(7/10-15) I morse vaknade jag vid 8-tiden av att det regnade kraftigt. När jag tittade ut och såg det gråa vädret, så blev jag lite nedstämd över att det förmodligen skulle bli en dag med riktigt trist väder. Då jag hade lite dåligt med frukost så gick jag upp på affären som ligger 100 meter från min lägenhet för att handla. När jag kommer ut så har vädret börjat klarna och det ser riktigt lovande ut plötsligt. Under tiden jag sitter och äter frukost bestämmer jag mig för att bestiga Vidova Gora på 780 meter. Berget ligger alldeles bakom Bol och är det högsta berget i hela adriatiska havet. Det enda jag var lite osäker på var var om mitt vänstra ben skulle klara den relativt hårda påfrestning som denna utflykt ändå skulle innebära. Den benhinneinflammation som jag dragits med under snart två veckor är jag fortfarande inte fri från. Eftersom det har känts lite bättre de senaste dagarna så tänkte jag att jag i alla fall kan testa. Om det skulle bli outhärdligt ont så skulle jag ju alltid ha valet att vända ner igen.
Sagt och gjort. Jag inhandlade en stor flaska på affären som jag passerade på väg till leden som leder upp till berget. Efter att ha gått i en och en halv timme hade vädret ändrats till att bli nästan helmulet. Det kändes inte som att det var en anledning till att avbryta vandringen och gå ner igen. Jag fortsatte och det blev brantare och brantare. Lite ont i benet hade jag men det var uthärdligt. När jag kom upp till toppen så blev jag glad över att det verkade finnas en liten restaurang där. Jag hade nämligen slut på vatten. Jag skulle ha tagit minst en liter vatten till med mig. Uppe på toppen var vädret riktigt grått med hängande moln och det började droppa lite precis när jag gick in på restaurangen för att köpa lite vatten. På vägen in ser jag fyra personer som talar svenska. Tre personer i 55-60 års ålder och en person i min ålder. Det första jag hör är att de bleklagar sig över att innehavaren av restaurangen inte kan göra kaffe. Glad i hågen över att vara uppe på toppen samt att få prata lite svenska säger jag hej till en av dem. Han säger hej tillbaka. Sedan går konversationen som följer:
Jag: -Vad kul med lite svenskar här!
Den yngste av dom: -Ja, sist jag kollade var jag svensk.
Jag: -Ok. Har ni också vandrat upp hit till toppen?
Den äldre mannen: -Ja vi tog en kortare väg. Vi har gått 3-400 hundra meter.
Jag: -Då har ni åkt bil upp och gått från parkeringen då?
Total tystnad efter det. Jag bestämmer mig för att inte säga något mer. Jag går in och köper en liter vatten som kostar 30 kuna (vilket motsvarar 36 SEK med aktuell växlingskurs)! Vattnet var jätteviktigt för mig på vägen ner så det var värt att betala nästan vad som helst för det. Efter att ha betalat för vattnet bestämmer jag mig för att snabbt påbörja vandringen ned igen. Vädret blev bara sämre och sämre nu. När jag passerar svenskarna utanför restaurangen igen stannar jag till framför dom och säger: ”Efter nästan 60 dagar på resande fot har ni slagit rekord. Ni är de otrevligaste människorna jag träffat hittills.” Ingen av dom svarar något och jag fortsätter gå. Antingen så hade dom alla vaknat på fel sida eller så var dom sådär som människor. Tänk vad jobbigt att ha en sådan där attityd. Att ha en positiv attityd är nog en av de viktigaste egenskaperna hos en människa. Är man ute och reser så är det också viktigt att kunna ha ta saker med en klackspark. Allting kommer inte att gå som planerat. Man kan till exempel hamna på ett berg med en restaurang som inte har kaffe!
Jag hade mycket viktigare saker att koncentrera mig på än dessa sura svenskar. Benet började göra rejält ont och molnen som rullade in mot toppen såg hotfullt svarta ut. Jag satte ordentlig fart efter att jag halsat halva flaskan med vatten. Efter att ha kommit ungefär halvvägs ner så fick jag den här känslan man brukar få när man går ner samma väg som man gått upp. Har jag verkligen gått den här vägen upp? Det kändes otroligt långt och brant. Att gå ner ger inte samma höga puls som som när man går upp, men däremot är det andra muskler som får arbeta. Mitt vänstra ben protesterade nu rejält av smärta. Jag stannade en liten stund och försökte stretcha lite. Sedan var det bara att gå igen, jag hade inget annat val nu. När jag började närma mig Bol och lägenheten så hade det fortfarande inte kommit något regn! Det var närmast otroligt med tanke hur arga och svarta molnen hade sett ut under hela vandringen ner. Nog hade jag klarat av regn, men det hade blivit mycket jobbigare att gå då det skulle ha blivit mycket halt. Jag kände mig glad och nöjd när jag låste upp dörren till lägenheten. Nu var det bara att gå och äta en ordentlig lunch. Det var verkligen värt ansträngningen då landskapet är extraordinärt vackert. Sträckan upp till toppen från Bol är 8 kilometer enkel väg så jag har gått väldigt mycket idag!
Bilder ovan från dagens huvudaktivitet: Vandringen från Bol upp till toppen av Vidova Gora.
Under den senare delen av eftermiddagen har vädret varit extremt dåligt med kraftiga skyfall och åska och blixtar. Trodde det skulle slå ner i huset jag bor i. Tänk om jag hade fått det vädret när jag var uppe på berget! Man får nog säga att jag hade riktigt flyt med vädret under klättringen!
Det blev sen middag på restaurang Ranč. Restaurangen ligger bara hundra meter ifrån mitt boende och jag har vetat om dess existens ända sedan jag kom hit. Är det inte lite lustigt att om en restaurang ligger för nära ens boende så äter man inte där? Det kanske bara är jag som är så konstig! Det var min bästa måltid i Bol och en bra avslutning på vistelsen här.
Jag har bestämt mig för att åka vidare imorgon bitti. Dubrovnik är nästa destination. Jag har inte bokat eller köpt några biljetter så det blir väldigt improviserat. Först måste jag ta mig fastlandet, vilket förmodligen innebär Split, men det kan även innebära Makarska. Sedan vidare med buss till Dubrovnik vilket är en resa på minst fyra timmar.
Det kommer att bli tråkigt att lämna Bol. Framförallt så är Villa Jasmin det bästa boendet jag har haft på hela resan. Det kommer att bli en trevlig recension för Villa Jasmin på booking.com från mig!
(6/10-15) Idag har jag lärt känna Bol ganska ordentligt. På förmiddagen var jag flera timmar på den kända udden Zlatni Rat. Man Förstår varför stranden är så känd. Faktum är att den räknas som en av landets vackraste stränder. Vädret var mulet när jag kom ut till Zlatni Rat, men efter någon halvtimme fick jag några solglimtar här och där.
Lunchen intogs på restaurang Santo i centrala Bol. När jag hade ätit klart så svängde vädret över till det bättre och det blev riktigt klart ett tag. Jag passade på att fortsätta utforska Bol och tog en promenad i östra delarna av byn. Till min stora förvåning och glädje hittade jag ett par jättefina stränder bara någon kilometer öster om centrum. Jag stannade och badade och solade vid den finare av dessa två stränder. Vattnet svalkar bra och man kan ligga och sola utan att det blir för varmt eller att man bränner sig. Precis lagom klimat är det just nu.
Dagens bilder visar hur fint det är i Bol!
När jag vid 15.tiden kom tillbaka till rummet och slog igång datorn hade jag fått meddelanden på Facebook att mina två gamla arbetskamrater Ulf och Clarie var i Bol på en restaurang. Meddelandet var skickat en halvtimme tidigare så jag snabbade mig ner till centrum igen och fick tag i dom. Dom hade tagit båten till Bol från det hus dom hyr dryga 6 kilometer bort vattenvägen. Det var verkligen kul att träffa dom även om det bara blev en halvtimme. Dom ville åka tillbaka innan mörkrets inbrott vilket jag också skulle ha velat!
Resten av eftermiddagen och kvällen blev en lugn historia. Jag jobbade lite på min vidare resplan och funderade över om jag skall förlänga min vistelse här i Bol med en eller två nätter.
(5/10-15) Idag tog jag färjan från Split till Supetar på ön Brač klockan 11.00. Turen tar bara 50 minuter så det är en lättsam resa. Framme i Supetar fick jag vänta en dryg halvtimme på en buss till Bol på södra delen av ön som var min destination idag. Bussresan på 35 km tog närmare en timme
I morse när jag gick upp så regnade det kraftigt i Split. Både i Supetar och Bol regnade det också. Dock mest som duggregn. Trots grått väder och tunga hängande moln med en del dimma under bussresan så märks det att detta är en otroligt fin plats naturmässigt. Jag hoppas vädret blir bättre redan imorgon då jag tänkte utforska stranden Zlatni Rat bland annat. Risken för regn ökar dock den är årstiden, det är inget konstigt med det.
Jag har ett boende som är helt fantastiskt. Jag hyr en lägenhet i ett hus som heter Villa Jasmin. Hyran är på 250 kronor per natt och jag gissar på att lägenheten som har två balkonger (en som vetter söderut och en västerut), är på drygt 40 kvadratmeter. Allting är kliniskt rent och Jasmin har redan erbjudit sig att tvätta kläder åt mig! Lägenheten är fullt utrustad för matlagning. Jag gör som jag brukar att jag handlar så att jag har frukost. Jag är inte så mycket för att laga mat när jag är utomlands. Å andra sidan kan man bli trött på att äta på restaurang om man reser tillräckligt länge. Jag har bokat tre nätter här till att börja med.
Fyra av dagens timmar ägnades åt att resa från Split till Bol på ön Brač.
Lite fakta om ön Brač: Det är den tredje största ön i adriatiska havet. Ön har den högsta bergstoppen i hela adriatiska havet på 778 meter. Den marmor som finns på ön har använts både till Diocletianus palats i Split och vita huset i Washington D.C.