(26/10-15) Hemma i Sverige efter en flygning på ganska precis tre timmar från Alexander the Great airport i Skopje. Det bästa med det här flyget var att det gick till Skavsta. Där sparade jag några timmar i restid. Det enda negativa med flygningen var att den var så tidigt på morgonen, klockan 06.05.
När man har varit borta länge så märks det extra tydligt att Sverige har en speciell plats inombords. Det är ett fint land vi har. Vädret, som var otroligt fint, tillsammans med landskapet och de fina höstfärgerna gjorde minuterna inför landning till ett rent nöje. För en stund var min numera ganska kraftiga flygrädsla som bortblåst. Piloten poängterade dessutom innan landningen att det faktiskt var ett par grader varmare på Skavsta än i Skopje! Den friska luften är också en sak jag tycker att man märker en markant skillnad på. Även att det är så rent och fräscht längs vägarna i vårt land. För att inte tala om den första klunken kranvatten man tar när kommit in genom dörren! Det finns många länder där man kan dricka kranvattnet, men få eller inga har lika gott vatten som Sverige.
En närmast ofattbar explosion av upplevelser i stort varje dag i nästan tre månader är över. Det känns lite som vanligt när man avslutar ett större projekt. Man känner en viss tomhet, men även en tacksamhet över att allting har gått så bra. Det ska bli skönt att få vila upp sig ett tag på hemmaplan och smälta alla intryck.
(25/10-15) Det har varit en intensiv dag här i Skopje för min del. Äntligen fick jag det väder jag hoppats på ända sedan jag kom hit. Jag har varit runt hela centrala Skopje till fots och det känns som att jag fick med de allra viktigaste statyerna. Nu har jag fått mig en ordentlig statyöverdos. Det är första gången jag får en sådan så det känns det lite ovant. Förutom alla dessa statyer så har jag hunnit med att utforska gamla staden och tittat på den gamla tågstationen som skadades i den stora jordbävningen 1963 då 80 procent av staden förstördes. Dessutom har jag hunnit med att besöka en och annan kyrka samt så var jag uppe på Kale-fästningen tidigt i morse. Det var nog lite för tidigt. Morgondimman hade inte hunnit lägga sig riktigt så utsikten var väl inte den allra bästa trots det fina vädret. En sak till som jag nästan glömde var att jag även har varit på ett par stora shopping center idag.
Moder Teresa föddes i Skopje vilket gör att man ser en hel del av henne i staden. Under sightseeingen idag har jag fått många goda visdomsord av henne. Några av dom har jag lagt upp bland bilderna nedan.
Kort sagt har det varit en riktigt bra avslutningsdag på denna fantastiska resa som tagit mig genom elva länder på lite drygt elva veckor! Att få genomföra en sådan här pass lång resa utan att stöta på det minsta problem är inget mindre än fantastiskt. Någon förkylning här och där, men det är allt. Nu är det bara hemresan kvar imorgon som förmodligen går bra den också!
Nedan kommer över hundra bilder från denna fina dag i Makedoniens huvudstad Skopje.
Skopje bjuder på ett överdrivet antal statyer, så mycket av bilderna ovan är just statyer. Det blev en kul grej att överdriva och lägga ut onödigt många bilder på statyer! Detta enorma projekt som kallas ”Skopje 2014” har fått massiv kritik för att det inte är vackert samt att det relativt fattiga Makedonien borde lägga sina resurser på andra viktigare saker.
(24/10-15) Jag tvekade lite i morse om jag skulle våga åka till Kosovo eller inte. Jag har ju haft lite problem med magen. Om det skulle bli värre idag skulle det inte vara någon höjdare att resa. Jag beslutade att ta en chansning och ändå åka. Jag gick upp klockan 06.30 och gjorde mig klar för en spännande dag. Frukosten på hotellet öppnar inte förrän 07.30 och eftersom jag siktade på att ta 08.00-bussen så blev det ingen frukost. Lite vatten och en banan fick duga. Jag har en lagom lång promenad till busstationen i Skopje som ligger en kilometer från mitt hotell.
När jag kom till busstationen blev jag nöjd över att det gick en buss klockan 08.00 och att allt från biljettköp till att hitta varifrån bussen skulle avgå gick så smidigt. När bussen rullade ut från busstationen började vädret dessutom att klarna upp för första gången sedan jag kom till Skopje i tisdags. Efter gränsen mot Kosovo hade passerats började vädret bli riktigt mulet med hängande moln. Skulle prognosen stämma så dåligt för Pristina? När jag kom fram till Pristina och började gå in mot den centrala delen av staden så började det spricka upp och solen kom fram. Det var tur att solen kom fram för det var riktigt kallt i denna stad! En hel del kallare än i Skopje. Staden ligger på 650 meters höjd över havet vilket förklarar det kyligare klimatet. Jag använde mig av maps.me med nedladdad karta över Kosovo, men som vanligt så fungerade inte GPS:en vilket gjorde att jag fick söka mig fram för att se var jag befann mig initialt. Med fulladdat batteri i telefonen så gick det lätt att få koll på läget.
Pristina är en stad med drygt 200 000 invånare och Kosovos huvudstad. Efter att ha utropat sig självständigt från Serbien den 17 februari 2008 så har 107 stater i världen erkänt landet, däribland Sverige. Den förre USA-presidenten Bill Clinton har fått mycket plats i staden via en egen staty och en gata döpt efter sig. Detta som ett tack för hans hjälp i arbetet med Kosovos självständighet.
Jag fixade en sightseeing på runt fem timmar inklusive lunch innan jag åkte tillbaka till Skopje med 15.30-bussen. Jag kände mig nöjd med dagen när jag kom tillbaka till hotellet i Skopje. Det var precis lagom med en dagstur för att få en liten känsla för Pristina och landet Kosovo. Kosovo påminde mycket om Bosnien & Hercegovina. Jag märkte tydligt att folk var nyfikna på mig och flera kom fram och började prata. Det kändes väldigt vänligt och staden känns full av framtidstro. När man reser genom landet kan man konstatera att det finns oerhört mycket arbete kvar att göra i form av infrastruktur och övrigt samhällsbygge.
Pristina är ingen jättevacker stad med massor av sevärdheter men charmen finns definitivt där. Idag verkar läget vara lugnt i landet. KFOR-styrkor finns på plats i landet sedan 1999 och består i dagsläget av ungefär 4000 trupper från ett 30-tal länder. Det är bara att hoppas att man snart kan lämna landet och att inga mer aggressioner mot landet äger rum efter att det är genomfört. Det känns som att Kosovo förtjänar en varaktig fred!
Jag är otroligt nöjd med hur jag genomförde den här dagen. Allt har gått väldigt smidigt. På busstationen i Pristina fanns en bankomat där jag tog ut 20 Euro vilket var precis lagom för att käka och ha tillräckligt med pengar för bussbiljetten tillbaka till Skopje som kostar 5 Euro. Att resa mellan städerna tog ungefär två och en halv timme i båda riktningarna. Det blir alltid lite oberäkneligt när man skall passera landgränser då det är svårt att veta hur länge det tar. Om man som idag slipper fördröjningar där så är det perfekt. Det blir nog inga problem att somna ikväll!
Det blir lite ironiskt att jag lägger ut bilder från Pristina före bilder från Skopje när jag varit i Skopje så många dagar innan. Men det beror som jag förklarat tidigare på vädret. Här kommer bilder från min dag i Pristina, Kosovo.
Bilder ovan från Pristina, Kosovo. Det var sannerligen ett intressant resmål för mig.
(23/10-15) Grått väder och endast 9 grader mitt på dagen. Nu har täckjackorna kommit fram hos lokalbefolkningen. Själv kör jag med långärmad tröja och sommarjacka. Det enda positiva med vädret idag är att det inte varit någon nederbörd. Jag kommer på grund av vädret att bli tvungen att stryka Matka canyon från listan över saker jag ska göra medan jag är här i Skopje. Det är självklart lite tråkigt men inte mycket att göra åt. Jag blev till slut tvungen att välja bort något då det dåliga vädret bara fortsätter. Enligt prognos ska vädret bli soligt och fint under lördag och söndag. Idag planerar jag för fullt vad jag skall göra imorgon och räknar kallt med att prognoserna stämmer.
Kvällsuppdatering: Ikväll har jag kollat in ännu fler statyer i kvällsbelysning och en del är riktigt häftiga. Jag har sett de flesta dagtid så jag bra koll på var jag ska gå när det är mörkt. Belysningen gör att man får en annan känsla av statyerna än under dagtid. Riktigt kul att bara gå från staty till staty och kolla in storhetsvansinnet som samtidigt är väldigt vackert.
Imorgon bitti kommer jag att gå upp tidigt och ta en buss till Pristina. Det ska bli mycket spännande och känns verkligen roligt. Jag har kollat så mycket information jag kan hitta på nätet om läget i Kosovo i just nu. Gränsövergången jag tänker använda mig av verkar lugn och fridfull, och det verkar även vara lugnt i Pristina.
(22/10-15) Vädret har varit riktigt uselt idag. Just nu handlar det mest om att försöka få dagen att gå. Jag har dessutom för första gången under hela denna långa resa fått problem med magen. I och med att vädret är som det är så tycker jag inte gör så mycket. Jag har tagit mig ut i regnet endast för att äta. Det har varit jobbigt att äta idag, men jag har ändå lyckats äta som vanligt. Idag har jag faktiskt börja känna en viss längtan efter Sydamerika, Centralamerika, Karibien eller Asien.
Mycket magsmärtor på kvällen men läget är ändå helt under kontroll. Imorgon ska det också bli riktigt dåligt väder så jag har tid på mig att vila. Det ska bli kul att göra Skopje sightseeing efter att ha lärt känna staden under flera dagar innan.
(21/10-15) Idag har jag lärt mig hitta rätt så bra i centrala Skopje. Eftersom vädret fortfarande är lite grått och regnigt så tog jag ingen kamera med mig ut på stan. Jag har ganska många heldagar här framför mig så jag gör ett försök att vänta ut vädret. Det är alltid mycket roligare att fotografera ifall vädret är bra. Slutresultatet blir mycket trevligare. Någon av dessa dagar så hade jag tänkt mig en dagstur till Pristina, huvudstaden i Kosovo. Förbindelserna mellan Skopje och Pristina ska vara bra med bussar ungefär en gång timmen från fem på morgonen till 18-tiden på kvällen. Det passar bra med en dagstur till Kosovo då det är det enda landet jag har kvar att besöka i denna region. Det jag kan säga om Skopje så här långt är att det verkar vara en trevlig med otroligt mycket statyer. Det dröjer inte länge förrän man tappar räkningen på hur många statyer man har sett. Skopje är en livlig stad som känns som en storstad.
(20/10-15) Idag tog jag bussen från Ohrid till Makedoniens huvudstad Skopje. Bussen gick klockan 10.45 och tog runt tre timmar. Sasha som jag hyrde lägenheten av i Ohrid var fantastisk och hjälpte mig med allt jag behövde under vistelsen i Ohrid. Jag berättade om hoten jag fått på booking.com och han gjorde sitt bästa för att lugna mig. Han trodde inte det skulle hända något, men i värsta fall så är det ju bara att betala. Precis min linje. I så fall får polisen haffa mig så betalar jag. Jag håller mig inte undan på något sätt. Att mannen som debiterar mitt kort inte lyckas med det är inte mitt problem. Sedan snacket om att jag inte kommer att kunna lämna landet på grund av det här känns väldigt långsökt efter att jag har fått smälta hela historien lite. Det känns mer som ett desperat försök att få in pengar samtidigt som han kan hyra ut lägenheten till någon annan. Jag har bestämt mig för att stå på mig, vilket samtidigt är lite läskigt. När jag kom fram till hotellet här i Skopje dröjde det inte länge förrän jag vädrade historien för en tjej och kille i receptionen. När jag märkte hur flytande dom var på engelska kunde jag inte låta bli att berätta. Dom var ännu mer inne på att jag skall bry mig alls. Det där med polisen trodde dom inte ett dugg på, vilket gjorde att det kändes lite bättre. Dom menade på att polisen knappast skulle bry sig ens och att det skulle kosta mannen mer än vad han skulle få i betalt av mig. Vi finns här för dig, så säg till om det blir något problem, avslutade killen i receptionen med. Jag är ju rätt garvad resenär, men när man åker mellan länder i det här tempot har man svårt att veta hur saker och ting fungerar. Men som sagt, tänker man lite längre så bör inte polisen vålla mig några problem i det här fallet. Det är ju inte så att jag tagit en springnota precis.
Imorgon hoppas jag på mycket bättre väder än idag. Det har spöregnat större delen av dagen, både under bussresan hit från Ohrid och här i Skopje.