Thailand, Malaysia, Brunei, Filippinerna, Sydkorea och Taiwan 2009

Sokcho (Seoraksan national park), Sydkorea

(30/9-09) Jag valde mellan att ta det lugnt idag och kanske eventuellt putta in en tripp till DMZ. Det är ungefär samma avstånd till DMZ i Sokcho som i Seoul. I Seoul måste man ta en tour vilket inte är fallet här. Jag tänkte att det kanske mer intressant att göra det här. I Seoul är det ju trots allt miljoner turister som gjort det. Efter att ha kollat upp lite mer om det så verkar det inte vara så mycket att hänga i julgranen, plus att restiden härifrån Sokcho är 2 timmar enkel till ett observatorium vid DMZ. Trots att det bara är ca 50-55 km så tar det alltså relativt lång tid. Jag beslöt att göra som i Seoul, stryka DMZ från ”to do” listan även här. En vacker dag åker jag till Nordkorea vilket kommer att vara ”the real deal” då det gäller det landet.

Idag har det varit tid för reflektion och mycket god mat på stan här i Sokcho. Jag har varit i Sydkorea i en vecka precis idag. En sak som verkligen är slående är att det känns som att jag varit här i en månad! Detta land har slagit rekord åt mig då det gäller kulturchock. En positiv kulturchock. Tror aldrig jag har tagit in så många nya intryck och lärt mig så mycket om en nation på en vecka som här i Sydkorea. Trots det vet jag att jag ändå bara skrapat på ytan av vad som finns att lära om detta land! Det är detta som är själva huvud-adrenalin-kicken med ett nytt land. Precis som med allt annat så brukar kickarna komma och gå, men här har den varit på topp varje dag. Sydkorea har satt djupa avtryck i mig. Jag har varit riktigt knäckt av förkylning, vilket knappt har stört mig, då jag haft så mycket att göra hela tiden. Ibland har jag varit väldigt trött, men det är det enda jag haft lite problem med så här långt.

När man går ut på stan här efter mörkret lagt sig, så känns det som att ta ett steg in i framtiden. Det är rent snyggt, hypermodernt och neonljus och lampor i alla färger. Folk är fint klädda, artiga och nästan löjligt intresserade av det senaste i form av tekniska prylar. Just moderniteten på stan trodde man ju skulle vara något som bara förekom i Seoul, men det är likadant här. Folk har dessutom en ”vi kan” mentalitet jag aldrig sett maken till förut. En annan lite lustig aha-upplevelse jag fått här är att ett gäng elektronik-företag som jag kände till innan och som jag trodde var från Japan eller eventuellt Taiwan istället är sydkoreanska företag. Ett exempel är Samsung, som jag alltid trott varit japanskt. Man blir delvis lurad av att dessa företag lägger ut tillverkningen till sekundärt land, bland annat Kina (särskilt på senare tid). Ett annat företag är LG som även det är Sydkoreanskt! LG är världens näst största tillverkare av tv apparater. Bilmärkena är enklare. De har numera en imponerande rad bilmärken här, som slagit internationellt. KIA, Hyundai och Daewoo är några exempel. Världens sjätte största bilindustri i termer av export är inget annat än imponerande! Det känns oerhört overkligt att det bara några mil norrut i Nordkorea förekommer fattigdom och även svält. Så sent som i mitten av 90-talet beräknas tre miljoner nordkoreaner ha dött av svält. Ja, ni läste rätt, tre miljoner!

Idag har jag alltså tagit det lugnt och bland annat njutit av den goda maten på min favoritrestaurang här i staden. Jag vill återigen illustrera maten här med några bilder. Den här gången blev jag nöjd med bilderna. Jag har gjort dem som en bildserie nedan.
På väg in i min favoritrestaurang här i Sokcho.
Man måste ta sig av sig skorna innan man går in. Sedan sitter man på golvet med bena i kors. Det händer att jag inte kan resa mig när jag ätit klart, eftersom benen ofta domnar av. Det går dock bättre och bättre.

Här har jag valt ut vilket bord jag skall sitta vid.
Efter att ha valt bord är det bara att dra ut en av dynorna som brukar vara placerade under bordet, och sätta sig på den.

Beställningen är gjord och allt har kommit på sin plats på bordet. Tjocka nudlar med seafood och självfallet Kimchi blev mitt val, som jag testade även första dagen. En favorit!
Maten är serverad, men ej ännu tillagad! I den blåa plastbehållaren är det gott kallt vatten som alltid serveras till maten. I de flesta andra länder i Asien måste man beställa vatten separat. Det röda i den lilla skålen är Kimchi, vilket du får oavsett vad du beställer för mat! En del rätter innehåller även Kimchi som ingrediens! Läs här för förklaring av vad Kimchi är: http://en.wikipedia.org/wiki/Kimchi I det här fallet är Kimchin gjord av kål.

På bilden har gasolen slagits på och ett timglas (till vänster i bild) placerats på bordet. När timglaset runnit ut är det dags att börja äta!
Det var någonting som saknades på förra bilden! Här kom den. Timglaset som visar när maten kokat klart!

Färdigt! Visst ser det underbart gott ut!
Färdigt! Fantastiskt fint! Både till utseendet och smakmässigt! Dags att hugga in på härligheterna!

Här har jag lagt upp maten på en skål framför mig för att börja äta. Innan det så har jag lånat en sax och klippt nudlarna, så de blir lättare att hantera.
Jag kan bara inte få nog av seafood. Jag undrar dessutom vad detta skulle gå loss på i Europa. Denna brakmåltid kostade mig 5000 Won (ca 30 kr)! Jag har ätit med pinnar förr i livet men aldrig fått riktig kläm på det förrän nu! En annan sak man kan lägga märke till (om man är Asien kännare) är att pinnarna är tillverkade i metall, vilket är unikt för Korea. Orsakerna till att metall används är flera, en del historiska och en del rent praktiska. Jag lämnar det upp till den intresserade läsaren att googla!

Nedan kommer ytterligare några bilder från dagens stroll på stan. Naturligtvis så var vädret bättre idag än igår då jag var i nationalparken. Helt underbart höstväder! Nu på kvällen så känner jag när jag går i långbyxor och t-shirt till internet caféet att det är en lite, lite småkylig vind på armarna, men jag gissar att det är närmare 20 grader på kvällarna!
Allt är modernt och andas framåtanda och framtid, Sockcho city.
Jag vet inte riktigt vad kon skall symbolisera, men den passade in på något sätt.
Plötsligt stöter jag på en kyrka. Jag visste att det finns kristna här i Sydkorea, men det är ändå lite udda med en kyrka.
En av beacherna i Sokcho city. I förgrunden bläckfisk på tork.
Äpplena som har den ljusare färgen till vänster i bild, verkar ha fått steroider eller liknande. Gigantiska till storleken är dom!
Detta måste vara den renaste marknaden jag sett i Asien.
Ovan bilder från en trevlig promenad i Sokcho.

En grej som jag äntligen lärt mig här i Korea efter mycket strul, är att känna igen ordet ”svenska” på koreanska. Detta så att jag kan välja ”svenska” i listan för språk för tangentbordsinmatning. Kolla in bilden nedan!

Så här ser det ut när man ska välja tangentbords layout. Här ser man att jag redan valt in svenska.
Rätt bökigt i början! I den övre listan är svenska valt.


(29/9-09) Som synes på bilderna ovan så var det tunga mörka moln över staden i går. Det såg likadant ut när jag gick ut för att leta någonstans att äta frukost i morse. När man sedan tittade bort över bergen mot Seoraksan national park såg det ännu mörkare ut. Var en hårsmån ifrån att ställa in trippen till nationalparken, men bestämde mig ändå till slut för att åka. Det kändes som att förkylningen gett med sig lite idag, så jag ville ta chansen att åka.

Framme vid parkentrén började det spricka upp lite och allt såg plötsligt mycket bättre ut. Bergstopparna förblev dock insvepta i dimma under hela dagen. Det var häftigt med dimman, men utsikten blir ju inget vidare då!

Dagen blev riktigt bra, både planeringsmässigt och upplevelsemässigt. Parken är mycket fin, man förstår verkligen dess popularitet.

Man kan dela upp händelserna under dagen i tre delar. Den första bestod i att klättra upp för Ulsanbawi ca 950 meter över havet. Jag svettades rejält när jag väl var uppe. Belöningen för klättringen var stor. Dimman förstörde lite av utsikten, men det var ändå oerhört fint. Jag fick också känna av lite av min höjdrädsla. Den sista delen är väldigt brant, med nästan vertikala stegar uppför bergväggen. En del partier har rep som man kan hålla sig i. För bergsklättrare är ju detta en barnlek. Det gäller ändå att vara försiktig hela tiden. Halkar man till är man bra nära döden. Nedan kommer en del bilder från dagens höjdpunkt, klättringen upp till Ulsanbawi! Först några bilder från park entrén, sedan från själva klättringen.
Till och med nationalparken hade en digital entré!Vid parkens högkvarter. Seoraksan national park.Buddha staty på vägen upp till Ulsanbawi.Tempel på vägen upp till Ulsanbawi.Ytterligare ett tempel på vägen upp till Ulsanbawi.Vy på väg upp till Ulsanbawi.Ulsanbawi själv! Här ser man hur brant själva toppen av berget sticker upp.Nästan uppe på Ulsanbawi.Den här delen var kort men lite läskig. På bilden kan man se att rep används som hjälp.Så här ser stegarna ut. Mycket branta!Koreanen som jobbade åt parken och befann sig på toppen fotograferade. Första fotona utan uppsträckta händer dög inte åt Koreanen. Han hade rätt, kul med lite segergest! Kul med tidsskylten också!

Den andra delen av dagen var det dags för linbana upp till Gwongeum-seong castle för att titta på dess ruiner på toppen. Ett annat berg alltså. Linbanan tar en först 670 meter upp och sedan får man gå ca 10 minuter för att nå toppen på berget. Bilder nedan.
Linbanan. Mycket fina vyer!Uppe med linbanan, naturvy.Uppe med linbanan, naturvy.Naturen är varierad och vacker.Jag fick se lite av höstfärgerna ändå! Man kan ana hur det kommer att se ut om någon eller några veckor till!Rejält brant stup, även om det är svårt att se på bilden.

Den tredje och sista delen var att gå och titta på några vattenfall. Här slog jag följe med en 55-årig britt som varit bergsklättrare. Lite lättare trekking på ca 6 km tur och retur från park högkvarteret. Vi hade inga större förväntningar på vattenfallet i och med att parkens vattenstånd är mycket lågt just nu. Bilder från denna del kan ses nedan.
Trekking på väg till vattenfallen. Nästan helt torr flodbädd passeras.Naturen i närheten av vattenfallet.Inte alltför spektakulärt vattenfall. Naturen på väg hit var dock fantastisk fin.En liten ekorre vid foten av vattenfallet.

Jag uppskattar att jag gått ca 20 km i eländig terräng idag. Misstänker att jag har ont på en del ställen imorgon! Det var länge sedan jag tränade löpning nu också, så jag kände mig inte i alltför bra form under promenaden. Det har ju inmundigats lite alkohol mellan varven också.

Gissningsvis blir jag kvar här ytterligare en dag. Kan säkert fylla ytterligare en dag här i Sokcho med något vettigt. Behöver lite vila nu också. Trivs för övrigt mycket bra här. Mycket lugnt och skönt och folk är väldigt vänliga, tror jag, de pratar dock bara Koreanska med mig!!! Man får vända språkbarriären till något kul istället för att klaga på det!


(28/9-09) Det blev Sokcho som blev min första destination utanför Seoul. Staden Sokcho har ca 84 000 invånare så det är en väldigt konstig känsla att tvärt byta Seoul mot detta. I Seoul kan folk vara dåliga på engelska, men här kan typ ingen engelska. Inga menyer på engelska heller. När man frågar någon något, svarar de på Koreanska! Men jag klagar inte på det, tvärtom, det är sådant här som är extra kul. Jag hittade ett bra ställe att käka på ungefär lika snabbt som jag hittade ett motell (Samsung Motel) att bo på. Hotellet kostar 30 000 Won vilket är 4000 Won mer än jag betalade i Seoul. Standarden är som väntat MYCKET bättre här för samma summa pengar som i Seoul.
Samsung Motel, Sokcho. När det är mörkt ser det ännu mer ut som om byggnaden hör hemma på Disneyland!

Jag kom i alla fall hit vid 12-tiden efter att ha tagit en buss som gick klockan 08.30 från Seoul. Då menar jag exakt 08.30! Man köper en biljett på busstationen som är tryckt med destination, pris, sittplats nummer och tid. Sedan så har varje destination sin egen gate. Busstationen var ganska stor så jag hade problem att hitta varifrån bussarna till Sokcho gick, men hittade till slut rätt gate. För att ta mig till busstationen så tog jag tunnelbana från stationen bredvid mitt hotell. Seoul har nio stycken tunnelbanelinjer och ofta så måste man byta linje en eller flera gånger för att nå sin destination. Seouls express buss station (det finns flera busstationer), som jag skulle till, låg turligt på samma tunnelbanelinje som stationen jag bodde vid. Däremot så var det många stationer att åka. Bussarna skulle visa sig vara av modell första klass då det gäller komforten. Jätte stolar med möjlighet att justera dem på ett flertal sätt. Dessutom är det bara en stol på den ena sidan mittgången och två på den andra. Vilket gör att man ha en helt annan bredd på dem. Bussresan var så komfortabel så jag somnade en timme eller så. Jag brukar aldrig kunna sova på bussar. Tror aldrig jag gjort det förr. Bussen gick mycket tyst också, plus att vägarna är helt felfria. Det var nog motorväg hela vägen hit från Seoul. 285 km var avståndet mellan Seoul och Sokcho.
Mycket bekväma bussar.

Efter att ha checkat in och ätit tog jag en promenad runt staden. Fotade lite och träffade en massa människor som fiskade med spö. Träffade också några som höll på att sätta nyfångad bläckfisk för torkning. Se bilder nedan.
Nyfångad bläckfisk för torkning.
Här är det säkerligen proppat med Koreaner under sommar månaderna. Sokcho beach ligger mitt i centrala Sokcho.Downtown Sokcho.En liten färja binder samman de centrala delarna av Sokcho.Jättepopulärt med spöfiske i Sokcho.Seafood restaurang Sokcho.

En ganska lugn och skön dag har det varit. Dessutom har jag tvättat lite kläder för hand! Trodde jag skulle slippa. Eftersom jag alltid varit så lat då det gäller att tvätta kläder när jag är i Asien, har jag blivit bortskämd. Det brukar vara lättillgängligt och billigt, vilket inte verkar vara fallet i Sydkorea. Nu hade det gått så pass långt att jag blev tvungen eftersom jag fortfarande inte riktigt har fått kläm på var man kan lämna kläder för tvätt.

Väldigt förkyld är jag sedan några dagar tillbaka vilket tar lite på krafterna när man skall gå mycket. Det som är irriterande är att man svettas så mycket lättare när man inte är helt kry. Det som är det främsta skälet till att jag är här, är att besöka Seoraksan national park, som sägs vara den vackraste nationalparken på hela den Koreanska halvön. Ska försöka komma till sängs tidigt ikväll (vilket lär bli enkelt i den här lilla hålan), så att jag kan komma iväg skapligt tidigt imorgon bitti upp till parken vars entré bara ligger några kilometer från centrala Sokcho. Om det visar sig vara bra och är mycket att se, så kanske jag tar två heldagar i parken innan jag drar vidare. Juli och Augusti dubblas nästan hotellpriserna här i trakten, på grund av parken plus att det även finns bra stränder här mitt i staden. Det finns en liten turist topp till under året och det är i oktober, när löven skiftar färg. Då är folk tydligen som tokiga i att komma hit, vilket ger en liten turism topp. Turisterna är dock mestadels lokala. Ska tydligen vara mycket fint med höstfärgerna. Det har precis börjat lite, lite grann att bli lite gul orange på träden nu. Det mesta är dock fortfarande grönt i nuläget. Spännande dag imorgon.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.