första heldag i Ulaanbaatar.
Allt som allt var det en riktigt bra dag. Jag har fortfarande en ganska jobbig hosta, men det är lättare att glömma sina problem när man utforskar ett nytt land. Mongolerna verkar vara ett trevligt och stolt folk, och spontant känns staden väldigt säker. Det jag har lagt märke till är att det finns ganska många alkoholiserade människor som driver omkring, men de verkar väldigt harmlösa och påverkar mig inte.
(18/6-26) Landade på Chinggis Khaan International Airport klockan 23.40 efter en flygning på en timme och 44 minuter från Beijing. Väl inne i terminalen visade det sig att vi var det enda flyget som hade landat på en bra stund på flygplatsen, vilket gav mig hopp om att immigrationen skulle gå hyfsat snabbt. Det visade sig vara helt fel. I kön för personer med utländska pass var alla kineser utom jag och en 26-årig amerikan som jag lärde känna ganska bra på flygplatsen i Beijing. Han var på en tredagarssemester och hade bokat business class-biljetter för första gången i sitt liv. Han kom därför ut ur planet allra först eftersom han dessutom satt på rad 1 längst fram i business class.
Varje kines tog mellan fem och tio minuter att processa och det slutade med att jag kom igenom immigrationen som allra sista person! För mig tog det högst en minut att passera, trots att fingeravtryck togs och jag fick svara på några frågor om hur länge jag skulle stanna i landet. När jag väl kommit igenom hittade jag snabbt en bankomat och tog ut 500 000 MNT (mongoliska tugrik). Därefter gick jag vidare till den officiella taxidisken. En taxi till centrala Ulaanbaatar skulle kosta 100 000 MNT, vilket jag visste var rätt pris. När jag hade betalat sade kvinnan bakom disken att det skulle ta ungefär 15 minuter innan en taxi kunde hämta mig och undrade om det var okej. Jag hade inte mycket val, så jag svarade naturligtvis ja.
När jag väl kom iväg var klockan efter midnatt och jag kom fram till hotellet vid 01-tiden. Jag var helt slut när jag anlände till hotellet och anledningen var samma gamla vanliga – influensan, eller vad det nu är jag bär på. Jag använde öronproppar under flygningen för att skydda mina öron, framför allt det högra som fortfarande är sargat sedan vaxsugningen. Jag har faktiskt börjat känna mig lite uppgiven. Mitt högra öra är dessutom otroligt viktigt eftersom jag har hörselnedsättning och kraftig tinnitus på vänster öra dygnet runt. Det var åtminstone skönt att äntligen ha tagit mig till Mongoliet, även om det blev en månad senare än planerat.
När jag gick ut till taxin utanför terminalen fick jag en liten chock. Temperaturen var en grad! Jag har följt temperaturen i Ulaanbaatar under en längre tid eftersom jag lagt till staden som favorit i min väderapp. De senaste veckorna har temperaturen pendlat mellan 10 och 20 grader. Jag fattade ingenting. Ulaanbaatar är visserligen världens kallaste huvudstad, så det var egentligen ingen stor överraskning, men temperaturen låg långt under vad jag hade förväntat mig för årstiden.
För första gången under hela resan bor jag på ett hostel, ungefär två kilometer från centrum. Jag har ett privat rum, så det känns egentligen som ett vanligt hotellrum. I maj hade jag ett hotell bokat vid Sükhbaatar Square, mitt i centrum. När den resan blev inställd dröjde det ett par veckor innan jag bestämde mig för att försöka åka till Mongoliet igen. Då visade det sig att det mesta redan var fullbokat från mitten av juni och framåt, eftersom det är högsäsong här. Jag hade tur som lyckades få ett rum på ett hostel över huvud taget.
Jag känner mig otroligt taggad över att vara i ett nytt land igen och hoppas att jag ska bli lite friskare för varje dag som går, särskilt från den hemska hostan. Jag har dessutom tappat luktsinnet de senaste två dagarna, vilket känns lite obehagligt. Imorgon blir det dags att börja beta av sevärdheterna i Ulaanbaatar!