(9/9-16) Idag var det dags att börja använda mitt Swiss Travel Pass. Dag ett av fyra. Jag hade sedan länge planerat att åka till Liechtenstein i samband med min första Schweiz-vistelse, så det passar utmärkt under min sista dag i Zürich. Zürich har varit en fantastisk bekantskap. Att staden år efter år hamnar högt på listor över världens bästa städer att leva i förvånar inte ett dugg!
Jag spenderade hela dagen i Liechtenstein som är en vacker liten mikrostat. Landets yta är endast 160 kvadratkilometer! Befolkningen i landet ligger på strax under 36925 (siffra från 2013). Huvudstaden Vaduz, som inte ens är största stad sett till folkmängd, har en befolkning på drygt 5270 (siffra från 2013). Jag började med att åka tåg från Zürich till Sargans som ligger i Schweiz på gränsen till Liechtenstein. Därifrån tog jag bussen till Liechtensteins huvudstad Vaduz, vilket tar ungefär en halvtimme. Efter en kort promenad i centrala Vaduz gick jag upp till Vaduz Castle, vilket inte var så mycket att se. Det var dock värt promenaden upp till slottet ändå på grund av den fina utsikten över Vaduz och stora delar av Liechtenstein. Sedan utnyttjade jag mitt Swiss Travel Pass, som även är giltigt i hela Liechtenstein, till att åka buss först till Triesenberg och sedan vidare upp till Malbun som är en skidort som ligger på 1600 meters höjd. Efter Malbun åkte jag ner till Vaduz igen. Där blev det sen lunch innan jag åkte tillbaka till Zürich igen. Jag var tillbaka i min lägenhet i Zürich vid 19.30-tiden. Det blev en perfekt dagstur det här!
Det är mycket trevligt att ha ett Swiss Travel Pass. I och med att det är så bra kollektivtrafik i Schweiz och Liechtenstein så blir rese-passet som en dröm att inneha.
Alla bilder ovan från mitt besök i mikrostaten Liechtenstein.
(8/9-16) Idag har jag mest bara glidit runt nere i downtown Zürich. Jag hade inget särskilt planerat. Det tog ett bra tag innan jag kom mig ner till staden eftersom jag var tvungen att vara påläst för att kunna ta ett bra beslut avseende vilket respass jag behövde köpa på Hauptbahnhof för att få ut så mycket som möjligt av min resterande vistelse i Schweiz.
Väl nere på stan gick jag in på Hauptbahnhof och hittade ganska omgående till avdelningen där dom säljer vanliga tågbiljetter och respass. Det var ingen kö att tala om så det blev min tur nästan direkt. Kvinnan bakom disken var bland de trevligare personerna jag träffat någonsin som arbetar med att sälja biljetter. Jag hade skrivit ner min resplan datum för datum som jag visade upp för henne. Med den som grund bollade vi olika alternativ för att hitta rätt respass. Vilket engagemang för att få mig nöjd som kund! Det slutade med att jag köpte ett fyradagars pass med flex, vilket innebär att jag kan placera ut varje dag som jag vill själv. Det stod mellan tre- och fyradagars pass, samt med eller utan flex. Ett pass utan flex innebär att man måste sätta en startdag och sedan löper det dag för dag tills det är slut. Fyradagars flex kostade 35 CHF mer än ett utan flex. 386 CHF mot 351 CHF, något som damen hade räknat ut att jag enkelt skulle tjäna in! Jag gick därifrån supernöjd. Nu är det bara en sak som måste klaffa för att fortsättningen på min vistelse i Schweiz skall bli bra. Vädret. Vädret är alltid viktigt såklart, men inte helt avgörande. I bergsområden är det dock nästan allt!
När jag ändå var på Hauptbahnhof så passade jag på att kolla in det IT-event som hölls där idag. Det var väldigt intressant.
Lite blandade bilder ovan från dagen i Zürich.
(7/9-16) Vilken otrolig dag. 428 tagna foton, en bränd blixt och fullspäckat med aktiviteter. Jag har knappt hunnit med att äta.
Efter att ha varit hem till lägenheten en sväng vid 16-tiden för att ladda om batterierna lite (kroppens, mobilens och kamerans) hittade jag ytterligare en aktivitet, att ta mig till toppen av Uetliberg som är Zürich egna lilla bergstopp. Det blev väldigt lyckat. Man kan åka tåg i stort sett ända upp, men min 24-timmarsbiljett är ej giltig att åka hela vägen så jag bestämde mig för att ta en annan väg. Först tog jag Tram 11 till Hauptbahnhof och där blev det byte till Tram 13 som jag åkte med hela vägen till slutstation Albisgütli. Därifrån är det en dryg timmes ganska brant vandring upp till toppen av Uetliberg som har en höjd av 869 meter över havet. Tajmingen på denna aktivitet var perfekt då solen börjat bli låg och vädret fortfarande var helklart. Jag tyckte det var en tuff timme att ta sig upp, men det var grymt bra träning. Som vanligt så får man en fantastisk belöning när man kommer upp. På toppen finns det dessutom ett ståltorn som är 72 meter högt. Det kostar 2 CHF att gå längst upp i tornet. Det var värt varenda öre! Jag var uppe i tornet i nästan två timmar på grund av den fantastiska utsikten. Jag träffade dessutom en massa trevliga människor. Från tornet kunde man se en skymt av Mönch (4107 m.ö.h), Eiger (3970 m.ö.h) och Jungfrau (4158 m.ö.h) i horisonten!
Jag gick upp tidigt i morse för att gå ut här i Oerlikon och köpa mig en Tageskarte (24-timmarsbiljett) för 8.60 CHF. Sedan blev det sightseeing i de historiska delarna av Zürich i stort hela dagen. Jag var även uppe och tittade lite på Zürich universitet med omgivningar.
Alla bilder ovan från dagens sightseeing i Zürich.
Alla bilder ovan från min tripp till toppen av Uetliberg.
(6/9-16) Bussresan på fyra timmar upplevdes snabbare än vanligt. Avfärd klockan 09.45 från Milano och ankomst kring 13.45 i Zürich. På Lampugnano busstation i Milano var det lite strul innan vi kom iväg på grund av att några passagerare tyckte att dom skulle få åka med bussen trots att deras biljetter hade avgångstid 13.55 och destination alla möjliga olika plaster, utom Zürich. Busschauffören försökte prata dom till rätta utan att lyckas. Dom kunde varken engelska, tyska eller italienska. Det slutade med att polisen fick hjälpa till att få dom bortförda efter att situationen börjat urarta. Självklart så är sådant här tråkigt, jag drog slutsatsen att dom måste ha blivit blåsta på sina biljetter.
Gränsövergången mot Schweiz gick smidigt med två italienska och två schweiziska gränspoliser som kom ombord på bussen för att kontrollera alla handlingar. Som vanligt måste dom ta med sig en del pass ut ur fordonet för stämpling. Mitt pass tittade dom inte ens på. Det kändes faktiskt lite trevligt, även om det kanske låter löjligt. Jag blev helt klart positivt särbehandlad. Efter en stund kom jag att tänka på att Schweiz inte är med i EU.
Efter en halvtimmes resa på den schweiziska sidan slingrar sig föralperna runt vackra Luganosjön. Efter det blir vyerna bara vackrare och vackrare längs väg A2 upp mot Sankt Gotthard-passet. Tunneln genom berget på nästan 17 kilometer är världens näst längsta vägtunnel efter Lærdalstunneln i Norge som mäter 24,5 kilometer och invigdes år 2000. Norr om tunneln, när vi åkte längs Vierwaldstättersjön, var det som allra vackrast med bergstoppar över 2000 meter. Bergen tillsammans med den fantastiska färgen på vattnet är en närmast oslagbar kombination. Sista 10-15 milen upp mot Zürich planar alperna ut och det blir mer odlad mark och väldigt mycket grönska.
När bussen började komma in i Zürich insåg jag efter ett tag att något var galet. Bussen körde i cirklar runt Zürich Hauptbahnhof samtidigt som busschauffören började svära allt högre vid varje rödljus. I början trodde jag att han mest bara var irriterad på att vi hamnade i korsningar med rött ljus hela tiden. Jag tyckte dessutom själv att det var rött väldigt länge varje gång. Det skulle visa sig att det inte var det som gjorde honom så irriterad. Det slutade med att han var tvungen att avslöja att han inte hittade till vår destination. Eftersom jag inte var hundra säker på att det var Zürich Hauptbahnhof vi letade efter så frågade jag honom det först. Till slut började jag och en tysk kvinna samarbeta för att försöka hjälpa chauffören att hitta. Jag märkte ut Zürich Hauptbahnhof i Google Maps-appen och kvinnan tog min telefon och gick fram till chauffören för att dirigera honom via telefonen! Vid ett tillfälle höll vi på att köra in i en lyktstolpe och vid ett annat tillfälle var ni nära att köra av vägen helt och hållet. Till slut hittade chauffören till Zürich Hauptbahnhof.
Det första jag gjorde var att ta ut 300 CHF så att jag skulle kunna köpa en biljett till spårvagnen. Vid uttaget så fick jag tre stycken 100-sedlar. När jag sedan skulle köpa en biljett till spårvagnen för 2.60 CHF, så vågade jag inte stoppa in en 100 CHF-sedel i automaten på hållplatsen. Det framgick inte ens vad automaten tog för valörer. Det var tur att jag undersökte det hela lite noggrannare för det visar sig att automaten faktiskt också tar kort! Det blev min räddning. En häftig grej var att maskinen övergick till att instruera på svenska efter att den läst kortet.
När jag väl kom fram till lägenheten som ligger i stadsdelen Oerlikon en kort bit från station Sternen Oerlikon gick incheckningen som på räls. Jag hade fått bra instruktioner på hur jag skulle få tag i nyckeln. Nyckeln låg i en postbox vid entrén som jag öppnade med en fyrsiffrig kod. Jag var nu incheckad men mycket hungrig eftersom klockan var kring 15-tiden och jag endast hade ätit en banan på hela dagen.
Mitt Schweiz-äventyr har börjat bra. Sen eftermiddag och kväll har ägnats åt att läsa på om Zürich och övriga Schweiz. Mycket fokus ligger just nu på att analysera vilket resekort jag skall köpa för att ta mig runt i landet efter att jag är färdig med Zürich. Idag är det också värt att uppmärksamma att Schweiz är det 60:e landet i världen jag besöker!
Ovan tre bilder för att sammanfatta dagen väldigt kortfattat.