42 - Tanzania 2021

Nungwi, Unguja

(2/3-21) Igår kväll bokade jag en ny vecka i Stone Town. Testar ett nytt hotell denna gång. Det kommer att bli det tredje hotellet jag bor på i Stone Town. Det ska bli trevligt att komma tillbaka till staden igen. Jag gillar verkligen Stone Town. Framför allt så gillar jag labyrinten av gator som är för trånga för biltrafik.

Idag blir det ytterligare en lugn dag i Nungwi med sol och bad. Tanken var att jag skulle ha åkt på snorkeltur idag. Det blev inställt på grund av lite för hög sjö. Enligt operatörerna här är det första gången dom ställer in sedan korta regnen innan årsskiftet (korta regnen infaller under november och december). Otur. Jag har verkligen inte fått mycket gjort denna resa. Eftersom det var en del av planen den här gången så är jag väldigt nöjd med det. Att helst inte göra någonting alls.

(1/3-21) Trevlig frukost i restaurangen på hotellet efter en natt med bra sömn. Känner mig ytterligare lite starkare idag, men det är fortfarande något som inte är bra i kroppen. Efter frukost blev det samma som igår, toalettbesök med diarré efter frukost. Så länge jag inte har några andra komplikationer parallellt är det ingen fara.

Jag hade stora planer inför resan att jag eventuellt skulle klättra Kilimanjaro och åka på safari. Allt dessa aktiviteter är koncentrerade geografiskt till den norra delen av Tanzania. Ju längre jag har varit på Unguja desto mer inser jag att det här kanske är en utopi att genomföra. Kilimanjaro känner jag mig inte speciellt bra förberedd på varken fysiskt eller psykiskt. Klättringen bör pågå i minst en vecka för att lyckas. Men med en kostnad på runt 20 000 kr vill man som sagt vara bra förberedd för att minska risken för ett misslyckande.

Safari däremot skulle kunna vara möjligt, men det kräver ändå rätt mycket pengar och en hel del planering. En bra safari tror jag föregås av en bra research innan för att hitta operatörer som är legitima och har bra rykte, samt att man bokar långt i förväg. Med det jag vet nu kan man göra en bra safari för runt 300 USD per natt och det räcker med 3-4 dygn. Då ingår allt. Det är ändå inte så extremt dyrt med tanke på att vi pratar om världens bästa nationalparker.

Nu har jag alltså ett bra läge att bara ta det lugnt istället för att resa runt lika mycket som jag brukar. Jag funderar på att bosätta mig sista tiden på Unguja i Stone Town, men vi får se hur jag gör.

Några bilder från stranden idag samt den fantastiska solnedgången ikväll.


(28/2-21) 18 timmars sömn räknade jag ut att det blivit totalt när jag vaknade idag. Förmodligen mycket viktig sömn för kroppens återhämtning. Jag sitter just nu och hoppas att jag drabbats av covid eller någon annan influensa. Egentligen i stort sett vad som helst utom malaria och dengue är nog mer hanterbart.

Resten av dagen har utvecklat sig bra hälsomässigt. Men jag känner mig fortfarande svag sedan gårdagen. Hade diarré en gång efter frukost bara. Det har mest blivit promenader längs stranden och dessutom badade jag i ett par timmar. Stranden är helt fantastisk och vattnet är rent och klart. Det som är slående och något som börjar tillhöra ovanligheterna är frånvaron av plast och annat skräp. Mycket trevligt!

En intressant aspekt är kontrasten mellan Nungwi och Matemwe. Matemwe har en fantastisk strand men är mera utsatt för tidvattnet än Nungwi (framför allt delen av Nungwi som ligger på den västra sidan av ön). Den stora skillnaden är antalet turister. Nungwi är den första stranden jag sett på ön där man kan tala om att det är packat med turister. Detta visar sig i hotellpriserna. Vill man ha lugn och ro är Matemwe att föredra. Bara man är införstådd med de nackdelar som följer med sämre infrastruktur och ett mycket mer begränsat urval av restauranger. Men snacka om att frikoppla sig från resten av världen!

Den nationalitet som verkar dominera här på ön just nu är ryssar. Jag har även träffat på en hel del polacker. Här i Nungwi hör jag ryska precis överallt och det finns en hel del skyltar och menyer på ryska. Jag tycker att ryssarna beter sig bra. Jag minns på 00-talet i Sydostasien när ryssarna började åka dit i stora massor. Dom betedde sig ofta väldigt illa mot lokalbefolkningen. Det var som att det var en första våg av väldigt rika ryssar som betedde sig så här. Jag tycker aldrig att jag sett det något mer hos ryssar jag på på många andra håll i världen dom senaste tio åren. Kanske har det blivit mer medelklass som har börjat få råd att resa? Jag generaliserar och gissar lite, men oavsett orsaken så är det så här jag upplever det.

Mina första bilder från vackra Nungwi.


(27/2-21) Taxi till Nungwi från Matemwe för 15 USD. En resa på ungefär 30 km. Jag hade kunnat ta Dalla-Dalla men då det är ett byte involverat så tyckte jag inte det var värt besväret. Det är en sak att resa med Dalla-Dalla utan packning. Jag hade bokat ett hotell som jag rekade i förrgår då jag var på besök i Nungwi.

Efter incheckningen gick jag och åt lunch. På väg tillbaka till hotellet efter lunch köpte jag tre liter vatten. Det visade sig vara vara viktigare än jag kunde ana. Tillbaka på rummet börjar jag känna mig rejält svag och märker samtidigt att pulsen är väldigt hög. Jag mäter den till konstant mellan 130 och 140 trots att jag ligger ner. Tar vätskeersättning till den första vattenflaskan och dricker ur den medan jag ligger och vilar en första timme. Efter två timmar är pulsen fortfarande 130-140 och jag påbörjar vattenflaska nummer två med vätskeersättning. Jag testar att resa på mig men orkar inte, samt så har jag kraftig yrsel. Då jag nu även börjar få kraftig huvudvärk bestämmer jag mig för att försöka sova och tar två Alvedon. Jag ställde alarmet på mobilen två timmar framåt då jag ville ha en kontrollpunkt för att se om hjärtat hade lugnat ner sig. Om inte skulle jag behöva ta beslut om hjälp, eventuellt sjukvård. Hade det inte varit för den höga pulsen hade jag inte ens funderat i dom banorna. Det är väldigt svårförklarat.

Vaknade av alarmet och märker genast att min puls gått ner till mer normala nivåer, runt 70-80. Det var ett mycket trevligt besked från kroppen. Jag kunde nu resa på mig och gå ut och köpa vatten. Jag köpte nio liter vatten och insåg att det var lite tungt att bära. Tillbaka innanför grindarna träffar jag hotellägaren och förklarar vad som hänt sedan vi sist träffades vid incheckningen. Han visar sig vara mycket hjälpsam och trevlig och han hjälper mig att bära vattnet sista biten till rummet. Den fina kontakt jag fick med honom kändes mycket bra. Jag fick hans nummer och lade till honom på whatsapp om jag behövde kontakta honom akut.

Det enda som återstod av denna dag var att försöka sova tills imorgon. Ingen middag då jag kände att jag inte skulle orka med det.

Kommentarer (2)

  1. Ullis

    Så fantastiskt att få följa med till Zanzibar, nu när jag bara sitter och längtar efter att få leva som man gjorde innan Covid-19.

    Reply
    1. Stefan (Post author)

      Hej Ullis, kul att någon kollar på sidan. 🙂

      Reply

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »