(17/3-26) Ingen kollektivtrafik idag! Jag promenerade från hotellet ett par kilometer till Shinsekai och Tsutenkaku Tower som jag bara snabbt gick förbi för att ta mig till Osakas högsta byggnad, Abeno Harukas. Skyskrapan öppnade för precis 12 år sedan och var då Japans högsta byggnad. Idag är det Azabudai Hills Mori JP Tower i Tokyo som är högst med 330 meter. Tokyo Skytree (634 m) är såklart högre, men räknas som ett torn, inte en byggnad. När jag kom fram till byggnaden ser jag att man kan titta lite på utsikten gratis på våning 16. Jag gjorde det istället för att betala 2000 Yen för våning 58-60. Det känns som att utsikten över Tokyo från Shibuya Sky får räcka för mig även om jag har ett stort intresse för skyskrapor.

Efter besöket till Abeno Harukas besökte jag två tempel, Shitennō-ji och Isshin-ji, innan jag gick tillbaka till Shinsekai- och Tsutenkaku Tower-området. Spenderade här flera timmar, lunch inkluderad. Ett mycket trevligt område med riktig retro-känsla. Efter det var jag nöjd för dagen och promenerade hemåt. På hemvägen korsade jag två små parker. I den första parken blev jag hälsad på av en man född 1946 som undrade min nationalitet. Vi pratade en rätt lång stund om allt möjligt och han berättade att han hade jobbat på fraktfartyg i hela sitt liv innan han gick i pension. Trots han relativt begränsade engelska kunde vi ha en hyfsad konversation, mycket tack vare min google translate. Han verkade väldigt ivrig på att prata och det var lite svårt att ta sig därifrån. Jag kände att jag behövde gå vidare. I nästa park var det ungefär samma visa. Denna gång en man född 1947 som initierade kontakt genom att säga ”hello”. Den här mannen som också var mycket trevlig och artig ville prata världsläget. Han började med att säga att Iran, Ryssland och Nordkorea var ett och samma pack, vilket jag gladeligen ärligt höll med om. Sedan fortsatte han med att säga att kommunister är annorlunda inuti, samtidigt som han pekade på huvudet. Han bytte dock snabbt ämne och ville prata om Skandinavien som han alltid velat resa till. Han tyckte det var trist att han aldrig hade varit utanför Japan. Vi pratade ytterligare en liten stund innan jag ursäktade mig med att jag skulle fortsätta gå tillbaka till hotellet. På vägen hem insåg jag att dessa två herrar är dom enda som spontant tagit kontakt med mig i Japan. Den äldre generationen i Japan känner jag empati med då dom precis i Sverige var dom som byggde upp Japan till det landet är idag. Många av dom verkar ha lite dåligt ekonomiskt. Jag är lite dåligt insatt i pensioner och andra förmåner i det japanska samhället men något känns lite ruttet. 30 % av befolkningen är 65 år eller äldre vilket utgör ett gigantiskt tyst problem. Japan har dessutom haft dryga tre decennier nu av stagnation i ekonomin (sedan början av 90-talet). Man brukar prata om de förlorade decennierna. Trots allt det här känns Japan väldigt modernt och fräscht. Samtidigt såg jag idag ett par kvarter från mitt hotell människor som stod i kö för att få en måltid mat. Det var en liten ögonöppnare att få se den sidan av Japan också. Japan verkar ha en relativt utbredd dold fattigdom och är man turist några veckor så kommer man förmodligen inte att märka mycket av den.

För övrigt så är det min sista heldag i Osaka idag. Imorgon väntar nya äventyr.

(16/3-26) Två punkter avklarade idag. Osaka Castle och Kuromon Market. Ett par timmar på varje blev precis lagom för idag. Sightseeingen färdig runt 15-tiden. Äntligen verkar det vara lite vårvärme på väg. Varmaste temperaturen idag var 16 grader i skuggan vid 14-tiden. Nu ska jag inte klaga mer på att det är kallt, samtidigt som jag har förmånen att få uppleva våren i Japan!

Slottet med omgivningar var mäktigare än jag trodde att det skulle vara med massiva murar och vallgravar. Området runt slottet var väldigt stort. Ett par timmar tog det att gå igenom allt. Jag betalade inte in mig till själva slottet. Känner att jag behöver in lite på inträden och just denna kändes det som att det var det utvändiga jag kommit hit för.

På Kuromon Market testade jag kött från Kobe för första gången. Köpte ett litet spett som jag pekade ut och som grillades framför mig. 1500 Yen kostade det. Det var inte många gram. Gissar på max 50 gram. Det var dock inte äkta Kobe beef. Då hade det varit många, många gånger dyrare.

Jag har hittills haft en väldigt trevlig tid här i Japan. Det finns hur mycket som helst att utforska i städerna, maten är fantastisk och allting är väldigt prisvärt. Har en liten svacka just nu med motivationen att köra hela dagar sightseeing. Lite strul med fötterna nästan varje dag har jag haft men det är inget allvarligt. Därför var det skönt att ta en lite lugnare dag idag. Dessutom så tar jag aldrig ledigt från sightseeingen när jag tänker efter. Det går i ett sju dagar i veckan. Det är härligt och passar mig väldigt bra men jag tror man måste ta lite ledigt även från sightseeing ibland. Ikväll efter middag på en fantastisk Ramen-restaurang så passerade jag en McDonald’s nära hotellet. Priset för en Big Mac här i centrala delarna är 500 Yen (29.50 kr räknat med dagens växelkurs)! Jämfört med Bangkok är det rena reapriset där en Big Mac på McDonald’s längs Sukhumvit kostar 160 Baht (46.40 kr räknat med dagens växelkurs).

(15/3-26) Byte av stad idag. Från Kyoto till Osaka. Städerna ligger väldigt nära varandra, runt 5 mil från centrum till centrum. Keihanshin (storstadsområdet) utgörs av de tre tätt sammanknutna städerna Kyoto, Osaka och Kobe. Kobe minns jag sedan jag ung för den kraftiga jordbävningen 1995. Sedan är Kobe såklart känt för Kobe beef. Resan från hotell till hotell med start klockan 11 gick till enligt följande:
1. Tunnelbana från Karasuma Oike station (två minuters promenad från hotellet) till Kyoto station.
2. JR-tåg (Rapid express) från Kyoto station till Osaka station/Umeda (man får se upp så man inte hoppar av vid Shin-Osaka station som är dedikerad till Shinkansen.
3. Tunnelbana från Osaka station/Umeda station med tunnelbanelinje Midosuji Line till Daikokucho station.
4. Byte från Midosuji Line till tunnelbanelinje Yotsubashi Line och en station till Hanazonocho station. Utgång 4 på Hanazonocho station gör att man kommer upp 100 meter från hotellet jag bor på, R Hotel Namba South.

Totalt tog resan från hotell till hotell 70 minuter. Jag åkte 4 tåg och behövde max vänta 1-2 minuter på tågen mellan bytena! Incheckningen var gick väldigt fort. Max 5 minuter. Incheckningstiden på hotellet är 16.00 och fick checka in nästan 4 timmar tidigare! Riktigt bra flyt. Jag hade inte räkna med att kunna göra så mycket på eftermiddagen i Osaka idag men fick jag plötsligt mycket tid till godo. Då jag inte hade planerat för det så fick jag komma upp en med ide snabbt. Jag bestämde mig för att åka upp till Osaka station igen och göra en jätteturfpromenad enligt en rutt jag kollat ut. Det visade sig vara en bra idé. Till slut så tog promenaden ungefär fyra timmar inklusive ett lunchstopp. Efter det var jag så trött så jag åkte tillbaka till hotellet och sov en och en halv timme.

På kvällen bestämde jag mig för att åka ett par tunnelbanestationer till Namba station för att kolla in utelivet i Dotombori som också är känt för mängderna av neon. Det blev en mycket sen middag där och promenad runt i området runt Glico Sign.

En mycket behaglig och rolig dag. Det enda lilla klagomålet jag har är vädret, som jag tycker är för kallt. En annan sak som jag börjar reflektera över är att japanska städer inte är särskilt vackra. Man skulle kunna säga att dom är häftiga. Hittills tycker jag Tokyo har varit både vackrast och häftigast. Hotellrummet är nere på samma storlek som det jag hade i Tokyo men det är lika rent och fräscht. Samt så känns hotellrummen nya hittills.