(20/9-26) Jag har tagit det lugnt några dagar här i João Pessoa. Det är sista heldagen här idag. Det är dags för en ny stad imorgon. Bussbiljett och boende är bokat. Jag känner mig fräschare nu då magen har blivit bättre igen sedan igår. João Pessoa har varit en bra paus från både resande och sightseeing. Nästa destination blir mer intensiv och även en hel del farligare och det ska bli väldigt spännande. Staden ar varit på min bucket list länge nu.

Jag börjar komma in ordentligt i Brasilien nu efter ungefär en månad här. Det känns som att säkerhetsläget inte påverkar så mycket längre och tillvaron känns mer och mer komfortabel. Därmed inte sagt att garden har sänkts för det. Det gäller att vara på sin vakt hela tiden och vara beredd på att situationer snabbt kan uppstå ur ingenting.

Vissa saker börjar klarna nu vad gäller prisbilden här i Brasilien. Inte ens João Pessoa är billigt några gator upp från stranden. Ikväll har jag ätit en minipizza fyra kvarter från stranden med en 33 cl öl och det kostade 68 BRL (ungefär 130 SEK). Vi pratar alltså Sverige-priser! Mest prisvärd mat hittas i shoppingcenter och eftersom taxi är riktigt billigt så lönar det sig att ta taxi till och från ett shoppingcenter för att äta. Däremot så är boendet billigt. 1850 SEK för en vecka här i det relativt nya boendet (byggt 2023) är inte mycket att säga om.

(17/9-26) Trots en helt kraschad mage tog jag en löprunda vid 11-tiden längs strandpromenaden. Lite för sent på dagen men det fungerade bra ändå. På eftermiddagen var jag och kollade in det största shoppingcentret i staden, Manaira Shopping. Det kändes lite gammalt och slitet men var väldigt trevligt. Mängder med restauranger och en trevlig vibe. Nu hoppas jag att mina magproblem går över snabbt. Jag har haft rätt så mycket smärtor från och till under dagen. Som vanligt är det omöjligt att veta orsaken.

(16/9-26) Det enda som är värt att berätta idag är att jag besökte Centro Histórico. Det ligger ungefär 1 mil från mitt boende och jag tog taxi dit. Som vanligt kändes det lite läskigt att gå runt med kamera och telefon men samtidigt inte alls lika spänt som i Fortaleza eller Natal. Det visade sig att det fanns en del riktigt vacker men försummad arkitektur. En del byggnader bestod bara av en fasad och såg ut att kunna ramla ihop när som helst. Det var trevligt att få se lite mer av denna stad. I och med säkerhetsaspekten blir det lätt att man bara håller i de relativt säkra delarna av de här städerna (längs stranden och upp till två eller tre kvarter bakom). Jag försöker göra mitt bästa för att se så mycket som möjligt utan att äventyra säkerheten. Som jag pratat om tidigare så är Uber en nyckel till att åtminstone säkra upp logistiken. Nackdelen är att jag måste ha med sig telefonen överallt. Samtidigt så är den ju bra att ha för navigering också, även om man inte kan gå omkring med den helt öppet som man gör i andra delar av världen. Exponeringen är det som avgör. Exponerar man sig inte och bara sitter inne på hotellrummet är det ingen risk att bli rånad!

Eftermiddagen spenderades uppe vid takpoolen. Det är den första pool jag haft på ett boende här i Brasilien som är värd att kallas för pool.
Igår kväll bokade jag boende på min nästa destination och idag köpte jag en bussbiljett dit. Skönt att ha det fixat i tid för en gångs skull. Boendet visade sig dessutom vara jätteviktigt att få till då det under min vistelse är väldigt fullbokat i staden på grund av diverse olika evenemang i slutet av september.

(15/9-26) Jag har nu varit i Brasilien i tre veckor och det känns som två månader. Det är en bra grej med att resa. Det känns som att man får valuta i livet tidsmässigt.

Idag var jag och besökte Amerikas östligaste punkt på fastlandet. Det var ingenting märkvärdigt förutom att stranden var väldigt fin. Ett måste för mig att besöka platsen när jag ändå tagit mig till João Pessoa. Ponta do Seixas ligger ungefär 10 kilometer sydost om mitt boende och jag tog en Uber dit som kostade 30 kronor. Taxi är extremt prisvärt i Brasilien och tack gode gud for taxi-appar. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket problem det skulle vara utan. Förhandla priser med eventuella scammers varje gång man behöver åka taxi och dessutom kan jag inte ens kommunicera med folk här i Brasilien (har fortfarande inte träffat någon jag har kunnat kommunicera på engelska med, hotell- och restaurangpersonal inkluderad). Jag åt lunch på en bra fisk-restaurang ett par kvarter från stranden och det var en jättestor portion med säkert ett halvt kilo fisk.

Eftermiddagen spenderades på stranden inne i staden, Praia de Cabo Branco. Jag badade inget idag. Det får bli imorgon. Jag gillar redan João Pessoa som känns bra mycket säkrare än Natal och Fortaleza men såklart inte lika säker som Canoa Quebrada. Jag passar mig dock från att sänka garden då jag vet att saker snabbt kan hända om man inte är på sin vakt.

(14/9-26) Då har jag installerat mig, ätit middag och till och med tvättat ikväll här i João Pessoa. Det är dags för en ny stad och en ny delstat. En riktigt produktiv men tråkig dag. Vissa dagar känns det som ett heltidsjobb att resa som jag gör. Det är mycket runt omkring hela tiden man ska hålla koll på. Jag tror att det är ett utmärkt sätt att hålla sig fräsch i knoppen när man blir äldre att resa. Resan hit tog som utlovat på biljetten ganska precis tre timmar med buss. Bussen kommit iväg ungefär en halvtimme för sent. Det var en bättre buss än den buss jag tog från Fortaleza till Canoa Quebrada, samt så var det inte lika många stopp. Det är en ganska bra jämförelse då sträckan Natal-João Pessoa endast är två mil längre än Fortaleza-Canoa Quebrada (tog längre än fem timmar!). Jag mår bättre idag och jag hoppas jag får en bra tid nu här i João Pessoa.

João Pessoa har hela tiden varit med i min plan för nordöstra Brasilien. Idag har jag dock gjort ett avsteg från grundplanen. Hoppade över Pipa som ligger mellan Natal och João Pessoa. Det finns flera anledningar till att gjorde det valet men den främsta är att jag var där 2001 på en dagstur från Natal. Dessutom har stället såklart förändrats en hel del på 25 år och jag tror jag behåller det minne jag har av fina Pipa från den tiden. Natal var nostalgiskt men inte alls lika bra som för 25 år sedan. Jag har ju även tid att ta hänsyn till och nu har jag chans att eventuellt fylla på med något oplanerat om jag får tid över innan jag lämnar landet.

Jag har hört och läst mycket bra om João Pessoa. Bland annat att det är en av världens grönaste städer. Den har rykte att vara den säkraste större staden i den nordöstra delen av Brasilien vilket heller inte är fel. Storstadsområdet har lite över en miljon invånare och staden är den delstatshuvudstad i nordöstra Brasilien som växer allra snabbast just nu. Jag ser fram emot att utforska den här staden och är väldigt glad och tacksam över att vara här.