7 - Filippinerna och Kina 2008-2009

Davao City, Davao Del Sur, Filippinerna

(25/12-08) Hittade till slut ett ställe att frukost på. Det mesta är stängt av förklarliga skäl. Jag var på midnattsmässa innan jag gick och la mig. Oerhört stämningsfullt! I shorts och tshirt! Ingen verkar bry sig om klädsel på Filippinerna. Det är riktigt ”laidback” på den fronten. Hade inte tänkt att skriva något idag på bloggen, gick till internetcafé mest för att försöka få ett grepp om läget i den krigshärjade södra delen av Filippinerna. Förmodligen drar jag ditåt imorgon (General Santos). Främsta anledningen till att jag skriver är att jag alldeles nyss var tvungen att springa ut ur denna byggnad efter att allt börjat gunga! Jordbävning. Jag har varit med om en del, men aldrig en jordbävning. En gammal Amerikansk herre frågade mig var jag kom ifrån eftersom jag säkert såg lite skrämd ut. ”You are not from Californa, are you?” För honom var jordbävningen säkert en bagatell. Själv mådde jag lite illa för en stund. Självklart vet jag inte nu jordbävningens värde på Richterskalan. Man får inte glömma att denna del av världen ligger längs ”the ring of fire”. När jag sitter och skriver känner jag små efterskalv.

Har hittat jordbävningen på nätet nu. 6.2 på Richterskalan. Det är väl rätt kraftigt. Dessutom verkar epicentrum ligga nära General Santos. Epicentrum är endast 145 km från Davao! Bäst att kolla upp vad som har hänt i General Santos och framför allt Gumasa beach.
Så här ser det ut:
Magnitude 6.2
55 km (35 miles) SE of General Santos, Mindanao, Philippines
145 km (90 miles) S of Davao, Mindanao, Philippines

Enligt Amerikanen borde den varit tio gånger starkare i General Santos än här, vilket är skrämmande. Med tanke på att det var nära skador på byggnader här, så måste jag börja kolla upp vad som hänt i General Santos nu.


(24/12-08) Vaknade klockan 12 idag, trots att jag gick och la mig vid midnatt. 12 timmars sömn var kanske det som krävdes för att komma ifatt lite sömnmässigt efter de senaste dagarnas stora kroppsliga ansträngning. Tänker då på tidsomställning, omställning till nytt klimat samt hög fysisk aktivitet. Det blev en mindre romantisk brunch på McDonalds, vilket kändes enklast. Det kommer nog inte bli mycket till julfirande i år för min del, vilket är en del av taktiken. Det är väl lite vemodigt samtidigt som det är något nytt och kul. Julfirandet har inte börjat här ännu, utan börjar som jag nämnde ovan, vid midnatt.
Davao är väldigt bekvämt, men samtidigt så längtar jag efter en riktigt fin strand. Planen idag är att undersöka läget med Gumasa Beach. General Santos är första anhalt i så fall.Borgmästaren i Davao har hållit jultal. Vad jag kan utläsa av media är att de tycker att han undviker konfrontation med katolska kyrkan då det handlar om den stora befolkningsökningen. Det talas om något värre än finanskrisen, en svält som kommer inifrån landet självt. De gamla biskoparna vill inte lyssna på det örat utan tycker att man ska familjeplanera med månadskalendern. Katolska kyrkans ställning är oerhört stark på Filippinerna. Befolkningen närmar sig 90 miljoner och frågan de smarta ställer sig är: Hur ska vi kunna föda denna enorma befolkning? Lite sent att tänka på det nu då i och för sig.

Tills vidare, en riktigt God Jul till er alla!


(23/12-08) Landade på Davao International airport klockan 03.30 i morse. Immigrationen gick smidigt, fast det var tur att jag skrivit ut biljetten ut från Filippinerna, för de frågar efter den både när man skall ombord på planet till Filippinerna och även vid immigrationen. Fick mina 21 dagar stämplat i passet. Den här gången hade jag inte ansökt om visum innan avresa på Filippinska ambassaden i Sverige, så jag har nu 21 dagar istället för 59 dagar. Det är ingen fara på taket eftersom det är enkelt att förlänga sina 21 dagar på plats, så att man får de extra 38 dagarna.

Planet var mindre än halvfullt med mestadels Filippinskor på väg hem för att fira jul med sina familjer, ett litet break från jobbet i Hong Kong, troligen som maid.

I taxin på väg in till staden så kändes det som att vara hemma igen. Veven till fönsterrutan i taxin var borta, en del rödljus ignoreras av taxi chauffören och trafik reglerna tillämpas i allmänhet lite godtyckligt. Som vanligt så vet chauffören ett bra hotell som man ignorerar. Man skrattar mest bara med. Jag väljer en gata ett kvarter ifrån ett av de ställen jag bodde sist jag var här, Las Casitas hotell. Man behöver inte visa vart man bor. På frågan om vilket hotell man skall till, blir det som vanligt, ”I don’t know, I will be looking around”. Men killen var oerhört trevlig och till skillnad från till exempel Manila så är de också riktigt ärliga. Några steg efter att ha klivit av taxin som kostar 115 peso (jag gav killen 150 peso för att han jobbar fyra på morgonen) är jag framme vid Las Casitas hotell. Äntligen på Filippinsk mark tänker jag, medan jag väcker vakten i entrén. Han vaknar motvilligt och hämtar en tjej som fixar ett rum åt mig. Fruktansvärt smidigt. Efter en stund känner hon igen mig från Januari 2008 vilket leder till skratt. Sov fram till klockan 10 och gick och käkade frukost. Denna uppdatering tog mig nästan 2 timmar. Nu är det dags att fira jul och ta semester! Funderar på att bli kvar här ett antal dagar, men vi får se vad det blir. Nu skall jag lämna den svenska stressen bakom mig och dricka min första öl på resan!

Eftermiddagsuppdatering. Har precis vart och klippt mig efter en sen lunch och ett par San Mig. 50 peso för en klippningen på det lyxigaste stället! Kostar 20 ute i förorten. De har höjt från 40 till 50 sedan förra året. Hakar alltid upp mig på priset för att klippa sig på Filippinerna. När jag berättar att det kostar 1500 peso i Sverige så tror inte folk sina öron. Tillbaka till måltiden. Efter första San Mig:en kommer en polis patrull och slår sig ned i bordet bredvid mig. Plötsligt börjar en av poliserna att beställa in öl till alla utom han som körde. Först en runda och sedan en till. Under runda nummer två så frågar jag dem ifall de är i tjänst. Ja visst, de skulle alla jobba fram till sent ikväll. Va? Ni dricker öl ändå säger jag. Då gapskrattar dom som om jag var ett spöke eller något liknande. Det är alltså helt normalt att ta några bärs under arbetstid! Bara på Filippinerna! Det är så skön mentalitet här överhuvudtaget! Även om jag inte tycker att det passar med alkohol när man jobbar, oavsett jobb.
Folk man pratat med idag, verkar vara oroa sig över att jag skall fira jul ensam. Vilket i sig folk höjer på ögonbrynen åt även i Sverige, men här är det fullständigt otänkbart. Varför skulle man vilja fira jul ensam? Då det gäller firandet så verkar det som att man börjar fira vid midnatt natten mot den 25 december. Precis som USA.

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Translate »
Copy Protected by Chetan's WP-Copyprotect.