42 - Tanzania 2021

Zanzibar Town (Stone Town), Unguja (del 1)

(22/2-21) Idag har jag påbörjat min malariamedicinering. Har inte sett något behov förrän nu. Nu hoppas jag att jag slipper allvarliga biverkningar. Jag har skaffat Malastad som är en generika till Malarone. I Tanzania förekommer den allvarliga varianten Plasmodium falciparum vilket man i värsta fall kan dö av om man inte äter profylax och inte kommer under snabb behandling.

En välförtjänt slappardag i Stone Town idag har gjort mig gott efter två heldagsturer till södra delen av ön.


(21/2-21) En dagstur till Kizimkazi stod på schemat idag. Tanken var att göra på samma sätt med transporten som igår, det vill säga att bara använda mig av lokal transport. Precis som Jambiani och Paje så ligger Kizimkazi i den sydligaste delen av ön vilket innebär att man från Stone Town först tar en Dalla-Dalla till Mwanakwerekwe Market som ligger i förorten med samma namn, och därifrån tar man nästa Dalla-Dalla. Idag var jag ute efter en Dalla-Dalla med nummer 326.

Det gick mycket smidigare idag då jag visste precis hur jag skulle navigera på ett enkelt sätt. Efter ungefär en och en halv timme nådde jag Kizimkazi. En kort stund efter ankomst börjar det välla in åskmoln och jag fick ta skydd i en restaurang. Det jag kommit för var inte ens att tänka på. Planen var att hyra en båt och kolla på de många delfiner som frekventerar området. Kizimkazi är välkänt för sina delfiner och den lilla fiskebyn har tydligen på senare år sett en turistboom på grund av detta. Jag tog det lugnt och åt lunch och lärde känna lite lokalt folk istället. Vädrets makter rår man inte på.

Vid 15.30-tiden tog jag en Dalla-Dalla tillbaka till Stone Town. Turen till Kizimkazi blev en liten besvikelse, men samtidigt har jag nu på två dagar fått se stora delar av södra Unguja.

Bilder ovan från min dagstur från Stone Town till Kizimkazi.


(20/2-21) Som planerat så blev det en egen designad dagstur idag. Jag lyckades ta mig ända till Jambiani på den sydvästra delen av ön. Jag hade läst att det skulle vara en mycket fin strand i anslutning till denna lilla by och även också i Paje en by några kilometer norr om Jambiani. Jag tog först en Dalla-Dalla från Darajani market i Stone Town till Mwanakwerekwe market i ostligaste delen av Zanzibar Town där jag bytte till en Dalla-Dalla mot Jambiani. Hela resan på 60 km till Jambiani tog närmare tre timmar! När jag kom fram till Jambiani var det dags att äta lunch. Jag hittade en trevlig liten restaurang vid stranden som fixade fantastisk friterad bläckfisk och en perfekt avokado-shake till.

Efter maten promenerade jag hela vägen längs stranden (6 km) från Jambiani norrut till Paje där jag hittade en minibuss som tog mig direkt tillbaka till Stone Town.

Hur var stranden då? När jag var på plats var tidvattnet som lägst, vilket gör att det inte blir en riktigt rättvis bedömning. Sanden är riktigt finkornig och vattnet är kristallklart och färgerna . Däremot skulle jag varit rätt frustrerad om jag hyrt ett hotell här för att bada i havet. Det såg som att vattnet inte började förrän en dryg kilometer ut från stranden. Slutbetyget blir att stranden mellan Jambiani och Paje håller hög klass.

Bilder ovan från min dagstur från Stone Town till Jambiani och Paje.

Idag blev jag en hel del solbränd. Hade idiotiskt nog bara smörjt in näsan med solfaktor.

Jag kom tillbaka till hotellet vid 17-tiden. Ikväll blir det en tidig kväll.


(19/2-21) En riktigt lugn dag i Stone Town. I stort sett har det bara hänt en sak. Jag har bytt boende från Spice Palace Hotel till The Swahili House. Jag trivdes bra på Spice Palace Hotel men hade bara bokat tre nätter och lyckades inte förlänga då det var fullbokat under lång tid framöver. Det visade sig att The Swahili House också är ett bra hotell som turlligt nog också hade ett rum ledigt. Det är ett gammalt anrikt femvåningshus i traditionell afrikansk stil. Mycket fint.

Swahili House, Stone Town.

Jag var ute till 01-tiden i natt. Utmaningen med att bo på The Swahili House är att det är svårt att hitta till. Det märktes extra tydligt i natt när jag skulle hem. Dagtid är gatorna en labyrint fulla av människor man kan fråga om riktningen, nattetid är det en mörk folktom labyrint. Det som gör det lite mer besvärligt är att google maps inte funkar heller då GPS-positionen sällan är korrekt, jag gissar att det har att göra med den täta byggnationen med relativt höga byggnader.

Jag har bokat ytterligare några nätter här i Stone Town då jag gillar stället skarpt. Imorgon tänkte jag försöka mig på en egen designad dagstur till någon annan del av ön.


(18/2-21) Förmiddagen gick till stora delen åt att fixa ett SIM-kort. Igår gjorde jag lite efterforskningar och valde ut Vodacom bland fem operatörer. Det var en hel del folk på Vodacom-kontoret jag besökte. Inte nog med det. När det var min tur visade det sig att man måste ta fingeravtryck som sedan skall matcha med fingeravtrycken man tar i immigrationen vid ankomst till Tanzania. Jag fick inte ta några fingeravtryck alls så efter att ha testat några gånger fick jag frågan om jag ens tagit några fingeravtryck på flygplatsen. Jag hade ingen aning om att det här kravet finns för att registrera ett SIM-kort i landet. Efter stund så berättar kvinnan bakom disken att hon kan registrera ett SIM-kort på sig som hon sedan lånar ut till mig bara för att jag skall kunna få ett SIM-kort överhuvudtaget. Det enda lilla strul det skulle betyda var att jag skulle få sätta mig och vänta ytterligare ett tag. Det gjorde mig absolut ingenting. Jag sade ja till erbjudandet efter att ha tänkt några minuter. Framför allt funderade jag på om det skulle kunna vara någon form av bedrägeri på gång. Insåg snabbt att det borde vara hundra procent säkert inne på ett officiellt Vodaphone-kontor. Jag var bara nöjd att det gick att lösa det här. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle gå att lösa så jag blev positivt överraskad. Otroligt sjyst gjort! En halvtimme senare och 30 000 TZS (107 SEK) fattigare hade jag 4G med 10 GB data giltigt fram tills jag lämnar landet. Fantastiskt. Wifi har redan bara efter par dagar visat sig vara relativt dåligt överallt. Det är dessutom väldigt skönt att ens slippa fråga om wifi på restauranger och annat. Skönt att ha detta fixat.

Jag promenerade tillbaka mot hotellet via marknaden Darajani för att lämna passet på rummet. Precis när jag kommit genom marknaden så möter jag Harald med kameran i hand i full fart efter en tanzanier. Jag var bara tvungen att hälsa och byta några ord med honom igen. Jag berättade lite snabbt om SIM-kortet och då säger han att han skall börja detta äventyr med att göra en haircut-scen. Jag säger att jag inte vill störa och tanzaniern står och trampar otåligt, så vi skiljs åt. Riktigt kul att stöta på legenden igen.

Tonfisklunch med en kall Kilimanjaro på Travellers Café i Stone Town.

Under eftermiddagen har jag mest tagit det lugnt och sovit en timme och samtidigt försökt komma fram till vad jag ska göra imorgon då min hotell-bokning går ut här på Spice Palace Hotel. Att förlänga boendet, vilket jag egentligen vill, verkar inte vara en så bra idé då rumspriset per natt tredubblats av någon anledning. Antingen tar jag in på något annat hotell här i Stone Town eller så försöker jag ta mig till någon strand efter frukost imorgon. Det är lite lurigt med boendena på stränderna. Verkar finns en hel del relativt billiga hostels med dorm parallellt med svindyra finare hotell och nästan inget däremellan. Det mesta är också helt fullbokat. Oavsett vilken strand jag söker på via booking.com möts jag ofta av ”98 % av boendena som du sökt på baserat på dina filter är fullbokade på vår webbplats.” Det verkar bli en liten utmaning det här. Svårare än jag trodde.

Träffade inte Harald något ikväll heller. Däremot chattade jag en del med honom. Bland annat ville han ha lite information om den street food som finns nere vid vattnet, vilket jag kunde delge honom då jag ändå spenderade större delen av kvällen där. Skrev till honom ikväll att det enda jag vill ha av honom i gengäld är en selfie tillsammans med honom. I övrigt var det en lugn och skön kväll. Jag börjar gilla Stone Town mer och mer.


(17/2-21) Idag har det varit en bra dag. Som alltid är man väldigt taggad på sightseeing då det har gått lång tid och man är på resa igen. Det är den här känslan som är svår att sätta ord på som infinner sig. En känsla av frihet och att upptäcka nya platser hela tiden. Det är mitt livs stora passion. Jag kanske tröttnar en vacker dag, man vet aldrig, men tills dess kommer jag att köra på.

Efter en natt med bra sömn och en trevlig frukost tillsammans med min nyvunna vän Alexander från Tyskland var det dags för mig att börja utforska Zanzibar Town, med fokus på Stone Town som är den historiska delen av Zanzibar Town. Jag hade snabbt läst på lite om stadens sevärdheter igår kväll och insåg rätt fort att det inte är någon omfattande lista på saker man måste se. En av dom mest intressanta byggnaderna, House of Wonders, har dessutom delvis börjat rasa ihop. Den 25 december 2020 rasade delar av byggnaden och två personer avled och många fler skadades. Många zanzibarier har på sociala medier uttryckt sorg över det som hänt. Byggnaden är en viktig del av Zanzibars kulturarv. Byggnaden var den första i Afrika som hade en hiss. Jag passerade byggnaden i början av min vandring genom Zanzibars gator. Den ligger nära Forodhani Gardens och Old Fort vilka jag besökte tidigt. Sedan fortsatte jag att vandra lite planlöst runt Stone Town för att ibland ta fram kartan och navigera till några sevärdheter jag fann intressant. Bland annat var jag och kollade in Old Dispensary, en av Stone Towns riktigt vackra byggnader, och Anglican Cathedral som ligger i anslutning till East Africa Slave Trade Exhibit. En biljett för 5 USD ger tillträde till båda. East Africa Slave Trade Exhibit är en utställning som visar öns mörka förflutna. Tills sist besökte jag Darajani-marknaden. Marknaden är den viktigaste i Stone Town och väldigt intressant och färggrann.

Min första dag i Stone Town, Unguja.

Efter lunch på Ma Shaa Allah Café hade jag planer på att gå och titta på Freddie Mercury Museum, men det blev att gå och sätta sig på ett café vid stranden istället. Jag får ta det imorgon eller någon annan dag istället.

När jag satt och middag märkte jag att någon började skicka meddelanden till mig på Instagram som jag började använda igår för att skicka några meddelanden till Harald som jag stötte på igår på bussen från planet terminalbyggnaden, som jag nämnde igår. Orsaken att jag började använda Instagram igår var för att jag ville se om jag kunde få kontakt med Harald igen (som inte har Facebook), så jag skickade honom ett par meddelanden och hoppades på svar. Det var nu han som svarade. Han skriver att han sovit hela tiden efter en hemsk jetlag. Jag misstänker att han rest hela vägen hit från Mexiko, vilket förklarar det hela. Vi chattade lite fram och tillbaka och det slutade med att jag plötsligt blev extremt trött och bestämde mig för att hoppa över att gå ut och ta en öl med honom ikväll. Förhoppningsvis kan jag stöta på honom någon annan dag. Det skulle vara otroligt roligt att bara snacka med honom en stund. Det blev att sova runt 23-tiden ikväll.

Jag har inga planer för morgondagen, vilket faktiskt känns lite skönt. Jag håller fortfarande på att acklimatisera mig till värmen som är riktigt kraftig mitt på dagen med över 30 grader i skuggan. En sak jag noterade idag var att jag efter hela min sightseeingrunda inte hade sett en enda person med munskydd! Det är nog rätt ovanligt i världen i dessa tider! Det skulle vara intressant att veta hur samhällsspridningen egentligen är i detta land. men det lär vi nog aldrig få reda på.


(16/2-21) Det har varit några händelserika dygn. För en dryg vecka sedan bestämde jag mig för att ställa in resan till Mexiko efter att Lufthansa börjat ändra på mina flyg för hemresan. Jag tyckte det kändes besvärligt med dessa ändringar, samtidigt är det ju covid-19-tider så det är inget oväntat. Att resa i dessa tider kräver dubbelt så mycket tålamod och ett psyke som kan hantera plötsliga ändringar till det sämre. De här tiderna har även gjort att jag hade satt upp tre resplaner i år. Det vill säga, tre olika destinationer för att ha något att luta mig mot vid krångel och strul. Efter att ha ställt in resan till Mexiko med full återbetalning på flygbiljetten tog jag upp min plan B som var Tanzania. Varför hade jag valt just Tanzania? Det har att göra med att jag bestämt mig för att välja länder som inte har några restriktioner alls att tala om. Mexiko, Tanzania, Costa Rica och Dominikanska Republiken är dom länder i denna del av pandemin som är varma under svensk vinter som uppfyller dessa villkor. Costa Rica har jag som bekant redan varit så då stod valet mellan Tanzania och Dominikanska Republiken. För att sedan kunna välja mellan dessa två länder så tittade jag på flygrutter och tillhörande transit-regler. Där vann Tanzania direkt då ett av alternativen för att ta sig till Tanzania var via Doha med Qatar Airways. Qatariska staten kräver inget PCR-test för svenska medborgare vid mellanlandning. Att jag sedan även hittade flygbiljetter för 5700 kr och att Qatar Airways är ett bolag jag gillar skarpt fällde avgörandet.

Jag påbörjade min resa till Zanzibar och Tanzania igår med 10.18-tåget från Nyköping till Stockholm. Jag hade helst velat ta bussen då jag ska upp till Arlanda och ha lite mer marginal, samt så litar jag mer på bussen. Så har det varit i många år nu. Väljer jag tåget brukar jag ha en natt på hotell vid Arlanda. Problemet idag var bara att det inte gick några bussar. Vilket är helt ofattbart, även om jag självklart förstår orsaken till det. Nästa buss mellan Nyköping och Stockholm skulle inte avgå förrän på fredag enligt information jag hittade på söndagen när jag satt och letade. Faktum är att jag skulle ha påbörjat min resa redan för ett dygn sedan, men Qatar ställde in mitt andra flyg mellan Doha och Zanzibar. Några timmar efter att flyget blev inställt blev jag ombokad ett dygn senare, med flyg från Arlanda på måndag klockan 15.25 istället för söndag 15.25. Det spelade inte mig så stor roll så jag beslöt mig för att acceptera detta faktum. Det var alltså en hel del drama innan jag lyckades ta mig iväg på årets långresa, men kanske ändå inte mer än förväntat med tanke på omständigheterna. För dom flesta människor är nog den rätta taktiken att stanna hemma i dessa tider.

Flyget från Stockholm till Doha bjöd på många positiva överraskningar. Först och främst var planet iväg lite tidigare än schemat. Dessutom var det endast 55 passagerare ombord på denna fina A350-900, som har en kapacitet på 314 passagerare! Det måste vara en rejäl förlust för flygbolaget att genomföra denna flygning. I min avdelning var det bara sex passagerare och flera rader var helt tomma (nio tomma platser på flera rader alltså!). Det var krav på munskydd under hela flygresan som väntat. Flygresan varade endast fem och en halv timme.

I Doha var det byte till en annan A350-900 och allt gick väldigt smidigt och utan större problem, förutom en försening på en dryg timme. Detta flögs nästan in sedan. Flygtiden landade på fyra timmar och 55 minuter. Detta flyg var åtminstone 70 % bokat.

Immigrationen på Zanzibar gick väldigt smidigt. Jag hade inte fixat något visum innan avresa så jag fick skaffa ett på plats, vilket är tillåtet för svenskar och en massa andra nationaliteter. Jag blev mycket positivt överraskad över hur snabbt det gick, framför allt då jag hört många på diverse forum berätta om timslånga köer. Innan immigrationen blev vi bussade från planet till flygplatsterminalen. Efter att ha satt mig i bussen kommer en person in och sätter sig snett mitt emot mig som jag genast känner igen! Harald Baldr den norska youtubern som jag följt några år! Jag bestämde mig för att inte börja prata med honom förrän vi var framme vid terminalen. När vi går ur bussen så pratar jag lite med honom. Det var dock plötsligt väldigt trångt och rörigt och vi skulle fylla i våra immigrationspapper och det gick inte att fortsätta konversera där och då.

Efter immigrationen är Harald lika försvunnen som han plötsligt bara dök upp!

Jag träffar en tysk och vi bestämmer oss för att slå oss ner vid ett café vid flygplatsen och vila lite innan vi tar oss vidare in till Stone Town. Vi skulle sedan dela på en taxi men det slutar med att vi tar en Dalla-Dalla som kostar endast 1000 shilling för två personer (3,60 kr). När vi kommit halvvägs till Stone Town ungefär visar det sig att tysken skulle ha åkt åt andra håller istället för till Stone Town. Han hade sett fel kartan avseende sitt boende. Han hoppade av och jag såg honom sedan inte mer.

Jag anlände till hotellet vid 09-tiden. Jag lämnade en del av packningen och gick ut på stan då jag inte fick checka in på rummet förrän klockan 14.00. Efter lunch på Travellers Cafe gick tillbaka till hotellet och checkade in. Jag hade äntligen fått tillgång till mitt första boende på Zanzibar.

Spice Palace Hotel, Stone Town, Unguja.

Efter att ha sovit några timmar på eftermiddagen spenderade jag resten av dagen och kvällen med Alexander, en tysk jag fått kontakt med på Facebook bara några dagar innan avresa. När vi insåg att vi skulle anlända till Zanzibar ungefär samtidigt bestämde vi oss för att försöka ta en öl ihop. Jag behövde aldrig kontakta honom via Facebook. Han hade känt igen mig från min Facebook-profil och gjorde sig tillkänna och frågade om det var jag som var Stefan. helt otroligt att vi hamnade på samma hotell!

Det har varit en händelserik första dag och nu är jag äntligen på plats i ett nytt land som även är ganska exotiskt. Detta är första gången jag är i Afrika söder om Sahara. Nu börjar äventyret!

Kommentarer (2)

  1. Carro.N

    Snacka om att leva livet 🙂 Är så avis. Njut åt oss andra fega svenskar som inte törs resa.

    Reply
    1. Stefan (Post author)

      Tack Carro! Otroligt trevlig kommentar! Det är inget man är bortskämd med i dessa tider! 🙂

      Reply

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »