(11/2-22) Resan hem gick väldigt bra och jag landade på Arlanda precis enligt utsatt tid klockan 12.45. Jag var hemma i lägenheten runt 17-tiden efter en direktbuss från Arlanda till Nyköping med FlixBus som varade i strax över två timmar. Inte sedan innan pandemin har jag åkt direktbuss mellan Arlanda och Nyköping eller tvärtom. Detta är nog en följd av att Sverige tagit bort alla restriktioner häromdagen gissar jag på. Ingen huvudvärk eller andra problem har drabbat mig under denna totalt 22 timmar långa resa resa från hotellet i Cancún till lägenheten här hemma i Nyköping!
(10/2-22) Resdag till Sverige med flygresa först till Amsterdam klockan 17.10. Jag köpte redan igår en bussbiljett till ADO flygbuss med avgång 13.00 och det ingick bokad plats. Platsbokning är trevligt att man praktiserar. Jag har haft bokad plats på alla bussar jag åkt med ADO under hela resan. Allting sköts proffsigt. Allt från bagage till all annan service man kan tänkas behöva. Som väntat så avgick bussen prick på minuten till flygplatsen. Resan tog ungefär 45 minuter vilket gjorde att jag var i god tid till flyget. I dessa tider vet man aldrig vad som väntar på flygplatsen så jag brukar vara en timme tidigare än pre-covid. Tre timmar istället för två. I det här fallet var jag på plats tre och en halv timme före flygtiden. Det visade sig vara väldigt onödigt den här gången. Men skönt med säkerhetsmarginal.
När man landar i Mexiko får man ett turistkort som stämplas och även indikerar hur länge man får stanna i landet. Kortet kostar en avgift som jag inte brytt mig om att ta reda på då det ingick i min flygbiljett, vilket det oftast verkar göra. När man kommer till Mexiko landvägen kan det således vara något att tänka på. Det verkar allmänt vedertaget att personen i immigrationen skriver en siffra som indikerar hur många dagar man får stanna i landet. 180 dagar har dom flesta nationaliteter rätt att stanna i Mexiko och det gäller definitivt alla med EU-pass. När jag kom till Mexiko för fem veckor sedan fick jag således detta kort. Efter att ha varit några dagar landet sitter jag en kväll och kollar inlägg på facebook i en Mexiko-grupp jag gick med i inför resan. Då blir jag lite orolig. Det visar sig att Mexiko enligt några på forumet har börjat ge folk så lite som 10 dagar på det här kortet. Detta skulle man ha börjat med sedan några månader tillbaka. Om man själv inte explicit uppger till personen i immigrationen hur länge man planerar stanna i landet så skulle man kunna få ett godtyckligt antal dagar på kortet! Jag hade inte hört talas om det här förrän nu så jag plockar fram mitt turistkort och ser en liten kråka noterat på det och det ser ut som det står siffran 10! Jag tar ett foto på kortet och modifierar bilden så att alla känsliga uppgifter inte syns och laddar sedan upp det i tråden i facebook-gruppen för att höra vad folk tycker om mitt kort. Att sitta med en overstay räknat från tio dagar är inget drömscenario precis. När jag sedan kollar inlägget dagen efter har det kommit in många som har åsikter om mitt turistkort. Dom flesta tycker som jag att det står 10 och ett par stycken menar på att det bara är någon form av signatur som skrivits på kortet och att jag har 180 dagar. Jag hamnar i ett litet dilemma. Jag behöver besluta mig för om jag ska besöka ett immigrationskontor eller helt enkelt lita på att jag har 180 dagar och sluta oroa mig i onödan. Jag studerar profilerna för de två personer som kortfattat säger att jag har 180 dagar. Ganska snabbt inser jag att det här är riktigt garvade resenärer till Mexiko. Den ena verkar åka in i landet fyra gånger per år med amerikanskt pass. Jag bestämmer mig för att gå på teorin om 180 dagar och skriver det i tråden. Denna person svarar direkt att han tycker att jag gör rätt i det, medan självklart en del andra inte helt oväntat tycker att jag bör passa mig och diverse prat om fängelse och annat. Jag har inte oroat mig ett dugg för det här under resan men idag var det upp till bevis för mitt turistkort. Jag hade checkat in online men eftersom jag hade ett bagage att checka in så gick jag direkt till en av KLM/Air France incheckningsdiskar för min flight. Jag hade redan boardingkort, men nu fick jag ett nytt på papper. Det visade sig att även turistkortet inspekteras i detta läge. Sedan stämplades det fast i boardingkortet. Jag frågade tjejen om vad hon tyckte om kråkan på kortet och hon svarade att allt tydde på att jag hade 180 dagar. Skönt att få höra det redan nu i incheckningen. Jag gick vidare en våning upp till säkerhetskontrollen som var oerhört smidig. Stor kapacitet och trevligt folk som jobbade där. Jag behövde inte ens ta ut min laptop ur handbagaget som man alltid brukar behöva göra. Efter säkerhetskontrollen slår det mig efter några minuter att jag nu var inne i området för gaterna. Ingen immigration att gå igenom! Det har faktiskt hänt att jag på någon flygplats i något land här och där lyckats missa immigrationen och kommit hela vägen till gaterna. Hade jag lyckats med det nu? I så fall fanns det risk att jag skulle behöva gå tillbaka genom säkerhetskontrollen med alla problem det skulle innebära. Jag ställer frågan till en person som går bredvid mig som verkar vara amerikan och han bekräftar att det inte finns någon immigration. Tankarna skiftade då till turistkortet igen. Jag bestämmer för att gå till första bästa gate och fråga någon där. Min gate hade inte öppnat ännu. Personen jag frågar vet inget om det här, vilket jag kan tycka är lite märkligt. Han menar att jag behöver fråga någon på KLM. Det jag gör då är att jag går tillbaka till säkerhetskontrollen och frågar första bästa passagerare som precis kommit igenom. Det visar sig att personen ska med samma flyg som mig! Han är jättetrevlig och vi kan konstatera att han också har sitt turistkort kvar stämplat på boardingkortet. Men han förstår inte riktigt vad jag pratar om. Jag känner mig jättenöjd så och känner mig inte längre orolig över det här. Det här kan bara betyda en sak. Att dom inte använder sig av någon immigration utan turistkortet kontrolleras i incheckningsdisken och vid gaten. Det är helt enkelt flygbolagets ansvar att kontrollera det här, vilket ju faktiskt också gjordes vid incheckningen. Så första bedömningen av turistkortet görs alltså där. Men det finns ett annat scenario. Har du endast handbagage och checkar in online kan du således ta dig ända till gaten innan du får ditt turistkort validerat, eller gud förbjude, att du har tappat det eller har overstay. Ponera att du dessutom är lite sen så att du kommer till gaten i sista sekunden. Har du överskridit dina dagar eller om du inte har med dig kortet blir du nekad att gå ombord. Händer det här redan vid incheckningen då har du kanske en chans att fixa ett nytt turistkort (jag har verifierat att man kan skaffa ett nytt kort på flygplatsen mot betalning) innan det är för sent så du missar flyget av tidsskäl.
När gaten öppnar för mitt flyg till Amsterdam går jag fram till en av dom som står i disken och verifierar ovanstående. Det var precis som jag trodde med mitt kort (180 dagar) och att Mexiko inte har någon de facto immigrationskontroll när man ska ut ur landet. Åtminstone inte på flygplatsen i Cancún. Även för mig som har rest relativt mycket var detta något nytt och mycket trevligt. Något för länderna i Sydostasien att ta efter?
Detta är ju fantastiskt bra information för andra och framförallt för mig själv inför mina framtida resor till Mexiko! Sedan måste man alltid ha i åtanke att det här är saker som kontinuerligt förändras över tid, så kolla vad som gäller när du åker till Mexiko.
När ombordstigningen på den Boeing 787-9 som ska ta mig till Amsterdam är klar ropar piloten ut att flygningen kommer att ta 8 timmar och 25 minuter. Det var minst en timme kortare än vad jag och många andra hade förväntat mig.
Jag tycker alltid det är trist att åka hem, men denna gång känns det rätt skönt efter allt otrevligt som hänt. Jag behöver komma hem nu och reflektera över det som drabbat mig och läka såren. Jag är samtidigt tacksam över hur väl allting till slut utvecklade sig. Jag fick ungefär en och en halv vecka innan jag fick problem med ögat åtminstone.
(9/2-22) En fantastisk dag på stränderna i Cancún.
Jag kom iväg sent efter att ha varit tvungen att fixa lite mer kontanter och leta ett bra ställe att äta frukost på. Sedan när jag väl var på väg att göra ett försök att ta bussen ut till Zona Hotelera (där Cancúns bästa stränder finns) så började jag med att ställa mig på fel sida av motorvägen. Förstod det ganska snabbt så det var bara att gå över vägen och vänta på första bästa buss där istället. Jag hade missbedömt kartan och bussturerna. Det kostar 12 pesos att åka lokalbuss i Cancún vilket är mycket prisvärt om man ser till vad det kostar att åka taxi i denna stad. Priserna på taxi är väldigt upptrissade här vilket är lite synd. Jag tror det skadar taxibranschen mer än vad dom själva förstår. Kollektivtrafiken är fantastisk så det väger upp det hela på ett bra sätt.
Jag bestämde mig för att åka direkt ner till Playa Delfines och därifrån gå längs stranden så långt norrut jag orkade. Detta var planen för att få till en bra dag sista heldag i detta paradis till land. Jag väntade inte mer än max fem minuter innan det kom en buss. Tyvärr strulade jag bort mig själv lite då jag hoppade av fem kilometer innan Playa Delfines. Jag hade stora problem att hänga med på alla busshållplatser plus att jag ser dåligt och att busschauffören körde som en galning. Det var i stort sett omöjligt att hänga med på google maps på telefonen. Insåg mitt misstag direkt när jag gick av bussen. Men det gjorde ingenting då jag bara väntade kvar på samma hållplats på nästa buss. Även denna gång tog det inte mer än fem minuter innan det kom ytterligare en buss. Denna gång övervakade jag kartan noga och hoppade av på rätt hållplats, Playa Delfines.
När jag går av bussen vid Playa Delfines blir jag förvånad. En plattform är byggd vid vägen som används som utsiktsplats över stranden. Det säger en hel del om hur fin denna strand är. Jag tycker mig ha rätt att säga att jag har sett en och annan tropisk strand vid det här laget och jag inser snabbt att denna strand är något alldeles extra. Färgen på vattnet får definitivt full poäng. Sanden är också fin men det är ingen perfekt pudersand. När jag går ut på plattformen står det fem tungt beväpnade militärpoliser i ena änden. En av dom hälsar på mig och ler förmodligen bakom munskyddet när han ser förvåningen i mitt ansikte. Jag bär aldrig munskydd utomhus i Mexiko vilket det inte heller har funnits något krav på i någon av de delstater jag har befunnit mig i. Mexiko praktiserar ett system med fyra färgkoder som indikerar smittspridning och som var och en har ett regelverk kring covid-restriktionerna.
Efter att ha tagit de obligatoriska bilderna började jag promenaden som skulle komma att avslutas vid Playa Marlin lite mer än fem kilometer norrut. Under promenaden såg jag många olika typer av stränder längs samma strand. Allt från stranderosion till övergivna hotell och ej färdigbyggda hotell till riktigt fina hotell och riktigt fin strand. Playa Marlin var riktigt fin också. Precis som Playa Delfines är Playa Marlin också en publik strand som man kan ta sig till från vägen. Trots att mycket inte är publika stränder så kan man gå längs stranden hela vägen. Den enda haken är att du inte kan ta dig mellan stranden och vägen om du inte siktar in dig på en publik del av stranden.
Från Playa Marlin gick jag upp på vägen och tog en buss till Playa Chac Mool som ligger längst norrut på den östra delen av hotellzonen. Det här var en strand av riktig världsklass. Både sanden och vattnet är perfekt. Det är väldigt, väldigt tråkigt att jag inte kan bada ett sånt här tillfälle. Jag måste helt enkelt åka hit någon fler gång och ta igen det då.
Bilder ovan från min enda heldag i Cancún som i huvudsak spenderades längs stränderna i berömda Zona Hotelera.
Efter en stund av fotografering bland annat uppe på ett stort klippblock på stranden går jag vidare till den nordligaste stranden av denna östliga del av hotellzonen, Playa Gaviota Azul. Stranden svänger av åt öster och har hotell Hyatt Ziva Cancun längst ut. Stranden är självklart lika fin som Playa Chac Mool då den bara är en fortsättning på den. Det var nu dags för mig att börja tänka på att åka hemåt och jag försöker då gå in på Hyatt Ziva Cancun för att ta mig ut på vägen. Detta lyckas inte då jag snabbt blir stoppad av en av hotellets vakter. Jag låtsas som att jag är en dum turist och passar på att fråga var närmsta plats att ta sig upp till vägen är. Då svarar han att man kan komma ut från stranden vid Coco Bongo. Hittade platsen direkt på Google Maps. Jag gick dit och ut på vägen och tog sedan en buss från en av hållplatserna tillbaka till stoppet i downtown vid mitt hotell.
På kvällen blev det att käka tacos på mitt favoritställe. Som jag nämnde igår så är en av de stora fördelarna med att bo i downtown att utbudet av restauranger är otroligt stort.
(8/2-22) Buss till Cancún klockan 12.55. Bussen avgick 13.10 efter att den anlänt en kvart sen från Mérida. Vet inte vilken gång i ordningen jag åker med ADO och jag är alltid nöjd. Dom är punktliga och har bussar av högsta kvalitet.
Framme i Cancún runt 16.45 lokal tid. Cancún ligger en timme före i tidsskillnad jämfört med Valladolid. Detta var något jag inte hade en aning om när jag åkte till Mexiko. Yucatán är delat i två olika tidszoner. Jag fick lära mig det den hårda vägen när jag åkte i panik från Bacalar till Mérida på grund av ögat.
Från busstationen var det bara ungefär 500 meter till hotellet jag bokat. Precis lagom promenad. För övrigt så är det enklare än någonsin att gå med full packning då jag reser lättare än någonsin. Inför resan köpte jag nya ryggsäckar av märket Osprey. Jag är otroligt nöjd med utrustningen.
Hotellet verkar vara ett trevligt medelklasshotell för runt 500 kr natten. Jag bor alltså i downtown Cancún och inte i zona hotelera (hotellzonen) om nu någon trodde det. Jag tror detta är det bästa alternativet för mig. Mer autentiska restauranger och humanare priser. Trots att det lär vara mycket billigare här än i zona hotelera så gissar jag att det ändå är dyrt här jämfört med snittet i Mexiko.
Det känns verkligen inte kul att bara få vara här i två nätter. En enda heldag att utforska Cancún. Tråkigt att det blev så här, men jag får ta igen det någon annan gång.
Trots att jag kom hit relativt sent på eftermiddagen har jag redan hunnit med att äta tre gånger. Det finns ett enormt utbud av restauranger i kvarteren runt hotellet vilket är väldigt trevligt. Hade jag inte nyligen blivit diagnostiserad med glutenintolerans hade utbudet varit ännu större. Det är stor konkurrens och en hög och bra kvalité. Alla tre måltiderna var verkligen toppklass.
Kvällen kommer att spenderas på att försöka göra det bästa av min enda dag här i Cancún. En sak jag skulle kunna göra är att åka till Isla Mujeres. Jag får se vad det blir. Oavsett vad det blir så är jag säker på en sak. Jag måste åka tillbaka hit snart igen och ta igen det jag missat denna resa. Bara här i Cancún med omgivningar kan man spendera veckor och ha fullt upp att se och göra varje dag.