(15/4-26) Äntligen fick jag lite revansch här på ön idag efter allt elände sista tiden. Efter tio dagar vågade jag äntligen ge mig iväg på motorcykel. 400 pesos för 24-timmarshyra. Jag startade turen med motorcykeln redan vid 7.30-tiden. Jag hade framförallt en viktig sak jag absolut ville se idag. Mantigue Island. En ö som ligger ett par kilometer utanför Camiguins sydostkust. När jag var här 2008 visste jag inte att ön existerade ens. Då besökte jag endast White Island, sandön som ligger en och en halv kilometer utanför Camiguins nordkust.
Efter någon halvtimmes körning (ungefär 13 kilometer från mitt boende) var jag framme vid Mantigue Island Port som ligger i barangay San Rogue. Dessförinnan blev jag stoppad av polisen i en checkpoint och jag stannade även för att tanka. När jag stannat så kommer en av poliserna fram och ser allvarlig ut. Tillsammans med automatkarbinen tror jag säkert att nya turister känner lite nervositet. Nu har jag jag ju varit i det här landet mängder med gånger och har också blivit stoppad mer än en handfull gånger, och aldrig haft problem med polisen här. Jag bestämde mig för att bara le så mycket jag kunde redan från början, för att få en bra start på kontakten. Dessutom hade jag allting i dokumentväg förberett. Han börjar med att säga att han vill se mitt körkort samt motorcykelns registreringsbevis. Precis när jag börjar gräva efter körkortet ändrar han sig och börjar prata om allt möjligt. Han frågar var jag bor på ön och vilket land jag kommer ifrån. Sedan säger han att han gilla min t-shirt, med trycket ”Live the moment”. Plötsligt vill han börja ta selfies och ber mig fota honom med min kompaktkamera efter att vi tagit bilder med min telefon. Han tog inga bilder med egen mobil. Han verkade bara vara ivrig att fixa minnen åt mig. Efter en stund frågar jag honom om jag kan åka och han nickar. Vid det laget har han varken kollat körkortet eller registreringsbeviset! Jag har precis nyligen fått veta att man tillåts köra motorcykel med sitt nationella körkort i tre månader på Filippinerna innan man måste fixa ett lokalt. Inget krav på internationellt körkort längre alltså. Jag har fått reda på det från obekräftade källor online så jag är osäker på om det stämmer. Sedan så har jag ju faktiskt inte körkort för motorcykel att visa upp vilket i sig borde förbjuda mig från att köra motorcykel utomlands.
Tillbaka till Mantigue Island Port. Båtarna som går fram och tillbaka mellan Camiguin och Mantigue kostar 750 pesos tur och retur. Max kapacitet är sex personer. Redan efter några minuter på platsen hittar jag fyra filippinare (lokala turister från Cebu City) att dela båt med. Det är en miljöavgift också på ett mindre belopp. Jag gav filippinarna 200 pesos och det var dom mer än nöjda med. Jag var så glad att jag hittat några att dela båt med. Inte så mycket för pengarna utan mer för det sociala. Vi spenderade sedan ungefär två timmar tillsammans på ön. När dom var redo att snorkla tog jag en promenad genom ön och sedan möttes vi igen efter det. Jag vill inte doppa huvudet efter problem med öronen under min influensa. Mantigue Island är otroligt vacker. Ännu vackrare än White Island då den har skog också, vilket såklart innebär att man har möjlighet till skugga. Tillbaka på Camiguin fortsätter vi med motorcyklarna medurs längs huvudvägen runt ön. Jag hade som grundplan att köra runt hela ön idag. Sedan exakt vilka stopp det skulle bli hade jag inte planerat i detalj. Filippinarna ville till Sto Niño Cold Spring och jag hade tänkt mig att åka dit också. Men först ville jag kolla in ett vattenfall, Binangawan Falls. Vi sade hej då till varann vid avtagsvägen mot Binangawan Falls. Efter säkert tjugo minuters körning i brant terräng kom det plötsligt en skylt som säger att turister inte får fortsätta köra vidare på vägen! Det var bara att vända om och köra hela vägen ner tillbaka till huvudvägen runt ön tomhänt. Jag hade gott om tid så det spelade inte så stor roll. Nästa stopp blev Catarman där jag åt en kyckling adobo-lunch på restaurang Camiguin Northern Lights. Det var en godkänd måltid men inte mer. Väldigt lite kött och även lite ris samtidigt som smaken var lite märklig.
Jag hade nu kommit till St. Nino Cold Spring. Precis när jag betalat entréavgiften ser jag mina vänner på väg att lämna stället. Dom bor i barangay Catarman till vilken även St. Nino Cold Spring tillhör så dom hade endast en kort resa hem. Jag var inne på St. Nino Cold Spring en kort stund och doppade fötterna i vattnet som faktiskt var rätt så kallt. Mycket svalkande under årets varmaste tid. Kanske därför det var så proppat med folk. Efter St. Nino Cold Spring åkte jag till Tuasan Falls. Detta vattenfall var faktiskt värt besöket. 20-25 fallhöjd omgiven av fantastisk djungel.
Mina resterande stopp idag gjordes längs huvudvägen runt ön. Det var trevligt att återse korset vid Sunken Cemetery som jag besökte 2008. Denna gång såg jag det endast från en utsiktsplats vid huvudvägen. White Island kollade jag in på samma sätt, från en utsiktsplats. Jag anpassade mina stopp efter vad som krävdes i fysisk insats. Det finns flera finna vandringar att göra här. Tråkigt att det inte gick att genomföra på grund av min dåliga fysiska form. Det får bli nya tag vid nästa besök till ön.
Allt som allt var det en kanondag som kanske inte ens blev av då jag var rätt så sjuk igår också. Motorcykeln kändes i stort splitter ny och när jag kommer tillbaka är det inte ens någon som kollar om det tillkommit några skador på maskinen! Dessutom erbjuder dom mig att använda den halva dagen imorgon också om jag vill. Efter den här dagen har Camiguin växt ytterligare några snäpp för mig. Det börjar till och med att kännas som att det här kan vara ett ställe att pensionera sig på.
(14/4-26) Idag har jag börjat få lite hopp tillbaka. Det verkar ha vänt lite med influensan. Jag har orkat spendera några timmar vid poolen och ikväll gick jag två plus två kilometer för att äta middag. Det gjorde bara som ett test. Det hade kostat mig fyra kronor att åka kollektivt. Det var rätt så jobbigt och det märks verkligen att kroppen har åkt på en rejäl smäll. Jag var väldigt nära att hyra motorcykel efter frukosten men kände att det inte skulle vara någon bra idé idag heller. Jag har fått rätt så kraftig hosta nu och när den väl går över känns det väl som att jag haft alla symptom man kan ha vid influensa. Denna sida börjar mer och mer likna en sida om mina sjukdomar. Så är det ibland när man reser, och särskilt när man reser så här länge. Imorgon har jag en sista chans att hyra motorcykel här på Camiguin. Hoppas till att börja med att vädret blir som det varit varje dag hittills. Helklart. Otroligt trevlig vistelse i övrigt har det varit här. en att kunna sova utan några som helst störande ljud är ovanligt på Filippinerna. Jag såg i recensionerna för resorten innan jag åkte hit att det fanns del som klagade tuppar som gal på morgonen. Av det har jag inte hört nånting. Är faktiskt lite förvånad över det. Inte ens en hund som skäller heller. Ön känns som helhet extremt säkert. Verkar inte finns någon kriminalitet alls här.
(13/4-26) Det är oerhört trist att jag fortfarande inte kan uppleva Camiguin trots att jag varit här i över en vecka nu. Har varit riktigt dålig idag igen och har inte ens orkat vara vid poolen idag. En förbättring är att jag åtminstone orkat äta tre mål mat idag. Just nu är det bihålorna samt kraftigt huvudvärk som förpestar tillvaron.
Camiguin är otroligt fridfullt och ön är fortfarande en riktig pärla med relativt få turister. Då jag inte har har varit runt ön något ännu så är det ju en liten gissning såklart. Men här jag bor och inne i centrala Mambajao är det sällan man stöter på en västerlänning och jag har nu varit i de här områdena i en vecka. Min alldeles egna teori till att Camiguin fortfarande är så här genuint och fint år 2026 är att öns stränder är svarta och inte de vita paradisstränder som västerlänningar drömmer våta drömmar om. Enligt mig så har det här räddat ön från massturism. Naturen med bergen och växtligheten, vattenfallen och varma källorna för ändå det väl värt att besöka ön. Noll kriminalitet och fantastiskt trevliga människor. Hit kommer jag att åka fler gånger om jag är Filippinerna. Vill man ha vita sandstränder så finns det två fina öar att besöka en bit ifrån huvudön, White Island och Mantigue Island. Jag var på White Island 2008 och var då ensam västerlänning där. Mantigue island är helt ny för mig. Fick reda på den av en slump då resorten jag bor på nu hade ett stort flygfoto på ön. Skillnaden på dessa två öar är att Mantigue Island har skog medan White Island bara är en sandbar. Jag har nu bar ett par dagar kvar här och jag börjar inse att om jag inte blir frisk snart kommer jag inte att få se något mer än min resort och Mambajao denna gång.
(12/4-26) Hoppade över middagen idag igen då jag inte orkar ta mig ut och äta. Det har kommit ett nytt symptom idag. Kraftigt rinnande näsa. Det känns faktiskt som att det skulle kunna vara vändningen på allt elände denna influensa har orsakat. Förmodligen rensar kroppen ut det sista nu lite förenklat sagt. Nu har jag har snart varit här en vecka utan att kunna göra någonting. Jag hoppas att ingenting av det jag lider av är bakteriellt. Jag vill helst slippa antibiotika just nu. Då det förmodligen är virus så måste kroppen få ta hand det om det på egen hand. Jag är väldigt tacksam att jag inte fick det här i Japan. Det hade ju förstört halva vistelsen. Just nu är jag i ett land jag varit väldigt många gånger och Camiguin är som jag nämnt tidigare ingen ny plats för mig heller. Jag hoppas kunna börja ta tag i viktiga saker imorgon så som exempelvis förlängning av mitt tillstånd att vara i landet. Det skulle kunna vara en fördel att förlänga här på ett lite kontor. Behöver hitta något ställe att lämna in tvätt samt handla saker jag kommit på efterkälken med också.
Kvällsuppdatering: Ikväll testade jag Bureau of Immigration Online Services och hade inga större förhoppningar webbsidan skulle fungera. Lyckades på ungefär fem minuter skaffa en första förlängning. Det här besparade mig minst en halv dags besök till Immigration Office.
(11/4-26) Igår blev jag ännu sämre med kraftigt halsont och huvudvärk tillsammans med fortsatt ont i hela kroppen. Jag kraxar upp stora klumpar av var men har ännu inte fått någon kraftig hosta. En vecka har jag varit dålig nu. Det här med att jag har svårt att röra mig och samtidigt har något strul med balansen gör allting extra besvärligt. Det mesta just nu går ut på att få i sig mat och att sova eller vila. Det finns ingen restaurang på resorten jag bor på så lunch och middag kräver en kraftansträngning för att ta mig till en restaurang via tricycle. Jag är inte säker på att det skulle vara bättre att vara i Cebu City än här trots det. Det är väldigt fridfullt här, närstan ofattbart tyst för att vara Filippinerna där det alltid finns något som för oväsen. Till råga på allt så har jag någon form av inflammation i tandköttet som jag har haft sedan igår. I nuläget hoppas jag att kroppen reder ut allt det här för egen maskin. Det känns som att man är väldigt maktlös vid en sådan här kraftig influensa som för övrigt är en av de värsta jag haft hittills i mitt liv. Det enda jag kan göra är att förlänga min vistelse här på Camiguin och hoppas på det bästa.
(9/4-26) Det här var en seg influensa. Längesen jag var så här dålig av en influensa. Har till och med svårt att röra mig då jag har ont i hela kroppen. Turligt nog så är det här en riktigt bra plats att återhämta sig på.
(8/4-26) En kopia på gårdagen. Kände mig lite bättre idag men inte tillräckligt bra för att lämna resorten för någon rolig dagstur. Det är väldigt fridfullt här och idag hade jag både frukosten på verandan och pool-området för mig själv. Fantastiskt.
(7/4-26) En dag spenderad vid poolen i skuggan under ett träd. Jag har ont i hela kroppen och rätt rejält med yrsel. Har även fortsatt lite ont i ena örat. Hoppas väl som vanligt på att det går att vila bort. Att det är någon form av influensa. Jag har inte så mycket annat att välja på annat än att ta det lugnt. Tonfiskmage till lunch och pizza till middag. Hotellet står för frukosten och det är en riktigt trevlig plats att äta på med djungels ljud i bakgrunden.
Just nu funderar jag så smått på hur länge jag ska stanna här på ön. Jag har bokat några dagar på hotellet och över väger om jag ska stanna längre eller fortsätta min resa i landet. Imorgon hoppas jag att jag mår bättre så jag kan börjar utforska Camiguin på allvar.
(6/4-26) Jag vaknade med väldigt ont i halsen idag. Trots det har det varit riktig nostalgidag. Flyg klockan 14.15 från Cebu City till Camiguin. Den lilla ön med de många vulkanerna. Jag besökte denna ö 2008 och blev helt förstummad över hur vacker den var. Den gången blev det bara ett par heldagar och jag hade inte en riktig chans att se ön den gången. Det skall tas igen nu. Lite fascinerande fakta är att ön har mest vulkaner per kvadratmeter i hela världen!
Planet avgick klockan 14.38 och flygtiden var ganska precis 30 minuter. En flygning precis i min smak. Precis innan landning var det otroligt vackra vyer över Camiguin med White island i förgrunden. Vädret var nästan helklart under hela flygningen så Chocolate Hills på Bohol var enkla att få syn på också. Flygningen går över hela Bohol. Efter planet kommit till stopp på flygplatsen på Camiguin var det bara en kort promenad till terminalbyggnaden. Precis när jag kommer in i byggnaden kommer mitt bagage på bandet. Jag tar bagaget och går ut och där står en äldre herre med en skylt med mitt namn på. Tio minuter senare är jag på resorten. Jag bokade en resort som fått en väldigt stor majoritet bra recensioner. Jag har en egen bungalow vilket är trevligt. Det enda jag såg som en liten nackdel är väl kanske läget då det ligger lite avsides. Jag tror inte det spelar så stor roll då man slappar på resortområdet som har pool och om man ska se ön så blir det till att hyra motorcykel. Jag tror det blir bäst att kanske köra varannan dag med motorcykel och varannan utan. Jag har redan pratat med ägaren här som säger att hon kan fixa. Det låter lovande och det förenklar alltid mycket då man själv slipper ge sig ut och göra affärer med uthyrare. Sedan känns det mycket troligare att det blir en bra maskin då ägaren av resorten är mån om sitt rykte och därför fixar bra grejer. 2008 hyrde jag aldrig någon motorcykel. Den gången bodde jag och min dåvarande flickvän Carolyn på Paras Beach resort som ser ut att finnas kvar än idag. Den ligger vid stranden och bara meter från platsen där man kan båt ut till White island. Paras Beach Resort ligger ungefär åtta kilometer från min nuvarande boende.
Efter incheckning tog jag en tricycle till Mambajao för att titta runt lite. Det var ärligt talat inte mycket att se. Precis som det brukar vara över hela Filippinerna generellt så är tätorterna oftast inte mycket att hänga i julgranen. Med det sagt så finns del en del väldigt mysiga och fina städer eller tätorter där man kan mysa längs en strandpromenad eller liknande, så som exempelvis i Dumaguete med sin trevliga strandpromenad. Det finns ingen restaurang på denna resort men bra frukost skall ingå i min bokning. Jag kollade noga innan att det finns minst ett par bra restauranger i närheten, inom gångavstånd. Jag har idag redan ätit på de två närmaste (lunch och middag). Jag hoppas jag mår bättre imorgon så jag kan börja utforska ön ordentligt. Jag kommer inte att lämna ön innan jag utforskat den ordentligt denna gång och det får ta den tid det tar. Mars till maj ska vädermässigt vara bästa tiden på året här.