(2/2-26) Det har varit en mycket trevlig, närmast helande dag här i Prachuap Khiri Khan idag. Promenader längs stranden, fantastisk mat, massage och till och med en löprunda på fyra kilometer. Min första löprunda sedan i september då jag fick avbryta löpningen på grund av problem med ena knät. Jag har inte vågat testa att springa förrän nu och tyckte det passade bra idag då jag har varit i tropikerna snart en månad och är fullt acklimatiserad. Jag vet fortfarande inte vad som är problemet med mitt knä. Idag kände jag inget av det när jag sprang. Jag hoppas att det inte kommer tillbaka igen. Imorgon är det dags för lite nya äventyr igen. Jag ser verkligen fram emot morgondagen.
(1/2-26) Planen idag var att hyra en cykel skapligt tidigt på morgonen efter frukost. Jag hade ingen aning var jag kunde hyra cykel men var inte stressad över det då jag visste att skulle ordna sig relativt enkelt. Efter frukost gick jag ner till strandgatan då chansen kändes som störst att få napp där. Efter bara 20 meter in på strandgatan ser jag en massa cyklar uppradade vid något som kunde liknas vid ett hostel. Jag stannade till och tittade närmare på ett par cyklar och plötsligt kom en gammal man ut genom porten och undrar om jag ville hyra en cykel. Redan vid 9-tiden var jag på väg söderut mot flygbasen Wing 5 Air Base. Denna flygbas innesluter parken/berget Khao Lom Muak och stranden Ao Manao. Förutom kalkstensbergen som finns här i omgivningarna är landskapet väldigt platt och därmed lättcyklat. När jag kom fram till flygbasens entré fick jag visa mitt pass och skriva in mig i parkens dagbok. Efter ytterligare ett par kilometers cykling kom jag till ytterligare en checkpoint. En kille i militäruniform som var jättetrevlig ville ha passet i utbyte mot en nummerlapp. Jag gillar inte att lämna ifrån mig mitt pass. Men i Thailand är det nog ingen fara. Särskilt inte på en militärbas. Jag cyklade en bit till och kom till slut fram till Khao Lom Muak. Till min stora besvikelse så var entrén upp till berget igenbommat. Tydligen så är det bara öppet några få dagar per år, något jag hade missat igår när jag läste på om platsen. En bit bortanför entrén finns det ett litet buddhisttempel med några tillhörande byggnader. Jag såg något som rörde sig på ett av taken och bestämde mig för att cykla närmare och titta vad det var. Det visade sig vara några apor av den sällsynta arten glasögonlangur. Prachuap Khiri Khan är en av de bästa platserna i Thailand att se denna speciella apa som ser ut att ha glasögon på sig. Det var trevligt att jag inte hade cyklat hela vägen hit förgäves.
Efter mötet med aporna cyklade jag till Ao Manao som ska vara en av traktens finare stränder. Det visade sig stämma delvis. Stranden i sig är inte särskilt spektakulär med tanke på den höga standard som thailändska stränder håller. Däremot är naturen i omgivningarna till stranden vackra. Det var lite svårt att fotografera som jag ville då utplacerade militärer avbröt och berättade hur och vad jag fick fotografera. Inget konstigt inne på en militärbas. Fantastiskt att dom släpper in turister som får njuta av den fina naturen och djurlivet.
Bilder ovan från min cykeltur i militärbasen Wing 5 Air Base.
Efter att ha cyklat tillbaka till staden och ätit lunch och vilat lite bestämde jag mig för att försöka göra det jag ställde in igår. Klättra upp på Khao Chong Krachok. Den här gången gick det bättre. Jag hade en käpp till hands vilket gör att man känner sig säkrare gentemot horderna av makaker som uppehåller i trapporna upp till toppen. Ett par gånger var det så många apor i vägen så jag nästan funderade på att vända om. Efter att slagit käppen i cementen så flyttade dom på sig eftersom. Utsikten uppe på toppen är magnifik och väl värt trekken upp. Det blev en händelserik dag idag och det känns fantastiskt inspirerande och kul att vara på resande fot igen!
Bilder från Khao Chong Krachok, Prachuap Khiri Khan.
(31/1-26) Efter 19 nätter i Hua Hin reste jag vidare idag. Det känns som att jag har fått vila upp mig ordentligt nu. I Hua Hin hade jag även en del andra privata saker att ta itu med. Nu är jag mycket mer bekant med Hua Hin än någonsin. De två tidigare gångerna där spenderades bara några dagar i staden. Jag frågade om pris per dag och fick 50 Baht till svar. Otroligt billigt alltså. Hade han sagt 150 Baht hade jag accepterat det också. Cykeln skulle vara tillbaka vid 18-tiden ungefär.
Vid 9-tiden kom jag iväg från hotellet med cykeln. Min plan för den första delen av dagen var att besöka Khao Lom Muak och Ao Manao som b
Min plan idag var testa att åka tåg i den här delen av Thailand. Jag har åkt tåg tidigare i nordöstra Thailand (Isaan) och det har varit väldigt trevligt. Ska man vara ärlig så är tåg det allra trevligaste transportsättet. Jag gick upp till tågstationen efter utcheckning från hotellet vid 11.30-tiden. I och med att jag stannat längre än bara några dagar så infann sig under promenaden lite vemod över att lämna Hua Hin. Det tåg jag hade tänkt ta var ett ”Ordinary” tåg med endast tredje klass ombord. Biljetter till ”Ordinary” i Thailand går inte att köpa online eller ens dagen innan på stationen. Man kan bara köpa biljett samma dag. När jag kom upp till stationen visade det sig att det bara var att uppge numret på tåget samt slutdestination för att köpa biljett. Jag hade fått information online att biljetten skulle kosta 99 Baht så jag lade fram en 100-baht-sedel. Då frågade mannen i luckan om jag hade en 20-baht-sedel istället. Jag förstod inte vad han menade först. Det visade sig att biljetten endast kostade 19 Baht! Detta för en tågresa på närmare 100 kilometer!
När jag går ombord på tåget visar det sig att det fanns en massa platser att välja på. Tåget var väldigt basic och sätena var inte jättesköna men men fantastiskt mycket för pengarna för 5.40 kronor! Resan tog till slut en timme och 40 minuter. Jag hade en dryg kilometer till hotellet jag bokat och det var skönt att få röra på sig lite.
Lite bilder från resan mellan Hua Hin och Prachuap Khiri Khan.
Efter incheckning blev en lunch och sedan lämnade jag in lite tvätt. Tvättfirmorna här i staden verkar alla kör med fastpris per plagg. Det brukar ofta bli dyrare i slutändan än kilopris. Men inte här i Prachuap Khiri Khan. 10 Baht kostade t-shirts och shorts medan kalsonger kostar 5 Baht. Dessa låga priser gjorde att det blev billigare än kilopriserna som användes i Hua Hin.
Eftermiddagen och en del av kvällen tillbringades på stadens weekend market. Jag gjorde även ett försök att ta mig upp till Khao Chong Krachok, det lilla berget med ett tempel på toppen i den norra delen av staden. När jag kom fram till entrén till trapporna upp för berget visade det sig att det var en stor flock apor där. Jag kollade lite information online och bestämde mig efter det att inte försöka ta mig förbi aporna. Folk verkar ha blivit attackerade och bitna av apor här. Det nämndes att man rekommenderas ta med sig en käpp som man kan få vid entrén. Jag såg inga sådana där. Apor kan vara bärare av rabies vilket är en mycket allvarlig sjukdom man inte vill riskera att få. Jag får se om jag går dit imorgon och testar igen, då förhoppningsvis med andra människor närvarande.
Lite bilder från min eftermiddag i Prachuap Khiri Khan.
Det lilla jag sett av staden idag måste verkar ytterst lovande måste jag säga. Inför imorgon behöver jag ha en plan klar över hur jag bäst utnyttjar dagen. Det är ett privilegium att få besöka denna stad som jag passerat så många gånger utan att övernatta i. Särskilt ofta passerades staden under 90-talet då allt fokus låg på att ta sig till Surat Thani för färjan över till Koh Samui. Det var dessutom alltid nattbussar från Bangkok vilket gjorde att man inte såg någonting. Detta blir spännande!