Labuan Bajo, Flores, Indonesien
(27/6-13) Idag blir det en lugn dag, bara att slappa och ladda batterierna. Imorgon flyger jag tillbaka till Bali. Inte med Merpati utan ett bolag som heter Sky. Det ska bli mycket skönt att slippa åka den kinesiska MA-60:an tillbaka! Tänkte precis gå och återbekräfta biljetten, något som fortfarande är vanligt att man måste göra i Indonesien då överbokning är vanligt.
Under dagen kommer nya äventyr att planeras in. Jag har en del idéer om hur jag ska spendera sista veckan. Återstår att se om det faller på plats. Det skulle lika gärna kunna bli semester på Bali också, vilket inte är helt fel plats att semestra på!
Har ätit fyra stora mål mat idag och druckit några Bintang till det. Betalat rummet på 1 250 000 för fem nätter precis, och de snälla ägarna har arrangerat en motorcykel som skjutsar mig 07.15 imorgon till flygplatsen. Det är bara 1.5 km men det är rätt branta backar så jag vill inte komma dit helt genomblöt av svett. Planet går 09.00 och jag har återbekräftat biljetten. Jag skulle kunna göra det enkelt för mig och boka 8 nätter på Kuta härifrån Labuan Bajo på booking.com eller agoda.com, men då jag inte ens vet själv om jag kommer att stanna där 8 nätter så känns det fel. Får väl ta ett par nätter först i Kuta-området när jag anländer och se om jag orkar med mera äventyr denna resa. Tänker testa nytt hotell på Kuta nu igen. Har kollat ut några och tänker ta taxi från flygplatsen till ett av dem. Det förra jag bodde på var bra, men lite väl högljutt trots att det låg inne på Gang Sorga. Fram till 04.00 hörde jag discodunket från Legian street. Jag blev dock inte så störd att jag inte kunde sova, mer överraskad hur långt ljudet från Paddy’s når in i gränderna.
Tänkte avsluta detta inlägg från underbara Labuan Bajo med lite bilder från själva Labuan Bajo. Det kan ju vara kul att se hur Labuan Bajo ser ut också. Bilderna nedan har jag tagit på byn under dagen.
Labuan Bajo var precis lagom stort för att vara sådär riktigt småstadsmysigt. Staden ligger dessutom otroligt vackert, med den fantastiska Komodo national park bara ett stenskat bort.
(26/6-13) Jag får väl börja med att tacka mig själv för att jag är så tjurig och uthållig. Igår kom jag på den briljanta idén att lämna mitt indonesiska telefonnummer till fem stycken arrangörer av dagsturer till Komodo. Runt 19-tiden på kvällen ringde telefonen och jag hade fått napp hos en arrangör som hade ett par från Sydkorea som bokat för idag. En dagstripp till Komodo. Dom hade betalat 2 miljoner tillsammans. Jag fick en fråga om jag ville betala en miljon också. Ville inte säga ja direkt utan försök att pruta så jag sa 500 000 Rupiah bara för att testa. Då kom motbudet på 700 000 Rupiah. ”But if the Korean couple ask you how much you paid, tell them one million”. Jag tog budet på 700 0000 Rupiah direkt. Det är så här det fungerar här, rena maffiametoderna alltså. Klockan 05.00 skulle båten avgå, så nu gällde det för mig att förbereda mig. Enkel resa ut till Komodo tar fyra timmar, därför gäller det att starta tidigt om man vill hinna tillbaka hem innan solnedgång.
Den stora skillnaden mellan att åka till Rinca och Komodo är de starka strömmarna i havet när man åker till Komodo. Jag tyckte det var en riktigt intressant upplevelse med båtresan till och från Komodo. Jag fattade först inte vad man menade i guideboken efter resan till Rinca med följande: ”The most tempteous waters in Indonesia”. Men det gör jag nu! På några av bilderna nedan kan du se hur det såg ut på vattnet. Vår ganska stora båt skälvde ordentligt där strömmarna var som starkast samtidigt som havet var platt i övrigt. Koreanerna såg mycket rädda ut! Vi såg massor av delfiner också, vilket var riktigt trevligt.
Det skulle visa sig att paret från Sydkorea på 57 respektive 60 år skulle bli svåra att övertala att ta den riktigt långa trekken på Komodo. Inte helt oväntat. Jag lyckades i alla fall få med dem på ”The long trek”, som på Komodo innebär en ca 4 km lång promenad. Jag hade velat ta den längsta och bästa som ligger på runt en mil och tar fem timmar. Under promenaden ramlade damen flera gånger trots att det var enkel terräng, så det var lika bra att vi inte gick längre än vi gjorde. Jag var relativt sliten och svårt solbränd så jag tyckte det väl ändå att det räckte med trekking. Vi såg en medelstor varan på trekkingen samt en massa hjortar. Man ska komma ihåg att det är aldrig är garanterat att få se någonting, men självfallet så ökar ju chanserna ju längre man trekkar. Dessutom skall utsikten vara fantastisk på de längsta lederna. Det jag också fick veta av guiden var att varanerna parar sig mellan april och juli och då är det som svårast att få se dem, särskilt de riktigt stora. En skillnad i djurlivet på Komodo jämfört med Rinca är att det inte finns några apor på Komodo. Överlag så är djurlivet rikare på Rinca.
Vi stannade för snorkling och lunch på hemvägen på Pink beach på östra sidan av Komodo. Snorklingen var sådär, inte riktigt lika bra som jag hade förväntat mig. Det var extremt strömt, jag hade problem med att ta mig tillbaka till båten. Efter lunchen bar det av hemåt mot Labuan Bajo. Den koreanska damen fick inta liggläge då hon insjuknade med huvudvärk och feber.
Som slutnotering kan jag efter denna vecka konstatera att det är svårare än väntat att få tag i en båt att dela med några andra människor för att ta sig ut till Komodo. Det är något lättare till Rinca. Det är för få människor som kommer hit som inte är dykare som jag helt enkelt. Som icke-dykare är man oväntat diskriminerad. De flesta dykare landstiger varken Rinca eller Komodo! Jag har lärt känna två svenska killar i 25-årsåldern som hade några kanondagar här med sin dykning. De åkte till Denpasar idag. De trekkade varken på Rinca eller Komodo. Lika otänkbart för dem som det är för mig att dyka och tvärtom!
Trekking på legendariska Komodo och sedan snorkling längs Komodos kust på Pink beach. En fin dag.
(25/6-13) Idag blir det ingenting gjort, förutom att då som vanligt fiska efter en Komodo-tripp bland myriaden av bolag som arrangerar. Ryggen är totalt sönderbränd.
(24/6-13) Det blev inget Komodo idag heller. Hyrde en egen båt för 200 000 Rupiah för snorkling i nationalparken kring Labuan Bajo istället. Det blev en riktigt bra dag. Har slagit personligt rekord i snorkling idag med nästan 5 timmar nonstop i vattnet. Korallerna var inte lika bra som de jag såg på hemvägen från Rinca men jag såg en enormt massa fiskarter samt några revhajar! En ö som är rätt känd för bra snorkling är Bidadari island. Jag kan bara hålla med. Det var det bästa stället på hela dagen av de tre ställen jag snorklade på.
Idag har jag köpt en flygbiljett tillbaka till Bali för 1.175 000 Rupiah. På fredag bär det av. Då har jag varit här i Labuan Bajo i nästan en och en halv vecka!
Nu på kvällen går det upp för mig hur mycket jag brände mig idag på ryggen under snorkelturen. Trots att jag applicerade solfaktor regelbundet idag på snorkelturen. en av anledningarna till att jag brände mig är att jag inte solat ryggen nästan någonting hittills den här resan. Imorgon får det bli vila att från solen.
(23/6-13) Idag har jag bytt till ett bättre hotell för endast 50 000 Rupiah extra per natt. Mycket fint och rent och dessutom med jätteskön säng och aircondition. Till och med platt-tv har jag på rummet! Ville även ha omväxling efter fyra nätter på Gardena Hotel. Hotellet heter O-range och har bara 8-10 rum.
Nu är det frågan om hur man ska kunna fixa en tripp till Komodo eventuellt imorgon. Turerna ut till Komodo innebär övernattning på båten i och med att det är dubbelt så långt dit ut jämfört med Rinca.
Labuan Bajo är riktigt trevligt. Jag skulle säkert kunna stanna här i två veckor till utan problem. Det är ingen som skall sälja något, eller på något annat sätt trakassera turisterna här. Man blir alltid trevligt bemött på byn.
För övrigt var det en himla tur att jag inte flög till Ende eller Maumere med avsikt att nå vulkanen Kelimutu med de tre färgade kratersjöarna. Det är avstängt då geologer påstår att det är det farligt däruppe just nu på grund av att vulkanens aktivitet har ökat.
(22/6-13) Äntligen en riktigt bra dag. Vid 08-tiden hoppade jag på båten för turen på två timmar till Rinca. Det visade sig att det förutom mig, kaptenen och hans son var en kille från Schweiz och en kille från Jakarta med på båten. Vi var alltså tre personer som hade båten för oss själva. Riktigt komfortabelt. Det par som hade bokat igår kväll syntes inte till.
Resan ut till Rinca var fantastisk. Skärgården är otroligt vacker här. Michel 41 från Schweiz och jag kom riktigt bra överens och vi hade ordentligt kul. Cisco från Indonesien kämpade väl för att hänga med på vårt snack men verkade trivas också. Vädret var helklart under färden ut till Rinca och precis lagom när vi landsteg ön så blev det lite molnigt. Bättre kunde det inte bli. Hade det varit helklart när vi skulle gå den längsta trekking-turen på 5 km så hade vi blivit ordentligt stekta. Det är mycket hett och vindstilla nästan jämt ute på både Rinca och Komodo. Jag gjorde tidigt upp med Michel att jag ville gå den längsta av tre rutter, ”the long trek”. Både Michel och Cisco sa ja till det direkt. Jag sa till dom att jag vill trekka så länge som möjligt eftersom chanserna att se varaner då skulle öka ordentligt.
När vi kommit iland på Rinca så väntade en guide som hette Dar på oss. Han tog oss från den lilla båthamnen de sista 500 meterna till nationalparksentrén. Där betalade jag och Michel 160 000 rupiah var för entréavgift samt kamera-avgift och avgift för vår guide Dar. Efter en kort introduktion där Dar förklarade lite regler samt en titt på kartan för att se hur vår trek skulle se ut så började vi trekken. Bara ca 100 meter från parkentrén ligger köket för parkarbetarna. Under en av hyddorna där ligger det fyra rätt så stora Komodovaraner plus en femte en bit bort. De fyra ligger nästan på varandra. Så vi fick se varaner nästan direkt. Riktigt häftigt men vi ville även se varaner på vår trek i mer naturlig omgivning. Dom varaner som hänger runt parklägret har förhoppningar om att få mat, men dom får absolut ingen mat. Enligt Dar så var det många år sedan dom slutade att ge mat till varaner. När vi gått ungefär en kvart så var vi tvungen att ta första vilopausen med ordentligt med vatten. Hettan var tryckande, personligen så tyckte jag klimatet var helt ok. Inte alls lika fuktigt som när man trekkar i regnskog. Efter att vi kommit iväg igen och sedan gått ytterligare någon halvtimme säger Dar att vi måste smyga fram och kolla på ett djur. Det visar vara en jättstor buffel. Den största buffel jag någonsin sett, med jättestora horn. När den får syn på oss börjar den springa rakt emot oss och vi får kasta oss åt sidan. Efteråt så inser vi att risken att förolyckas på grund av att en jättebuffel springer ihjäl oss verkar vara mycket större än att bli uppäten av en Komodovaran! När vi kommit runt hälften av leden så ser vi att det går tre personer alldeles framför oss som vi kommit ikapp. Dom står stilla och fotograferar något och nu säger Dar att det är en stor Komodovaran alldeles i närheten. Då känner jag hur pulsen stiger och vi har nu kommit fram till detta par som också kommer från Schweiz plus deras guide. Bara några meter ifrån oss ligger en stor varann på en sten och ser helt livlös ut. I bakgrunden går den jättestora buffeln som vi var säkra på skulle döda oss. Dar säger till oss att nu har vi en extrem tur. Vi hade lika gärna kunnat missa att se varaner överhuvudtaget trots att vi tog den längsta trekken. Jag känner mig tårögd och rörd när jag bara några meter ifrån varanen kan fota den och låta mig fotas tillsammans med den, med hjälp av Michel. Under de här minuterna som vi bara njöt och iakttog detta fantastiska djur kändes det som att hela dagen var räddad. Det skulle senare visa sig att detta skulle bli den enda varan vi fick se i sin rätta naturliga miljö. Den andra halvan av trekken var fantastisk vacker naturmässigt, då vi gick utför mestadels från det berg vi i stort sett hade nått högst upp på den första halvan. Väl tillbaka där vi började var vi alla tre ordentligt nöjda och glada med trekken. Den här varanen vi stötte på hade inte alls behövt vara i närheten av leden. Enligt Dar så fanns det ca 2000 varaner på Rinca vid senaste räkningen som gjordes för något år sedan. Chanserna att se dem är relativt stora på Rinca som är lite mindre till ytan än Komodo. Men enligt Dar så är det på Komodo dom riktigt stora bjässarna finns. Vi tackade Dar med 50 000 Rupiah var i dricks och började båtfärden tillbaka med lunch som ingick plus ytterligare en 1,5 liter vattenflaska.
Efter tre fjärdedelar av båtresan tillbaka till Labuan Bajo stannar båten vid en liten ö med fina stränder och ett korallrev med en rätt ordentlig dropoff. Efter femton minuters snorkling kunde Michel, som även är dykare, och jag konstatera att detta var något alldeles extra. Extrem artrikedom av både koraller och fisk. Personligen har jag aldrig sett bättre snorkling i mitt liv! Det bästa med alltihop var att solen var framme hela tiden vi snorklade, vilket gjorde det hela ännu bättre. Jag hade egen snorkel och mask och hade hyrt simfenor. Nu på kvällen när jag skriver detta störtregnar, vilket och säger en hel del om hur flyt vi hade under dagen med vädret. Tillbaka i Labuan Bajo tog vi farväl av varandra. Supernöjda och trötta var vi överens om att alla dagar borde vara som denna! Den bästa dagen hittills för mig denna resa och Michels bästa dag tyckte han. Han lämnar Indonesien på tisdag, medan jag har lyxen att få vara kvar här två veckor till.
Ovan bilder från en otroligt lyckad dagstripp ut till Rinca från Labuan Bajo. I det vilda under själva trekkingen såg vi massor av fåglar samt två jättestora vattenbufflar, samt en rätt så stor Komodovaran som var den stora höjdpunkten. Runt lägret så finns det många varaner men det är inte riktigt samma sak att se dem där. På vägen tillbaka till Labuan Bajo snorklade vi vid en liten ö med otroligt fina korallrev. Den bästa snorklingen jag gjort hittills i mitt liv.
(21/6-13) Pallrade mig bort till flygplatsen vid 10.30-tiden. Merpatis flyg från Denpasar ankom ca 10.45. Mitt bagage var med, så det var bara att plocka det. Jag tackade Merpati-mannen för ett bra jobb. Riktigt skönt att få tillbaka sina prylar.
Nu på kvällen har jag bokat en dagstripp till Rinca för att kolla in Ora (det lokala namnet på jätteödlorna). Det skall bli så sjukt spännande att jag inte vet om jag kan sova något inatt. På hemvägen blir det snorkling vid världens bästa korallrev. När jag bokade hade redan ett par av okänd nationalitet redan bokat. Skall bli lite spännande och se var dom kommer ifrån imorgon bitti. Det här har jag längtat efter i många, många år! 300 000 Rupiah (ca 200 kr) för en dagstur med mat och vatten inkluderat!
(20/6-13) Jag har fortsatt på morgonen att kämpa för att få tillbaka min väska. Jag var uppe med tuppen runt 6-tiden. Jag har varit bort till Merpatis huvudkontor och suttit där ett par timmar. När jag kom in där så var min vän från flygplatsen som jag också har telefonkontakt med den första jag såg på kontoret. Han ringde runt hela tiden till de olika destinationer väskan skulle kunna finnas på. Denpasar ville inte kännas vid väskan, där ansåg dom att den lastats korrekt. Till slut fick han nys på att väskan finns i Kupang! Felet begicks här på Komodo airport igår efter landning. Merpati-mannen är nu alltså helt hundra på att väskan finns i Kupang. Vid 16-tiden skall det anlända ett plan från Kupang där mitt bagage skall finnas med, så nu hoppas jag bara att detta stämmer. Jag behöver lite framgång nu. Har även kollat lite kläder här på huvudgatan. Det ser inte vidare bra ut. Inga underkläder verkar till exempel finnas av rätt storlek. Otroligt men sant!
Har precis blivit kontaktad av Merpati-mannen. Det kommer inte någon väska hit idag heller. Väskan är tydligen i Denpasar nu. Den ska flygas hit imorgon bitti påstår Merpati-mannen. Han har ju ljugit förr så jag har inte så stora förhoppningar längre. Han fick mig att vänta nästa hela dagen idag förgäves. Det enda jag kan verifiera just nu är att det enligt Merpatis tidtabell går två flyg hit imorgon från Denpasar, varav det första borde innehålla mitt bagage.
Förutom alla problem så är Labuan Bajo verkligen ett fint ställe. Nu är jag bara någon mil från Rinca och kanske ett par mil ifrån Komodo. Det är riktigt häftigt det här!
(19/6-13) När jag skulle gå ombord på planet på Ngurah Rai airport på Bali så ser jag att det är den beryktade kinatillverkade MA-60 som jag skall hoppa in i. Två krascher råkade denna plantyp ut för den 10 juni 2013. En i Burma och en här i Indonesien på Västtimor. Inget vidare för mig med flygrädsla.
Flygningen gick bra och var faktiskt en av de bättre jag gjort den sista tiden. Flyget var försenat en timme och jag tror det var det enda flyget som var försenat under de timmar jag var på flygplatsen. Det visade sig att jag skulle få annat att oroa mig för efter landning. När alla fått sina väskor blev jag utan. Planet tar 60 passagerare så det är rätt patetiskt att man inte lyckats lasta mitt bagage rätt. Nu står jag utan allt jag hade med mig. Alla kläder, mina skor, snorkelmask laddare till mobiltelefon och kamera. Kameraladdaren kommer jag att sakna mest. När batteriet är slut är det slutfotograferat, vilket är riktigt tråkigt då man bara är på en sådan här plats en gång i livet.
En omtumlande första dag på Flores med förlorat bagage. Efter ca två dygns väntan fick jag tillbaka bagaget. Det här är sånt man får vara beredd på. Frustrerande något fruktansvärt dock att bli sinkad på grund av det här! Just nu är jag bara glad över att ha fått tillbaka väskan.