Dahab, Egypten (del 1)
(11/12-10) Startade dagen med frukost på mitt hotell med fantastisk utsikt över Aqaba-viken och Saudiarabien på andra sidan. Frukostarna är inte lika fantastiska men det är ju inte så mycket att göra åt. Ganska smaklöst, men man får bra kaffe. Klockan 08.00 blev jag hämtad på hotellet av en splitterny Toyota Landcruiser. Det visade sig att vi var åtta personer som skulle på denna safari. Dagens agenda var Coloured Canyon och White Canyon med lunch i en liten oas tillsammans med en beduin familj. Jag har varit totalt fascinerad hela dagen över hur fantastiskt vacker natur det är här. Det är klart att när man går omkring i öken så är det ju ganska kargt, men tystheten och bristen på människor är fascinerande. Jag vet ärligt talat inte vad som var bäst idag, det har varit helt otroligt. En i gruppen var killen från Belgien som även var med i min grupp vid klättringen upp till Mount Sinai.
Först bilder från första halvan av dagen till Coloured Canyon.
Redan efter första halvan av dagen kändes det som att man fått bra valuta för de 200 svenska kronor denna tur kostade. Men det skulle visa sig att det var mycket mer kvar.
Efter Coloured Canyon var det dags att ta Landcruisern till nästa delmål, White Canyon.
Först en promenad genom ytterligare en Canyon som var relativt bred. Längst bort kunde vi hela tiden se vårt mål som var en liten oas där vi skulle äta lunch hos en beduinfamilj. Först lite bilder från färden mellan Coloured Canyon och White Canyon.
Efter att ha gått den lilla biten från jeepen över den lilla höjden som kan ses på sista bilden ovan, uppenbarade sig en canyon med en liten oas synlig längs bort.
Bilderna nedan visar först vandringen till oasen och slutligen lunchen med beduinfamiljen.
Efter lunchen och besöket hos beduinfamiljen ovan, var vi redo att ta oss an White Canyon som hade sin början alldeles i utkanten av oasen.
Bilder från avslutningen på dagen från White Canyon nedan.
Sista bilden passade perfekt som avslutning på en fulländad dag!
För övrigt så blir det en spännande dag imorgon då jag ska försöka ta mig till Jordanien. Förhoppningsvis är jag där till eftermiddagen. Jag har ingen guidebok eller någon annan bra information, så det kan bli riktigt spännande. En tysk tjej som var med på safarin idag hade gjort Petra, och hon sa att det var mycket bra men dyrt. Bara båtbiljetten enkel mellan Nuweiba och Aqaba kostar runt 60 US$. Man kan bara betala med US$ så jag är verkligen glad att jag har ett gäng dollar med mig. Idag har jag kommit på en annan sak som jag funderar på att göra efter Petra. Åka tillbaka till Egypten via Eilat i Israel. Stannar gärna till där en natt eller två om det är möjligt. Gränserna mot Israel kan ju vara lite känsliga. Vad jag hittills vet är att man inte kan åka in i en del länder som till exempel Syrien om man har en israelisk stämpel i passet. Däremot så ska det vara ok att åka till Egypten direkt efter Israel. Om det stämmer, så ser jag det som en chans att få en glimt av Israel, vilket inte är helt fel. Om någonting går snett imorgon, så att jag inte lyckas ta mig till Jordanien, kommer jag att ta mig till Taba och sedan vidare därifrån till Kairo. Då blir det ju varken Jordanien eller Israel. Eftersom jag har så pass lite tid till förfogande måste jag planera varje dag noga från och med nu. Vi får se hur det går imorgon, detta skall som sagt bli mycket spännande!
(10/12-10) Konsolideringsdag idag i Dahab för vidare strategiskt upplägg av resan. Det finns mycket mer att se här i omgivningarna till Dahab, men jag har rätt begränsat med tid. Vi får se vad det blir. Troligen kommer jag försöka att ta mig till Nuweiba imorgon lördag eller senast på söndag. Där finns det möjlighet att ta färja till Aqaba i Jordanien för att sedan nå Petra. på frukosten i morse träffade jag ett par från Australien som precis varit där och de sade att både Petra och Jordanien är ett måste. Petra rankas som ett av världens sju nya underverk.
Vädret här i Dahab är väldigt lagom den här årstiden. 15-23 grader i luften i snitt i december och 19-20 grader i vattnet (lite för kallt för mig!). Genomsnittsnederbörd för december är 1 millimeter!
Kvällsuppdatering: Idag tog jag en promenad ner till Dahab city där jag gjorde ett besök på en all inclusive-resort. I den här delen av Egypten verkar all inclusive-folket mest bestå av ryssar och tyskar. Uppe på Mount Sinai var det nog rysarna som var dominerande, även om jag tvivlar på att det är den typen av turister som bor på all inclusive som bestiger berg. Dahab är uppdelat i två huvuddelar, den är ena Dahab city som är nyare och modernare. Här finns lyxresorter, busstationen och en bank. Assalah är den andra delen som ligger norr om Dahab city. Assalah är i sin tur uppdelat i två mindre delar som i princip sitter ihop, Mabat och Mashraba. Jag bor i Mashraba.
Tillbaka till all inclusive-folket. De verkade trivas och må bra på sina hotell. Framför hotellen finns den bästa badstranden i Dahab. Den ligger i en liten vik vilket gör att vattnet är lugnt och fint och därmed perfekt att bada i. Det verkar även vara ett extremt barnvänligt resmål. Det som är synd och signifikant för den här typen av ställen är att folk tenderar att stanna på sina hotell hela tiden. Detta gör att man lika gärna kunnat valt Kanarieöarna eller Turkiet som Egypten. Man missar allt som hör till det verkliga Egypten, vilket är synd. Plus att det blir lite väl sterilt allting. Där jag bor är det mer livat och massvis med shopping och restauranger med lokalt innehåll. Backpacker-ställen är varvade med lite dyrare hotell, vilket gör att det blir en trevligare mix. Det var detta som gjorde att jag inte ens satte min fot i Sharm El-Sheikh. Jag drog slutsatsen att det mesta är lyxigt och väldigt dyrt där. Jag kan dock inte helt döma ut Sharm El-Sheikh då jag inte varit där ännu.
Jag åt lunch på Hiltons restaurang. En pizza och en öl blev det. 85 EGP slutade notan på. Inte mycket att säga om, förutom då att ölen kostade 22 EGP. I Mashraba kostar en likadan öl 7 EGP. Tre gånger så dyrt? Men det var kul och intressant att umgås lite med all inclusive-folket! Promenaden landade på ca 5 km tur och retur, vilket var precis lagom idag.
Nu är jag för övrigt klar med en grovplanering inför den närmsta veckan. Var precis och bokade en safari från 08.00 till 17.00 imorgon bitti. På söndag är tanken att jag skall ta bussen på förmiddagen till Nuweiba. Jag kommer att ta sikte på Jordanien och Petra. Har bestämt mig nu, vilket känns skönt! Sedan gäller det att även lyckas klämma in Kairo också. Lyckas jag med det kommer detta att bli en fulländad resa!
(9/12-10) En sak som judar, kristna och muslimer har gemensam är att alla är överens om att Moses mottog de tio budorden på Mount Sinai. Mount Sinai, 2285 meter över havet, är en mycket helig och vacker plats. Jag beslöt mig för att ta en tripp dit för att bevittna soluppgången på toppen. Vi var tretton stycken i gruppen som skulle utmana berget. Ett par från Ukraina, en ryska, ett par från Tyskland, ett par från Brasilien, en kille från Belgien, fyra tjejer från Storbritannien och så jag förstås. Klockan 22.30 igår kväll bar det av med minibuss från Dahab till Katarina-klostret där man börjar klättringen upp mot toppen. Vid Katarina-klostret lämnade chauffören oss och en bergsguide tog över och vi började gå direkt ganska precis vid midnatt. Vid 04.00 hade vi nått toppen för att invänta soluppgången som skulle ske klockan 06.20. Soluppgången var självklart den stora höjdpunkten, men jag tyckte kylan förtog stämningen lite. Lite för dåligt med kläder helt enkelt! Vi hade dock enormt tur med vädret i övrigt, ganska lite vind och helklart! Helklart är det nog ganska ofta i dessa trakter skulle jag gissa på. På vintern så kan det till och med vara snö på toppen, men den här gången var det runt fem plusgrader. Fem plusgrader är väldigt kallt när man är hungrig och utmattad. Särskilt när man skall vänta i nästan två och en halv timme på soluppgången!
Jag har fick vara med om ett riktigt äventyr i natt. Var tillbaka på hotellet precis klockan 12 idag. Gick och la mig och sov direkt utan ens orka äta någonting. Ingen sömn och bara vatten, lite frukt och lite kex på ett dygn hade gjort mig rejält utmattad. Jag var dessutom långt före min grupp uppe på toppen, då jag har väldigt svårt att gå långsamt! Klättringen är ganska enkel. Rätt brant den sista kilometern av åtta kilometer totalt. Det rekommenderas att man är i hyfsat bra form för att göra det här. För mig så var hungern och kylan det enda som var lite jobbigt. De flesta människor klarar det här galant, men som vanligt så kan man njuta mer om man är i bra form. Trots att jag varit i stillhet i två månader på grund av min ljumskbråckoperation så märker man att syreupptagningsförmågan är bra! Jag ska inte skriva något mer ikväll då jag måste gå och lägga mig inom kort. Publicerar lite bilder från natten som varit istället!
Mount Sinai. En oförglömlig upplevelse som är ett måste när man besöker Sinai-halvön.
(8/12-10) Sov från midnatt till klockan tio och det var välbehövligt. Går upp ur sängen och drar upp gardinerna i mitt rum och möts av en klarblå himmel. När jag går upp på balkongen känner jag en sval skön vind. Jag har redan denna dag klar för mig. Det blir bara att ta det lugnt och försöka ladda batterierna! Nedan kommer lite bilder från dagens upplevelser.
Hotellet jag bor på är mycket trevligt och det kostar inte mycket heller, ca 180 kr per natt med frukost!
Dagens äventyr i Dahab! Hyfsat väder, eller hur? Jag har gått omkring i tshirt och jeans och ibland så har jag fått lite knottror på armarna för att det är lite kyligt! Ganska mycket vind är det, men överlag ett mycket behagligt klimat!
(7/12-10) Flyget från Stockholm med avgång klockan 09.00 till Sharm El-Sheikh innebar att gå upp tidigt. Hade bokat buss direkt från Nyköpings busstation till Arlanda. Avgångstiden för busen var 04.55. En spännande tripp framför mig alltså. Det visade sig att det skulle bli lite väl spännande innan jag ens kommit iväg från Nyköping. När jag låst ytterdörren till min lägenhet lägger jag nyckeln i mitt moneybelt och sedan ner i mitt handbagage. Går sedan ut genom porten till huset för att gå ut med soporna. Ingen bra idé. När jag kommit en bit ut på gården, så kommer jag på misstaget och rusar tillbaka, men dörren slår igen sekunden innan jag får tag i den. Där står jag i -10 grader och kommer inte åt mitt bagage! Tittar på klockan och den visar 04.45. Springer runt i panik och kastar snöbollar på grannarnas fönster men ingen vaknar. Ringer sedan två av mina grannar i grannhuset som har nycklar till min port i och med att de använder samma tvättstuga. Efter några försök får jag tag i Peter och får låna nyckel av honom. Klockan är nu 04.52. Springer så fort jag kan bort till busstationen och när jag kommer fram är klockan 04.55 och busen rullar precis in på stationen. Det var nära ögat!! Äntligen på väg mot Afrika och Egypten!
Restiden var satt till ca 5 timmar och 15 minuter. Avgångstiden hölls hyfsat och strax efter klockan nio satt jag ombord på planet. Jag hade en biljett med extra benutrymme men tyckte ändå det var lite småtrångt. Folk runt omkring verkade också tycka det för det var en massa gnäll på dem. Efter några minuter så berättade kabinpersonalen att vi skulle flyga med Mint Air och inte Novair som Apollo använder sig av. Det plan som vi skulle åkt i var i Kuwait för motorbyte. Så man han hade hyrt in det här planet med och fick då även med sig lite spansk besättning. Det var ett enormt gnällande på charterfolket angående platsbrist samt brister hos den spanska besättningen. Själv föredrog jag att inte gnälla utan att vara nöjd över att äntligen vara på väg. Alternativet hade varit avgång ett dygn senare!
Framme i Sharm El-Sheikh ca 15.30 lokal tid. Resan var behaglig, särskilt om man är van vid flygtiderna till Sydostasien. På flygplatsen var det kaos och massor med västerländska turister, men det kändes som att det var luftigt och gott om plats i byggnaden. Precis som jag hade hoppats och läst om innan så fanns det en uttagsautomat i ankomsthallen. Med hjälp av VISA kortet kunde jag införskaffa mina först egyptiska pund.
På planet hade jag bekantat mig med en egyptier som bott i Stockholm i drygt tre år. Khaled hette han och var 32 år. Han kunde hyfsat bra svenska. Jag hade förklarat för honom att jag ville ta mig till Dahab så snabbt som möjligt efter ankomst till Sharm El-Sheikh eftersom jag bara hade en flygstol och inte ville bo i Sharm El-Sheikh överhuvudtaget. Khaled fattade galoppen och lovade att hjälpa mig till den busstationen där det avgick bussar med destination Dahab. Khaled själv skulle bo hos en kompis i Sharm El-Sheikh och sedan hälsa på sin mamma i Kairo. Jag förklarade att om man bara har flygstol så får man förmodligen inte åka med Apollos bussar in till staden. Det visade sig stämma. Vi gick och frågade. Lika sura som vanligt när man ställer den typen av frågor. Men jag älskar Apollo ändå då jag fick komma till Egypten för 1500 kr tur och retur! En stund senare har Khaled hittat en taxichaufför att börja pruta med. Taxi först till busstationen för att lämna mig och sedan vidare in till staden. Killen började enligt Khaled på 80 EGP (Egyptiska pund) och till slut landade det på 40 EGP. Väl i taxin och på väg mot busstationen skämtade vi om vad taxichauffören skulle börjat på om jag varit ensam och ville ha ett pris bara till busstationen. Vi gissade på 200 EGP. Själva prutandet lät i mina öron rätt så aggressivt och irriterat. Verkligen intressant att få bevittna. På busstationen fick jag till och med hjälp att hitta rätt buss och köpa biljett. Khaled tackade för sig och ville endast ha 20 EGP, det vill säga halva taxiresan av mig. Jag försökte ge honom 40 EGP men han vägrade! Bussbiljetten till Dahab kostade endast 11 EGP!
På bussen blev jag bekant med kille på 24 år vid namn Muhammed från Alexandria som skulle hälsa på en kompis i Dahab. När bussen plötsligt stannar och det kommer ombord en man som börjar kolla alla passagerares id säger Muhammed att det är polisen som vill ha koll på vilka som resan den här sträckan. Så sent som 2006 dödades 23 människor i Dahab i ett bombattentat utfört av en självmordsbombare. Det skulle visa sig att det blev tre checkpoints innan vi var framme i Dahab. En annan sak jag noterade på den här bussresan var att jag nästan inte såg några mötande fordon på de ca tio milen!!
När vi kom fram skildes Muhammed och jag åt och jag började min vandring från busstationen för att hitta ett boende. Beslöt mig för att inta en bit mat först eftersom jag var mycket hungrig och trött vid det här laget. Efter maten tog jag in på Sphinx Hotel där jag bor för 150 EGP efter att ha prutat ner priset från 180 EGP. Efter en kortare promenad längs Dahabs strandpromenad blev att gå och lägga sig. Allt har gått jättebra idag och nu kan äventyret kan börja!
Två bilder från flygplatsen i Sharm El-Sheikh. Själva staden såg jag inget av denna gång!