Guatemala City, Guatemala
(17/2-24) Jag bestämde mig för att bara ta det lugnt idag. Det blev en vända till Guatemalas största shoppingcenter, Oakland Mall, som ligger ungefär en kilometer från mitt hotell. En lagom promenad. Jag har ätit gott och bara njutit av min sista heldag i Guatemala för den här gången. Min resa i Centralamerika har varit jättetrevlig och jag är väldigt nöjd med hur jag lyckats genomföra resan. Hade jag haft mer tid på mig hade det blivit ännu lite bättre.
(16/2-24) Idag har jag utforskat Zona 10 (där jag bor), Zona 9 (ligger i direkt anslutning till Zona 10) och Zona 4 (ligger i direkt anslutning till Zona 9) till fots. Enligt svenska UD är Zona 4 en av de zoner som rankas som mycket farlig. Som vanligt verkar informationen inte varit särskilt färsk. Det verkar som att Zona 4 genomgått en successiv förvandling till det bättre de senaste 4-5 åren. Det förefaller en hipster-zon i dagsläget. Zonen har trevliga restauranger och caféer samt en hel del häftig graffiti. Runt fyra timmar blev dagens sightseeing plus lunch i Zona 4. Det var riktigt kul att få en inblick i dessa tre zoner och därmed lite mer förståelse för Guatemala city.
Eftermiddag och kväll spenderades i och kring mitt hotell i Zona 10. Förberedelser och planering pågår inför min sista heldag i Guatemala City och landet Guatemala imorgon samt inför min resa till Mexiko i övermorgon.
På kvällen blev det utgång på Happy Beer Corner och The Lobby. The Lobby var bra med mycket folk.
(15/2-24) En ny huvudstad att utforska är alltid något utöver det vanliga för mig. Guatemala City är en stad jag har hört mycket om genom åren. Stefans pappa Karim bodde i staden i sex år innan han flyttade hem till Sverige. En av de stora anledningarna till flytten var den våldsamma och omfattande kriminalitet som ständigt är närvarande på gatorna här. Som vanligt i Latinamerika är skillnaden mellan fattig och rik enorma. Detta avspeglar sig i att de fina stadsdelar som finns känns som helt andra världar. Här i Zona Viva har jag precis den känslan. Även om det med all säkerhet förekommer brottslighet på gatorna här också, så lär det skilja sig dramatiskt jämfört med resten av staden.
Frukosten på hotellet var fantastisk. Stor, fin buffé och högklassig service. Mitt fokus idag var Zona 1 (Centro Histórico). Planen var att börja med att beta av några sevärdheter jag hade punktat ner som måsten och efter det slumpmässigt utforska så mycket som möjligt av området fram till sen eftermiddag.
Jag började med att boka en Uber från hotellet till Parque Central (Plaza de la Constitucion) som är hjärtat i Zona 1. Därifrån utforskade jag flera kyrkor och parker samt efter lunch även Mercado Central (centrala marknaden). Lunch intogs på fina Restaurante El Adobe som ligger en bit söder om Parque Central. Efter 6-7 timmar i Zona 1 tog jag en Uber tillbaka till hotellet i Zona Viva. Jag kände mig mycket nöjd med dagen när jag vid middagen på grekiska restaurangen Del Griego satt och reflekterade över dagen. Precis som igår var jag lite nervös över säkerheten i Zona 1 innan ankomst. Det är rätt så naturligt efter allt jag hört om denna stad. Det gick snabbt över efter att jag gått omkring en stund. Det rörde sig lite mysko folk här och där när man började komma i utkanten av zonen, men inget värre än i vilken storstad som helst i världen. Utslagningen och fattigdomen känns dock väldigt närvarande överallt. De centrala delarna av Zona 1 patrulleras hårt av polis vilket förmodligen gör att den värsta kriminaliteten hålls borta. Samtidigt så är det våldskapital gängen besitter här väldigt stort. Jag försöker hela tiden hålla koll på vad som sker runt omkring mig och helst bara ta fram kamera eller telefon när det känns säkert. Det här gör självfallet att fotograferandet inte kan praktiseras på samma sätt som i många andra delar av världen.
En otrevlig sak värd att nämna är att jag i Zona 1 såg en övergiven buss stående på en genomfartsgata med skotthål i framrutan. Mord på busschaufförer sker med jämna mellanrum här och det kändes riktigt olustigt att tänka på att det kunde vara något sådant som inträffat. Jag gick per automatik i lite snabbare takt efteråt och tog mig tillbaka i riktning mot Plaza de la Constitucion.
När jag höll på att boka Uber tillbaka till hotellet kom en dam som var alldeles uppspelt fram och sa till mig på engelska att jag inte borde ha telefonen framme. Vid ett par andra tillfällen blev jag konfronterad av skumma typer som sa något på spanska. Det är möjligt att det endast handlade om tiggeri. Att inte mötas med blicken och gå vidare är den enda medicin jag har mot den typen av konfrontationer. Men det är lite svårt och obekvämt att hantera med min dåliga spanska. Totalt sett så kände jag mig säkrare och säkrare ju längre tiden gick i Zona 1. Detta gjorde i sin tur att jag blev modigare och modigare med kameran. Jag har varit i ett antal städer med hög kriminalitet nu och börjar få en viss vana. Men det är ändå omöjligt att skydda sig mot allt såklart.
Bilder ovan från Zona 1. En mycket trevlig och intressant första dag i Guatemala City.
Kvällen blev väldigt lugn och jag kände mig trött efter att ha gått större delen av dagen. Det är i stort sett perfekt klimat denna årstid att utforska staden till fots. Runt 25 grader mitt på dagen var det idag. Tänk att jag fått uppleva gatorna i Guatemala City på egen hand. Ända fram till idag var jag osäker på om jag skulle fixa det. Den personliga säkerheten är mycket svår att göra en bedömning av på förhand. Det är svårt att sortera information man hittar på nätet och ofta stöter man dessutom på gammal information. Att denna stad är många gånger farligare än andra storstäder i världen är jag dock säker på. Det som stödjer det faktumet är framförallt att det känns spänt på något märkligt sätt som inte riktigt går att sätta fingret på.
(14/2-24) Upp vid 8-tiden för att göra mig i ordning och packa ihop inför resa till Guatemala City. Jag bokade bussbiljett online igår med bussbolaget Transportes Monja Blanca som kör mellan Cobán och Guatemala City. Biljetten kostade 24 USD och det är en resa på ungefär Stefan och Stephanie hade planerat att vi skulle äta frukost på ett anrikt ställe inne i Cobán innan dom skjutsade mig vidare till bussterminalen. Frukosten var fantastisk och till min stora förvåning dök det upp fler släktingar medan vi satt och åt och anslöt sig till vårt bord. När det kom fler och fler var jag tvungen att fråga Stefan hur alla dessa personer ens kunde veta att vi skulle äta frukost där. Då visar det sig att dom har en whatsapp-grupp där många släktingar är medlemmar. Stefan eller Stephanie hade lagt in tid och plats där, vilket förklarade det hela.
Som vanligt är det alltid jobbigt att ta farväl och denna gång kändes det lite värre än vanligt efter det fantastiska omhändertagande jag fått av familjen. Vi kommer förhoppningsvis att fortsätta hålla kontakten och lovade varann att vi skulle träffas snart igen.
Bussen kom iväg nästan prick 11.00 vilket vilket stämde med avgångstiden på min biljett. Bussen gjorde ett stopp för mat efter ungefär halva tiden och resan till Guatemala City tog ungefär fem timmar.
Jag har under en tid varit lite nervös för att åka till Guatemala City på grund av stadens mycket dåliga rykte med omfattande kriminalitet som ofta dessutom är väldigt våldsam. Turister blir offer lite nu och då. I fall när offren har gjort motstånd har det slutat katastrofalt, med mord.
När bussen rullade in i de norra delarna av staden satte jag för första gången på denna resa på mig mitt nyinköpta moneybelt. Det är både tunnare och bättre än det förra jag hade som var av märket Haglöfs. Sätter jag på mig bältet så att delen med väskan hamnar på ryggen blir det som allra bäst. Då syns inte bältet överhuvudtaget under kläderna. Vi fastnade en stund i en massa trafik men till slut släppte. Strax innan bussen var framme vid terminalen och slutdestinationen i Zona 1 i Guatemala City bokade jag en Uber via appen. Tajmingen på bokningen hade inte kunnat blivit bättre. Precis när jag plockat ur min stora ryggsäck som förvarades i bussens bagageutrymme rullade taxin in bredvid bussen. Det var bara att hoppa direkt från bussen till taxin. Mycket säker transfer! Taxiresan till hotellet (som ligger i Zona 10) var ungefär fem kilometer lång och kostade 35 Quetzales.
Trots att jag åt lunch under stoppet på bussresan så var jag extremt hungrig när jag kom fram. När det sedan dessutom visar sig att det ligger en McDonald’s endast ett stenkast från hotellet blev frestelsen för stor att snabbt få i mig mat. Jag gick in och beställde ett par Big Mac och en apelsinjuice. Tanken var att jag skulle äta på restaurang ett par timmar efter det men så blev till slut inte. Däremot så tog jag en promenad efter mörkrets inbrott runt gatorna där jag bor. Det var bra för mig att redan ikväll få se hur Zona Viva (Zona Viva är en mindre del av Zona 10) ser ut kvällstid. Zona 10 är Guatemala city’s bästa zon (sett till kriminalitet) och Zona Viva den bästa delen i Zona 10. Jag tog kväll tidigt och gick på rummet för att planera morgondagen som bör bli riktigt intressant. Jag ska göra mitt bästa för att försöka undvika att bli rånad eller till och med något ännu värre. Tyvärr så finns det inga garantier att det inte händer en något. Man får försöka riskhantera bäst man kan och hoppas på det bästa. Just nu så verkar Zona 1, Zona 4, Zona 9 och Zona 10 bli de enda zoner (av 22 zoner totalt) jag kommer att besöka under min vistelse i Guatemala City. Dessa fyra zoner är såklart inte heller helt fria från kriminalitet, och särskilt inte Zona 1 (den historiska delen av staden) som verkar vara den farligaste av dessa fyra. Alla andra zoner känns helt onödiga att ens lägga tid på att fundera på att besöka. Man har helt enkelt ingen anledning att besöka dom.
Mitt hotellrum under vistelsen i Guatemala City.