37 - Georgien och Armenien 2019

Tbilisi

(15/6-19) Hemresa till Sverige med start vid busshållplats Philharmony i stadsdelen Rustaveli i centrala Tbilisi där jag väntade på flygbussen runt 2-tiden i natt georgisk tid. Det var en riktigt nervös tid fram till avresa. Jag lyckades sova tre timmar innan klockan ringde klockan 01.30. Fredagen präglades av problem med magen, något som blev värre och värre framåt kvällen. Det här gjorde att jag blev mer och mer osäker på om jag överhuvudtaget skulle klara av resan på närmare tolv timmar hem till Sverige. Jag sköt på beslutet ända fram till dom allra sista minuterna. Jag valde till slut att chansa och lita på att magen skulle lugna ner sig lite. Det blev en relativt jobbig hemresa även om jag inte behövde gå på toaletten en enda gång. Jag drack bara vatten ända fram till strax innan landning på Skavsta då jag beställde en kopp kaffe. En sådan här gång var det verkligen typiskt att jag glömde mina Dimor-tabletter hemma på köksbordet! När jag klev in i lägenheten i Nyköping var jag relativt matt, men ändå väldigt nöjd över att allt hade gått så bra. Precis som på resan ner klarade sig både UIA och Ryanair prickfritt även idag. Båda bolagen är riktigt bra på att hålla tiden och allt flyter på bra. Nu är det här äventyret slut. Det är otroligt vad mycket man kan få vara med om på bara en vecka!


(14/6-19) Sista heldagen i Tbilisi. Idag var planen att åka till Davit Gareja Monastery som ligger runt tre timmar sydost om Tbilisi. Platsen är omstridd och ligger på gränsen mot Azerbajdzjan. När jag vaknade idag hade jag rätt kraftiga problem med magen och kände mig allmänt svag. Jag tog därför beslutet att ställa in denna plan och istället försöka se mer av Tbilisi.

Jag började dagens sightseeing med att ta tunnelbanan från Rustaveli till Station Square. Mitt första besök till stationen som är huvudstation för tågtrafiken i staden. Målet med att åka dit var att titta på marknaden som ligger i anslutning till stationen och sedan ta mig längs den östra sidan av floden ända ner till bron som leder över till Meidan. Längs denna promenad passade jag på att besöka det kända vandrarhemmet Fabrika. Testade en öl där som var mycket god. Det här är ett stort område som jag inte hunnit sätta min fot i ännu så det passar utmärkt som avslutning på denna resa.

Bilder ovan från min sista dag i Tbilisi och Georgien.


(13/6-19) Dagstur nummer två med Envoy Tours. Gick upp vid 07.30-tiden och promenerade precis som i tisdags hela vägen ner till Envoy Hostel från mitt hotell. En promenad på strax över tre kilometer. Denna gång var det dags att besöka de mäktiga Kaukasus-bergen norr om Tbilisi längs Georgian Military Highway upp mot ryska gränsen med slutdestination i den lilla byn Stepantsminda som ligger vid gränsen mot Ryssland. På vägen upp till Stepantsminda gjorde vi stopp vid Zhinvali (vid en utsiktsplats med utsikt över Zhinvali-reservoaren), Ananuri-fortet som omsluter två kyrkor (även här utsikt över Zhinvali-reservoaren) och Gudauri (vi stannade för att kolla in Russian Friendship Monument). Denna gång bestod gruppen av väldigt blandade åldrar men det var lika stor variation i nationaliteter som i tisdags.

Mellan Gudauri och Stepantsminda passerade vi vägens högsta punkt på 2379 meter över Jvari Pass. Framme i Stepantsminda, den lilla idylliska byn på 1750 meters höjd med en befolkning på drygt 2500 i dagsläget, åkte vi österut upp från centrum. Vi var på väg till vår lunchfamilj. Det visade sig precis som i tisdags återigen bli en mycket positiv upplevelse där vi innan vi fick testa hemlagad traditionell mat även fick prova på att göra egna khinkali. Efter lunchen var det dags för dagens stora sevärdhet, Gergeti Trinity-kyrkan på 2170 meters höjd. Efter en diskussion om vi skulle trekka upp till kyrkan eller åka fyrhjulsdrivet blev resultatet att ett par i 25-årsåldern från Tyskland åkte halvvägs upp och trekkade resten, medan alla vi andra åkte 4WD hela vägen upp. Jag var hela dagen själv inställd på att trekka hela vägen upp från byn till kyrkan, men ändrade mig i sista stund då jag tyckte det var viktigare att få längre tid upp vid kyrkan.

Vädret var i stort sett perfekt hela dagen förutom lite molnighet uppe bland de högsta topparna. Jag hade hoppats på lite extra tur med molnen när vi var kom upp till Gergeti Trinity-kyrkan för att få en glimt av Mount Kazbek (5047 meter), men tyvärr fick jag aldrig se toppen. Jag kände mig nöjd ändå mycket när vi hoppade in i bilen för avfärd tillbaka ner mot Tbilisi efter att ha spenderat ungefär en timme vid kyrkan. Vi kom tillbaka till Tbilisi vid 19-tiden och alla var mycket trötta. Jag lockade med mig några i gruppen till min favoritrestaurang Samikitno. Alla verkade jättenöjda med middagen när jag frågade dom medan vi åt efterrätt. Ytterligare en fullspäckad och fantastisk dag i Georgien!

Bilder ovan från dagsturen till Stepantsminda. Fantastisk natur i Kaukasus.


(12/6-19) Min första sightseeing-dag på egen hand utanför Tbilisi. Denna dags innehåll var planerad redan innan resan, vilket är lite ovanligt för mig. Jag brukar ofta ha en grovplan, men inte lika ofta en plan som är detaljerad på dagsnivå. Tanken med denna dag var att åka till två platser, Mtskheta och Gori. Båda platserna ligger nordväst om Tbilisi, Mtskheta ungefär 17 km och Gori 80 km från huvudstaden. Jag frågade guiden igår (Marine) om det var bättre att ta Gori före och Mtskheta på tillbakavägen. Det tyckte hon lät bättre. Jag lydde hennes råd. Jag tog tunnelbanan från Rustaveli till Didube tidigt på morgonen. Didube är en station för transporter runt hela Georgien med buss, marshrutka och mindre minibussar. Trots att Didube är stort och väldigt rörigt hittade jag en minibuss med destination Gori direkt efter ankomst med metron. 5 Lari kostade biljetten till Gori, vilket är fantastiskt billigt. Jag älskar den här typen av stationer som trots kaoset är så enkla att navigera. Folk ropar destinationer i varje hörn. Fantastiskt härligt.

Vad är då Gori och Mtskheta för platser?

Gori är en stad med runt 49 000 invånare. Hade det inte varit för att en viss Josef Stalin föddes och gick i skola här hade staden varit relativt okänd. Mitt mål med besöket hit var främst stadens Stalin-museum. I nutid fick staden uppmärksamhet under kriget med Ryssland 2008. Gori bombades med 20 döda som följd innan stadens befolkning flydde. Ryssarna kontrollerade staden i tio dagar.

Mtskheta är Georgiens andliga hjärta ända sedan kristendomen etablerades här år 327. Den stora sevärdheten är Svetitskhoveli Cathedral byggd på 1100-talet. Jesus rock tros ligga begravd under kyrkans centrala skepp. Historien om hur rocken kom hit från Jerusalem är fascinerande i sig men den berättar jag inte mer om här.

Allt som allt en dag med bra balans på sevärdheter och jag också fann Stalin-museet väldigt intressant. För 15 Lari fick man inträde plus en guide. Jag fick en äldre dam som guide som verkligen kunde sina saker och som även pratade mycket bra engelska. All död och lidande Stalin kan hållas ansvarig för tonas ner rätt rejält men togs ändå upp lite kort då man berättade om gulag och en del andra hemskheter. Med tanke på att Stalin är en av historiens värsta diktatorer och massmördare kan man tycka att denna mörkare sida borde få mer plats. Samtidigt är många människor här stolta över den lokala sonen så där är det ju lite konflikt. Under Stalins styre deporterades miljontals människor till fångläger och gigantiska ekonomiska felsatsningar utgjorde katastrofala konsekvenser för vanligt folk. För att inte tala om det händelseförlopp som utspelade sig i den ukrainska socialistiska republiken. Det som i folkmun kallas Holodomor, massvälten som krävde åtskilliga miljoner människoliv.

Bilder ovan från mina timmar i Gori idag.

Jag åt lunch i Mtskheta på Old Taverna där jag bland annat testade den lokala rätten Lobio som är en tjock soppa med röda bönor och örter. Mycket gott!

Ovan bilder från mitt besök i vackra Mtskheta.


(11/6-19) Idag har det varit en riktigt spännande dag. Inför resan hit till Georgien hade jag bokat två dagsturer med samma företag, Envoy Tours. En dagstur idag tisdag och en på torsdag. Jag var uppe vid 07.30-tiden och tog en snabb kopp kaffe innan jag promenerade hela vägen ner till Envoy Hostel som bara ligger ett stenkast från Samikitno som är min favoritrestaurang i Tbilisi.

Vi kom iväg vid 09.30 med en grupp på nio personer av olika nationaliteter plus chaufför och guiden Marine. Det var till och med en filippinska med i gruppen! Dagens tur innebar ett besök till Georgiens södra grannland Armenien. Innehållet i denna dagstur är i tur och ordning stopp på Akhtala Monastery, Sanahin Monastery samt Haghpat Monastery. Dom två sistnämnda är världsarv. Alla dessa tre kloster ligger i Debed Canyon i vacker natur. Den lilla staden Alaverdi som ligger i hjärtat av dalen räknas som den mest förorenade i hela Armenien trots den lilla befolkningen på ungefär 11 000 invånare. Koppar bryts i stora volymer här och då föroreningarna är som värst ser byborna inte många meter. Man har till och med byggt en rörledning upp och igenom en bergssida för att leda ut röken högre upp i dalen! I övrigt är det mycket gamla ryska övergivna industribyggnader som skräpar i hela dalen. Synd på en så i övrigt naturskön plats. Man undrar hur mycket miljögifter som finns i marken här.

Debed Canyon är enklare att besöka på en dagstur från Tbilisi än en dagstur från Armeniens huvudstad Jerevan. Det enda som tar onödig extra tid är såklart det faktum att man måste passera en landgräns två gånger med allt vad det innebär om man åker från Tbilisi. För mig blev Armenien ett nytt land till listan samt en trevlig dagsutflykt. Marine som själv är armenier var helt fantastisk hela dagen. Vilken uthållighet och vilken engagemang hon har! Fantastiskt duktig på engelska samt oerhört kunnig på det som rör hennes hemland. Hon berättade även att hon inte guidade lika ofta som för några år sedan vilket hade gjort att hon fått tillbaka mycket av sin glädje för jobbet. Det som utmärker Envoy Tours är också att man alltid har en familj som står för maten, något jag tyckte var en riktigt trevlig bonus idag. Vi åkte således hem till en familj i Haghpat för lunch. Man äter ju på restauranger alla måltider när man är ute och reser, så att få möjlighet att prova på hemlagad mat är fantastiskt.

Den stora skillnaden när vi kom in i Armenien var vägarnas skick. Vägarna var mycket sämre i Armenien. Som Marine så korrekt påpekade så är det ett av de tydligaste tecknen på hur korrupt ett land är. Armenien hade en hel del utrymme i världsmedia för ganska precis ett år sedan då det var stora demonstrationer i huvudstaden Jerevan. Demonstrationerna hade sin grund i att folket misstänkte att den avgående ryssvänliga presidenten Serzj Sargsian ändå skulle fortsätta styra bakom kulisserna som premiärminister, något retat som upp folket och oppositionen kraftigt.

Väl framme vid gränsen mot Georgien skulle det visa sig bli problem. En kille från Polen i vår grupp fastnade när vi skulle stämpla ut ur Armenien. Efter en dryg timmes väntan kom han till slut igenom och när han visade sig för oss andra i gruppen fick han applåder. Han hade fått sitta instängd i ett rum och blivit förhörd av fyra armenier. Den enda förklaring han fick var att det var något med hans efternamn som gjorde dem misstänksamma av någon anledning. I övrigt så gick allting väldigt bra idag. Programmet fungerade perfekt och efter besöken till de ovan nämnda platserna var alla nöjda och glada. Det har varit en riktig kanondag.

Vi var tillbaka på Envoy Hostel vid 19-tiden. Det var bara för mig att gå direkt till Samikitno för ytterligare en fantastisk middag.

Denna dagstur till Armenien kostade 155 Lari och var väl värd sitt pris. Det var verkligen häftigt att få en liten inblick i detta fattiga men naturmässigt vackra land. Nästa gång kommer jag att besöka landets huvudstad Jerevan.

Bilder ovan från Akhtala Monastery. Första stoppet på dagsturen till Armenien.

Bilder ovan från Sanahin Monastery (på Unescos världsarvslista sedan 1996) och det kraftigt förorenade industrisamhället Alaverdi.

Bilder ovan från byn Haghpat där vi först åt lunch innan vi gick och tittade på byns världsberömda sevärdhet Haghpat Monastery (på Unescos världsarvslista sedan 1996).


(10/6-19) På förmiddagen blev det en flera timmar lång promenad i gamla Tbilisi i jakt på gamla fina trähus och annan vacker arkitektur. Det första jag skulle ha gjort idag var egentligen att åka bergbanan upp till Mtatsminda Park som ligger på toppen av Mount Mtatsminda på 727 meters höjd. Jag gick direkt från hotellet till bergbanans nedre station som ligger på samma höjd som mitt hotell. Det innebar att jag faktiskt inte behövde gå uppför för att ta mig dit. Det konstiga var att bergbanan var stängd och jag och ytterligare några turister fick inga vettiga svar på varför den var stängd. Jag bestämde mig för att chansa på att återkomma till bergbanan på eftermiddagen. Åter till de gamla fina trähusen i gamla Tbilisi. Till min stora besvikelse så hade ett av de hus jag hade hoppats mest på restaurerat och moderniserats på ett sätt som verkligen inte lämnade många spår av det gamla. Däremot så hittade jag några andra fina hus. Det man måste tänka på med dessa hus är att det är att många av dom är vanliga bostadshus så tillgängligheten är begränsad. Det är fantastiskt i sig att familjerna som bor i dem tillåter allmänheten upp på balkonger och ibland även att titta in i husen. Därför är det ytterst viktigt att visa respekt när man är på besök. jag fick se kvarter efter kvarter med hus som i stort var fallfärdiga men man kunde ana den forna glansen kring dessa byggnader. Mycket av det är fantastisk arkitektur som håller på att försvinna för alltid. För mig som älskar gamla byggnader var detta en väldigt bra förmiddag.

I gamla Tbilisi åt jag lunch på restaurang Pur Pur som hade både bra mat och en vacker inredning. Området kring restaurangen är dock under demolering så det liknar mest en enda stor byggarbetsplats i nuläget. Dessa kvarter är mest illa däran vad gäller försummelse och restaurering.

Som kan ses på bilderna ovan så är det mycket förfall i gamla Tbilisi. Ser man till arkitekturen så måste det ha varit fantastiskt vackra byggnader då det begav sig. Både sorgligt och fascinerande på samma gång. Jag har sett en hel del stadsdelar genom åren. Detta var nog en av de mest udda hittills. Mycket intressant!

På eftermiddagen besökte jag Metekhi Church och Tsminda Sameba Cathedral. Sedan tog jag mig över till andra sidan dalen och bergbanan som nu var öppen. På vägen till bergbanan gick jag in på ett Beeline-kontor där jag fick hjälp med att aktivera mitt sim-kort. Det tog en minut att fixa det för tjejen bakom disken. Ett trevligt slut på dagens sightseeing med en god kopp kaffe uppe på Mount Mtatsminda!

Ovan bilder från Metekhi Church och Tsminda Sameba Cathedral.

Ovan bilder från bergbanan upp till Mtatsminda Park och utsikten över Tbilisi från 727 meter över havet.

När jag kom ner till staden igen kom jag på att jag inte så långt från mitt hotell har en fin sevärdhet som jag läst om innan min resa till Georgien. Ett trähus konstruerat 1897 av arkitekten Korneli Tatishchev. Trots att Google Maps gav mer än en träff för platsen så hittade jag till slut till detta fantastiska trähus som ligger gömt bakom den maffiga byggnaden Georgian National Academy of Science. Många sådana här hus revs efter första världskriget och detta hus var också märkt för att rivas. Stalin blev visad bilder på huset och blev så fascinerad att han beslöt sig för att rädda det från förstörelse!

Huset som Josef Stalin räddade från demolering. Tyvärr var det väldigt trångt på gården vilket gjorde det svårt att ta bra bilder.

Sen middag efter dusch och återhämtning på hotellet intogs idag på Samikitno, favoritrestaurangen. Min dag idag har varit fantastisk och resan har hittills varit väldigt trevlig och vädret helt otroligt bra.


(9/6-19) Åt frukost vid 9-tiden. Frukosten på hotellet var en mycket positiv överraskning. En äldre dam fixade allt hemlagat. En mängd olika rätter och mängder med färska grönsaker. Med betoning på färska! Riktigt gott kaffe och dessutom lite hembakta sötsaker som kronan på verket. Det serveras även någon form av juice som smakar väldigt bra som jag inte vet vad den är gjord av. Den enda negativa saken med frukosten är att den endast pågår mellan 9 och 10. Men det går säkert att tänja lite på det.

Vid 10-tiden tog jag mina första steg ut i Tbilisi i dagsljus. Jag kände genast den fantastiska känslan som bara infinner sig när man har en helt ny stad att utforska. Svårslagen känsla. Tbilisi är en riktigt exotisk stad för mig. Att jag redan i år fick besöka Georgien är fantastiskt privilegierat och det hela kom till av ren impulsivitet.

För att komma igång med denna första dags sightseeing tog jag hjälp av min guidebok där det finns en walking tour på runt tre timmar där man gör en runda där man tar med både gamla och nya delar av staden, samt Narikala Fortress där man får en fin panorama-utsikt över Tbilisi.

När jag utforskat Narikala Fortress färdigt lade jag till ett besök på den botaniska trädgården. Det passade bra eftersom man når trädgården från Narikala Fortress.

Jag åt lunch på restaurang Samikitno som ligger på bästa läge vid Meidan Square. Efter att ha tagit mina första tuggor på maten visste jag att det var en restaurang jag skulle återkomma många gånger till under min vistelse i Tbilisi. Middag intogs i en helt annan del av staden, i stadsdelen Rustaveli där jag bor. Restaurang Mukhatsakatukha som fått fina recensioner i både guidebok och på nätet tyckte jag inte alls var något vidare. Relativt smaklös mat samtidigt som det verkade dyrt.

Allt som allt har jag haft en fantastisk första heldag i Tbilisi som hittills har överraskat stort som stad. Jag gillar maten, kulturen samt att staden ännu inte verkar fullständigt överkört av massturism. Det är trots allt den bästa tiden på året att besöka Tbilisi nu så antalet turister borde ligga i topp nu. Förmodligen så är en stor del av turisterna ryssar. Men det kommer nog att omfördelas snabbt när resten av Europa inser vilken juvel detta land är som turistdestination. Det enda som krävs för att den utvecklingen ska bli verklighet är fortsatt stabilitet i landet. Framförallt då att det inte uppstår någon ny situation som liknar den som utspelade sig år 2008.

Bilder ovan från första dagen i Tbilisi.


(8/6-19) Till att börja med en liten bakgrund till denna resa. Tanken var från början att åka till Kiev en vecka och bo i en lyxig lägenhet vid Majdan-torget. Några veckor efter att jag hade bokat flyget tur och retur till Kiev med Ryanair samt lägenheten, fick jag den trevliga idén att åka vidare från Kiev till Georgien istället. Lägenheten avbokades snabbt. Jag har ju trots allt varit väldigt mycket i Kiev och Ukraina tidigare. Det visade sig finnas en förbindelse mellan Kiev och Tbilisi med UIA (Ukraine International Airlines), ett bolag jag flugit med många gånger tidigare. Jag har alltid tyckt att dom har skött sig bra. Bokade en flygbiljett med drygt två timmar mellan flygen på Boryspil. När jag bokade så visste jag inte att Ryanair använder en helt annan terminal än övrig utrikestrafik på Boryspil.

Första flyget från Skavsta utanför Nyköping med Ryanair klockan 06.30. Jag har väldigt svårt för tidiga flyg. Får alltid för mig att jag ska försova mig och är heller ingen morgonmänniska. Planet lyfte ungefär 06.45 men anlände ändå en dryg kvart före utsatt tid i Kiev. Det var väldigt bra för mig då jag hade ont om tid för byte av flyg. I och med att Ryanair använder sig av terminal F medan UIA använder sig av terminal D (som jag nämnde ovan) så måste jag in och ut i landet vid bytet. Sånt tar extra tid. Det jag sparade tid på var att jag endast reste med handbagage. Tiden det tar att hämta ut incheckat bagage hade varit en stor osäkerhetsfaktor för mig idag. Det visade sig att immigrationen gick på endast fem minuter, vilket gjorde att jag bestämde mig för att promenera en och en halv kilometer mellan terminal F och D i lugn takt. Att checka ut ur Ukraina gick ungefär lika snabbt och när jag uppe vid gaten för mitt flyg till Tbilisi hade jag över en timme till godo.

Andra flyget från Kiev till Tbilisi varade i ungefär två och en halv timme och var mycket trevlig. UIA skötte sig bra som vanligt. Under flygresan upptäckte jag efter ett tag i det klara vädret att vi rundade Krim. Man tar alltså en rejäl omväg för att undvika oroligheterna i östra Ukraina. Inget konstigt med det egentligen, det var bara det att jag inte tänkte så mycket på det innan. På flygplatsen i Tbilisi gick immigrationen lika snabbt som i Kiev! Ytterligare en trevlig överraskning. Mitt mål på flygplatsen var att ta ut pengar på kortet i ATM samt köpa ett georgiskt sim-kort. Efter att ha misslyckats med att ta ut pengar i tre olika ATM beslöt jag mig för att växla 200 USD istället. Jag förstod rätt snart att felet med kortet var att jag inte hade öppnat det för uttag i Asien utan Europa. Georgien räknas till Asien. Utan internetåtkomst kunde jag inte öppna för uttag på plats. Efter att ha växlat till Lari (namnet på Georgiens valuta) köpte jag ett sim-kort av operatören Beeline. 4 GB data giltigt i en månad för 9 Lari (ca 30 kr)! Nu var jag redo att åka in till Tbilisi! Jag gick ut ur terminalen och fick genast syn på en buss nummer 37 som trafikerar sträckan mellan centrala Tbilisi och flygplatsen. Det var bara att gå ombord. För att betala för bussen behövs antingen mynt i jämna pengar eller ett Metromoney-kort. Jag hade inget av dom. Det löste sig ändå när det visade sig att maskinerna för att registrera resa inte fungerade. Alla fick därmed åka gratis. Resan kostar 50 tetri (0,50 Lari). Eftersom jag inte var hundra på bussens slutdestination bestämde jag mig för att hoppa av vid hållplatsen som låg vid metrostation Aragveli. Därifrån åkte jag tre stationer till station Rustaveli. Det visade sig vara närmare en kilometer till hotellet i brant uppförsbacke! Jag hade missat att kolla stadens geografi avseende den detaljen. Mitt hotell var ändå prisvärt oavsett för 1950 kr för en vecka med frukost. Dessutom så har jag en rabattkupong från booking.com på 350 kr som jag erhåller efter att jag har checkat ut.

När jag hade checkat in upptäckte jag att mitt sim-kort inte var aktiverat. Efter att ha försökt själv utan framgång frågade tjejen i receptionen om hjälp men hon lyckades inte heller med aktiveringen. Alla Beeline-kontor är stängda imorgon, så jag får förmodligen vara utan mobilt internet till tidigast måndag. Ingen direkt stress med det så det blir bra.

På kvällen åt jag middag sent i gamla staden på restaurang BCN Punto. Precis när jag lämnade restaurangen för att ta mig tillbaka till hotellet kom ett stort åskoväder med kraftigt regn. Regnet gjorde att sikten försämrades ganska kraftigt vilket försvårade för mig att hitta tillbaka till hotellet. Till slut hittade jag rätt, mestadels med hjälp av min telefon. Jag fick även hjälp att skydda mig mot regnet av två killar som äger en vin- och spritbutik på gatan Kote Abkhazi. Jag kunde hänga med dom tills det värsta ovädret lagt sig. Klockan hade nu passerat midnatt och jag var rätt långt från hotellet och dessutom inte en taxi inom synhåll. En händelserik dag med många nya intryck.

Kommentarer (5)

  1. Adam C

    Trevligt reportage och gör mig ännu mer sugen på å besöka Georgien!

    Reply
    1. Stefan (Post author)

      Hej, vad kul! Trevligt att du läser min sida.
      /Stefan

      Reply
      1. Adam Carlsson

        Inte funderat på å Besöka Abkhazien eftersom du också redan varit i Transnistrien?

        Reply
        1. Stefan (Post author)

          Denna resa hade jag en vecka i Georgien varav en dag i Armenien. Kanske någon annan gång. Men det är inte jätteviktigt. Åker nog hellre till alla stan-länderna först.

          Reply
          1. Adam Carlsson

            Stan länderna är intressanta och jag kommer förhoppningsvis besöka några av dom i framtiden, läs gärna ”Sovjetistan” av Erika Fatland

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »