(7/6-26) Thailand helar mig dag för dag. Precis som 1994 och 2019. 1994 hade jag haft problem med vänster öra i flera månader utan att få hjälp i varken Indonesien eller Malaysia. Jag tog mig vidare norrut från Malaysia upp till Hat Yai i södra Thailand. Läkaren tittade i örat och sa: ”Du har en rejäl vaxpropp”. Samma metod som i onsdags användes då. En luftsug för att rensa örat. Jag minns än idag att det gjorde väldigt ont. Den gången hade jag infektion i örat som hade börjat sprida sig och det hade kunnat sluta riktigt illa om jag inte hade fått sjukvård. Det är alltså inget nytt med mina återkommande öronproblem. 2019 fick jag rejäla problem med magen (för första gången på mina många resor) i Bangladesh vilket efter någon vecka ledde till att jag bestämde mig för att förkorta resan i landet och åka till Thailand. Efter bara några dagar i Thailand var magen mycket bättre. Jag misstänker att det var här jag fick tropisk sprue (som senare bröt ut 2021). Den här historiken med Thailand är ytterligare en anledning till att jag känner mig trygg med landet och dess sjukvård. Dessutom har jag aldrig blivit sjuk av maten i Thailand. Med tanke på hur många dagar jag spenderat i landet totalt är fantastiskt i sig.
Jag har gjort en del hel framsteg med handen och igår var det sex veckor sedan frakturen inträffade. Det krävs envishet och rehab många gånger varje dag för att få upp rörligheten igen. Utan att störa frakturen som fortfarande inte är läkt. Ljudet på mitt högra öra är fortfarande sprucket. Ingenting som verkar gå att göra någonting åt så det är bara att hoppas på att det går över av sig själv den närmsta tiden.
Det har varit en produktiv dag idag med många saker gjorda. Jag har till och med klippt mig vilket är något jag har lätt för att skjuta upp. Planering pågår för fullt inför kommande vecka då jag kickar igång ett stort äventyr. Man kan säga att jag återupptar det äventyr jag påbörjade i Shanghai innan jag fick avbryta och åka till Thailand för ungefär tre veckor sedan. Den gången var jag alldeles för optimistisk med hälsan och det var bra att det blev som det blev. Jag är ytterst tacksam över att jag i stort sett fick se så mycket av Shanghai som jag hade planerat. Vilken fantastiskt stad Shanghai är! Dessutom kan man helt slappna av när man virvlar runt i staden då det är väldigt säkert.
Jag är nu en månad försenad med att exekvera den kommande delen av resan. Som tur är så spelar det absolut ingen roll då jag den här gången har något som allt som oftast saknas när man är ute och reser. Tid.
(5/6-26) Ytterligare ett besök till Bangkok Hospital idag. Detta efter att jag väntat 48 timmar på att min spruckna hörsel på höger öra skulle försvinna. Då jag inom en inte alltför lång framtid ska flyga så kändes det naturligt att åka och kolla upp så att inget hade gått sönder vid sugningen av vaxet vid förra besöket. När jag ikväll skriver detta så är örat något bättre men det är fortfarande inte bra. Undersökningen bestod i att titta i örat samt mäta trycket i mellanörat. Allt såg perfekt ut och det finns inga pågående infektioner. Så det som hänt med högerörat bör vara något temporärt som klingar av. Att suga ut vax med luft räknas som en väldigt säker procedur. I Sverige spolar man öronen med vatten men det gör man inte här. Jag tror anledningen är att man vill undvika infektioner. Till och med blodtrycket var relativt lågt idag med värdet 135/85. Jag har börjat rehabilitera handen mer intensivt nu. Jag kan långt ifrån knyta den ännu, men jag tycker mig se framsteg varje dag. Magen är nästan helt bra och jag har ätit en bra probiotika i några dagar nu. Nu hoppas jag på bättre tider med hälsan, åtminstone kortsiktigt så jag kan exekverar mina planer.
(3/6-26) Idag har jag varit på Bangkok Hospital här i Hua Hin. Jag tar upp det här främst för min egen del så jag kan gå tillbaka och titta här i framtiden. Jag anmälde mig på Bangkok Hospitals klinik som ligger på framsidan av Market Village (shopping center). Där fick jag en tid bokad på sjukhuset och det tog ungefär fem minuter. Mitt vårdbehov idag var att rengöra öronen från vax. Båda öronen har strulat en längre tid nu och jag har själv inte lyckats få bort vaxet. Det som händer är att man förstör mer än förbättrar till slut. Tiden hos läkaren låg en timme framåt och Bangkok Hospital ligger 500 meter från Market Village. Jag valde bästa sjukhuset i Hua Hin medvetet för att få en liten inblick i faciliteterna där. Vilken succé det var. Fantastisk service och inga väntetider. Jag kom in till läkaren precis på utsatt tid och hon sög ut vaxet i båda öronen och berättade att det var väldigt bra att jag gjorde det här då det verkligen var packat med vax som satt fast hårt. Den totala kostnaden blev 1345 baht vilket också är fantastiskt. Det är inte mycket mer än vårdavgiften hemma! Bra erfarenhet att få testa på vården lite här. Det togs ett blodtryck också vid inskrivningen och jag bad om att få sitta och vila 10 minuter den här gången. 142/82 blev det. Siffran 82 känns trevlig och visar lite på att kroppen kanske börja komma ur ”försvarsläge” nu. Jag hoppas nu på bättre hälsa framöver, vilket kommer att krävas då jag snart ska på nya äventyr igen.
(31/5-26) Det är söndag kväll. Jag sitter på hotellrummet i ”downtown” Hua Hin. Jag tycker att saker och ting börjar ordna upp sig med hälsan. Handen är det fortfarande lite frågetecken kring men förhoppningsvis ska dom snart rätas ut. Det svåra avvägandet just nu är hur jag ska veta när jag kan börja belasta handen. Det enda finger som fungerar som tidigare är tummen. Alla andra fingrar är mer eller mindre påverkade med sämre och sämre rörlighet för varje finger närmare lillfingret. Jag har några övningar jag försöker komma ihåg att utföra någon gång i timmen. Igår var det fem veckor sedan frakturen inträffade.
Hua Hin är väldigt mycket bättre nu än sist jag var här. Det var bra då också men nu är det inte samma kaos med västerlänningar här som i januari och februari. Det enda som är bättre i januari och februari är att det inte är lika hett. Hua Hin är nog det ultimata stället att pensionera sig på. Åtminstone i dagsläget. Det finns några fler ställen i Thailand jag skulle kunna bosätta mig på men Hua Hin ligger definitivt inom topp fem, ja kanske till och med i topp. Det absoluta lugnet kombinerat med alla bekvämligheter och bra sjukvård är grundstommen i det. Delar av centrala staden är väldigt thai och har inte förändrats mycket de senaste 30-35 åren. Det som har förändrats mest här är utbyggnaden på längden med hotell och resorter längs stranden. Självfallet så generera det sämre strandkvalité, det går inte att komma ifrån. Men jag tycker ändå att stranden här håller relativt hög klass fortfarande. Väldigt bra för bad och simning. Det är ju inte samma vågor som i sydväst då detta är gulfen och inte är indiska oceanen.
Jag har fått en hel del praktiskt gjort senaste dagarna vilket känns skönt. Jag har till och med handlat lite kläder, vilket inte tillhör vanligheterna. Det känns som att det endast görs om det finns ett akut behov numera.
Planeringen av min fortsatta resa är i full gång. Idag har jag suttit i tre timmar med det och det var väldigt produktiva timmar. Jag vill inte avslöja mina planer i förväg som vanligt. Det kommer att bli en riktigt häftig resa men först måste handen få läka någon vecka till.
Innan solen gick ner idag tog jag en promenad på stranden och det var absolut proppfullt med thailändare. Gissar att det är söndag idag spelar in. På en flera kilometer lång promenad såg jag inte mer än en handfull utländska turister. Riktigt trevligt faktiskt. Bra stämning och en enorm glädje bland alla dessa barnfamiljer. Inbillar mig att det är weekendresa från Bangkok för merparten. Samtidigt tror jag weekendresorna för thailändare oftare går till resmål i Chonburi-provinsen på den östra sidan viken.
(26/5-26) Efter en bussresa på tre timmar och tjugo minuter med avgång från Ekkamai busstation i Bangkok är jag nu tillbaka i Hua Hin. Det är skönt att vara här. Jag har ätit både lunch och middag här nu och till med hunnit med att gå till nattmarknaden, som jag nu har lite längre till än sist. Jag köpte ett par nya Crocs där. De Crocs-liknande sandalerna jag köpte när jag kom till Filippinerna var en katastrof. Trots att jag köpte en mycket dyrare variant än jag gjort tidigare. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt att jag säger att dom var en stor anledning till att jag ramlade och bröt femte mellanhandsbenet i handen. Instabila skor på ojämnt underlag och ett halt trappsteg. Alkohol hade varit en bättre orsak att skylla på faktiskt. Skor har varit ett genomgående problem under hela resan. De Skechers jag köpte i Bangkok för Japan-äventyret har gett mig problem med fötterna.
Det jag sett sedan jag kom hit är ett mycket lugnt Hua Hin. Lågsäsongen är dramatiskt mycket lugnare än högsäsongen här. I Bangkok längs Sukhumvit tyckte jag det var en hel del fart med utlänningar, men det är ju en dålig jämförelse.
Trots att jag älskar Thailand och särskilt mysiga Hua Hin hade jag gärna sluppit åka hit den här gången. Jag hade precis startat upp en ny intensiv resa när jag kom till Shanghai och var riktigt taggad på att utforska nya spännande länder. Jag åkte enbart hit för att ta hand om hälsan. Thailand är optimalt i det avseendet. Förutom handen har det uppkommit mindre problem med diverse saker. Fötterna är en sådan sak. Jag måste ha bra fötter för att kunna göra min grej när jag reser. Idag kan jag böja lillfingret lite grann och de andra fingrarna utöver tummen har börjat få tillbaka 70-80 % av sin rörlighet. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att rörelseförmågan skulle bli så här nedsatt efter bara några veckor i stillhet. Nu kan jag fokusera på att få ordning på allt det här i lugn och ro. När jag tycker att det passar och känner mig redo så gör jag ett nytt försök att återuppta där jag slutade senast, en till en och en halv månad försenad. Än så länge har jag lyxen att ha tid vilket näst efter hälsa är det viktigaste vi har i våra liv. Jag är väl en ganska ihärdig person och jag kan tänka mig att många andra hade gett upp för länge sedan och åkt hem vid det här laget. När resandet är den största passionen i livet gäller det att anstränga sig lite extra när chansen väl ges. Att resa länge sliter, ju oftare man förflyttar sig desto mer sliter det. Det är en anledning till att jag nu i min ärbara ålder blandar in lite slow travel för att kunna samla ny kraft mellan varven. Det fungerar inte riktigt som i den bild som ges i sociala medier att varje dag på resande fot är ett paradisliv. Det krävs bra psyke. Det krävs att man kan se resandet som vardag ibland och att man har uthållighet. Dom flesta av oss har inte obegränsat med ekonomiska resurser så därför kan man heller inte leva som man gör på en tvåveckorsresa. Det förvånar mig att jag måste förklara det här för folk titt som tätt.