(4/10-19) Idag har jag tagit det väldigt lugnt. Det har också varit mycket varmt i Chittagong idag med en temperatur i skuggan på en bit över 30 grader. Ett ärende hade jag på agendan idag. Att skaffa en bussbiljett till Cox’s Bazar för imorgon.
På förmiddagen tog jag en promenad ner till Sadarghat som är hamnen vid Karnaphuli River. Jag tog en båt över till andra sidan och sedan tillbaka igen för att få en bättre skymt av alla båtarna på floden. Chittagong är Bangladesh största hamn och är på grund av det landets näst största ekonomiska centrum efter Dhaka.
Jag hoppade över att ens försöka skaffa tillstånd till Chittagong Hill Tracts. Förutom det hoppade jag över ytterligare en sak idag. Chittagong Ship Breaking Yard. En 18 kilometer lång kuststräcka utgör skeppskyrkogården, den största i världen. Här monteras skepp från hela världen ner och återvinns. Det hade varit intressant se det med egna ögon, men det verkar för närvarande vara stängt för utlänningar med kameror. Detta efter att det hänt en del olyckor på sistone, vilket medfört att man blivit mer restriktiv med att utlänningar besöker platsen. Ägarna till de här företagen är helt enkelt rädd för dålig publicitet.
Ljudnivån från trafiken utifrån är nog den högsta jag varit med om av alla hotell jag bott på i mitt liv. Det är bara att försöka tänka bort det och somna ändå.
Lite bilder från dagens äventyr i Chittagong.
(3/10-19) Resa med tåg klockan 07.45 från Dhaka till Chittagong. Tåget avgick vid 8-tiden och ankom till Chittagong vid 15-tiden. Tåget höll relativt hög standard men det tråkiga var att de flesta fönstren på tågvagnen inte gick att se igenom. På andra sidan mittgången sett från min sittplats fanns det ett fönster man kunde se igenom, men det var allt. Det skulle visa sig att naturen är väldigt vacker när man kommer ner mot Chittagong. Berg med mycket skog på! Något man inte alltid kan ta för givet i Asien.
Bilder från Dhaka’s Kamalapur Railway Station tågstation och tåget innan avfärd till Chittagong.
Efter incheckning blev det att fixa sen lunch och sen sova ett par timmar innan middagen. Jag har haft planer på att försöka ta mig till Chittagong Hill Tracts. Ett hinder att åka dit är att man måste ha specialtillstånd då området länge har varit väldigt oroligt på grund av bråk om landägande. Efter att ha ätit middag på en kinesisk restaurang en liten bit från mitt hotell har jag fått lite mer färsk information. Ägaren till restaurangen var oerhört trevlig och berättade att området har varit lugnt ett tag, men att han trodde att utlänningar ändå behöver tillstånd. En del information på nätet säger att man numera inte längre kan söka tillstånd på district office här i Chittagong utan måste söka i Dhaka. Tillståndet kan ta upp till tio dagar att utfärda. Det kanske blir för stor utmaning för mig. Jag får se hur jag gör.
Nu behöver jag vila efter några mycket hektiska inledande dagar i Bangladesh!