(15/9-17) Jag vaknade vid 8-tiden och kände mig relativt pigg och fräsch. Ingen huvudvärk och ingen känsla av att må dåligt på något sätt. Det verkade som att kroppen kommit ikapp med acklimatiseringen. Det enda som störde min nattsömn var att jag fick gå många gånger på toaletten. Det var nog läkemedlet Diamox förtjänst då det är kraftigt vätskedrivande! Idag är det acklimatiseringsdag här i Namche Bazaar. För att hjälpa kroppen att acklimatisera sig ännu bättre och snabbare gjorde jag en acklimatiseringstrek upp till höjder runt 4000 meter idag. Det blev en vandring enligt följande rundslinga: Namche Bazaar-Hotel Everest View-Khumjung-Khunde-Syangboche-Namche Bazaar. Vandringen var otroligt trevlig och varade i ungefär fem och en halv timme och sträckan landade på drygt 12 kilometer. En rejäl promenad med andra ord. Jag tyckte särskilt mycket om byn Khumjung som var otroligt mysig. Jag gjorde även ett besök på skolan i Khumjung som byggdes med medel från Sir Edmund Hillary’s fond år 1961.
Jag hade inga som helst problem med höjden idag. Jag hade ingen nederbörd men det var rejält mulet en stor del av dagen. Särskilt när jag befann mig på Hotel Everest View hade det gjort stor skillnad om vädret varit klart. Utsikten över Mount Everest, Lhotse och Ama Dablam från hotellet sägs vara fantastisk. Jag fick ta del av utsikten via foton i hotellets foajé istället.
På eftermiddagen blev det att köpa mig en dunjacka som säkerligen kommer att komma till användning på högre höjder. Efter köpet av dunjackan insåg jag att alla ATM i Namche Bazaar som var online idag endast tar VISA-kort. Jag har endast Mastercard med mig på resan. Det här var mycket oväntat för min del. Jag pratade med några lokalbor som sa att det här med att automaterna inte längre accepterar Mastercard är något som inträffat på senare tid. Detta överensstämmer med min guidebok som säger att båda typerna av kort accepteras. Otur! Detta gjorde att jag blev tvungen att växla in alla reservkontanter jag hade med mig till Nepal i USD. Jag hade dock bara 200 USD vilket jag hade önskat att det var minst det dubbla. Det positiva idag var att jag mådde bra hela dagen. Sängdags vid 21-tiden och som vanligt så ser jag fram emot morgondagen väldigt mycket! Nu känner jag mig redo på alla sätt för högre höjder igen.
Ovan bilder från dagens acklimatiseringstrek ovanför Namche Bazaar.
(14/9-17) Natten var jobbig. Jag hade nog sovit bättre om det inte varit så mycket insekter på rummet. Trodde ett tag att det var mygg, men det var det inte. Jag vaknade med jämna mellanrum och fick tända min pannlampa och slå ihjäl nya svärmar av insekter. Det var omöjligt att lokalisera hur dom tog sig in i rummet. Jag antar att jag ändå fick sova tillräckligt många timmar för att kunna tackla dagens trekking. Jag känner mig fräsch och stark nu på morgonen, vilket är det viktigaste.
Efter en frukost med pannkaka och te kom jag iväg på dagens trekking vid 8-tiden. Vädret var ungefär som igår när jag satte iväg igår morse från Lukla, det vill säga hyfsat bra. Inspirationen och energin inför att komma iväg på trekking idag var på allra högsta nivå. Mitt mål för dagen var Namche Bazaar på 3440 meter.
Bilder ovan från lodgen i Monjo i morse.
Precis när man kommer ut ur Monjo så uppenbarar sig entrén till Sagarmatha National Park. Där får man visa upp pass och TIMS-kort. Har man som jag ännu inte betalat nationalparksavgiften, så gör man det här. Efter att ha betalat avgiften kändes det riktigt bra. Nu stod jag vid porten till Sagarmatha National Park. Denna fantastiska park som jag läst så mycket om de senaste månaderna. Drömmen om parken har funnits med mig hela tiden under de förhållandevis tuffa förberedelserna hemma i Sverige.
Bilder ovan från starten på trekken i Monjo i morse.
Efter en timmes relativt enkel vandring med korsande av några hängbroar kommer man till slut fram till den lilla byn Jorsalle på 2740 meters höjd. Därefter vandrar man ytterligare en bit längs floden Dudh Kosi tills två höga hängbroar uppenbarar sig längre upp längs floden. Precis där dessa två hängbroar korsar floden Dudh Kosi ansluter floden Bhoti Kosi till Dudh Kosi. Dudh Kosi är en av världens högsta floder. När man kommer närmare de två broarna visar det sig att det är den högsta bron man skall över. Det är den berömda Edmund Hillary-hängbron. Min höjdrädsla gjorde sig lite påmind när jag korsade bron. Det är ett ofattbart vackert landskap och en fantastisk utsikt vid bron. Den vilopaus man tar här är ren och skär njutning på högsta nivå. Vilopausen är också väldigt viktig med tanke på hur brant leden blir i fortsättningen. Det här är den fjärde eller femte hängbron jag korsat sedan Monjo och den överlägset högsta. Alla dessa broar gungar rätt kraftigt när man gå över dom. Särskilt om det är flera som samtidigt är på väg över. Broarna känns mycket säkra då dom uteslutande är tillverkade av galvaniserat stål. Något man skall tänka på är att man helst ska invänta sherpas med stor och tung last, då det annars kan bli ganska trångt att mötas. Något man absolut måste vänta på är jakar som är på väg över. Man vill inte bli knuffad över räcket på bron av en jak!
Bilder ovan från trekken mellan Monjo och den höga Edmund Hillary-hängbron som är belägen innan det sista branta partiet upp till Namche Bazaar.
Vilopausen vid den västra sidan av Edmund Hillary-hängbron markerar slutet på den mys-trekking som avverkats från Monjo och hit. En riktigt brant och tuff stigning väntar härifrån hela vägen upp till Namche Bazaar. Det visar sig att det handlar om en elevation gain på 600 meter totalt på dagens trek varav runt 500 av dom höjdmeterna ligger i detta branta parti den sista biten upp till Namche Bazaar. I detta skede av trekken är man heller inte särskilt bra acklimatiserad vilket ger en extra stor påfrestning för kroppen. En och en halv timme tog denna branta del. Förutom att det var extremt brant så var det även väldigt varmt med temperaturer mellan 25 och 30 grader i skuggan! Det var tur att jag hade laddat med två liter nyrenat vatten från ett vattenfall strax innan klättringen. Precis när jag skall börja min vandring från bron uppför branten kommer det ner en yngre kille som jag först pratade engelska med. Det visade sig senare att han var värmlänning. Det han skulle komma att berätta var riktigt läskigt. Han hade fått hjärnödem (cerebralt höghöjdsödem) kring 5000 meters höjd och hamnat på den lilla sjukmottagningen i Pheriche där hans tillstånd varit mycket kritiskt ett tag. Tillståndet hade sedan turligt nog förbättrats trots att han inte evakuerats till lägre höjd och det beslutades till slut att han var kry nog att ta sig ner på lägre höjder för egen maskin. Vi pratade inte så länge då han hade bråttom att fortsätta ner.
En halvtimme upp längs branten finns det en rastplats där man har chans att få en första skymt av Mount Everest. Trots nästan helklart väder när jag kom dit så var det lite moln längre upp mot Everest vilket gjorde att jag inte såg berget alls. På rastplatsen träffade jag en sherpa som var på väg hem till Namche Bazaar efter en lyckad toppbestigning av Manaslu för någon vecka sedan. Manaslu är med sina 8156 meter över havet världens åttonde högsta berg. Det hade varit folk från Schweiz och Australien med på expeditionen. Medan vi fortsatte uppåt mot Namche Bazaar fick jag hela det äventyret berättat för mig! Det var mycket intressant att få äran att träffa denna trevliga och spännande personlighet. Att få kontakt med lokalbefolkningen på detta sätt är som alltid en stor extra bonus.
Bilder ovan togs under vandringen upp genom det branta partiet innan Namche Bazaar.
Strax innan man kommer fram till Namche Bazaar når man Mislung checkpoint där man måste presentera sitt TIMS-kort och kvittot som bevis på att man har betalat parkavgiften. Efter Mislung fortsätter leden uppför, om än inte lika brant som innan, den korta sista biten till Namche Bazaar. När jag kommer in i den nedre delen av Namche Bazaar, där marknadsområdet samt den stupa som skadades vid jordbävningen 2015 håller på att restaureras är beläget, ser jag två kända ansikten. Japanen och hans sherpa-guide! Dom hade startat riktigt tidigt från Monjo och anlänt till Namche Bazaar några minuter före mig. Dom var nu på väg till ett hotell dom hade förbokat. Dom tyckte att jag skulle följa med och kolla om det fanns rum till mig där också. Jag var riktigt slutkörd vid det här laget så det passade mig ypperligt att få lite hjälp med att hitta ett bra boende. Hotellet heter Hotel Camp de Base och jag fick betala 2000 NPR för ett fint rum med varm dusch. Det var trevligt att få lyxa till det lite idag. Dagens trek på strax över 6 kilometer tog ungefär två och en halv timme. Vid ett par tillfällen hade jag 180 i puls längs dom brantaste partierna så jag körde rätt hårt idag!
Bilder ovan från leden strax innan Namche Bazaar samt centrala Namche Bazaar.
Ett par timmar efter incheckning och lunch i Namche Bazaar började jag få rätt kraftig huvudvärk. Samtidigt kände jag mig väldigt svag och hade dessutom yrsel. Det här var definitivt ingen bra början på mina första timmar över 3000 meter i Himalaya. Enligt planen var det förutbestämt att jag skulle stanna i två nätter i Namche Bazaar. En acklimatiseringsdag är obligatoriskt här vare sig man känner sig dålig eller inte. Jag hade visserligen också svettats kraftigt den sista biten upp till Namche Bazaar vilket skulle kunna innebära att jag led av vätskebrist. Efter att ha druckit extra mycket vatten på eftermiddagen utan bättring så antog jag dock att det verkligen var höjdsjuka jag hade drabbats av. Jag gick och lade mig och vilade ett par timmar innan middagen. Tanken var att jag skulle sova. Det blev dock inte mycket sömn. När det var middagsdags kände jag på väg ner till hotellrestaurangen att jag fortfarande var väldigt svag och yr. När jag kom in i restaurang-byggnaden kändes det som att alla stirrade på mig. Dom flesta såg nog på mig att jag hade problem. Ingen sa någonting. Jag beställde middag. Efter middagen gick jag ner till centrala Namche Bazaar för att se mig omkring lite i byn. Där stötte jag på en israelisk man jag träffade på flygplatsen i Lukla och även längs min vandring upp till Monjo. När jag berättade om mitt hälsotillstånd såg han alldeles vettskrämd ut. Ta en sådan här tablett nu direkt! Han nästan skrek medan han grävde fram två tabletter av läkemedlet Diamox. Jag är skeptisk till att ta emot tabletter av en nästan helt främmande person, men den här gången gjorde jag ett undantag. Israelen hade varit i Nepal och trekkat ett flertal gånger och använt sig av medicinen med gott resultat. Det gjorde att han kändes hyfsat trovärdig. Jag hade precis ätit middag vilket gjorde det till bra tajming att ta en tablett nu. Jag tog den ena tabletten till en klunk vatten och stoppade den andra i fickan. Jag tackade honom för omtanken och sedan skildes vi åt. Jag gick sedan vidare för att göra ett par ärenden i byn. Varenda steg var otroligt jobbigt. Jag tyckte ändå att det var viktigt att gå runt i några affärer och börja titta på dunjackor, vilket är något jag behöver köpa innan jag lämnar Namche Bazaar i övermorgon.
Det blev en tidig kväll. Jag tog två Alvedon och drack rejält med vatten innan jag gick och lade mig då jag fortfarande hade rätt kraftig huvudvärk. Trots min förmodade höjdsjuka så har det varit en riktigt bra dag idag! Namche Bazaar är otroligt vackert och det känns lite overkligt att vara här.