(10/11-22) Ytterligare en kanondag går mot sitt slut. Jag velade lite fram och tillbaka angående huruvida jag skulle åka på en halvdagstur med snorkling med någon av San Pedros dykfirmor. Jag hade redan fått en firma rekommenderad till mig av kanadensarna, Amigos del Mar. Jag insåg till slut att jag inte kunde lämna landet utan att ha snorklat på barriärrevet här. Jag funderade lite på om det skulle vara en påfrestning för ögat jag opererat två gånger i år, men kunde inte hitta någonting farligt med att snorkla. Det var bara att slå till. Vad gäller halvdagsutflykter så är praxis att köra en från klockan 09.00 och en från klockan 14.00. Jag var väldigt trött i morse så jag valde den på eftermiddagen. Jag gick bort och anmälde mig strax före lunch och då hade dom inte en enda person anmäld. Det minimala antalet personer som behövdes för ett genomförande av turen var fyra. Det skulle lätt kunna fixas genom att dom slussade mig vidare till någon annan dykshop hade fyllt mer folk till sina turer. Jag behövde dock komma en timme innan för att checka in och få aktuell status.

Vid 13-tiden checkade jag in på Amigos del Mar. Det var fortfarande inte några fler bokade så dom hade letat reda på en annan firma åt mig, precis som utlovat. Firman heter Ambergris Divers och ligger bara ett hundratal meter nedanför Amigos del Mar. Jag tog mig raskt dit och checkade in och fick prova lite utrustning. Snorkelmask och simfenor. Efter en stund infann sig tre medelålders amerikanska par samt ett brittiskt par som skulle dyka. Vi var redo att åka!

Innan kaptenen drog på full gas berättade den mycket roliga guiden Candyman lite om turen. Vi skulle göra två stopp i Hol Chan Marine Reserve. Det första i Zon A och det andra i Zon D (Shark Ray Alley).

När vi kom till första stoppet fick vi hoppa i på en plats där vi bottnade som bestod av sandbotten med sjögräs för att undvika att kliva på korall. Det var väldigt ovant med snorkelmask inledningsvis men man vänjer sig väldigt snabbt. Denna var av en helt annat kvalité av den egna jag har med mig. Den höll perfekt tätt. Sedan följde snorkling i nästan två timmar över revet och en öppning i korallrevet. Stingrockor, stora stim tropiska fiskar, jackfish, stora barracudas, havssköldpaddor, jättestora snappers och otroligt vackra koraller fick vi uppleva. Det var som en enda stor fantastisk värld av skönhet vilket håll man än tittade åt. Jag har snorklat en hel del tidigare i mitt liv på spridda platser i världen, men detta slår nog allt jag sett hittills.

Nästa stopp var bara ett kortare stopp vid Shark Ray Alley. Området har fått namnet från att fiskare stannade till och rensade sin fångst här, vilket i alla tider har lockat till sig hajar, stora mängder av fisk och stingrockor.

När båten kommit till ett totalt stopp skulle vi lämna båten från ena sidan samtidigt som en person i besättningen började hälla sardiner i vattnet från den andra sidan. Efter att ha kommit i vattnet simmade vi runt båten till den sida där sardinerna landade i vattnet. På det sättet fick vi första parkett när vi sänkte ner våra huvuden under vattnet. Man fick nästan en chock när man såg den enorma mängd fiskar och hajar som befann sig på en väldigt liten yta. Vissa hajar såg rejält stora ut. De få minuter detta varade var en riktig höjdpunkt på denna snorkeltur. När båten styrde hemåt var jag extremt nöjd över de fantastiskt fina upplevelser jag fått vara med om idag.

Bilder ovan från en absolut fantastisk avslutningsdag på mitt äventyr denna gång i Belize.

I övrigt vill jag berätta lite om livet här på Ambergris Caye sett ur perspektivet från lokalbo som äger det lilla hotell jag bor på. Jag och Mike satt ett par timmar på förmiddagen och pratade om allt från immigration till gängkriminalitet och pandemin. Det är alltid lika fascinerande att få höra såna här berättelser, särskilt när man inte är i landet särskilt länge som i mitt fall. Det känns som att jag nu vet mycket mer om den senaste tidens händelser i Belize än jag kunnat läsa i någon bok.

Pandemin innebar ett stort ekonomiskt bakslag för folket i Belize. Landet ligger konstant på topp tio-listan avseende länder som är mest beroende av turism. När sedan dessutom myndigheterna kör hårda lockdowns blir konsekvenserna katastrofala gemene man. Mike berättar att det var total lockdown i ungefär nio månader vilket innebar utegångsförbud och och särskilda tillstånd för att göra ärenden på stan. När dessa nio extrema månader var över var många företag på absoluta botten ekonomiskt. Sedan följde en period av långsamma borttagningar av oerhört strikta regler och utbildningar för hotellägare som måste genomföras för relativt stora summor pengar. Detta för att klassificeras som ett hotell som har tillstånd att ta emot gäster. Detta tillstånd var ett 60 sidor långt dokument som långt ifrån alla ens klarade av att fylla i. Mike fick tillbaka sin ansökning flera gånger, ibland på grund av något enstaka stavfel. Detta stora dokument medförde att det skapades en marknad för personer att sälja tjänster i att fylla i det här. Upp till 1500 USD kunde dessa personer ta i betalt för det. Mike ser nästan gråtfärdig ut. Med vilka pengar skulle folk ha råd med det, säger han. Ekonomin var för många på en nivå när man inte hade råd att äta tre gånger om dagen. Han berättar vidare om vänner som är hårt arbetande människor som kom förbi hotellet för att fråga om pengar och till slut även mat vilket han tyckte var hjärtskärande. Vidare ställdes det krav på att det skulle finnas ett visst antal liter desinfektionsmedel på hotellen vilket det gjordes inspektioner på. Han menade på att regeringen extrema hantering av restriktionerna var det som höll på att ta ihjäl människor. Inte covid. Själv gissar jag att det sett ut så här i många länder i världen. Det är en sak att införa lockdown i Frankrike, Sverige eller Italien. En helt annan i ett sånt här land.

Jag berättade lite om Sverige i pandemin och sedan fortsatte vi att prata det växande hotet vad gäller immigration för Belize. Belize har en portion sund immigration från närliggande grannländer. Folk som kommer är hårt arbetande. De har relativt lätt till integration då man även klarar sig på spanska hyfsat bra här. Sedan har vi den andra, mörkare sidan av invandring. El Salvadors regering har på senare tid förklarat fullt krig mot framför allt Mara Salvatrucha (MS-13), vilket har inneburit att dom börjat söka sig till nya jaktmarker. Belize regering oroas oerhört mycket av det här. Vi pratar om ett otroligt mäktigt gäng som är otroligt fruktat här i centralamerika. Första tecken på att någon som befinner sig i Belize har samröre med MS-13 eller annat gäng leder till snar deportation. Belize har en befolkning på runt 400 000 invånare. Vi får hoppas att dom slipper detta problem.

Jag frågar Mike om vilka problem han ser här på Ambergris Caye. Det han bekymrar sig lite extra för är den växande knarksmugglingen. Kokainlaster som dumpas i den norra delen av ön vid gränsen till Mexiko. När smugglarna hamnar i jakt med polisen dumpar dom det så snabbt som möjligt för att undkomma. Många gånger flyter dessa stora paket med droger upp på stränderna på Ambergris Caye. Fiskare hittar paketen och säljer sedan knarket vidare på den lokala marknaden. Det Mike oroas över är de skjutningar och våldsamheter som härrör sig till det här. Dom uppkommer på grund av att andra fiskare dyker upp och tycke att dom vill ha en del av förtjänsten vilket leder till skottlossningar. Ett bråk om territorium alltså. Någon hittar knark på en plats som en annan person ser som sitt område.

Låt oss nu hoppas att Mike och de andra hårt arbetande människorna här i Belize ska få en enklare resa framåt än den dom haft under de senaste åren.


(9/11-22) En heldagstur till Caye Caulker hade jag planerat in idag. Jag kollade upp tiderna för färjan igår kväll och gick och köpte biljetterna i morse. 38 USD kostade det tur och retur. En enkel båtresa mellan San Pedro och Caye Caulker tar 30 minuter. Jag tog 10.00-färjan dit och sista färjan med avgång klockan 18.15 tillbaka. Under vistelsen på Caye Caulker utforskade jag i stort sett hela den södra halvan av ön till fots. Ön är delad i två delar på grund av att flera orkaner brutit upp en öppning genom ön. Jag var aldrig över till den norra sidan. Det kändes in som det var värt det med tanke på min korta tid på ön.

Träffade en hel del riktigt coola lokala gubbar. Mycket historier om orkaner och andra händelser på denna lilla ö. Tittar man bakåt 20-30 år så inser man det är ganska långt mellan dom riktigt kraftfulla orkanerna. I snitt runt 5-6 år. Men det är illa nog. Av dom lite klenare orkanerna är det dock desto fler vilket kan vara nog så besvärligt. Som vanligt så är dom allra svagaste i samhället särskilt utsatta.

Det var en riktigt bra dag idag. Avslutningen med solnedgång över Caye Caulker bevittnad från färjan på väg hem till San Pedro var verkligen den perfekta avslutningen på dagen. Jag är otroligt nöjd hittills med min korta vistelse i detta intressanta land. Fantastiskt trevligt folk samt noll språkförbistringar då engelska är nationalspråket här. Det jag har lyckats med är att få en liten inblick i livet här på öarna. Nästa besök till landet kommer fokus att läggas på fastlandet.

Bilder ovan från min dagstur till Caye Caulker. Denna ö skulle man kunna spendera några veckor på utan problem!


(8/11-22) Det har varit en kanondag idag. Hyrde en fyrhjuling vid 10-tiden för att utforska Ambergris Caye lite mer. 40 USD för 24 timmars hyra och en tankning för 15 USD. Vädret var bra även idag. Har haft kanonväder hittills på resan. Natten till idag vaknade jag av ett kraftigt regn som medförde att vatten kom in i mitt hotellrum (under dörren). Förmodligen kraftigt regn i samband med hård vind. Jag bor på andra våningen på hotellet.

Jag började med att köra till Secret beach som många har rekommenderat som väldigt fin. Efter att ha sett stranden vill jag nog säga att det är ett överdrivet betyg. Det var inte mycket till sandstrand, och överhuvudtaget så är det inte särskilt fina stränder här. De stora anledningarna till turismen hit ut till öarna är korallrevet som håller absolut världsklass, samt även sportfiske i havet. Korallrevet är världens näst största efter stora barriärrevet i Australien.

Efter Secret beach var jag nästan på väg att åka tillbaka hem till San Pedro men kom på att jag kunde hälsa på det kanadensiska paret jag träffade på båten hit från Mexiko igår. Jag beslutade mig för att genomföra den planen. Det visade sig vara riktigt dålig väg hela sträckan från avtagsvägen till Secret beach norrut till Sapphire Beach Resort där dom har sin insatslägenhet inköpt för 150 000 USD. När jag kom fram blev det lite pinsamt när jag förklarade för killen i receptionen att jag kommit för att hälsa på vänner som jag inte ens visste namnen på. Berättade som det var att jag hade träffat dom på båten och att dom borde ha anlänt till resorten igår. Han visste bara om en person som anlänt till resorten under gårdagen. Det lät väldigt märkligt för mig. Jag bestämde mig för att ändra min beskrivning och sa istället att dom hade lämnat Belize för en vecka i Mexiko på grund av orkanen Lisa. Då reagerade han direkt undrade om det kunde vara ett par med namnen Terry och Corrine. Jag kände igen Terry. Det visade sig att dom hade sitt hus bara några meter från receptionen. Jag gick och knackade på på condo med 13 A på dörren. Ingen öppnade. Jag behövde nu äta för att kunna fortsätta dagen på ett lika bra sätt som den börjat. Restaurang fanns i direkt anslutning till receptions-byggnaden vilket passade mig ypperligt. Jag gick dit och åt lunch. Medan jag sitter och äter kommer kanadensarna spatserande förbi uteterassen där jag sitter och äter. Dom kommer gående från sidan och ser mig inte först. Plötsligt får Corrine syn på mig och hon ser ut som att hon sett ett spöke. Sedan skriker hon till. Båda rusar upp på terrassen och vi hälsar. Jag följer med dom till deras bostad och får direkt en visning av den samt sedan hela resorten av Corrine.

Efter att ha spenderat ett par trevliga timmar hos paret bestämmer jag mig för att åka hem mot San Pedro. Det skulle bli mörkt inom någon timme och köra i mörker är något man helst undviker på såna här ställen. Körningen hem gick utan problem. Jag bestämde mig för att kontakta firman jag hyrt maskinen av och berätta att dom kunde hämta den nu trots att jag hyrt den ända till imorgon. Eftersom jag visste att jag inte skulle använda den något innan deadline klockan 10.30 imorgon så tyckte jag det var lika bra. Annars skulle jag haft ansvar för den ståendes parkerad ute på gatan utanför hotellet. Det kändes helt onödigt att ta den risken när jag nu hade klarat mig utan skador på den under dagen. En broder till killen som lämnade den på morgonen kom och hämtade. Han var väldigt glad att kunna hämta den redan nu. Jag sa till honom att han kunde se det som en slags dricks.

Bilder ovan från dagens trevliga äventyr. Frihetskänslan när man har tillgång till ett fordon är som bekant väldigt trevlig. Jag önskar att jag hade mer tid att utforska denna intressanta ö.

Sängdags lite senare idag, vid 23-tiden. Har funderat hela kvällen hur jag bäst använder dagen imorgon. Har ett par uppslag. Vi får se vad det blir.


(7/11-22) Väckarklockan var satt på 07.00. Avgångstid för båten till San Pedro 10.00. För att ens komma med på båten måste man checka in senast 08.00 på färjeterminalen vilket var anledningen till den tidiga morgonen. Jag var på plats en kvart innan och hamnade först i kön till incheckningen. Vid 8-tiden genomfördes en biljettkontroll och vi var totalt runt 40 passagerare. En del visade sig inte ha någon biljett och fick be på bara knäna om att få köpa biljett vilket lyckades. Detta strider mot reglerna som myndigheterna satt upp (köp av biljett senast 24 timmar innan) men samtidigt vill man förstås sälja så mycket biljetter som möjligt. Dessa sena biljettförsäljningar skulle till slut visa sig medföra en försening av båten. Det blev till slut bara en halvtimme, men många hann bli relativt irriterade. Så vi kom alltså iväg vid 10.30-tiden. Båtresan gick väldigt bra då havet var helt lugnt. En och en halv timmes restid samt en timme tidsomställning. Belize ligger i samma tidszon som delstaten Yucatán i Mexiko och en timme efter delstaten Quintana Roo (Chetumal ligger i Quintana Roo).

Jag hade förväntat mig att bli pressad att betala en departure tax på ungefär 30 USD innan vi gick ombord på båten. Man är undantagen att betala denna om man har varit i Mexiko färre än sju dagar vilket förmodligen bevisades via min ankomststämpel i passet. Samtidigt hade det funnits utrymme att försöka ändå. Mycket smidig hantering av det administrativa innan avgång från Chetumal.

Ju närmare vi kom San Pedro desto finare färg fick vattnet. Jag hoppas jag kommer att ha tid att få mig en titt på korallrevet innan jag lämnar landet. Det finns inte mycket tid att spela på så vi får se. Jag har inte planerat längre än hit så från och med nu blir det att ta dag för dag. Det finns bara en utmaning kvar nu och det är hinna ta sig tillbaka upp till Mexiko i tid för hemresan till Sverige.

Immigrationen i San Pedro gick otroligt smidigt och snabbt. Trevlig personal dessutom. 30 dagar får man stämplat i passet vid ankomst till landet som svensk medborgare. Äntligen hade jag nått Belize!

Jag hade endast 200 meter till hotellet från piren vilket var trevligt. Jag bor mitt i downtown San Pedro som har väldigt mycket liv och rörelse och mycket mer trafik än jag hade väntat mig. Trafiken består mestadels av golfbilar! Efter incheckning på rummet och lunch utforskade jag stora delar av San Pedro till fots. Det kändes som eftermiddagen bäst utnyttjades på det sättet. San Pedro ger ett lugnt och avstressat första intryck. Lite besvärligt som fotgängare med alla golfbilar och relativt skräpig liten stad. Rätt så mysigt ändå och mängder med restauranger och hotell. Känns lite som östkusten Costa Rica i stämningen. Vilket inte är något dåligt. Tvärtom.

Mysiga San Pedro med charmigt slitna hus och gator. Riktig Karibien-känsla här!

På färjeterminalen i Chetumal träffade jag ett kanadensiskt par som skulle tillbaka till sitt hem på Ambergris Caye efter en kortare vistelse i Mexiko. Dom hade gått i pension och bott nästan två år på ön. Anledningen till att dom reste till Mexiko var att dom evakuerade på grund av orkanen Lisa som drog in förra veckan. Kategori 1-orkanen hade till slut landfall i närheten av Belize city och skadorna här på Ambergris Caye blev inte så stora. Deras boende hade inte påverkats alls enligt vad dom hade hört. Dom hade otroligt mycket bra tips att dela med sig av samt så var det otroligt kul att höra om hur det är att leva här. Deras boende ligger runt 15 kilometer norr om San Pedro. Dom berättade om lugnet och att djurlivet var helt enastående däruppe. Om jag hyr en golfbil tar jag mig dit och kan överraska dom. Annars blir det nog svårt.