Bangkok, Thailand (del 2)
(3/3-26) Jag har fått uppleva 40 grader i skuggar idag för första gången i mitt liv. Myndigheterna i staden säger att det har toppat på mellan 38 och 40 grader. Det kan ha varit liknande toppar när jag var i Vietnam i april 2003. En skillnad nu är att jag är mycket äldre. Jag tror mycket handlar om man har några kroniska sjukdomar eller om är för långa perioder i värmen. Jag har insett att en kilometer är rätt långt att gå i denna temperatur. Jag fick lite yrsel idag när jag gick och åt lunch. Restaurangen jag valt ut låg precis en kilometer från mitt hotell. Jag brukar få yrsel i vanliga fall ibland också så jag är osäker på om det beror på värmen. Sedan så fick jag inte det igår då jag var ute ett par timmar i liknande temperatur. Problemet med 38 grader och högre är att temperaturen överstiger kroppstemperaturen. Jag upplever att jag slutar svettas. Det kanske bara är upplevt, det är möjligt att man svettas fast man inte märker det. Att svettas för lite är nog riktigt farligt då det är kroppens sätt att kyla av sig. Trots att jag är väldigt van vid varmt väder känns det ändå lite läskigt att vara utomhus just nu. Man undrar vad temperaturen uppgår till i solen mellan skyskraporna här!
En lugn dag idag med mycket läsning och planering inför kommande äventyr. Perfekt tajmat med vädret.
(2/3-26) Senast jag var i Bangkok och åkte skytrain var i början av 2019. Hela sju år sedan alltså. I Bangkok händer det mycket saker på sju år! Det är en av flera anledningar till att jag gillar megastäder så mycket. Den ständiga förändringen som ofta är rätt så omfattande på relativt kort tid är fascinerande. Skytrain har fått många fler stationer på sina två Skytrain linjer (Silom Line och Sukhumvit Line). Sedan 2020 finns även en tredje linje med några få stationer som kallas för Gold Line.
Utöver utbyggnaden av kollektivtrafiken så öppnas ständigt nya attraktioner. 2017 började man bygga en gigantisk Buddha vid templet Wat Paknam Phasi Charoen som har funnits på platsen i hundratals år (grundades år 1610). Wat Paknam Phasi Charoen är faktiskt ett av de äldsta och mest anrika templen i Bangkok. År 2021 var jätte-Buddhan färdig. På grund av pandemin sköts den ceremoniella invigningen och det fullständiga öppnandet för besökare upp till slutet av 2022. På grund av att jätte-Buddhan plötsligt började dyka upp på bilder över Bangkok fick jag nys om den. Jag hade aldrig besökt templet innan jätte-Buddhan fanns heller. Som tur var tog jag till lite extra tid för besöket då det är en hel del att se på platsen (vilket jag inte visste innan). Det är ett enormt område på ungefär 32 000 kvadratmeter som fungerar som en ö omgiven av kanaler. Templet i sig är ett kungligt tempel och väl värt ett besök. Efter skytrain från station Nana till station Wutthakat med byte till Silom Line på station Siam och ungefär en kilometers promenad så var jag framme. Promenaden var väldigt varm då det var mitt på dagen. Temperaturen har toppat på 38 grader här och det har dessutom varit helt klart. Jag har varit extra noga med vätsketillförseln sedan jag kom till Bangkok. Det är lätt att glömma bort att dricka vilket snabbt kan få förödande konsekvenser.
Under promenaden till templet såg jag inga andra västerlänningar. När jag var framme så blev jag nästan chockad när jag såg hur många västerlänningar som var på plats. Trots det slår det såklart inte mängden turister vid mer centrala och mer kända tempel som Wat Pho, Wat Arun och Wat Phra Kaew. Under promenaden skymtar man Buddhan på avstånd men den sista biten ser man den inte. När den plötsligt uppenbarar sig är det en magisk syn. 69 meter hög och 40 meter bred med en vikt på minst 720 ton. Man var tvungen att förstärka marken extremt mycket för att den inte skulle sjunka ner i Bangkoks mjuka mark. Det jag inte visste innan jag åkte hit var att det finns ytterligare en imponerande struktur förutom själva templet. 2012 stod den stora vita stupan (officiellt heter den Maharatchamongkhon)som är 80 meter hög färdig. Den står direkt bakom jätte-Buddhan. Inne i stupan på översta våningen finns det mest kända rummet med en 8 meter hög smaragdgrön glasstupa under en spektakulär, färgstark takmålning som föreställer det buddhistiska universumet. Ett riktigt vackert rum. Alla våningar hade intressanta föremål och alla möjliga olika Buddhastatyer utställda. Allt som allt var det här en riktigt bra sevärdhet. Jag är tacksam att jag fick möjlighet att få uppleva det här idag. Som vanligt så gör inga fotografier verkligheten rättvisa. En enda sak ytterligare jag hade tänkt att göra var att gå till en plats en bit ifrån tempelområdet för att få möjlighet att fotografera jätte-Buddhan på lite mer avstånd. Jag hittade platsen märkt i Google Maps. Då det blev för varmt och dessutom visade sig vara lite besvärligt att ta sig dit då det var kanaler mellan hoppade jag över det. Jag var nöjd och åkte hem för att undvika värsta hettan som brukar inträffa runt 15-tiden.
Bilder ovan från mitt besök till kungliga templet Wat Paknam Phasi Charoen.
(1/3-26) Ännu en dag börjar gå mot sitt slut i detta fina land. Jag började dagen med att gå och köpa ett par bra promenadskor. Är det någonting jag fuskat med under alla år är det att ha bra på fötterna när jag är ute och går. Jag går rätt mycket vilket innebär att det är ännu dummare att inte investera i ett par riktiga kvalitetsskor. Det blev ett par Sketchers Arch för 3400 baht på Terminal 21 på Sketchers-affären där. Antar att dom kostar ungefär det hemma också, möjligen är det lite billigare här.
Mitt på dagen återupptog jag min reseplanering där jag ligger lite efter just nu. Tog ikapp lite av det idag. Det passade bra då temperaturen närmade sig 40 grader.
Då jag bor på Sukhumvit Soi 8 har jag lagom promenadavstånd till Benjakitti Park. Det har länge varit min favoritpark i centrala Bangkok. Parken har varit öppen sedan 2004 med delvis mark vid en tobaksfabrik. Sedan jag var här förra gången har det hänt extremt mycket med parken. 2022 återöppnade den efter en stor expansion som genomfördes genom att omvandla tobaksfabriksområden till en ekologisk skogspark med våtmarker som man kallar Benjakitti Forest Park. Jag tror jag besökte parken senast 2016 eller 2017. Jag måste säga att resultatet blev fantastiskt trevligt. Man har också byggt upphöjda gångbanor (Skywalk) som snirklar sig ovanför de många olika leder som går under. Parken är nu också även sammankopplad med Lumpini Park via The Green Bridge (även kallad The Green Mile). Den tänkte jag gå en annan dag. Vädret idag var fantastiskt och det var mängder av folk i parken, mest thailändare, men även en del del turister. Ett perfekt att avsluta den ljusa delen av dagen på är att ta sig till denna fina park.
Bilder ovan från mitt besök i Benjakitti Park och Benjakitti Forest Park.
(28/2-26) Idag tog min spontana rundresa i södra Thailand slut. Jag fick säga adjö till alla jag lärt känna i Ranong vartefter dagen gick fram till dess att jag åkte ut till flygplatsen. Alla i personalen på mysiga lilla Sino Mansion. 15 nätter totalt på ett så pass litet hotell gör att man blir lite som en del av en stor familj. Det blev lunch på favoritrestaurangen för att få möjlighet att säga adjö och även där berättade jag för ägarna att jag skulle åka till Bangkok idag.
Flyg med avgångstid 17.40 till Bangkok med Thai AirAsia. Flyget kom iväg 18.06, det vill säga en liten försening som bara blev 12 minuter till slut vid ankomsten i Bangkok. Det var länge sedan jag var på Don Mueang nu. Måste vara sex eller sju år sedan sist. Jag hade bokat hotell på Sukhumvit Soi 8 den här gången och körde min vanliga grej att så långt som möjligt försöka åka kollektivt för att ta mig till hotellet. Till Sukhumvit är det rätt enkelt att ta sig från både Don Mueang och Suvarnabhumi. Från Don Mueang finns alternativet med buss A1 till BTS skytrain station Mo Chit vilken ligger på Sukhumvit-linjen. Station Nana ligger precis vid Soi 8 och hotellet ligger några hundra meter in på gatan. 30 baht för bussen och 47 baht för skytrain. Billig resa till hotellet!
I samband med att jag väntade vid gaten på flygplatsen i Ranong öppnade jag svenska nyhetssidor på telefonen för första gången för dagen (sen eftermiddag). Då ser jag att USA och Israel har attackerat Iran. Jag nämner det bara kort men tänker inte gå in mer på det på denna sida. Det känns skönt att jag gjorde bort att åka till Oman för ett par månader sedan.
Jag har faktiskt varit på resande fot i två månader idag. Tiden har gått väldigt fort måste jag säga. Detta trots att jag stannat länge på ett par platser och inte gjort särskilt mycket sightseeing. Jag har försökt leva lite vardagsliv här i Thailand, något jag sällan har haft tid under tidigare resor att prova på. Om vi bortser från vissa resor under 90-talet. Jag vill känna efter om det skulle vara bra att bo i Thailand i längre perioder framöver. Det gör man inte genom att leva som en tvåveckorsmiljonär och strö pengar omkring sig som man gör när man är turist.
Sukhumvit Soi 8 verkar så här vid första intrycket vara trevligt och relativt lugnt. Jag har bott på många Sois längs Sukhumvit men aldrig Soi 8. Jag tror faktiskt aldrig jag har bott på en jämn Soi. Ojämna sois ligger på norra sidan av Sukhumvit och jämna på den södra.
Jag känner mig för övrigt nästan frisk nu. Jag svettas inte kopiöst längre bara jag går ut och nu är Bangkok riktigt varmt, vilket inte påverkar mig särskilt mycket. 30 grader vid 21-tiden ikväll! Myndigheterna här i landet har varnat för extrem värme från och med idag lördag och några dagar framåt.
Tror de flesta som läser kan gissa anledningen till att jag har återvänt till Bangkok. Det vankas nya äventyr, och såna påbörjas bäst från Suvarnabhumi Airport oavsett om man ska flyga inrikes eller lämna Thailand. Det blir att förbereda sig i Bangkok i några dagar nu. Planera sista detaljerna inför resan samt handla lite kläder för ett helt annat klimat. Jag har även ett par saker jag vill se i staden som jag ej sett förut. Jag brukar som bekant ha svårt att hitta nya saker i Bangkok att se på senare tid efter mina många besök i staden under 35 års tid.