6 - Filippinerna 2008

Davao City, Davao Del Sur (del 1)

(9/1-08) Sista heldagen i Davao. Tog en dagstur till Philippine Eagle Conservation Centre. Där man har man burar med den utrotningshotade örnen plus en del andra fågelarter också. Det var bra på det sättet att man kunde se örnarna på nära håll. I övrigt så var det väl lite zoo-aktigt.
Philippine Eagle Conservation Center, utanför Davao, Mindanao.
The Philippine Eagle (Pithecophaga jefferyi) is one of the rarest, largest and most powerful birds in the world.

Bestämde mig på kvällen för att åka till General Santos på torsdag morgon. Det kan finnas några juveler därnere som jag skulle vilja checka innan jag drar upp till norra Mindanao.


(8/1-08) En planlös dag, vilket är skönt ibland också. Några längre promenader runt staden, som är svår att täcka till fots. Började använda mig ganska snabbt av små fyrhjulingar som kallas multicabs, vilka bara kostar några pesos per tripp. Typiskt jättebilligt transportmedel runt många asiatiska städer. Har sett några stadsdelar nu och kan konstatera att staden är väldigt trevlig, fast inte överdrivet vacker. Folks attityder är sköna här, det är mycket småstadskänsla över allting. På kvällen så blev det en simtur i poolen på stadens största hotell, Marco Polo. Vattnet var kallt och när jag simmat ett tag så frös jag även när jag klivit upp ur vattnet! Svalt och skönt på kvällarna, perfekt klimat. Imorgon planerar jag att dra ut till Philippine Eagle Conservation Centre där man kan kolla på världens största örnar med avseende på vingspann.


(7/1-08) Vissa människor tycker om att bli höga av droger, andra berusade av alkohol. Det är detta som gör mig hög och berusad. Känslan att kliva av planet på ett totalt nytt ställe som dessutom är lite ”off-the-beaten-track” är som vanligt fantastisk. Helt och hållet min grej. Även om jag var fruktansvärt utmattad när jag hämtade ut bagaget på Davao International Airport igår kväll, så är känslan av total frihet och möjlighet att se något annat och helt nytt, som vanligt omvälvande.

Jag vill nu berätta om vägen från Nyköping busstation till Davao International Airport på Mindanao i södra Filippinerna. ”A day in the life of a backpacker” kan man kalla det.

Väckning klockan 03.30 lördag morgon. Mamma var backup och ringde mig. Det började inte något vidare. Efter att bussen var en timme försenad upp till Stockholm så var jag frusen och förbannad. Bussen skulle ha gått 04.55 från Nyköping. Mitt plan till Amsterdam skulle gå klockan 09.50. Klockan 05.45 började jag bli rejält orolig och beslut var tvungen att tas inom kort. Vänta kvar eller leja annan transport till Arlanda? En person hade stått och väntat på sin dotter under tiden som jag väntade. Han kunde nästan ingen svenska och knaper engelska. Fick till slut fram att hans dotter hade slut på sitt batteri i mobilen, så vi kunde inte få information från henne. Vid 05.50 kom ytterligare en bil till busstationen för att hämta upp en ankommande passagerare. Det var då jag fick reda på  att det hade skett en olycka längs E4 i höjde med Norrköping så vägen var avstängd, därav bussens försening. Den goda nyheten precis då var att bussen var på ingång inom kort. Bara att se en Swebus med destination Stockholm var lite som en uppenbarelse. Jag hade nästan blå fötter vid det laget innanför mina sommarskor! Den fortsätta resan ända fram till Manila via Amsterdam gick som på räls förutom att flyget mellan Amsterdam och Manila var ca 30 minuter försenad, vilket senare flögs in med råge. Precis som vanligt så levererar KLM grymt bra. Härlig service, bra mat och bra flygplan. Personalen är de trevligaste jag mött under alla mina år på resande fot. Jag har faktiskt flugit med några olika flygbolag vid det här laget, så jämförelser saknas inte!

Väl i Manila så insåg jag att jag tagit till lite väl mycket tid mellan min arrival och min departure till Davao. Att cleara immigration, bagage och tull samt ta mig över till Manila Domestic tog max 20 minuter! Det är nog i klass med Bangkok det. Plötsligt så hade jag ca 4 timmars väntetid till mitt Davao flyg med avgång 15.55! Turligt nog så träffade jag ett ungt svenskt par från Halmstad som hade flyg till Cebu City exakt samtidigt som mig. Vi hade oerhört roligt. Precis som jag, så var de väldigt utmattade efter mycket resande och det slutade med att vi fick skrattanfall, särskilt efter att jag berättat om mitt resmål, Mindanao, Vilket de precis som andra svenskar blivit avrådda från att åka till! Fråga mig inte vad som var så roligt, men halländskan skrattade nästan oavbrutet sista timmen. Delvis tror jag att delar av min dialekt var det som underhöll henne. Fick för mig det.

På Cebu Pacific Air mot Davao var jag nog den ende på planet som var medvetslös hela resan. Man sover inte i slutet av en sådan här långkörare till resa, man är medvetslös. Davao då. Väldigt straight forward. Snabbt ut från flygplatsen som var tungt beväpnad. Bomber förekommer nu och då på flygplatsen. Fick snabbt en taxi som tog mig till downtown för 100 pesos. Nu hade jag en plan som gick ut på att glo runt lite till fots på några av de billigare ställena. ”Just a place to crash” var det som gällde. Det var lite mörkt och svårt att hitta, men hittade till slut Royal Downtown Inn för 450 pesos. Litet och cellaktigt men funktionsdugligt. Det enda dåliga var att det endast fanns kallvatten i duschen. I övrigt rent och snyggt. Check-in, ut på stan och leta mat, blev en pizza till slut. Sedan marsch i säng. Hade lite svårt att sova så jag gick upp vid sju-tiden och bytte ställe nu på morgonen till ett hotell som kostar dubbelt och är kanonfint. Varför betala 5000 pesos när man kan betala 900 för något som är rent snyggt och nästan nybyggt. Man har allt man behöver för det priset här. Hade en notering i mina anteckningar från Sverige angående detta hotell men hittade det inte förrän jag var ute och letade restaurang igår kväll, då jag av en slump gick förbi det! Endast ett stenkast från där jag bodde. En hel del tur där, men samtidigt så känner jag att jag är oerhört van vid att snabbt finna mig till rätta i nya städer. Har ätit frukost nu och är incheckad på nya stället. Dags att utforska Davao! Ha det så bra därhemma i kylan. Här är klimatet kungligt bra!

Jag fortsätter här och berättar lite om måndag eftermiddag och kväll. Känner mig tvungen att berätta mer om min första hela dag i Davao! Jag hade en alldeles fantastisk kväll på måndagen. Efter att ha försökt få ett grepp om den till ytan gigantiska staden (2443 kvadratkilometer) till fots och besökt två av stadens största shopping centers hände en rolig grej. När jag ska köra lite e-load till min lur (fylla på kredit till kontantkortet till mobilen) så kommer det fram en medelålders välklädd herre och ställer sig efter mig i kön till den lilla kiosken. Vi börjar småprata lite och som vanligt så intar man lite varningsflagg position i sådana lägen. Men han var oerhört trevlig och plötsligt så kommer det fram 6-7 stycken kompisar till honom. Det visar sig att det är högt uppsatta affärsmän på väg att partaja efter någon affär som de just lyckats genomföra. Vi pratar väldigt mycket och man kommer folk nära så fort här, vilket innebär att killen frågar om jag ätit middag. När jag säger att jag är mycket hungrig och intresserad av att hitta en bra seafood restaurang så säger de, nästan i kör: Du kan hänga på oss till ett ställe endast några gator bort där en av stadens bästa seafood restauranger ligger. Eftersom det endast var gångavstånd och inga fordonstransporter inblandade, så nappade jag på idén. Det visade sedan att jag skulle bli bjuden på en fantastisk måltid, fullständigt makalös kvalité på seafood, rent och snyggt och otrolig service. Folk på restaurangen hade roligt åt västerlänningen i shorts tillsammans med ett gäng mycket välklädda affärsmän. Det vill jag lova. Under de tre-fyra timmar vi var där lärde jag mig nog mer om Davao och Mindanao än jag gjort på all min preresearch inför resan! Vi utbytte jobbsnack varvat med deras kontakter med Davaos borgmästare (en borgmästare som verkar ha lite av legendstatus här i staden) samt säkerhetsläget i stort på Mindanao. Jag fick bland annat lära mig att det Davao är en oerhört säker stad. Ringer man 911 för polishjälp så skall man aldrig behöva vänta längre än 5 minuter! 911-servicen var dessutom den första i landet. Borgmästaren då, mr Rodrigo R. Duterte, är känd för att sätta lag och ordning i främsta rummet med narkotikabekämpning som huvudprioritet. Uppenbarligen så är befolkningen här stolta och mycket nöjda över vad han åstadkommit under de senaste 10 åren. Man skall dessutom komma ihåg att det rådde gerillakrig på gatorna här i Davao under i princip hela 80-talet! Mina vänner poängterade att jag aldrig skulle behöva vara rädd här på gatan, inte ens på natten. Någon på svenska UD borde få höra om detta! När jag berättade om svenska UD:s totala avrådan att resa till Mindanao överhuvudtaget så verkade de bli besviken och lite arga. När jag tillade att mycket som skrivs på svenska UD:s sida är influerat av Amerikas motsvarighet, så fick jag höra ett och annat om vad de tycker om Amerikas hållning i frågan. Vi var överens i det mesta, även att Amerikansk truppnärvaro är nödvändig och bra här på Mindanao. Amerikanska soldater är oerhört bra tränade i många fall och landet har oerhörd erfarenhet från liknande operationer.

Totalt sett, som sagt, en fantastisk kväll med ett gäng av affärsmän inom fruktbranschen (Del Monte heter nog företaget, vilket känns bekant även från Sverige). Ananas bland är väl en storsäljare. Otroligt välutbildade, artiga och trevliga människor. Verkligen en once-in-a-lifetime erfarenhet. Borgmästarens inbjudan till Davao lyder enligt nedan:

Greetings!
It is my pleasure to welcome you to Davao City – a place that offers distinct advantages to investors and tourists.Our city abounds with opportunities. For investors, we offer fiscal and non-fiscal incentives and an environment conducive for businesses to flourish. For the tourists, the place is a tropical haven with countless options. Through the last 10 years, we have maintained our reputation as the Most Peaceful City in the Philippines. The first ever 911 emergency response center in the country and other time-bound peace and order programs and projects are being provided topmost priority in implementation to ensure that we attain the most basic foundation for progress, which is peace and order. And through every hard work and service we deliver in keeping the City ideal for tourism, trade, and investments… we have you in mind to partake of the opportunities and blessings now present.

In Davao City you have a partner in progress. Come and invest in Davao now.

RODRIGO R. DUTERTE
City Mayor

Ovanstående vänder sig i och för sig till investerare intresserad av staden men säger en del ändå.  Tydligen inte bara tomma ord trots en bomb på Davao Airport 2003. Någon som fortfarande är skraj att resa till Davao på UD? Samtidigt så åker väl folk till New York efter attentaten 2001? It is a wicked world in many ways!
Stadshuset i Davao, Mindanao.
Centrala Davao. Fantastisk trevlig stad. Kändes tryggt, säkert och framför allt ärligt, jämfört med Manila!

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »