40 - Colombia 2020

Bogotá, Colombia (del 1)

(19/2-20) Idag valde jag mellan två olika aktiviteter. Antingen ett nytt försök på Monserrate här i Bogotá eller ett besök till saltkatedralen vid Zipaquira som ligger ungefär fem mil norr om staden. Valet föll till slut på Monserrate trots att vädret såg oroväckande dåligt ut när jag vaknade i morse. Jag kände att Bogotá inte skulle kännas helt avklarat utan en vandring upp till Monserrate!

Efter frukost tog jag precis som igår en taxi till Taquilla Teleférico Monserrate. När jag kom fram var det en helt annan aktivitet än igår vilket gjorde mig glad. Det var öppet! Jag satte iväg direkt uppför leden och nu började vädret också bli lite bättre. Solen tittade fram här och där mellan molnen. En timme tog det mig att vandra i rätt snabbt tempo upp till kyrkan på toppen av berget på ungefär 3150 meters höjd. Vandringen började på dryga 2600 meters höjd. Det var riktigt jobbigt på några ställen som var lite brantare, men leden består av trappsteg nästan hela vägen och är väldigt enkel att vandra. På en flackare sträcka nära toppen fick jag eskort av en polis som inte tyckte att jag skulle vandra där ensam. Den här leden är notorisk för överfall och rån, även om det har minskat drastiskt på senare år framförallt på grund av högre polisnärvaro. Polismannen kunde bara spanska. Hade jag kunnat spanska hade jag nog fått höra en och annan historia om saker som skett på berget.

Jag förväntade mig att jag skulle känna av höjden när jag kom upp. I stort sett kände jag mig helt opåverkad av höjden vilket var lite oväntat. En förklaring är förmodligen att jag har acklimatiserat mig fullständigt till 2600-2700 meter då jag befunnit mig i Bogotá några dygn nu. När jag trekkat på höjder över 3000 meter har det alltid varit utan särskilt mycket acklimatisering innan vilket oftast straffar sig.

Utsikten över Bogotá från Monserrate är magnifik. Kyrkan på Monserrate tillsammans med en kulle som är lite högre som heter Guadalupe och är belägen en bit söderut är två av Bogotás mest kända landmärken. Megastaden breder ut sig i syd-nordlig riktning som ett täcke i dalen nedanför. Jag spenderade en dryg halvtimme på toppen innan jag gick ner igen. Jag hade gärna stannat längre om inte tunga regnmoln hade börjat rulla in från väst. Leden är nog väldigt hal att navigera om den är blöt. Detta ville jag undvika till varje pris. Det var jobbigare att ta sig ner än upp.

Min upplevelse av Monserrate. En riktigt trevlig start på dagen.

Halva eftermiddagen spenderade jag i La Candelaria där jag även åt lunch på restaurang El Duende innan jag tog taxi upp till Zona Rosa där jag spenderade resten av dagen. Det var otroligt trevligt att få en halvdag i La Candelaria där fokus idag låg mycket kring området runt Plazoleta del Chorro de Quevado, ett litet gulligt torg som en del hävdar är platsen där Bogotá grundades. Men det är omtvistat.

Bilder från Plazoleta del Chorro de Quevado och dess omgivningar i La Candelaria.

Imorgon blir det en spännande dag då jag på ett så smidigt sätt som möjligt skall försöka ta mig ut ur Bogotá för vidare resa norrut i landet.


(18/2-20) När jag vaknade vid 7-tiden var det helklart väder så jag kom genast att tänka på Monserrate. Efter frukost kom den nyinstallerade appen Tappsi Easy väl till pass. Jag beställde en taxi till Taquilla Teleférico Monserrate. Tre minuter fick jag vänta innan taxin dök upp. Taxiresan kostade 14700 COP. Det fungerade väldigt bra med appen. I Bogotá är man hänvisad till taxi eller bussar då det inte finns någon tunnelbana. Det rekommenderas inte att man flaggar in godtycklig taxi på gatan som turist. Jag brukar vanligtvis använda mig av kollektivtrafiken så mycket som möjligt när jag är i storstäder och åker därmed sällan taxi. I Bogotá kommer det att bli tvärtom. Jag kommer att försöka undvika kollektivtrafiken in i det längsta av säkerhetsskäl. Taxi är dessutom relativt billigt här och förhållandevis säkert om man använder sig av appen. Det här var första gången jag använde app för att boka en taxi.

Framme vid starten på leden upp till Monserrate möts jag av en stängd grind och ett tråkigt besked från en man som verkar jobba där. – Esta cerrado hoy (det är stängt idag), säger han. Utöver det säger han något mer på spanska som jag inte förstår. Förmodligen förklarar han varför det är stängt. Jag får för mig att det är någon form av scam och fortsätter ner till linbanestationen. Där får jag samma besked av en man som jobbar som säkerhetsvakt. Min bästa gissning till varför det är stängt blir till slut att det är någon form av underhåll av leden som utförs just idag. Imorgon skall det vad jag förstår vara öppet igen.

Jag fick ta till plan b vilket innebar att promenera ner till La Candelaria och fortsätta där jag slutade igår. Jag börjar med att gå direkt till Museo del Oro som rankas som ett av latinamerikas allra bästa museum.

Bilder ovan från starten på leden till Monserrate och promenaden ner till området runt Universidad de los Andes.

Bilder från Museo del Oro som verkligen är en höjdare. Jag spenderade runt två timmar i lokalerna, vilket egentligen är på tok för lite.

Efter Museo del Oro gick jag till Museo Santa Clara, som egentligen är en kyrka. En väldigt vacker kyrka invändigt dessutom. Resten av dagen följde lunch på Madre som var riktigt bra samt ännu mer strosande runt i La Candelaria. Bland annat besökte jag Arte y Pasión Café som var en riktig höjdare. Godaste kaffet jag druckit hittills i mitt liv! På eftermiddagen användes återigen Tappsi Easy för att boka en taxi hem till Hotel Excelsior i Zona Rosa. Middag blev det på Wok vid Parque 93 en bit norr om mitt hotell. Det var högkvalitativ mat och en väldigt bra avslutning på denna spännande dag i Colombias huvudstad som hittills har överträffat alla förväntningar.

Blandade bilder från La Candelaria och centrala Bogotá.


(17/2-20) Var uppe väldigt tidigt och gick ett par kvarter bort från mitt hotell och köpte ett SIM-kort. Det gick väldigt smidigt och kostade ungefär 100 kr för 30 dagar med 2 GB data. Lite snålt med data men det går ju att fylla på mer om det skulle behövas. Det här var min första promenad utanför hotellet i Bogotá. Efter allt jag hört och läst om kriminaliteten i denna stad är det inte konstigt att jag är väldigt försiktig och testar mig fram. Jag bor i en finare stadsdel som heter Zona Rosa. Jag hade först bokat hotell i La Candelaria som jag bara dagar innan resan bokade om till Zona Rosa. Trots att detta är ett rikare område så är stadsdelen inte immun mot kriminaliteten. La Candelaria rankas som relativt farligt efter mörkrets inbrott. Colombia har dom senaste 15-20 åren lyckats få ner kriminaliteten kraftigt. Då ska man komma ihåg att det var från en väldigt hög nivå, så det finns fortfarande stora problem kvar. Jag kände mig bra till mods efter första promenaden. Man känner på sig om man är iakttagen eller om folk reagerar på grund av att man utstrålar turist. Det syns med allra största säkerhet att jag är turist. Jag tyckte allt kändes väldigt avslappnat måste jag säga.

Bilder från hotellet och stadsdelen Zona Rosa.

När jag kommit tillbaka till rummet lämnade jag telefonen och merparten av mina kontanter i safetyboxen. Jag vill inte tappa min telefon då den är så pass ny. Det är dessutom tredje telefonen jag köper på ett och halvt år så det börjar bli mycket pengar. Jag var nu redo för min första heldag i Colombia. Tanken var att den skulle spenderas i La Candelaria, Bogotás historiska stadsdel. När jag sedan skulle ge mig av frågade jag i receptionen om dom kunde beställa en taxi till La Candelaria åt mig. Det visade sig att en herr Carlos som jobbar i receptionen kunde köra mig. När jag kollade i min nyinstallerade taxi-app så skulle resan kosta 17 000 COP och Carlos ville ha 25 000 COP. Jag tyckte priset var sjyst med tanke på att han pratar så bra engelska. Det skulle visa sig vara ett bra val. Han tog en längre och vackrare väg med mindre trafik. Vi åkte Av. Circunvalar (Carrera 1) som går längs östra sidan av staden efter bergssidan genom flera av stadens riktigt fina och dyra bostadsområden. Jag fick se riktigt fina vyer på åkturen och vi stannade även på en fantastisk utsiktsplats (Av. Carrera 3 Este) så jag kunde ta lite bilder av denna gigantiska stad på närmare tio miljoner invånare. Innan vägen svängde ner mot La Candelaria passerade vi starten på leden upp till Monserrate. Ett hundratal meter bredvid ligger en linbanestation om man vill ta linbana upp till toppen. Då jag planerar ett besök till Monserrate någon annan dag så var det perfekt att få en liten inblick i hur området ser ut redan nu.

Utsiktsplatsen (längs Av. Carrera 3 Este) med de fina vyerna över megastaden Bogotá. På två av bilderna ovan syns även Colombias högsta byggnad, 216 meter höga BD Bacatá Torre Sur färdigställd 2018

Carlos släppte av mig ett stenkast från Plaza Bolívar och där började jag min första sightseeing-dag i Colombia. Torget och dess omgivande byggnader är verkligen vackert med Monserrate och bergen på den östra sidan i bakgrunden. Jag hade ingen speciell plan för dagen mer än att mitt fokus låg på att utforska så mycket som möjligt av La Candelaria till fots. La Candelaria skulle visa vara en otroligt charmig stadsdel. Förutom att studera den fantastiska arkitekturen besökte jag flera kyrkor, något som alltid är otroligt trevligt. Utmärkande var Capilla del Sagrario som ligger vid Plaza Bolívar och Iglesia de San Francisco som är Bogotás äldsta överlevande kyrka.

Bilder från Plaza Bolivar och dess omgivande byggnader.

Bilder ovan från området runt Iglesia de San Francisco, Parque Santander och den del av Carrera 7 som är gågata.

Jag åt lunch på Restaurante de la Escuela Taller och fortsatte därefter mina promenader i den vackra historiska stadsdelen. När jag åkte taxi med Carlos i morse passade jag på att fråga honom om det var farligt att gå hela vägen tillbaka till hotellet i Zona Rosa från La Candelaria. Så länge det inte hunnit bli mörkt var det ingen fara att promenera enligt honom. Han tittade dock konstigt på mig och sa: ”Ska du verkligen gå? Det är väldigt långt.” Jag berättade för honom att jag mest undrade för att det eventuellt skulle kunna bli aktuellt att gå och jag i så fall inte ville riskera något i onödan.

När jag var klar i La Candelaria beslutade jag mig inte helt oväntat för att gå hem. Jag kände att det var mindre riskabelt än att flagga in en taxi. Det visade sig att avståndet var närmare tio kilometer enligt google maps. Jag gick i rask takt hela vägen förutom att jag stannade och köpte lite vatten. Efter ungefär en timme och 45 minuter var jag framme vid hotellet och då var det precis på väg att bli mörkt! Man kan lugnt säga att jag har fått se en hel del av Bogotá idag. Staden är väldigt promenadvänlig vilket gör att jag trivs extra bra. Det finns hur mycket som helst att se i denna stad!

Slutligen bilder från La Candelaria och de många olika stadsdelar jag hade förmånen att få se under min långa vandring från La Candelaria tillbaka till hotellet i Zona Rosa.


(16/2-20) Efter en natt med sex timmars sömn på Connect Hotel Arlanda tog jag flygbussen med avgång 07.00 till terminal 5 för flyg med SAS till Frankfurt. Därefter följde direktflyg från Frankfurt till Bogotá, en flygning som varade i nästan tolv timmar. Två timmars väntan i Frankfurt var precis lagom innan långflyget.

Ungefär åtta timmar in på flygningen började jag få migrän som bara blev värre och värre. De sista två timmarna mådde jag också dessutom väldigt illa. Det var fyra riktigt plågsamma timmar. Lite trist när allt annat flutit på så bra. Jag brukar få migrän när jag flyger långt och jag vet inte riktigt vad det beror på. Det första man kommer att tänka på är vätskebrist, men tyvärr är det inte så enkelt i mitt fall då jag alltid ser till att dricka extra mycket innan och under flygningen. Det är längesen jag slutade tro att det är psykologiska faktorer som ligger bakom. Denna typ av migrän får jag ibland hemma också. I Bogotá var det riktigt jobbigt i immigrationen då det var enorma köer. Jag fick verkligen kämpa för att orka stå kvar i kön. Det positiva var att det gick väldigt snabbt för mig när det väl blev min tur. Jag hade för beställt taxi via hotellet och det fungerade perfekt. En man stod med en skylt med mitt namn på, något jag inte är särskilt bortskämd med. När jag gick fram till honom så blev han väldigt glad. Eftersom jag var försenad hade han blivit mer och mer orolig att jag inte skulle dyka upp. Framme vid hotellet fick han rejäl dricks vilket gjorde honom väldigt glad.

Äntligen är jag tillbaka i Sydamerika igen! När jag skriver detta har jag precis checkat in på hotellet i Bogotá. Det är nästan på dagen 19 år sedan jag åkte till Brasilien, vilket är min enda tidigare erfarenhet av denna magiska kontinent. Jag är faktiskt otroligt glad att jag har kvar så mycket av Sydamerika som är en helt fantastisk kontinent. Ytterligare ett fantastiskt äventyr börjar nu!


(15/2-20) Resa upp till Arlanda på eftermiddagen för övernattning på Connect Hotel Arlanda. Detta på grund av den tidiga avgången till Frankfurt imorgon bitti (09.05).

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »