40 - Colombia 2020

Medellín, Antioquía, Colombia

(16/3-20) I stort sett all tid går nu åt till annat än att njuta av resan. Även om jag är i gott skick i övrigt så måste jag hålla ständig kontroll på vad som sker med flyg och ekonomi. Alla mina innehav på börsen är totalt ner 50 % nu sedan detta började. Blir jag fast här förlorar jag ännu mer pengar. Men fokus ligger just på hälsan, både den fysiska och den mentala. Som med så mycket annat i livet hjälper det mycket om man har erfarenhet av liknande saker sedan tidigare. Det känns det verkligen som att jag har och jag känner en styrka på grund av det. Men lite vingklippt får man erkänna att man känner sig i nuläget. Vilket är helt naturligt.


(15/3-20) Idag har mycket av mitt fokus tyvärr legat på huruvida jag kan ta mig hem till Sverige eller inte. Lite trist att behöva fokusera på det. Just nu är det osäkert om min flygning från Bogotá till Frankfurt med Lufthansa i slutet av veckan kommer att bli av. Samtidigt har det varit skönt att ta en lugn och stilla dag. Trots allt spenderade jag ändå flera timmar på Plaza Botero och Parque Berrío. Vid Plaza Botero drack jag en fantastisk cappuccino på El Laboratorio de Café. Lunch intogs på Hacienda-Junin. En mycket trevlig restaurang ett stenkast från Plaza Botero. Till middag var jag tvungen åter äta på Chef Burger Poblado. Bästa hamburgaren jag har ätit i hela mitt liv. Ikväll letar jag rum i Bogotá för dom sista nätterna i Colombia. Det ska helst vara gratis avbokning då jag eventuellt imorgon skulle kunna få min flygresa inställd. Då är det meningslöst att ens åka till Bogotá. Det känns som att imorgon är en helt avgörande dag för hemresan till Sverige. Situationen ändras från timme till timme så man kan inte vara säker på någonting just nu.


(14/3-20) En lugn dag i Medellín har det varit idag. Jag började dagen med att ta mig till den östra sidan av Medellín via metro först från station Poblado till station San Antonio. Från San Antonio tog jag Medellíns enda spårvagnslinje till station Oriente och därifrån linbana till Villa Sierra. Här uppe ligger Comuna 8 som man kan säga är den östra sidans motsvarighet till Comuna 13 på västra sidan dalen. Denna sida kontrollerades av Pablo Escobar och i omgivningarna ligger Barrio Pablo Escobar, en av få platser i Colombia där Pablo fortfarande beundras öppet. Precis som i Comuna 13 så finns här den enda enda vägen ut ur staden. I det här fallet österut. Jag hoppade ur linbanan på station Villa Sierra (som ligger högst upp på linjen) och beundrade utsikten innan jag åkte ner igen. Detta på inrådan av min guide från Comuna 13-turen igår. Han tyckte det skulle vara en onödig risk för mig att ta att vandra omkring i detta område. Lika bra att lyssna på folk som bott här i hela sitt liv.

Eftermiddagen spenderades runt Plaza Botero/Palacio de la Cultura Rafael Uribe Uribe, Parque Berrío och omgivningarna däromkring. Dessförinnan var jag och kollade in ett nytt torg, eller kanske snarare park om man går efter namnet, Parque San Antonio. Här finns den berömda Botero-statyn som sprängdes sönder i ett terroristattentat 1995 med 30 döda och 200 skadade som följd. FARC tog på sig ansvaret för bombningen. Ersättaren Pájaro de Paz återfinns vid dess sida.

Bilder ovan från dagens äventyr i Medellín.

På kvällen gick jag ut i Poblado. Jag slog rekord i att vara uppe länge denna resa. Kom hem vid 00.30-tiden. En otroligt trevlig kväll.


(13/3-20) Det blev en riktigt fantastisk dag idag. Långt över alla förväntningar. Igår kväll hittade jag ett företag på nätet som kör turer på fyra timmar till Comuna 13.

Först lite bakgrund om Comuna 13. Comuna 13 är en stadsdel som ligger i västra Medellín uppe på bergssidan. Stadsdelens historia är minst sagt känslosam och omtumlande. Längs bergssidan kryper Comuna 13 runt och upp längs kullarna som är fullpackade med cement- och tegelhus tätt packade vid varandra. Det är en överbefolkad plats där befolkningen tillhör den lägsta socioekonomiska klassen. För inte alltför länge sedan slogs kriminella gäng, gerilla och paramilitära styrkor om kontrollen av droghandel och makt här. Huvudanledningen till denna maktkamp är stadsdelens geografiska läge med nära access till San Juan Highway för enkel transport av vapen, droger och pengar.

På ett närmast ofattbart sätt så har Comuna förvandlats från att vara en av världens farligaste stadsdelar under 80- och 90-talet till att ha blivit en stadsdel med hopp och tro inför framtiden. Tusentals turister besöker området årligen och till och med colombianer börjar upptäcka Comuna 13.

Om man ska sammanfatta händelseförloppet kronologiskt för stadsdelen kan man säga att den består av tre viktiga delar. Den första delen utspelade sig på 80- och 90-talet då området kontrollerades av ingen mer än Pablo Escobar fram till hans död 1993. Under resten av 90-talet slogs diverse drogkarteller om området och brottsligheten fortsatte att vara extremt hög. En viktig milstolpe i stadsdelens historia har ett datum. Den 16 oktober 2002 slog den colombianska militären till i en kontroversiell operation som kallades operation Orión. Över 1000 soldater (där man bland annat utnyttjade helikoptrar) attackerade stadsdelen som då hade ungefär 100 000 invånare. Nio personer dödades och hundratals skadades. Belägringen gjorde det omöjligt att söka läkare för de sårade, och folk tog sig ut på gatorna i solidaritet med vit flagg. Detta gjorde att striderna till slut upphörde. Den tredje tidsepoken är perioden från 2002 till nu. Invånarna uttryckte sitt missnöje och ilska med det våld som inträffade 2002 genom konst- och samhällsengagemang. Fantastisk gatukonst runt om i stadsdelen visar scener tagna ur det som utspelade sig under den tragiska tiden. Folk från hela Colombia har varit delaktig i den graffiti som kan beskådas. Musik, gatukonst och på senare år turism har lyft stadsdelen på ett makalöst sätt.

Tillbaka till min halvdagstur till Comuna 13. Jag hittade (som jag beskrev ovan) ett företag som jag tyckte verkade ha övervägande bra recensioner på nätet först och främst. Inte nog med det, denna turen utgår från Poblado vid station Poblado. Nära mitt hotell alltså. Jag chansade och dök upp hos Cívica Tours vid 9-tiden utan att ha förbokat någonting. Tre trevliga killar var på plats och verkade vara jätteglad att se mig. Jag fick genast ett bra första intryck av hela gänget. På företagets webbsida står det att turen ska börja klockan 10, men det visade sig vara inaktuell information. Klockan 9 och 14 kör dom varje dag. Det passade mig perfekt. Efter att ha betalat 50 000 COP gick allt mycket snabbt. Jag och en av killarna som heter Mario gick direkt iväg till metron och station Poblado några meter bort. Mario pratar flytande engelska och skall senare visa sig agera översättare till den lokala guide som bara pratar spanska. Jag var redan på väg mycket tidigare än väntat till denna intressanta stadsdel! Först tog vi metron från station Poblado till station San Antonio där vi bytte till stadens andra metrolinje, linje B. Vi åkte till slutstation San Javier där vi mötte upp en lokal guide vid namn David Ricardo (känd under smeknamnet Flako i ”hooden”). Mario ringde upp honom när vi åkte metro och han svarade ja till uppdraget att guida mig idag. Flako kändes lite som en gangstertyp vid första intrycket. En numera mycket trevlig sådan skall tilläggas. Han pratade bara spanska så Mario översatte mellan oss medan vi vandrade genom Comuna 13. Jag fick en bra förklaring av det mesta rörande stadsdelens historia samt även svar på alla frågor jag hade. Flako verkade känna var och varannan person vi mötte vilket gav en väldigt trevlig känsla. Han verkade vara en kändis överallt. Jag tyckte att jag ville ha en souvenir med mig från den här dagen. Det blev till slut en keps som har ett handmålat motiv på sig samt en Comuna 13 ölflaska. Paret som ägde keps-affären var kompis med Flako, vilket gjorde det ännu enklare att köpa kepsen av just dom.

Efter ungefär fem timmar var den guidade turen slut. Trodde jag. Comuna 13-delen var nu slut. Jag och grabbarna tog en buss genom slumområdena till en lokal som är till för musiker och konstnärer i trakten att samlas i. Där fick jag träffa några lokala rap-artister samt några riktigt duktiga konstnärer. Efter en halvtimme i huset tog jag ett känslosamt farväl av Flako och gav honom rejält med dricks. När han tar emot pengarna ser jag hur rörd han blir. Mario följde mig sedan bort till station San Javier station som var på gångavstånd. Väl där tyckte Mario att jag på egen hand skulle ta linbanan från station San Javier till La Aurora som ligger på toppen av den andra delen av Comuna 13. Jag sa farväl till Mario. Jag fick rådet att inte gå ut från någon av stationerna då området rankas som farligt även dagtid. Mario tyckte det var en helt onödig risk att ta, särskilt när jag bara åkte linbanan för utsiktens skull. Jag gjorde som han sa och allt gick bra. Inget verkade farligt på dom här stationerna, men det är svårt att dra sådana slutsatser själv. Saker kan förändras väldigt snabbt om man är på fel ställe vid fel tidpunkt något jag är väl medveten om. Linbanan var verkligen värd varje minut då man får se slumområdena rada upp sig på marken mellan de gröna kullarna. Otroligt intressant!

Bilder ovan från en riktig kanondag i Comuna 13 tillsammans med mina två guider, Medellín.

Kvällen spenderades i parkerna i Poblado kombinerat med promenader runt nöjeskvarteren för att få ett hum om nöjeslivet i stadsdelen. Det jag kan konstatera är att Medellín är en riktig partystad! Restaurangutbudet är också massivt. I alla fall i Poblado. Har nog aldrig sett något liknande i någon annan stad i världen av motsvarande storlek.


(12/3-20) Min första heldag blev ganska lyckad. Det enorma raset på börsen till följd av corona-viruset gjorde att jag hade jag lite svårt att fokusera till hundra procent på Medellín idag. Jag har tappat hälften av mina besparingar på bara några dagar. Nu är det överspelat och det är ingen mening att gråta över spilld mjölk.

Jag började med att åka metro från station Poblado till station Parque Berrío för att titta på Plaza Botero. Torget med dom bokstavligt talat feta skulpturerna av konstnären Ferdinand Botero. Till torget hör även en liten park som passar in väldigt bra i helheten. Ett riktigt fint torg på grund av skulpturerna men även byggnaden Palacio De La Cultura Rafael Uribe är riktigt vacker.

Dagen fortsatte med metron vidare till station Acevedo där jag bytte till linbana. Jag åkte ända upp till linbanestation Arvi som är slutstation på linje L. Stationen är belägen vid Parque Arví med ett flertal promenadslingor där man kan njuta av den vackra naturen. Det fanns ingen engelsk guidad tur precis när jag kom fram vilket var lite missflyt. Jag beslöt mig för att försöka ta mig runt själv efter en kort beskrivning av en parkarbetare som valde en kortare rutt åt mig som passar utan guide. Det blev inte bra. Jag hittade inte dit jag ville hitta och det slutade med att jag fick vända om och gå tillbaka samma väg. Trots detta fick jag en tillräcklig dos av naturen i området, vilket gjorde att jag tog mig metron tillbaka ner till staden igen. Hit ska man åka på morgonen och stanna hela dagen!

Från station Acevedo tog jag metron till station Prado. Lunch intogs vid Parque de Bolívar på restaurang Versalles Restaurante y Pasteleria. Sedan promenerade jag från Parque de Bolívar till Jardín Botánico. Jag blev lite besviken på den botaniska trädgården som jag hade läst mycket positivt om innan. Men lummigt och väldigt grönt var det verkligen. Efter att ha gått igenom hela den botaniska trädgården var jag rätt så trött och tog mig sedan via station Universidad tillbaka till hotellet i Poblado. Kvällen blev lugn i Poblado med middag på Chef Burger Poblado.

En märklig händelse som inträffade idag på Plaza Botero var att jag blev uppmärksammad av en förmodligen sinnessjuk kvinna som skrek åt mig att jag var corona-smittad. Sedan sprang hon sin väg skrikande med händerna på huvudet! Jag är förberedd på att det kan komma att bli fler såna här incidenter ju mer detta vevas i media. Från och med nu är det ännu viktigare för mig att ha med mig mitt pass varje gång jag lämnar mitt hotell, framförallt för att kunna bevisa mitt inresedatum till Colombia! Passkopian som jag brukar ha med mig duger inte längre, då jag på den inte har stämpeln för inresan. Det kanske är läge att göra en kopia även på den nu. Blir att ta det med receptionen på hotellet.

Bilder ovan från min första heldag i Medellín. Vilken otroligt intressant och trevlig stad detta är!


(11/3-20) Det är sällan jag brukar njuta så mycket av att resa som idag. Från hotellet i Cartagena till hotellet i Medellín har allt gått som på räls. Det har dessutom varit väldigt billigt att förflytta sig mellan dessa två städer. Äntligen är jag i Medellín! Taxi till flygplatsen i Cartagena kostade 10 000 COP. Flyget mellan Cartagena och Medellín kostade 150 000 COP och bussen från Jose Maria Cordova International Airport in till mitt hotell i stadsdelen Poblado kostade 10 500 COP. Med dagens växelkurs innebär det här totalt runt 420 SEK. Flygtiden mellan städerna är endast en timme så det är en väldigt behaglig flygning. Flygplatserna här är också fantastiska. Allting går otroligt smidigt. Effektivaste säkerhetskontrollerna jag upplevt jämfört med vilket annat land som helst och fantastisk personal gör hela upplevelsen till ett nöje. Flygplatser som brukar vara så tråkiga och något man inte vanligtvis ser fram emot går jättebra i detta makalösa land.

Bussen från flygplatsen in till staden gick genom den relativt nya tunneln (öppnades den 15 augusti 2019) och gick väldigt snabbt. Ett imponerande bygge. Vid ankomsten till San Diego Mall bestämde jag mig för att gå till mitt hotell i Poblado för att få dagens motion avklarad. Som så många gånger förr missbedömde jag sträckan på google maps. Trodde det skulle vara drygt två kilometer, men det slutade med närmare fyra! Jag svettades rätt så ordentligt vid incheckningen på hotellet.

Efter lunch på en restaurang vid hotellet och direkt därefter incheckning bestämde jag mig för att gå bort till metrostation Poblado och eventuellt åka därifrån till en annan station för att skaffa ett Cívica-kort. Informationen angående var man kan köpa Cívica-kort hade jag fått från min guidebok. När jag kom fram till station Poblado visar det sig att jag kunde köpa ett kort där istället för att åka till en annan station, vilket var mycket trevligt. Det här är ett exempel på när informationen i en relativt ny guidebok kan vara hopplöst utdaterad. Jag fyllde på kortet med 50 000 COP, vilket kanske var att ta i lite. Men samtidigt vet jag att jag kommer att åka massor av metro under min vistelse i Medellín. Förutom att kortet inkluderar de två vanliga metro-linjerna så ingår även linbanelinjerna. Nu gäller det att läsa på ikväll var man inte bör åka någonstans för att inte slösa tid och såklart för att inte hamna i trubbel i onödan. Imorgon blir det en dag full av sightseeing. Längtar något alldeles enormt!

Kommentarer (2)

  1. Adam C

    Verkar i det stora hela varit en trevlig resa, ser fram emot å besöka Sydamerika i framtiden.
    Lycka till med eventuell hemresa
    Men var är bilderna?

    Reply
    1. Stefan (Post author)

      Resan har varit helt fantastisk. Att lägga bilder ”live” är ett astronomiskt stort jobb tidsmässigt. Svårt att ens njuta av resan om man ska lägga 3-4 timmar per kväll på sidan. Särskilt också med tanke på att det är ett hobbyprojekt som kostar pengar. Jag lägger alltid bilder non-live numera, d.v.s efter resan.

      Reply

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »