(7/2-26) Det verkar som att jag har fått betalt för att jag varit lite kall och stannat några extra nätter i staden Ranong. På morgonen har jag hittat en bungalow ute på Koh Phayam som inte fanns tillgänglig att boka igår. Lyckades boka den. Det är tråkigt nog bara ledigt i två nätter. Men det känns bra att det nu blir verklighet av att jag får se denna ö. Särskilt när jag åkt så här långt för det. Väl ute på ön får jag en helt annan möjlighet att hitta boenden såklart. En hel del boenden är säkert inte ens listade online.
Kvällsuppdatering: Mer bra nyheter. Hittade på eftermiddagen ytterligare ett boende på en annan strand för fyra nätter efter de första två nätterna. Nu känns det som att jag får en chans att utforska Koh Phayam ordentligt. Har även skaffat en speedboat-biljett för resan ut till ön. Mycket trevligt! I övrigt har jag inte gjort någonting här i Ranong idag. Sov till och med ett par timmar innan middagen. Det är något med kroppen som inte stämmer och det är bra att få vila lite extra. Planering av framtida resor var en viktig aktivitet under kvällen.
(6/2-26) Det har varit en mycket lugn dag i Ranong med lite party på kvällen då jag tog några öl. Det är ju ändå fredag! Detta party var egentligen tänkt för imorgon kväll. Kom på att det inte fungerar då det är alkoholförbud från lördag kväll klockan 18.00 i 24 timmar. Anledningen är allmänna parlamentsval imorgon söndag. Parlamentet upplöstes i december 2025 vilket är anledningen till detta val.
En sak som jag bockade av idag var att besöka 100 Years Thein Suek House. Ett av Ranongs äldsta hus som byggdes under en period av tennbrytning i södra Thailand. Thein Suek var en framstående kinesisk affärsman. En intressant och viktig del historia här i regionen. Inne i huset träffade jag en ättling till Thein Suek som vill ta ett foto med mig. Han hade besökt Sverige och Danmark förra året och ville hur kallt det var på vintern. När jag tittade på släktträdet som finns avbildat i huset så hittade jag hans namn där. Lite overkligt. Han sade sig bo i huset. Efter det blev det lite mer promenader i Ranong. I övrigt har jag åkt på en förkylning så det är skönt att ta det lugnt.
Bilder från 100 Years Thein Suek House och lite annat i Ranong.
(5/2-26) Idag blev det ett besök till Raksa Warin Hot Springs som är en naturlig svavelfri varm källa belägen i en park inte långt ifrån centrala Ranong. Jag tog motorcykeltaxi både dit och hem. 30 Baht enkel väg kostar det. Inträde till varma källan kostar 100 baht och då får man en handduk och tillgång till dusch och de bästa källorna (det finns ett par källor som är gratis också). Jag spenderade nästan två timmar i vattnet som sägs ha helande egenskaper.
Bilder från Raksa Warin Hot Springs.
I övrigt har jag inte gjort så mycket annat än gått runt i staden och ätit väldigt god mat. Jag har funderingar på att förlänga med några nätter till där jag bor då jag behöver köpa lite mer tid för att kunna få tag i rum på någon av öarna i skärgården. Koh Phayam och Koh Chang verkar inte längre vara välbevarade hemligheter. Det märks ännu tydligare nu under högsäsongen då alla hotell verkar vara fullbokade. Jag skulle chansa och åka ut till någon av öarna utan hotellbokning, men jag är lite för bekväm för det numera. Jag tror det kommer att ordna sig bara jag håller huvudet lite kallt. Den här delen av Thailand har en väldigt lång regnsäsong, i stort upp till åtta månader per år, så det gäller att passa när man är här under torrperioden att besöka någon av öarna. Provinserna Ranong och Trat (där den större, mer kända Koh Chang finns) har högst nederbörd per år i Thailand.
(4/2-26) En trevlig dag med promenader i Ranong idag. Jag var också upp och tittade på Rattana Rangsarn Palace (1890), som är ett av nitton kungliga palats i Thailand. Jag hade ingen aning om att det fanns ett sådant här i Ranong, råkade se det i google maps. Ovanför palatset fanns det dessutom en trevlig utsiktsplats. Jag spenderade en ganska lång stund däruppe och njöt av den vackra naturen som omger staden.
Blandade bilder från Ranong idag.
(3/2-26) Den första lite hårdare resdagen landvägen på denna resa som varat lite över en månad nu. Först tåg från Prachuap Khiri Khan till Chumphon. Den turen tog ungefär två och en halv timme. Var framme i Chumphon vid 14-tiden. Jag hade köpt en andraklassbiljett för några dagar på stationen i Prachuap Khiri Khan. Tåget var på minuten i tid. Det är otroligt imponerande med dessa gamla diesellok som utgår från Bangkok. Den södra linjen från Bangkok ner till gränsen mot Malaysia är strax över 100 mil.
När jag gick av tåget i Chumphon tog jag fram telefonen och google maps där jag hade bokmärkt stadens busstation. Enligt kartan ligger den bara några hundra meter från tågstationen. Jag hade inget hopp om att hitta en buss till Ranong som var min slutdestination, men jag hade läst att det även skulle finnas minibussar vid busstationen till Ranong. Inget av det här fanns på platsen jag hade bokmärkt. Jag svettades nu mängder för första gången i Thailand denna resa. Jag började fråga thailändare här och där om en station för minibussar till Ranong. Av erfarenhet så vet att jag det bara brukar vara något litet ställe med minibussar på någon sidogata. Det brukar också vara så att det är olika platser för olika destinationer. Efter att ha kollat online så hittade jag till slut ett ställe med minibussar till Ranong. Detta efter att ha gått fel ett par gånger till och svettats ytterligare floder. Det visade sig att en minibuss till Ranong nästan var full när jag anlände till platsen. Klockan var nu nästan 15.00 och nästa minibuss skulle gå runt 17-tiden. Jag frågade då kvinnan som verkade vara boss på stället om jag kunde gå och äta och lämna stora ryggsäcken hos henne. Då får jag inget svar! Sedan kommer en annan anställd fram och säger ”wait here”! Efter några minuter kommer en yngre västerländsk kille och fyller den sista platsen och sedan åker minibussen. Jag frågar då igen om jag kunde gå och äta och får samma svar, att jag ska vänta. Nu börjar jag bli lite irriterad då jag vid det här laget var väldigt hungrig. Plötsligt anländer tre thailändare och kort därefter en till chaufför med en tom minibuss. Thailändarna hoppar in och jag blir tillsagd att hoppa in också. Nu gick det upp för mig varför jag inte fick lämna stället! Jag hade såklart det på känn men dom var lite otrevliga i sitt sätt, vilket är lite ovanligt i Thailand. Förmodligen bara dåligt med engelska. Märk väl att detta var en lokal station för minibussar till priset 150 Baht. Det finns en mera turistig variant i Chumphon som heter Fame Tours & Services som har väldigt dåligt rykte med flertalet olyckor samt så är priserna det dubbla såklart. Detta slutade alltså med att vi åkte till Ranong i en minibuss med bara fyra passagerare! Det märkliga var att chauffören inte ens gjorde några försök att ragga fler passagerare på stan innan vi satte av mot Ranong! Jag var jättenöjd men fortsatt hungrig. Jag trodde ju att jag skulle behöva vänta till 17-tiden innan jag fick åka. Vi anlände strax innan 17-tiden till Ranong. vi blev avsläppta på busstationen i Ranong. En snabb titt på kartan visade på att mitt hotell låg 1.5 km bort. Jag tog en motorcykeltaxi för 25 baht vilket var ett smart beslut. Jag är annars väldigt för att gå till mina hotell då sträckan är under två kilometer. Jag kände att jag var alldeles för slut för det den här gången. Väl framme vid hotellet så gav jag chauffören 40 Baht och han gav mig 15 Baht tillbaka. Jag försökte förgäves ge honom 15 Baht i dricks vilket han totalvägrade att ta emot!
Incheckningen på hotellet var den smidigaste hittills och rummet är verkligen ett par snäpp upp mot det rum jag hade i Prachuap Khiri Khan. Detta rum kostar 200 Baht mer per natt och det syns verkligen. Alla hotellrum jag haft hittills i Thailand har som vanligt varit värda det jag betalat. Oavsett prisnivå så har alla varit otroligt rena, vilket är det viktigaste för mig. Jag hittade ganska snabbt en restaurang som jag säkerligen kommer att gå tillbaka till fler gånger med tanke på hur maten var. Det blev en stor Chang till. Det kändes välförtjänt. Ingen fotografering blev det idag. Det har inte funnits mycket chanser till det heller så det är helt ok. Ranong city och även Ranong-provinsen är en del av Thailand jag aldrig satt min fot i. Jag befinner mig nu mycket nära Myanmar vilket säkerligen har satt sin prägel på kulturen här. Även maten lär ha influenser från Myanmar. Det här kommer att bli några riktigt intressanta dagar. Nu är det bara att börja försöka bygga in det som ska utforskas dag för dag. Jag har fullt upp med det ikväll. Det blir nog bra sömn i natt då hotellet verkar vara riktigt tyst. Jag har hittills på resan haft bra rum men inget har varit perfekt ljudmässigt. Ofta är det lyhört mellan rummen eller så är det yttre ljud från trafik och annat.