(12/1-26) Då har jag kommit till Hua Hin efter en tre och halv timmes bussresa från Bangkoks busstation för bussar till södra Thailand, Sai Tai Mai (Southern Bus Terminal). Hua Hin är en väldigt nostalgisk plats för mig då det var här jag badade i ett tropisk hav för första gången i mitt liv. Sai Tai Mai användes på 90-talet flera gånger för buss ner till Surat Thani där färja väntade till Koh Samui (som på den tiden var en magisk paradisö). Så detta är mitt fjärde besök till Hua Hin. Tidigare besök gjordes 1991, 1994 och 2006. Vid resan 2006 hade jag Hua Hin i minnet från 1991 och 1994 på ett helt annat sätt och kunde jämföra. Att jämföra 2006 och idag är svårare då det gått tjugo år. Förvandlingen av Hua Hin var nog dock som störst under 90-talet, vilket jag skrev om här på sidan under 2006 års besök. Alla gånger jag har varit här har det bara blivit några få dagar och förr så lockade alltid den djupa södern mycket mer än Hua Hin, och Hua Hin betraktades mer som ett kort stopp på vägen dit. I dagsläget har jag nog ändrat lite på den synen. Det är fortfarande mycket vackrare natur söderut men på många av de ställena är massturismen utbredd. Tänker främst på Phuket och Koh Samui. Priserna kan också vara mycket höga för Thailand. När jag tittar på merparten av det klientel som stannar länge i Hua Hin så är pensionärer som antingen bor hela månader eller permanent här i majoritet.
Efter att jag hade checkat in och gjort mig hemmastadd på rummet var klockan runt tre på eftermiddagen. Jag gick då ut och tog en promenad och följde en runda med turfzoner. Det finns faktiskt ett tiotal zoner här. Det kan jag tacka svenskar som bor permanent här för. Det jag kan konstatera att det är svag svalkande vind som gör klimatet fantastiskt trevligt här just nu. Nattetid verkar temperaturen dippa strax under 20 grader precis som det gjorde i Bangkok. Nu ska jag som sagt ta en välbehövlig vila från både jobb och resande från plats till plats ett tag. Det ska bli oerhört skönt. Jag har trots allt redan avverkat ett helt nytt land under den relativt korta tid jag varit ute på resa. Det här med att resa från plats till plats kräver mycket av kroppen och det sliter om man gör det under långa perioder. Jag är lite förvånad över att jag ända fram till nu har kvar den där upptäckarhungern som krävs för att ha det där lilla extra i form av energi som krävs för att göra den typen av resor. Hemligheten sitter nog framförallt i att det är min allra största passion att resa på det sättet.