Thailand och Filippinerna 2012 (del 1)

San Juan, La Union, Filippinerna

(26/2-12) Ännu en dag med helklart väder i San Juan. Jag har åkt på en andra våg av förkylning nu verkar det som. Den här bloggen börjar likna en sjukstuga nu. Hostar ordentligt. Inget konstigt att åka på en ordentlig influensa, bara lite jobbigt då det aldrig ger med sig. Idag var jag upp och kollade i Centennial park som ligger på en höjd ovanför San Fernando.
Gatuscen, San Fernando, La Union.
Centrala San Fernando. Town Plaza, San Fernando, La Union.
Jag tyckte om San Fernando som stad. Hit åker jag gärna tillbaka! Trevligt och lagom stort.

Brände mig ordentligt i solen igår då jag bodysurfade lite. Trots över 20 års erfarenhet av tropisk sol lyckas man fortfarande bränna sig. Trots att jag hade solfaktor på hela kroppen. Vågorna är fortfarande väldigt små. Imorse när jag käkade frukost vid stranden så kom det ut koreaner och japaner och suckade över de små vågorna.


(25/2-12) Vaknade upp med ont i halsen igen. Kan möjligen bero på att jag var i vattnet så mycket igår. Jag förlängde mitt rum ytterligare två dagar på Sebay resort. Sedan får jag nog dra vidare om jag skall hinna med lite till den här gången på Filippinerna. Valet står nu mellan Baguio och Vigan. Baguio ligger på närmare 1500 meter över havet så det är nog rätt så mycket kallare där än vid kusten. Vigan skall vara en riktig pärla med Sydostasiens bäst bevarade kolonialarkitektur.


(24/2-12) Bra och trevlig dag på stranden. Fortfarande inga vågor. Vädret är konstant helklart och stället jag bor är störtskönt även om rummen kunde vara lite större. Läget är dock oslagbart. Jag har bara några meter ut till vattnet.


(23/2-12) Gick upp klockan 04.00 inställd på en tuff resdag. Hade förvarnat hotellet om min tidiga departure så att vakten kunde sköta utcheckningen. Det gick snabbt och bra. Tog en jeepney in till Olongapo och busstationen. Hittade ganska snabbt en buss till Santa Cruz som ligger uppe vid gränsen mellan Zambales och Pangasinan längs kusten. 190 pesos för biljetten. Äntligen var jag på väg vidare på min resa efter ett oväntat långt uppehåll i början av resan. Kände mig hyfsat återställd efter en av de värsta förkylningarna jag någonsin haft.

När jag kom fram till Santa Cruz blev det ett snabbt toalettbesök på den risiga busstationen och sedan hoppa in i nästa buss mot Dagupan. 143 pesos. Det hade varit en mycket vacker första del av resan med soluppgång över bergen i Zambales. Jag försökte få i mig lite att äta för första gången vid 9-tiden i samband med detta första bussbyte.

Efter tre ytterligare långa timmar var jag framme i Dagupan, och här gjorde jag ett avbrott för lunch på McDonalds. Vid 13-tiden hade jag kommit på nästa buss mot San Fernando, som ligger 6 km söder om min slutdestination, San Juan. Biljettpris den här gången var 100 pesos, men bussen var en katastrof. Den stannade var och varannan meter för att släppa av och på passagerare a la Asien stil. Total miss att inte lyckas få tag i en expressbuss! Detta gjorde pinan ytterligare någon timme längre.

Vid ankomst till San Fernando var jag ordentligt slutkörd och hoppade direkt in i en tricycle som för 60 pesos tog mig till Sebay resort i San Juan. Framme vid hotellet visade det sig att de hade rum för 1400 pesos, vilket jag var glad över. Damen i receptionen såg på mig att jag såg knäckt ut så hon frågade vad jag kom ifrån. ”Well, I started 4 am this morning from Subic bay and here I am”. Klockan var nu prick 16.00. Efter att ha tittat förskräckt på mig säger damen: ”Sir, why didnt you take the route via Dau in Angeles city? That should have taken you about 6 hours!”. Jag suckar och svarar bara: ”Ok, just give me the key to the room now and something to eat”. 12 timmar på hoppiga vägar kan ta knäcken på vem som helst, sedan att få höra att man kunde gjort det på 6 timmar är lite extra surt. Som tröst så kan jag bara konstatera att jag i alla fall tog den vackrare vägen!

Efter att ha käkat och spenderat en timme på stranden kan jag konstatera att detta är precis min typ av ställe. Några hardcore surfare och lite turister från Manila. Det är precis i slutet på surfsäsongen så risken att läget är flat är stor. Idag var det nästan flat, men det var en hel del som tog de surflektioner som rankas som världens billigaste för 200 peso per timme. Vi får väl se hur det blir med mitt surfande, men bodyboard lär det i alla fall bli med 100 % säkerhet.
Dagens bildskörd med många vackra bilder från San Juan nedan:
På bussen längs Zambaleskusten.
Stranden, San Juan.
Surflektioner, San Juan.
Surflektioner, San Juan.
Surflektioner, San Juan.
Volleyboll i väntan på större vågor, San Juan.
Stranden, San Juan.
Stranden, San Juan.
Redo för surf, San Juan.
Beach resort, San Juan.
Beach resort, San Juan.
Ung lokal talang som försöker göra det bästa av de dagens små vågor.
Stefan på stranden i San Juan. Lycklig över att äntligen vara framme!
Nej till droger, ja till surfing! Till höger i bild. National highway alldeles utanför mitt hotell.
Solnedgång över sydkinesiska sjön, San Juan.
Den översta bilden är tagen under bussresan från Olongapo till Santa Cruz och resten är från San Juan, La Union.


Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.