(29/12-19) Hemresa till Sverige idag med flyg klockan 13.35 lokal tid. Jag åkte först buss 32 från busshållplatsen vid lägenheten och sedan tog jag tåget direkt till Ben Gurion Airport. Anlände till flygplatsen runt 11-tiden. Jag hade från flera källor hört att man ska vara på flygplatsen tre timmar innan på grund av Israels höga säkerhet och extra kontroller. Jag hade checkat in online och reser endast med handbagage men gick ändå till Norwegians incheckningsdisk för att höra om det var grönt för mig att gå vidare till säkerhets- och passkontrollen. För säkerhets skull. I och med att jag hade checkat in online hade jag således ett boardingkort i Norwegian-appen att visa upp. Tjejen bakom disken sa att allt såg ok ut och jag fick ett utskrivet boardingkort av henne när jag ändå var där. Jag gick vidare till säkerhetskontrollen och när det blev min tur och min väska skulle röntgas blev jag ombedd att visa passet. ”You are missing a ticket sir”, säger tjejen efter att ha inspekterat mitt pass. Först fattade jag ingenting. Jag hade tydligen inte gått igenom någon form av säkerhetskontroll som ligger innan röntgen av bagage. Jag packade in min laptop och gick ur kön och tillbaka till området för incheckning. Där ser jag en disk som ser ut att vara någon form kontroll. Frågan är bara hur man kan tillåtas gå förbi den om den är ett krav för att komma vidare? När det blev min tur frågade jag om det men fick inget bra svar. Denna station visade sig handla om ett litet förhör. Jag fick bara en fråga angående om jag hade packat mitt bagage själv. Det var enkelt att svara på. Sedan fick jag det lilla klistermärket på passet som jag saknade vid säkerhetskontrollen. Vid sista passkontrollen registrerar jag mitt pass på egen hand via biometrisk utrustning och får mitt exit-kort. Exit-kortet ser ut ungefär som entry-kortet och dessa används istället för de traditionella in- och utstämplar i passet. Det är jag tacksam för då jag gärna vill kunna använda mitt pass i många år till eftersom det nästan är nytt! När jag kommer fram till min gate och pratar med en kille från Uppsala visade det sig att jag kommit lindrigt undan. Han hade fått svara på frågor i nästan en kvart i säkerhetskontrollen! Precis som mig hade han också fått vända och gå tillbaka.
Flyget avgick en kvart efter utsatt tid, något som sedan flögs in och ankomsten till Arlanda var endast fem minuter efter utsatt tid. Buss med FlixBus till Nyköping klockan 20.15 gjorde att jag fick tid att äta för första gången i lugn och ro på Arlanda. Jag var hemma i Nyköping vid 23-tiden. Ännu en lyckad resa är slut!
(28/12-19) Idag var väckarklockan ställd på 07.00. Planen för idag var att åka till Tel Aviv och spendera en heldag där. Eftersom det är Shabbat så finns det bara två olika transportsätt mellan Jerusalem och Tel Aviv att välja på. Taxi eller Sherut från centrala Jerusalem. Taxi valde jag snabbt bort då det skulle kosta mig minst 200 Shekel enkel. Sherut är en minibuss som motsvarar det man stöter på i många andra länder. I Ryssland och forna sovjetrepubliker kallas det exempelvis Marshrutka. Igår försökte jag och Nicola kolla var man hittar Sheruts i centrala Jerusalem som går till Tel Aviv utan att hitta något vettigt. Jag beslöt mig att gå på det som står i min Lonely Planet, trots att den informationen är flera år gammal nu. Det var den bästa information jag hade hittat så här långt. Efter att ha gått hela vägen (uppför idag till skillnad från igår kväll då jag gick åt andra hållet) från lägenheten till centrala Jerusalem hittade jag direkt till platsen. Det skulle visa sig att informationen i boken stämde sånär som på ungefär hundra meter!
Bilder ovan från min promenad från lägenheten till centrala Jerusalem längs i stort sett tomma gator och torg under Shabbat.
Vid 10-tiden rullade vi in med minibussen på central Bus Station i Tel Aviv. Precis när jag klivit av så börjar det duggregna lite. Sedan hann jag inte gå särskilt långt innan det började spöregna. Det var bara att ta skydd under ett tak. Efter att ha stått i ungefär en halvtimme och väntat på att regnet ska avta beslutar jag mig för att fortsätta gå. Jag har en bra Haglöfs regnjacka med mig vilket gör att jag håller mig torr på överkroppen. Byxorna och skorna blir dock snabbt rätt så blöta. Detta var ingen bra start på dagen i Tel Aviv! Jag lyckades ta mig till Dizengoff square via Habima Square innan jag var tvungen att stanna igen. Tankarna började snurra i huvudet. Vad skulle jag plocka bort av de saker jag hade valt ut att göra idag i Tel Aviv? Jag hade nu slösat bort närmare två timmar på att stå och vänta på att regnet skulle upphöra. På Dizengoff square lyckades jag åtminstone ta Tel Avivs enda turfzon med hjälp av wifi. Zonen är min första zon i Israel och nu behöver jag inte ta Israel-zonen som finns på Ben Gurion Airport. Har redan tagit två i Palestina. På grund av att jag fokuserade på att ta zonen och även för att det regnade så kraftigt så missade jag helt att gå till Rabin Square. Stadens största torg. Istället blev nästa destination Gordon Beach. Efter lunch på Hamburg blev det ett stopp vid Jerusalem beach för att spana på alla surfare. Vågorna var gigantiska idag. Förmodligen beroende på de senaste dagarnas hårda vindar som har uppnått stormstyrkor på många håll.
Efter promenaden längs havet från norr till söder förbi Gordon Beach, Frishman Beach, Bograshov Beach, Jerusalem Beach och Banana Beach vek jag inåt mot stadsdelen Neve Tzedek. Neve Tzedek är Tel Aviv’s äldsta stadsdel. Det var väldigt lugnt och trevligt att promenera runt och husen var låga med en känsla av att varje hus hade en egen design.
Neve Tzedek följdes av Jaffa som är en del av Tel Aviv sedan 1950. Staden Jaffa är runt 4000 år gammal. Helt otroligt med historia alltså. Tyvärr regnade det ganska hårt även när jag var i Jaffa, vilket gjorde att jag fick svårt att se allt jag ville se. Jag hade till och med svårt att orientera mig tidvis. När jag började lämnade Jaffa och gå tillbaka mot strandpromenaden klarnade det upp lite på himlen för första gången idag. Istället för att gå tillbaka till busstationen bestämde ändrade jag mig och beslöt mig för att inkludera en stadsdel till innan hemfärd till Jerusalem. Stadsdelen Florentin ville jag se. Intressant bland annat för sin street art. Centrala busstationen ligger nära denna stadsdel, vilket passade perfekt då jag skulle ta en Sherut därifrån till Jerusalem. Jag hittade en Sherut direkt och priset var 24 Shekel. Från Jerusalem till Tel Aviv betalade jag 35 Shekel.
Alla bilder ovan från min regniga heldag i Tel Aviv.
(27/12-19) Planen för idag var att åka till Tel Aviv. På grund av rejält dåligt väder med hårda vindar och regn så ställde jag in det. Jag hade redan innan resan bestämt mig för att besöka ett särskilt museum denna resa. Det passade perfekt att göra det denna ovädersdag. Jerusalems officiella minnesplats för förintelsens offer, Yad Vashem, förtjänar verkligen ett besök. Yad Vashem ligger uppe på Herzlberget. Det är lätt att ta sig till platsen via kollektivtrafiken. Man kan ta buss eller Jerusalem Light Rail (station Mount Herzl) från centrala Jerusalem. I dessa dagar då antisemitismen är på uppgång tycker jag det är särskilt viktigt att uppmärksamma en sådan här plats. Det är gratis inträde till alla delar av Yad Vashem, vilket i sig är helt fantastiskt. Vill man donera pengar så kan man göra det. Jag hyrde en audioguide för 30 Shekel vilket verkligen var värt pengarna. Yad Vashem består av många delar och är väldigt stort. Det finns flera museum och flera utställningar. Jag besökte endast The Holocaust History Museum vilket tog mig ungefär tre timmar. Det var helt otroligt mycket folk, vilket gjorde att det tog lite längre tid. I vissa delar var det nästan en klaustrofobisk känsla på grund av allt folk. Museet upptar runt 4200 kvadratmeter och är utformad som en spik som är 180 meter lång. Det är mycket fokus på personliga vittnesmål från överlevare av förintelsen via ett flertal tv-skärmar. Jag blev otroligt imponerad av helheten. En liknande känsla som när man besöker något av koncentrationslägren i Europa infinner sig och det är ingen lättsmält upplevelse. Det förkommer mycket starka bilder och många besökare gråter öppet. På ett ställe har man avbildat en gata i naturlig storlek föreställande ghettot i Warszawa. Jag såg i stort sett bara hälften av det som finns att se idag. Jag får helt enkelt komma tillbaka hit någon annan gång.
Några bilder från besöket till Yad Vashem ovan.
Efter besöket till Yad Vashem åkte jag ner till Damascus gate och gick en sväng runt gamla staden som avslutades i Uppståndelsekyrkan innan jag åt middag. Jag ville se om det var mindre folk i kyrkan idag än på julafton. Det var det inte. Det var nästan lika proppat med folk idag.
När jag skulle tillbaka till lägenheten så hade Shabbat precis börjat vilket innebar att jag fick gå. Regnet hade turligt nog precis tagit en paus och det blev en riktigt skön promenad hem.
(26/12-19) Idag var det dags att åka till Betlehem. Orsaken till mitt besök i Betlehem är först och främst att se och uppleva Födelsekyrkan (Church of the Nativity), platsen där Jesus föddes. Först tog jag lokalbuss nummer 32 till Central Bus Station och därifrån Jerusalem Light Rail till station Damascus Gate. Sedan promenerade jag till East Jerusalem Central Bus Station som ligger på andra sidan gatan från Damascus Gate. Därifrån tog jag buss 231 till Betlehem via Beit Jala. Alla tre transporter gick med ett otroligt flyt och jag behövde inte vänta någonstans. Sista stoppet på bussen var i stort sett inne i Betlehem längs Hebron Road. Därifrån var det en relativt enkel promenad till Födelsekyrkan. Födelsekyrkan är precis som Uppståndelsekyrkan i gamla staden i Jerusalem gratis att besöka. Kyrkan byggdes på 300-talet och är en av de äldsta kyrkorna i världen som fortfarande är i bruk.
För att komma in i kyrkan får man böja sig ned rejält för att ta sig in genom Ödmjukhetens port, som entrén till kyrkan kallas. Efter att ha stått i kö ungefär tio minuter fick jag chansen att lägga mina händer på den 14-uddiga stjärna som markerar platsen för Jesu födelse. Det var en överväldigande upplevelse att få besöka grottan där Jesus sägs ha fötts. Jag gick sedan vidare till Saint Catherine’s Church som ligger i direkt anslutning till Födelsekyrkan.
Bilder ovan från staden Betlehem. Besök i Födelsekyrkan och Saint Catherine’s Church samt lunch på Afteem Restaurant vid Manger Square.
Efter kyrkobesöket tog jag mig till fots upp mot Checkpoint 300. Meningen med det var att se muren som delar Västbanken och Israel, samt att ta mig tillbaka in i Israel igen. En del av graffitin är målad av en känd herre som går under pseudonymen Banksy. Efter att ha tagit rejält med tid på mig och kollat in muren noga gick jag vidare till fots mot Checkpoint 300. Jag gick igenom Checkpoint 300 väldigt enkelt och var i stort sett ensam över gränsen till Israel. Jag fick såklart visa passet och den lilla lapp som jag fick i immigrationen på Tel Avivs flygplats. Denna lilla lapp ersätter stämpel i passet, vilket är väldigt bra om man ska resa till länder som ser Israel som sin fiende (Libanon, Syrien, Iran och Irak med flera). När jag kommit över på Israel-sidan stod det en buss och väntade. Precis som i morse hade jag väldigt flyt med tajmingen av bussen.
Bilder ovan från området runt Checkpoint 300 med fokus på muren.
Var tillbaka i Jerusalem vid 15-tiden. Min plan var att vara i Betlehem halva dagen och sedan utforska stadsdelen Mea She’arim som är den äldsta judiska stadsdelen i Jerusalem och bebos av ultraortodoxa judar. När jag kom in i kvarteren började det tyvärr att regna kraftigt. Då regnet inte avtagit efter en halvtimme var jag tvungen att avbryta och försöka ta mig till Central Bus Station för att hoppa på en buss hem. Trots att vädret inte var till min fördel tyckte jag att jag fick en hyfsad inblick i denna intressanta stadsdel. Det visade sig att Jerusalem Light Rail inte gick överhuvudtaget så det var bara att försöka ta sig fram för egen motor i spöregnet. Det berodde idag på att man identifierat ett konstigt föremål på rälsen mellan två stationer i centrala Jerusalem. När jag kom hem till lägenheten var min tunna dunjacka och jeans genomblöta.
Bilder ovan från ultraortodoxa stadsdelen Mea She’arim samt några bilder från downtown Jerusalem.
(25/12-19) Igår bokade jag en halvdagstur till Döda havet med Abraham Hostel som verkar vara bäst på sånt i Jerusalem. Det skulle ha kostat 150 Shekel men jag fick det för 140 Shekel. Klockan 12.30 rullade vi iväg med minibussen från Abraham Hostel med destination Kalya Beach. När vi kommit ut ur östra Jerusalem börja vägen gå utför rejält Jag tyckte vi körde utför i nästan en kvart. Plötsligt stannar vi och då har vi nått havsnivå. Efter en liten paus och lite fotografering fortsätter vi sedan ner mot 400 meter under havsnivå. Det var riktigt häftigt med den karga naturen. Här och där fanns det lite tillfälliga bostäder som såg riktigt enkla och kalla ut. Med presenningar som tak. Enligt chauffören är det beduin-familjer som slagit läger här och där.
När vi kommer till Kalya Beach visar det sig att entréavgiften till stranden ingick (vilket säkert nämndes i beskrivningen). Jag kollade av ren nyfikenhet vad det kostade. För vuxna kostar det 59 Shekel att komma in på området och få access till stranden. Innan vi går in samlar chauffören ihop oss och informerar lite om stranden. Vi får veta att det är ovanligt höga vågor idag, runt 05-1 meter höga vågor. Det innebär att det är svårt att vara i vattnet utan att få vatten i ansiktet och därmed ögonen. Efter det går vi in och byter om. Inne på området finns det bra faciliteter med skåp att låsa in värdesaker samt duschar med färskvatten så att man kan duscha av sig saltet efteråt. Det är ett måste. Duscharna ingår i entréavgiften.
Promenaden från området där alla faciliteterna ligger ner till havet var fantastiskt spännande. Att bada i Döda havet har länge legat högt på min önskelista. Väl nere på stranden såg landskapet ännu kargare ut och det var svart lera närmast vattnet. Det är denna lera som är så populär att smeta in sig med. Jag lade ifrån mig mina saker och börja gå i vattnet. Medan jag går i försiktigt iakttar jag de höga vågorna samtidigt som jag hör en person som skriker. Efter att ha letat några sekunder med blicken ser jag en man som verkar vara av asiatisk härkomst som stänker vatten i ansiktet. Det verkar som att han fått vatten i ögonen när han badade och sedan fått panik och nu försöker tvätta bort det onda med ännu mer salt vatten. Plötsligt faller han framstupa med ansiktet ner i vattnet. Då kommer några israeler och hjälper honom upp på stranden. Själv har jag nu vatten till knäna och botten har övergått från att vara väldigt hal lera till att vara något som närmast liknar koraller. Det är otroligt vasst att gå på. Det man ska göra i vanliga fall är att sätta sig vattnet när det bara är några 3-4 decimeter djupt. Just idag är det omöjligt med dessa vågor. Jag försöker ta mig utanför det område där vågorna bryter. Plötsligt bryter en våg några meter framför mig och det stänker vatten i mitt ena öga. Det gör riktigt ont men jag härdar ut. Till slut blir botten mjuk igen och jag lyckas ta mig utanför där vågorna bryter. Där lägger jag mig ner på rygg. Jag är lite försiktig första gången innan jag verkligen får svart på vitt att man flyter. Jag flyter bara någon minut på rygg innan jag bestämmer mig för att gå upp på land igen och försöka skölja mitt öga. Som tur är så har jag vatten med mig. Jag ber en man från Taiwan att ta flaskan och tömma vatten i mitt öga. Efter det är gjort så känns det som att ögat mår bra igen. Jag försökte skölja ögat själv först utan att lyckas, så jag var mycket tacksam över att få hjälp med det. Nu var jag redo för ett dopp igen. Jag hittade en bättre väg ut denna gång, utan alltför mycket vassa stenar på botten. Det gick snabbare att ta sig utanför vågbryten denna gång och jag kunde flyta rätt avslappnat trots väldigt besvärlig sjö. När det är såna här vågor blir det också rätt så strömt åt olika håll. Jag fick kämpa lite för att inte flyta utanför det tillåtna området. totalt var jag på rygg i vattnet i runt 10 minuter. Badvakterna var väldigt noga med att ropa ut med megafoner om folk befann sig utanför avspärrningarna. Flera gånger ombads folk att gå in mot land, trots att dom befann sig inom tillåtet område, då vågorna var som högst. En del skulle aldrig ens ha gått i vattnet till att börja med. Runt klockan 15 skulle vi träffas vid duscharna och omklädningsrummen. Jag började gå upp några minuter innan 15. Jag var nu nästan alldeles vit över hela kroppen av saltet. När man sedan känner med handen på kroppen känns det som att det är olja på huden. Otroligt fascinerande upplevelse. Hit vill jag tillbaka igen.
När vi alla var samlade efter duschen visade det sig att det inte bara var jag som hade fått problem under badandet. I stort sett alla i vår grupp på 12 personer hade fått stänk i ena eller båda ögonen. Vistelsen avslutades med lite avkoppling i sköna stolar, dadlar och en underbart god fruktjuice som var en mix av flera olika frukter. Glömde att fråga vad den innehöll för frukter. Vi var tillbaka på Abraham Hostel vid 17-tiden och jag kände mig otroligt nöjd med denna fantastiska dag.
Ovan bilder från mitt besök till Kalya Beach på Döda havets nordspets.
Innan jag åkte tillbaka till lägenheten blev det ett kortare besök till Mahane Yehuda Market. Jag brukar stanna till vid denna fantastiska marknad så fort jag har möjlighet. De restauranger jag brukar äta middag på ligger inne i marknaden eller i direkt anslutning till marknaden.
Ovan bilder från fantastiska Mahane Yehuda Market, Jerusalem.
(24/12-19) Det blev en riktigt intensiv julafton. En väldigt lång dag. Jag gick upp vid 7-tiden och gick inte till sängs förrän vid 01.30-tiden! Precis som igår har det varit kanonväder idag.
Dagens ljusa timmar vigdes åt gamla staden i Jerusalem. Jag hade bestämt mig för att utforska så mycket som möjligt av de fyra kvarter som utgör gamla staden. Det kristna kvarteret, det armeniska kvarteret, det judiska kvarteret och det muslimska kvarteret. Det blev en lyckad dag full av intryck och trånga gränder. När jag var i judiska kvarteret passade jag på att besöka västra muren. Jag spenderade en dryg timme vid västra muren. Det var mycket saker som pågick under mitt besök vilket gjorde att jag dröjde mig kvar bra mycket längre än planerat. Judar som sjöng och dansade och plockade ut Toran ur vackra trädskåp vid muren. Jag vet inte hur vanliga de här sakerna är. Det är möjligt att det inte var någon extraordinär tillställning, utan något som sker ofta på denna mycket religiöst laddade plats. Oavsett vilket var det en otrolig upplevelse för mig. Innan jag gick passade jag på att lägga båda händerna på muren.
Bilder ovan från framförallt judiska kvarteret, gamla staden, Jerusalem.
Jag hade planerat att besöka flera kyrkor och synagogor men de var stängda idag. Förmodligen för att det är julafton. Det är inte alltid helt lätt att ens komma ihåg vilken dag det är när man har ett späckat schema. Istället gjorde jag en vandring på muren runt gamla staden. Jag gick från Jaffa Gate till Lion’s Gate. Biljetten kostade 20 Shekel.
Bilder ovan från min vandring på muren runt gamla staden mellan Jaffa Gate och Lion’s Gate.
Innan jag avslutade dagen i centrala Jerusalem gick jag bort till Abraham Hostel och bokade en tur till Döda havet för imorgon.
Abraham Hostel och ett par bilder från stadslivt i Jerusalem.
Jag var tillbaka till lägenheten i sydvästra Jerusalem vid 18-tiden för att äta julmiddag med min värdfamilj. Det var mycket trevligt att äta tillsammans med dom. Det blev en helt vegetarisk julmiddag i år vilket var kul som omväxling. När vi ätit färdigt slog det mig att jag inte saknade kött överhuvudtaget ikväll. Efter middagen var det lite julklappsutdelning och sedan förberedde vi oss alla för att åka till in till gamla staden och Lutheran Church of the Redeemer. Det var dags för midnattsmässa. Vi anlände kring 22.30-tiden och gudstjänsten avslutades ganska precis vid midnatt. Det finns en tradition att dom som känner sig manade efter mässans slut vandrar till Födelsekyrkan Betlehem. Vi bestämde oss för att dra hemåt istället. Jag och Nicola promenerade hem medan de fyra andra tjejerna tog en taxi. Det tar ungefär en timme att gå från gamla staden till Nicolas lägenhet. Vi kom hem vid 01-tiden.
Midnattsmässa i Lutheran Church of the Redeemer, Christian Quarter, Jerusalem.
(23/12-19) Uppe vid 6-tiden för att göra mig klar tidigt för att få en bra start på dagen. Den tidiga starten var särskilt viktig idag med tanke på min första aktivitet i gamla staden. Ett besök till Tempelberget. Öppettiderna är mellan 07.30 och 10.00 på vintern. Tempelberget kan stängas när som helst för besökare om det är någon form av oroligheter.
Efter att ha passerat säkerhetskontrollen som leder in till västra muren var jag på plats vid entrén vid 8-tiden och ställde mig i kön utanför den långa träbron. Träbron leder icke-muslimska besökare upp till Tempelberget via entrén som kallas Bab Al Maghariba. När jag kom upp på den platå som utgör Tempelberget slogs jag av hur stor ytan var. Dom två primära byggnaderna är al-Aqsamoskén och Klippdomen. Klippdomen är världens äldsta existerande muslimska byggnad. Det är lite synd att man som icke-muslim inte kan gå in i någon av dessa byggnader. Men jag tyckte faktiskt att det var fullt tillräckligt att betrakta dessa enormt heliga byggnader från utsidan och samtidigt njuta av det otroligt fina vädret. Det är gratis att besöka Tempelberget vilket är helt fantastiskt. Man är inte man inte van vid att attraktioner i världsklass är gratis.
Efter att ha vistats nästan två timmar på Tempelberget gick jag ut genom Gate of The Cotton Merchants. När man lämnar Tempelberget får man ta vilken utgång man vill till skillnad från när man ska in. Jag valde denna utgång för att den är väldigt vacker. Dessutom finns en liten byggnad heter Sabil of Qaitbay som ser ut som ett torn och är 13 meter hög som är mycket sevärd och ligger alldeles vid Gate of The Cotton Merchants. Tornet byggdes av egyptier 1482 för att visa sin uppskattning för Allah.
Bilder ovan från mitt besök på Tempelberget.
Efter Tempelberget tog jag en lång promenad runt gamla staden innan jag gick ut genom Lion’s Gate som ligger på östra sidan av stadsdelen. Jag avverkade sedan i tur och ordning Tomb of the Virgin Mary, Garden of Gethsemane och Church of all nations innan jag gick hela vägen upp till toppen av Olivberget. Däruppe gick jag först till en väldigt fin utsiktsplats där man såg Tempelberget och stora delar av Jerusalem väldigt bra. Man får även en fin överblick över ett hav av judiska gravstenar. Dom bästa gravplatserna kan kosta uppåt 100 000 USD! Sedan gick jag till Chapel of the Ascension som inte är så mycket att se men däremot så är det en viktig plats då man tror att Jesus for upp till himlen på denna plats, efter uppståndelsen. När jag gick kom ner från Olivberget försökte jag komma in i Maria Magdalena kyrka (Church of Mary Magdalene), men den verkade vara stängd.
Från Olivbergets topp gick jag sedan tillbaka hela vägen till Lion’s Gate där jag startade min Via Dolorosa-vandring till alla 14 stationer. Jag stannade och observerade alla 9 stationer fram till uppståndelsekyrkan utom station 1 där jag inte kunde komma in på grund av någon form av privat tillställning. Station är 1 är platsen där Pilatus dömde Jesus. Station 10, 11, 12, 13 och 14 ligger inne i kyrkan. En station är en plats längs Jesus vandring till Golgata som förknippas med en särskild händelse. Tre av stationerna från 1 till 9 är platser där Jesus ramlade ihop av utmattning.
Dolorosa-vandringens antiklimax, Uppståndelsekyrkan, var en storslagen upplevelse. Denna kyrka är en simultankyrka för totalt sex grenar av kristendomen och räknas som en av de allra viktigaste helgedomarna. Det enda jag fick hoppa över inne i kyrkan var Jesus heliga grav (där han återuppstod från de döda). Det hade helt enkelt varit dumdristigt att ställa sig i den enorma kön till graven. Jag kanske eventuellt går dit en annan dag. Sammanfattningsvis blev dagen väldigt lyckad.
Bilder ovan från eftermiddagen. Tomb of the Virgin Mary, Garden of Gethsemane, Church of all nations, Olivberget, Chapel of the Ascension, Via Dolorosa och Uppståndelsekyrkan.
(22/12-19) Dagen började utan stress i morse på Good Morning Arlanda. Jag hade flyg klockan 07.00 med Norwegian till Tel Aviv vilket innebar att jag beslutade mig för att övernatta på Arlanda. För ungefär 500 kr natten är det mycket bra valuta för pengarna med rymliga rum och trevlig personal. Flyget avgick ungefär 07.15 och tog ungefär fyra och en halv timme till Tel Aviv. Jag är i stort sett nöjd med flygningen. Det är lite Ryan Air-stuk på stolarna men så är även Norwegian ett lågprisflygbolag. Jag betalade runt 4000 för biljetten så det var inte direkt lågbudget. Men man får tänka på att det är julvecka också såklart.
Det var en häftig sista halvtimme av flygningen då vi först rundade Cypern västerifrån innan stränderna runt Tel Aviv uppenbarade sig. Sedan gjorde planet ett antal cirklar runt Ben Gurion-flygplatsen innan vi fick tillåtelse att landa. Jag reser bara med handbagage denna gång då det är en kortare resa. Det är alltid trevligt att slippa vänta vid bagageband. När jag kom fram till immigrationen hade precis allt gått bra. Kanske för bra, för det var nu det skulle börja strula. Det var fruktansvärt mycket folk vid immigrationsdiskarna och varje person tog otroligt lång tid att processa. Dessutom hamnade jag i den kö som rörde sig allra långsammast. Jag fick igång wifi när jag stod i kön och kunde därmed börja kommunicera med Nicola som är min värd på boendet jag hyrt i Jerusalem. Jag hade meddelandet henne från Sverige att vi på hennes förslag kunde ses i gamla staden och äta lunch tillsammans. Jag skrev till henne att det såg väldigt svårt ut med tanke på att jag inte längre kunde uppskatta tiden det skulle ta för mig innan jag var framme i gamla staden. Det fanns för många variabler med i spelet och nu även denna oväntade mycket långsamma immigration. Jag tog tid på en person som det tog 15 minuter att processa. En annan fick lämna och vända om efter 15 minuter för att bli skickad till något immigrationskontor. Inte roligt. När det äntligen blev min tur så stänger disken för min kö! Folk sprang till en annan kö och själv stod jag kvar och undrade vad som hände! Det slutade med att jag fick ställa mig sist i en annan kö. Då var det nära att jag inte kunde hålla ilskan inom mig längre. När det blev min tur igen sa jag åt personen vad jag tyckte om saken och då ber han öppet om ursäkt. Han hade lagt märke till vad som hänt mig. Det gick jättesnabbt för mig genom immigrationen. Det tog max två minuter. Den enda frågan jag fick var hur länge jag skulle stanna i Israel. Jag hade en liten oro över mitt pass som innehåller stämplar både från Förenade Arabemiraten och Bangladesh. Inte ett ord om det.
Väl igenom immigrationen hittade jag snabbt en ATM som jag lyckas få ut pengar i. Jag fick inte ut så många Shekel som jag ville, men tillräckligt för första dagarna. Sedan frågade jag en beväpnad vakt var det fanns Rav Kav-kort att köpa och fick ett snabbt och utförligt svar. Jag hittade dit direkt enligt beskrivningen och köpte ett kort för 5 Shekel som jag sedan laddade med 100 Shekel. Nu var jag äntligen redo att ta snabbtåget till Jerusalem! Entrén till tågen var enkel att hitta, bara några meter från platsen man köper Rav Kav-kortet. Jag lade kortet mot kortläsaren och gick ivrigt ner en våning till plattformen. När jag kom ner ser jag att det går ett tåg om tre minuter. Det var i den vevan jag kom ihåg att jag lovat Nicola att jag skulle skicka ett meddelande när jag visste när tåget skulle gå. Tyvärr så gick det inget vidare då flygplatsens wifi inte längre fungerade på plattformen. Det stod nu klart att jag omöjligen skulle kunna möta Nicola i gamla staden.
När jag var framme vid Jerusalem–Yitzhak Navon-stationen beslöt jag mig för att ta en promenad till gamla staden för att hitta en restaurang. Det skulle visa sig bli en väldigt lång promenad i onödan. Dels hade jag kunnat tagit Jerusalem Light Rail-banan till Damascus Gate och dessutom visade det sig att dom restauranger jag hade i åtanke redan var stängda. Till slut hittade jag ett litet ställe där jag kunde köpa en liten Shawarma för 30 Shekel. Under tiden jag åt använde jag mig av restaurangens wifi för att kontakta Nicola och höra var hon befann sig. Det visade sig till slut att hon gett upp och åkt hem till lägenheten. Hon var orolig över att jag inte skulle hitta till lägenheten i sydvästra Jerusalem, men det hade hon inte behövt oroa sig för. Det verkade som att anledningen till att hon ville träffas och äta lunch var att hon skulle kunna visa mig vägen hem. Jag förklarade snabbt att jag skulle klara att hitta på egen hand och att jag var förberedd på det. Dessutom hade jag skrivit ut hennes lysande vägbeskrivning som hon har på sin profil på Airbnb. Jag tog Jerusalem Light Rail-banan tillbaka till Central Bus Station och därifrån buss 32 till den hållplats jag fått i min vägbeskrivning av Nicola. Jag var framme i lägenheten vid 19-tiden! Det blev inte mycket äta idag. Jag hoppas jag kan sköta det bättre imorgon. Det kommer att krävas om jag ska orka med tuff sightseeing hela dagen.