(10/1-26) Det har varit en lång dag. Upp klockan 05.00 för att ta en taxi till flygplatsen. Taxin gick på 2 OMR. Fantastiskt bra pris för en ungefär en mils taxiresa. Resor till flygplatser är alltid billigare och nästan alltid enklare än från. Terminalen i Muskat är bara några år gammal och således väldigt modern. Det verkar inte vara särskilt många västerländska turister som passerar. Stora delar av trafiken utgörs nog av gästarbetare från Indien, Bangladesh, Filippinerna och Pakistan gissar jag på. Det är rent och snyggt och allt flyter på perfekt på flygplatsen. Ska man mellanlanda med transit i mellanöstern bör man välja Doha eller Muskat före Dubai om man vill ha en trevligare transfer. Tyvärr så går det flesta direktflygen från Europa till Dubai. Dubai är inte dåligt men jag tycker att det är alldeles för trafikerat och rörigt.
Flyget idag tog mig till Bangkok och flygtiden var fem timmar och 29 minuter. Det var kul att få flyga med ett bolag jag ännu inte flugit med, Oman Air. Jag tyckte det var sådär. En Boeing 787 som kändes lite sliten. Vid incheckningen gick jag direkt till priority check-in som jag hade betalat för av misstag då jag köpte biljetten online. Jag tror aldrig någonsin jag har haft priority check-in tidigare. Idag var det trevligt att ha med min influensa. Jag hade förberett mig på att ställa in att flyga idag. Det hade ställt till saker en hel del då jag bara hade några kvar att lagligt stanna i Oman. Hade jag känt mig som igår när jag vaknade av väckarklockan hade jag definitivt inte flugit. Influensan har kommit tillbaka de senaste dagarna igen. Flygningen gick bra även om jag var väldigt knäckt i vanlig ordning när jag kom fram. Lagom till att jag kom fram till det guesthouse jag bokat kom den vanliga migränen som nio av tio gånger infinner sig på längre flyg. Istället för att ta en taxi från flygplatsen hela vägen hit så tog jag Airport Link till Phaya Thai först och sedan taxi därifrån. Det sparade jag några hundra Baht på. Har man ingen stress är det kul att åka lite kollektivt också.
Jag har inte varit i Bangkok sedan 2019 då jag besökte staden tre gånger. Det kändes som att det var dags att stanna ett par nätter här igen nu när jag ändå hade vägarna förbi Thailand. Jag gjorde medvetet det till en grej att boka ett enkelt guesthouse i närheten av Khao San Road för att det var så längesen jag besökte området och för att det alltid har en speciell plats inom mig. Jag hade kunnat boka ett lyxhotell här eller i krokarna runt Sukhumvit men det har ingen charm alls att bo så. Här i krokarna är det guesthouse som är det som gäller.
Efter incheckning vid 20.30-tiden bar det iväg i snabba steg mot Soi Rambuttri där jag snabbt hittade en restaurang att äta på. Den första ölen på resan slank också ner relativt enkelt. En Leo 62 centiliter. Soi Rambuttri känns som det gjort så länge som jag började besöka gatan i början på 2000-talet. Under 90-talet kretsade det mesta kring Khao San Road och ett par närliggande gator medan allt nu är väldigt utspritt. Efter maten gick jag bort till Khao San Road för att se och känna av vibbarna på den legendariska backpacker-gatan. Eftersom det är lördag idag så förväntade jag mig extremt med folk. Det visade sig stämma. Jag hade svårt att ta mig fram längs gatan. Precis hela gatan från början till slut var packad med folk. Det var kul att återse detta speciella och unika spektakel. Det är första gången jag besöker både gatan och Bangkok sedan hasch-legaliseringen. Den märktes sannerligen av då det luktade hasch lite här och där. Imorgon blir det att insupa vibbarna under hela dagen i området i och kring Khao San Road. Det är alltid trevligt att vara tillbaka i Thailand och man blir som bekant aldrig besviken på landet.