Koh Chang, Ranong, Thailand
(18/2-26) Ölivet börjar gå mot sitt slut. Idag är det min sista heldag på Koh Chang. Jag hade planerat in att göra en djungeltrek idag. Det visade sig att leden startade precis vid min bungalow vilket var mycket smidigt. Jag fick ta det lite försiktigt med tanke på mina problem igår. Det gick sådär då jag i snabb takt drog iväg ut i djungeln. Området runt Mama’s Bungalows är nationalpark. Naturen visade sig vara väldigt vacker. Ungefär två timmars trekking blev det vilket var precis lagom.
Bilder ovan från min fina trek på Koh Chang idag.
(17/2-26) När jag hörde att Mama’s Bungalows hade en cykel att hyra ut bestämde jag mig för att skippa att hyra motorcykel. Om cykling är görbart med tanke på avstånd framförallt så föredrar jag alltid det framför att hyra motorcykel. Just det faktum att man slipper oroa sig för större haverier som man blir ersättningsskyldig för. Dessutom är det ju såklart avsevärt mindre olycksrisk. Cykeln visade sig vara en fatbike. en sån cykel är något jag aldrig testat tidigare. Efter att ha fixat punktering tillsammans med thailändaren som hyrde ut den var det bara att dra iväg. Cykeln var 21-växlad. Det visade sig räcka bra med att använda växel 1-7 runt ön. Däcken var perfekt lämpade för de vägar som finns på ön. Stötdämpningen blir bra. Jag cyklade runt nästan alla delar av ön. Hoppade endast över den sydöstra delen.
Ungefär fyra timmar var jag ute och det blev riktigt svettigt på slutet då jag avslutade vid 13-tiden. Det blev en riktigt bra dag. På eftermiddagen blev jag dålig i magen för första gången denna resa. Mama Soi fixade rissoppa och ingefärste åt mig till middag och efter att ha fått ner den kändes magen mycket lugnare.
Bilder ovan från cykelturen runt fina Koh Chang idag.
(16/2-26) En promenad norrut från Mama’s Bungalows till B Bird Minimarket & Bungalow längs kusten och sedan längs vägen tillbaka. När jag vände och skulle ta vägen tillbaka inser jag det inte finns några vägar utritade på kartan för Koh Chang. Möjligtvis någon liten kontur här och där. Det tycker jag är lite konstigt då det finns några belagda vägar på ön. Dom största belagda vägarna inte breda men dom borde synas på kartan.
Bilder ovan från min promenad idag längs en del av öns västra sida.
I vanlig ordning blev det också ett längre bad. Här på Koh Chang föredrar jag att bada sen eftermiddag istället för på morgonen. Efter över en månad i Thailand är jag fortfarande inte riktigt van solen. Allt tar tydligen längre tid med åldern.
I övrigt har jag inte gjort mycket annat än ätit, läst och slappat idag. Precis det jag kom hit för att ägna mig åt. Detta ställe är väldigt fridfullt och ägarna är otroligt trevliga och vänliga. Precis som brukligt då man bor så här så skriver man ner i sin egen bok vad man vill beställa för mat och vilken dryck man plockar ur kylen och avslutar varje rad med priset från menyn. Det här gör att man slipper kontanter ända fram till sista dagen då man betalar allt man ätit och druckit på krita. Det här systemet fungerar för det mesta bra och bygger på förtroende mellan gästen och hotellet. Jag personligen har inga dåliga erfarenheter av det här. Det jag funderar på att börja göra är att fotografera av det som skrivits ner. Det räcker ju med att boken för aktuellt rum försvinner för att det ska bli omöjligt att spåra vad som har hänt historiskt.
(15/2-26) Idag var det dags att byta ö efter 6 nätter på Koh Phayam. Med facit i hand hade jag kunnat stanna längre på Koh Phayam, men det visste jag inte innan jag bokade hotell på Koh Chang. Koh Phayam var fullbokat då. När jag varit några dagar på mitt andra boende så lärde jag mig att man kunde byta till annat hotell genom att enkelt gå runt på stranden och fråga grannhotellen om temporära vakanser. Jag lärde mig också att en hel del besökare till ön bokar hotell ett år i förväg!
Ägaren på mitt boende fixade speedboat-biljetten åt mig mellan Koh Phayam och Koh Chang. Jag var glad över det då jag trodde att man var tvungen att åka tillbaka hela vägen till Ranong för att sedan ta speedboat därifrån till Koh Chang vilket hade varit en rejäl omväg. Hon lejde dessutom sin son att köra mig till piren, en resa på ungefär tre kilometer. När vi kom fram till piren ville jag ge honom 100 Baht för besväret men han totalvägrade att ta emot några pengar överhuvudtaget. Ägarparet på Boun Marvin Bungalows var helt fantastiska under hela min vistelse. Det enda jag var lite missnöjd över var att min bungalow var så otroligt varm på nätterna. Jag lyckades aldrig få ner temperaturen tillräckligt mycket för att kunna sova bra. AC existerar i princip inte på något boende på Koh Phayam. Så länge bungalowen inte är för exponerad för solen under dagen brukar det sällan vara för varmt inomhus. Sen gör fläkten resten av jobbet.
Min speedboat avgick 13.30 och jag tror inte det tog mer än max 20 minuter till Koh Chang. Jag var den enda personen som skulle av på Koh Chang! När jag kom iland på piren märkte jag genast skillnad från piren på Koh Phayam. Ingen aktivitet alls. När jag gått hela piren möter en äldre thailändare upp och undrar var jag ska. Han leder bort till en skylt där öns alla boende är uppradade i olika prisgrupper. Fast förutbestämt pris till mitt boende på Mama’s Bungalows var 120 Baht. Det visar att han har något som nästan påminner om en filippinsk tricycle, fast det var mer ett flak än en passagerarvagn. Jag hoppade i och vi drog iväg direkt. Snacka om kanonservice! Det som slog mig under den ungefär 15 minuter långa resan var att vi inte mötte ett enda fordon på hela tiden. När vi kommer fram till Mama’s Bungalows var det en liten bit att gå till fot över en liten kulle och sedan ner bland alla Bungalows som är belägna på en riktigt vacker sluttning som har en riktigt fin strand i botten. En riktigt vacker havsvik omgiven av regnskog. Jag blev tilldelad min Bungalow vilken i ett första intryck nu på eftermiddagen känns helt ok. Den är rätt så basic men väldigt ren och fräsch vilket är det viktigaste. Efter incheckning blev det bad i en timme. Vattnet var helt fantastiskt och trots lågvatten behövdes ingen längre promenad för att komma på djupare vatten. En helt perfekt badstrand med andra ord. Jag har inte tagit några bilder alls idag tyvärr. Det får vänta tills imorgon.
Trots att jag bara bodde fyra nätter på Boun Marvin Bungalows så kändes det lite tråkigt att lämna. Särskilt trist var det att säga adjö till min brittiske vän Darren. Vi umgicks i stort sett alla vakna timmar. Vi åt alla frukostar och middagar tillsammans och var ute på kvällarna och tog några öl. Riktigt trevligt var det.
Nu är det dags för ett nytt kapitel och imorgon börjar jag mitt utforskande av denna mycket intressanta ö. År 2026 tror jag det är svårt att hitta öar i Thailand där det finns boende att tillgå som är så här pass off the beaten track och laid back.