(22/5-21) Hemresa till Sverige med flygtid 17.50. Hotellets utcheckning var 12.00 vilket hotellägaren påpekade inte var så noga nu när beläggningen inte var den bästa. Han var ändå lite osäker på när nästa gäst skulle anlända så jag föreslog lagring av min väska nere vid hotellets reception från och med 13-tiden.
Jag skickade in en booking.com-recension med betyg 10 av 10 på morgonen vilket hotellägaren och en anställd tackade mig för vid frukosten. Hotellägaren var verkligen tacksam över recensionen och jag kände att jag verkligen gav ett ärligt betyg och att han och de anställda förtjänade det efter året som varit.
Jag passade på att spendera så mycket tid som möjligt på stadens gator innan färd ut till flygplatsen. Vädret var lysande idag igen och Tirana är fantastiskt trevligt. Jag var även och kollade in Toptani Shopping Center på insidan för första gången. Gallerior brukar ligga långt ifrån högst på min lista, men nu kände jag att jag hade tid att kolla in stället. Vid torget hamnade jag även i en demonstration mot avlivande av herrelösa hundar.
Bilder ovan från mina sista timmar i Tirana idag. Mycket trevlig avslutning på resan!
En adderad fördel med Tirana är att flygplatsen bara ligger ungefär 17 kilometer från centrum. 15.00 tog jag en minibuss från centrala Tirana till flygplatsen vilket blev perfekt. Den kostade 300 ALL (ungefär 25 kronor med dagens växelkurs) och var ny, ren och fin. Flyget gick i tid och var framme på Skavsta strax före klockan 21. 20.50 var utsatt tid för landning på Skavsta. Jag lyckades hinna med en buss med avgångstid 21.10 till centrala Nyköping mycket på grund av att jag var den första till immigrationen och inte hade något incheckat bagage jag behövde vänta på! Mycket enkel hemresa utan något strul och hela denna vecka har varit en enda stor succé. Detta land besöker jag gärna igen om jag får tillfälle till det.
(21/5-21) Första dagen denna resa som jag var uppe riktigt tidigt. Väckarklockan var ställd på 06.00 idag. Jag hade bokat extra tidig frukost vilket hotellet gick med på direkt. Jag hade bestämt mig för att ta mig ner till Berat idag. En stad med en otrolig historia och en medeltida fästning. Staden räknas av många som Albaniens allra vackraste. Det var idag tredje gången jag tog mig till busstationen i nordvästra Tirana denna vecka. Den här gången för att ta en buss till Berat. Jag tog en taxi från hotellet till busstationen för att spara tid. Väl framme där tog det runt tio minuter innan jag satt på en buss som rullade mot Berat. 400 ALL enkel kostade den. Skönt att slippa tidsstrul redan innan jag hunnit lämna Tirana. När jag anlände till Berat efter ungefär två och en halv timme så visste jag innan att busstationen låg flera kilometer utanför Berat och att jag därmed var tvungen att byta buss eller ta en taxi sista biten. Det blev buss då den dök upp efter bara några minuter. Bussen körde väldigt långsamt de sista kilometerna in till Berat så jag hoppade av lite tidigare än jag hade tänkt först. Detta resulterade i att jag fick en entré till staden med storslagna vyer.
Värt att nämna är också att bussen mellan Tirana och Berat går via Durrës och att sträckan då blir ungefär 125 kilometer. Det ser inte ut att vara den mest direkta vägen på kartan men förmodligen är det den rutt som har dom bästa vägarna och går snabbast.
Klockan var nästan elva när jag satte iväg till fots från centrala Berat upp mot berget och fästningen som även benämns som slott. Promenaden upp längs den mycket branta vägen tog säkert tjugo minuter. Vädret var fantastiskt idag i stort hela dagen, vilket är trevligt när man är på såna här ställen med vackra vyer och landskap med höga bergstoppar. Det enda som kunde gjort det ett litet snäpp vackrare hade varit om toppen av mount Tomorr på 2416 meter över havet hade varit synlig. Men det vore väldigt futtigt att klaga över det. Mount Tomorr är Albaniens heligaste berg med årliga pilgrimsvandringar. Berget ligger 40-50 kilometer från Berat och har rikligt med snö under vinterhalvåret och kanske även lite på toppen andra delar av året.
Jag utforskade hela slottsområdet och besökte även National Iconographic Museum Onufri som var gratis idag. Även inträdet till slottsområdet var gratis. Jag vet inte om det berodde på situationen med covid-19 eller om det alltid är gratis på fredagar.
Mitt besök uppe i slottsområdet varade i flera timmar och tog mer tid än jag räknat med. Fantastiska vyer och mysfaktorn på de små gränderna med de gamla husen var värt varenda investerad minut. Berat har en hel del annat än slottet att se, men personligen så ville jag inte stressa runt till för många sevärdheter med bara några timmar effektiv tid till förfogande.
En sak man även måste tänka på när man åker kollektivt i Albanien är att man inte får missa sista bussen för dagen tillbaka till Tirana. Jag försökte ta reda avgångstiden för dagens sista buss när jag anlände till busstationen i Berat men lyckades inte få några bra svar på det. Detta innebar att jag fick chansa lite. Det skapar lite onödig oro och man kan inte utnyttja tiden maximalt såklart. Jag hade i och för sig kunnat ta en taxi hela vägen tillbaka till Tirana utan att bli ruinerad med tanke på prisläget i landet. Efter besöket i slottet blev det någon timme nere i centrala Berat för att där äta en rätt så sen lunch. Efter maten kände jag att jag inte vill chansa för mycket och kanske missa sista bussen till Tirana så jag hoppade på lokalbussen som tog mig ut till busstationen så att jag var framme där vid 16-tiden. Det var väldigt lite aktivitet på busstationen men det visade sig att en av de väldigt få minibussar som var parkerad och hade ett par passagerare ombord var på väg till Tirana! När jag sedan på bussen frågade en passagerare om vi tog sista bussen från Berat till Tirana idag bara nickade han till svar. Förmodligen hade jag riktig tur. Medan bussen susade fram i det platta landskapet med de vackra bergen hela tiden inom synhåll i öster kände jag mig väldigt nöjd med dagen.
Alla bilder ovan från sagostaden Berat. En av av Albaniens verkliga kronjuveler.
(20/5-21) Heldag i Tirana idag för att ladda batterierna lite. Jag har varit och gått i områden jag tidigare aldrig besökt i Tirana. Det finns oerhört mycket att utforska i denna stad. Jag bara älskar det här oförutsägbara bakom varje hörn.
Lite blandade bilder från dagens flera promenader i lite olika stadsdelar i huvudstaden.
Pandemin märker man inte mycket av förutom att det kan vara något museum eller annan attraktion som är stängt. Ofta tar man tillfället i akt att renovera i dessa tider då besökarantalet ändå decimerats kraftigt. Ett museum som höll öppet var Bunk’Art 2 som ligger i centrum inklämt mellan regeringsbyggnader. Muséet öppnade 2016 vilket innebär att det inte ens existerade när jag var i Tirana senast i oktober 2015. Det man gjort är att öppna en atombunker för allmänheten. Muséet är tillägnat kommunisttiden i Albanien och vanligt folks liv under diktator Enver Hoxhas brutala styre. Jag tyckte det var väldigt intressant och jag spenderade minst en och halv timme för att se allt som bjuds i detta mycket udda museum. Ett museum helt i smak!
Bilder ovan från Bunk’Art 2. Muséet ligger bara ett stenkast från Skanderbegtorget.
Jag hade laddat upp med munskydd inför avresan från Sverige då jag hade läst innan resan att om man inte bär munskydd utomhus får man böter. Väl på plats visade det sig att nästan ingen bär munskydd. Jag bär ändå med mig ett i bakfickan för säkerhets skull när jag är ute på stan.
Staden verkligen skriker av framtidstro just nu. Mycket mer än när jag var här för sex år sedan. Trots att valutan har stärkts de senaste fem-sex åren mot USD och Euro, som jag nämnde tidigare, är det ändå väldigt billigt i Tirana. Det enda jag hittar som är på minussidan med staden är trafiken och luftföroreningarna som förmodligen beror på den relativt gamla bilparken. Staden är väldigt mycket mer en enda stor byggarbetsplats än vad den var för sex år sen också, vilket bidrar till mer trafikstockningar och förmodligen ännu sämre luft. Många nya höga byggnader är på väg upp i de centrala delarna och många infrastrukturprojekt är i full sving.
(19/5-21) Jag var uppe vid 8-tiden och såg att vädret var fantastiskt bra. Inga väderappar jag använder har prognoser som stämmer. Merparten av apparna har utlovat relativt hög procent regn varje dag hittills denna vecka. Jag har än inte sett en droppe regn. Faktum är att det aldrig ens har varit nära att börja regna. Mycket på grund av vädret bestämde jag mig för använda denna dag till att försöka besegra mount Dajti, något jag misslyckades med sist jag var i Tirana. Den gången gick jag vilse och hittade inte till toppen. Det låter lite konstigt och kanske till och med klantigt men det har sina förklaringar. Det här var i oktober och det regnande och var sol om vart annat och det var inte skyltat överhuvudtaget med mycket dåligt sikt den mesta av tiden. Jag hade ingen GPS och det är ett myller av stigar uppe på berget.
Efter frukost hade jag en enkel promenad bort till hållplatsen för buss L11 i centrala Tirana som skulle ta mig upp till stationen för linbanan, Dajti Ekspres. 40 ALL kostar en biljett med stadsbussarna här i Tirana som jag nämnde igår. Jag var framme vid linbanestationen några minuter i tio. Det såg väldigt tomt ut runt biljettluckan så jag frågade först om linbanan en våning upp i byggnaden ens var öppen. 800 ALL betalade jag för en returbiljett. Då får jag till svar att linbanan öppnar om en halvtimme. När den halvtimmen gått öppnades fortfarande inte linbanan. Klockan var runt 10.30-tiden då en tysk barnfamilj anlände för att köpa biljetter. Kvinnan i familjen ställde samma fråga till personen i biljettluckan som jag gjorde och fick tillbaka svaret att linbanan skulle öppna om 10-15 minuter. Det visade sig till slut att öppningen inte kom att ske förrän klockan 11.00 vilket gjorde mig lite stressad då jag ville ha så mycket tid som möjligt uppe på berget. Ingen av oss som stod och väntade fick några bra svar på varför öppnandet dröjde så länge, men det kvittar ju. Jag hade alltså inte så mycket för att jag kom iväg tidigt i morse. Den information jag hade var att linbanan skulle öppna 09.00 idag. Det som är trevligt är att trots att linbanan är så pass lång så tar det inte mer än 15 minuter upp till slutstationen på 1100 meters höjd. Det är en vacker åktur man bjuds på!
Efter att ha kollat stängningstiden för linbanan satte jag snabbt iväg upp mot toppen av mount Dajti på 1613 meters höjd över havet. Vandringen upp till toppen var bitvis rätt så brant men det fanns även partier som var ganska flacka vilket främst berodde på att leden gick som en serpentinled i vissa områden. Jag vet att väder kan förändras enormt snabbt när man är uppe i bergen så det var därför jag var så ivrig att utnyttja det helklara vädret så gott det gick. När jag började närma mig toppen möttes jag av några personer som verkade reparera några kablar som ledde upp mot en av mobilmasterna uppe på toppen. Dom gestikulerade att jag inte fick fortsätta längre vilket gjorde att jag ändrade riktning och fortsatte runt berget mot andra sidan. Där hittade jag ytterligare en led, som förmodligen var den led jag egentligen skulle ha valt. Tyvärr tog det ganska snabbt stopp igen. Denna gång var det en grind med en skylt med diverse restriktioner. Något om att man måste visa id-handlingar och att det fanns en beväpnad vakt och att det var förbjudet att fotografera. Jag fick uppfattningen att det var militärt område. Men jag kan naturligtvis ha fel. Jag tog det säkra före det osäkra då detta bara var några få meter från toppen och bestämde mig för att vända. Det är inte värt att riskera att göra något olagligt när allt gått så bra så långt.
På vägen ner från toppen gjorde jag ett misstag som var nära att stå mig riktigt dyrt. På ett ställe blev frestelsen väldigt stor att försöka ta en genväg ner till leden nedanför och därmed tjäna lite tid. Det var ganska brant men det såg görbart ut. När jag kommit en bit känner jag hur underlaget plötsligt är alldeles löst och jag börjar snart glida snabbare och snabbare. Jag lyckas till slut få tag i några grenar som hänger ner från ett stort träd och samtidigt river jag upp magen så att jag börjar blöda. Jag lyckades tack vare grenarna få stopp vilket var tur för det visade sig vara ett stup på flera meter bara en liten bit längre ner. Skrubbsåren på magen var inte så djupa och det slutade blöda relativt snabbt. Som väntat så var det väldigt tufft för knäna och benen att ta sig ner för berget. Jag kom till slut ner och var otroligt nöjd med dagen när jag satt och åt på restaurang Ballkoni Dajtit vid linbanestationen. Särskilt bra var flytet med vädret vilket gjorde att jag fick fantastiska vyer vid toppen. Mycket bättre dag än så här kan man inte ha!
Bilder ovan från min dag uppe i Dajti Mountain National Park. Detta var en repris på en liknande dag jag gjorde den 25 oktober 2015, med skillnaden att jag nog tog mig till toppen av Mount Dajti denna gång. Inlägget från den resan finns här -> Tirana, oktober 2015.
(18/5-21) Tanken idag var att göra en lite enklare dagstur utanför Tirana. Då jag har kört rätt hårt ett par dagar nu så tänkte jag försöka få till en lite lättare dag åtminstone gällande resandet. Valet föll på Kruja som endast ska ta en dryg timme att ta sig till med minibuss från Tirana. Staden ligger på 600 meters höjd och man kan se havet i horisonten en vacker dag som idag. Till skillnad från igår började jag med att ta en taxi istället för att gå till busstationen. Samma busstation jag använde mig av igår för att ta mig till Durrës. Trots att Kruja endast ligger ungefär 20 kilometer från Tirana tog resan en och en halv timme. Den första minibussen gick bara till Fushë-Kruja vilket innebar att jag fick byta till en annan minibuss för att ta mig vidare till Kruja. Det var enormt trångt i bussen och inga restriktioner för covid tillämpades. När jag bytte buss träffade jag en amerikan som också bytte buss i Fushë-Kruja. Han hade precis anlänt kom från Durrës. En mycket intressant kille på 40 år som kom med färja från Italien för ett par dagar sedan. Vi skulle komma att umgås nästan hela tiden uppe i Kruja tills vi skildes åt nere i Fushë-Kruja (där vi möttes) då han tog en buss mot Shkodër och jag en buss tillbaka till Tirana.
Förutom att Kruja är vackert beläget har staden även en otroligt intressant historia, något jag inte tänker gå närmare in på här. Dess främsta attraktion är Kruja castle, även kallat Skanderbegs slott. Ett mycket trevligt resmål som i min guidebok benämns som den enda platsen utanför Saranda som har affärer med souvenirer för turister i hela landet. Boken är från 2015 och nej, det är faktiskt inte Lonely Planet Albanien, för någon sådan existerar inte ens!
Bilder ovan från min sköna dagstur till Kruja.
Jag var tillbaka i Tirana vid 18-tiden. Effektiv tid i Kruja blev ungefär fyra timmar, vilket jag är nöjd med och det räckte för att se allt den lilla staden har erbjuda.
(17/5-21) Rekade lite igår kväll och bestämde mig vid frukosten att försöka ta lokalbussen till Durrës. Jag promenerade närmare tre kilometer i nordvästlig riktning från Blloku till det jag förväntade mig skulle vara platsen för bussar till Durrës. På grund av att man håller på med stora ombyggnationer av vägar samt enligt hörsägen även en ny busstation så hade avgångarna till Durrës flyttats till en bussterminal ytterligare någon kilometer bort. När jag kom fram hade jag gått närmare fem kilometer. Jag blev arg på mig själv för att jag inte tog en taxi direkt från mitt boende. Det hade sparat en hel del tid och kraft idag. Jag har ingenting emot att gå mycket, men det här var inget roligt ställe att promenera på. Massor av byggdamm och en motorväg med extremt mycket stillastående trafik. Det här lilla strulet gjorde att jag inte kom fram till Durrës förrän vid 12.30-tiden, vilket i slutändan inte gjorde så mycket då Durrës inte har enorma mängder av sevärdheter.
Bilder från den långa promenaden till busstationen från mitt hotell i Blloku. Det intressanta med en sådan här promenad är att man får se delar av staden som ligger utanför de klassiska turiststråken. Informationen på nätet om busstationerna är minst sagt förvirrande, precis som för drygt sex år sedan. Något som komplicerar det hela ytterligare är alla stora infrastrukturprojekt som pågår i staden, vilket innebär att man flyttar rutter. Den sista bilden (zoomad) ovan skulle av en slump visa sig bli viktig för resten av veckan. Den visar destinationer och avgångstider från just denna busstation. Då staden har multipla busstationer var det här ovärderlig information.
Jag promenerade runt i Durrës i drygt fem timmar med stopp för en relativt snabb lunch. Jag hade bestämt mig för att testa en pizza till lunch idag och valde ut ett ställe vars recensioner antydde starkt att det var den bästa pizzerian i Durrës. Jag kan åtminstone instämma i att pizzan var helt fantastisk till priset 35 kronor plus 7 kronor för en öl! En av de mest kända sevärdheterna i staden, amfiteatern från 100-talet som är den största på Balkan, besöktes och även det arkeologiska muséet. I övrigt så kollade jag in stadens stränder som inte imponerade på mig. Däremot tyckte jag staden var mysig och den är definitivt värd en dagstur om man har sin bas i Tirana. Bussen mellan Tirana och Durrës kostar 150 ALL (Albanian Lek), vilket motsvarar ungefär 12 kronor. Vädret blev helklart precis när jag kom fram till Durrës och höll sig bra under resten av min vistelse. Det var rätt kalla friska vindar men temperaturen i skuggan var perfekt för en massa utforskande till fots. Jag såg några skyltar i centrum som alla visade 21 grader i skuggan vid 14-tiden.
Bilder ovan från min dag i Durrës.
Jag var tillbaka i Tirana vid 18-tiden. Då lärde jag mig att hitta en busshållplats för bussar till centrum i den allmänna röran ute i området kring busstationen. 40 ALL kostar en enkel biljett för stadsbussarna i Tirana!
(16/5-21) Idag har jag hållit till i Tirana hela dagen. Det har helt och hållet varit en nostalgidag. Promenader i alla väderstreck i den centrala delen av staden med fokus på stadsdelen Blloku samt ett par timmar som avslutning i Tiranas stora park, Parku i Madh Kodrat e Liqenit. Jag kände igen mig i det mesta sedan min förra vistelse i staden hösten 2015 trots att det har hänt väldigt mycket här på sex år. Framförallt byggs det överallt. Det verkar dessutom som att pyramiden som stått och förfallit i en massa år nu äntligen renoveras och hela området är avstängt. De ritningar man satt upp vid avspärrningarna som jag antar föreställer slutresultatet ser väldigt trevliga ut. Det verkar som att man kommer fixa till byggnaden på fint sätt till någon form av kulturell byggnad till gagn för allmänheten. Det är ett holländskt bolag som står som utförare av projektet. Denna udda byggnad i brutalistisk stil är verkligen värd att göra något vettigt med, samtidigt som det är ett kulturarv från landets förflutna som är viktigt att bevara. Jag hann alltså se originalversionen av byggnaden sist jag var här!
Bilder ovan från olika delar av trevliga Tirana.
Jag måste säga att jag verkligen är glad att jag åkte hit igen. Jag fattade starkt tycke för landet vid mitt förra besök. Hotellet jag bokat för sju dygn kostar strax över 2000 kronor. När jag nu är här och har fått standarden på hotellet verifierad på plats kan jag inte annat än tycka att det är ett fantastiskt pris. Det är svårt att tro att man befinner sig i Europa prismässigt. Då ska man ha i åtanke att den albanska valutan har stärks år för år mot västvalutor åtminstone de senaste fem-sex åren.
Jag har inte sett någonting av kusten ännu men jag har hört och läst att stränderna i den sydliga delen av landet håller väldigt hög klass. Särskilt stränderna i området runt Saranda med grekiska ön Korfu bara ett stenkast utanför. Jag kommer inte att åka till det området denna gång heller då det är fem timmar enkel med buss eller taxi. Det känns smartare att ta det i samband med att jag besöker Korfu någon annan gång. Däremot så kommer jag förmodligen att besöka en annan turistort vid kusten, Durrës. Den för lokalbefolkningen så populära hamnstaden är på lagom avstånd från Tirana för att utgöra en perfekt en dagstur.
(15/5-21) Resa till Albaniens huvudstad Tirana med Wizz Air från min hemstad Nyköping. Det första direktflyget någonsin från Skavsta till Albanien! På flygplatsen fick varje passagerare en påse med godis av Wizz Air. Två och en halv timme tog flygresan, vilket var 45 minuter snabbare än angivet på flygbiljetten. En mycket lättsam resa. För första gången hade jag både bokat och förbetalt taxi innan avresa. Att ha taxi förbokad innan ankomst är inget nytt men just att även ha den betald var väldigt smidigt. Särskilt skönt att slippa krångla med pengar mitt i natten. Albanien är ett land man använder medtagna kontanter som turist. I de flesta länder jag besöker tar jag ut lokal valuta så snabbt som möjligt efter ankomst från en ATM och har USD alternativt Euro kontanter som backup. Till Albanien har jag kort med mig som backup och en massa Euro kontanter för betalning av hotell samt för växling till lokal valuta på lokala växlingskontor. Detta gör jag för att jag vet att det kostar 50 kronor per gång jag använder kortet samtidigt som växelkontoren i stort sett ligger på samma växelkurser som xe.com! Jag förstår inte hur dom tjänar sina pengar. Det finns flera orsaker till att det fungerar så här i Albanien och det går jag inte in på nu. Bankavgiften känns hur som helst som en onödig utgift som dessutom kan undvikas, vilket inte alltid går i andra länder. 50 kronor är fem öl i Albanien!
Klockan 01.30 checkade jag in på hotellet som ligger i den västra änden av stadsdelen Blloku. Det är nästan sex år sedan sist jag var i Tirana så det ska bli mycket spännande att se hur staden utvecklats sedan dess.
Jag är väldigt trött och klockan börjar närma sig två när jag skriver detta så jag nöjer mig så här och säger god natt. Äntligen dags för lite äventyr igen!