(11/1-26) Jag hade en liten tanke idag på att ta en liten runda med kameran och ta lite bilder från Khao San Road med omgivningar. Jag ställde in det då jag har gjort det så många gånger förr. Det skulle väl vara mer som en referens i så fall. Att jämföra Khao San Road år 2026 med tidigare årgångar. För min egen del är det kanske bara bäst att bevara minnena från en svunnen tid.

Det har inte blivit så mycket fysisk aktivitet idag. Lider fortfarande av denna segdragna influensa. På kvällen blev det en promenad ner till demokratimonumentet via Sanam Luang (en jättestor park här i Banglamphu eller egentligen mer som en öppen yta för er som inte är bekanta med Bangkok).

Det var en väldigt stor skillnad på temperaturen ikväll vid samma tid som igår kväll. 25 grader mot 19 grader. Varför tjatar jag så mycket om det? Att få uppleva en temperatur under 20 grader i Bangkok hör inte till vanligheterna. Om man bor här permanent är det såklart enklare att få vara med om det. Bangkok räknas som en av världens varmaste huvudstäder. Hittade följande online som stödjer min teori: ”Temperatures in Bangkok rarely drop below 20°C, usually only for a few days during the peak of the cool season (December-January), with lows sometimes reaching 18°C but typically staying around 23°C, so it happens only a few times a year, if at all, during brief cool spells, not as a regular daily occurrence.”

(10/1-26) Det har varit en lång dag. Upp klockan 05.00 för att ta en taxi till flygplatsen. Taxin gick på 2 OMR. Fantastiskt bra pris för en taxiresa på en mil. Resor till flygplatser är alltid billigare och nästan alltid enklare än från. Terminalen i Muskat är bara några år gammal och således väldigt modern. Det verkar inte vara särskilt många västerländska turister som passerar här. Stora delar av trafiken utgörs nog av gästarbetare från Indien, Bangladesh, Filippinerna och Pakistan gissar jag på. Det är rent och snyggt och allt flyter på perfekt på flygplatsen. Ska man mellanlanda med transit i Mellanöstern bör man välja Doha eller Muskat före Dubai om man vill ha en trevligare transfer. Tyvärr så går merparten av direktflygen från Europa till Dubai. Dubai är inte dåligt men jag tycker att det är alldeles för trafikerat och rörigt. Ibland kan man få sitta länge på en buss som kör runt på flygplatsen som ska ta en till eller från planet.

Flyget idag tog mig till Bangkok och flygtiden var fem timmar och 29 minuter. Det var kul att få flyga med ett bolag jag ännu inte flugit med, Oman Air. Jag tyckte det var sådär. En Boeing 787 som kändes lite sliten. Vid incheckningen gick jag direkt till priority check-in som jag hade betalat för av misstag då jag köpte biljetten online. Jag tror aldrig någonsin jag har haft priority check-in tidigare. Idag var det trevligt att ha då jag inte alls hade lust att stå i den långa kön med min hosta. Jag hade förberett mig på att ställa in att flyga idag. Det hade ställt till saker en hel del då jag bara hade några dagar kvar av mitt visum i Oman. Hade jag känt mig som igår när jag vaknade av väckarklockan hade jag definitivt inte flugit. Influensan har kommit tillbaka de senaste dagarna igen. Flygningen gick bra även om jag var väldigt knäckt i vanlig ordning när jag kom fram. Lagom till att jag kom fram till det guesthouse jag bokat kom den vanliga migränen som nio av tio gånger infinner sig på längre flyg. Istället för att ta en taxi från flygplatsen hela vägen hit så tog jag Airport Link till Phaya Thai först och sedan taxi därifrån. Det sparade jag några hundra Baht på. Har man ingen stress är det bara kul att åka lite kollektivt också.

Jag har inte varit i Bangkok sedan 2019 då jag under det året besökte staden tre gånger. Det kändes som att det var dags att stanna ett par nätter här igen nu när jag ändå hade vägarna förbi Thailand. Jag gjorde det till en grej att boka ett enkelt guesthouse i närheten av Khao San Road för att det var så längesen jag besökte området och för att det alltid har en speciell plats inom mig. Jag hade kunnat boka ett lyxhotell här eller i krokarna runt Sukhumvit men det är ingen större charm alls att bo så. I Bangkoks gamla delar är det guesthouse som är det som gäller.

Efter incheckning vid 20.30-tiden bar det iväg i snabba steg mot Soi Rambuttri där jag snabbt hittade en restaurang att äta på. Den första ölen på resan slank också ner relativt enkelt. En Leo på 62 centiliter. Soi Rambuttri känns likadant som det gjorde då jag besökte gatan första gången i början på 2000-talet. Under 90-talet kretsade det mesta kring Khao San Road och ett par närliggande gator men allt är väldigt utspritt sedan lång tid tillbaka. Efter maten gick jag bort till Khao San Road för att se och känna av vibbarna på den legendariska backpacker-gatan. Eftersom det är lördag idag så förväntade jag mig extremt med folk. Det visade sig stämma. Jag hade svårt att ta mig fram längs gatan. Precis hela gatan från början till slut var packad med folk. Det var kul att återse detta speciella och unika spektakel. Det är första gången jag besöker både gatan och Bangkok sedan hasch-legaliseringen. Den märktes sannerligen av då det luktade hasch lite här och där. Imorgon blir det att insupa vibbarna under hela dagen i området i och kring Khao San Road. Det är alltid trevligt att vara tillbaka i Thailand och man blir som bekant aldrig besviken på landet.