(28/2-12) Oj vad tiden går fort! Inte så många dagar kvar här på Filippinerna nu. Jag har ett litet problem som jag måste ta itu med, och det är att bestämma fortsatt resrutt. Jag har nu kommit väldigt långt ifrån Angeles city. Jag måste tillbaka dit då jag har ett flyg tillbaka till Thailand därifrån. Det är sämre med flygplatser här än jag trodde också. Det finns en i Laoag som jag skulle kunna använda mig av för att flyga ner till Manila. Det skulle i så fall göra att jag missar Baguio som jag också skulle vilja se innan jag lämnar landet. Jag får ta och bestämma mig. Några risterrasser och vackra berg lär det inte bli tal om den här gången, vilket var det primära jag kom hit för.
Igår fick jag en ny släng av förkylningen igen. Det verkar som att det är något med bihålorna och det är gula saker som kommer ur näsan. Sedan den 15 februari har jag varit mer eller mindre sjuk! Men det hade kunnat vara värre. Har inte behövt uppsöka någon sjukvård än i alla fall.
Idag blir det att försöka orka med ordentlig sightseeing här i Vigan, vilket är ett måste. Vigan är en ganska liten stad, gissningsvis är centrum lika stort som Nyköpings centrum och staden har runt 50 000 invånare.
Vigan, Ilocos Sur. Den charmigaste stad jag hittills besökt i Filippinerna. Filippinska städer är ofta ganska lika varandra och inte speciellt vackra generellt. Bilderna ovan visar en för Sydostasien unik arkitektur som härstammar från Mexiko, Spanien och Kina. Man har problem med bevarandet av byggnaderna på grund av stadens klimat med hög luftfuktighet. Hopp tändes dock 1999 då staden blev utsedd till Unesco World heritage site (jag tänker framför allt på finansieringen av bevarandet av stadens arkitektur). Staden undvek i sista sekunden amerikanska bombmattor under andra världskriget. När japanska trupper flydde staden ställde amerikanerna in anfallet. Många andra städer totalförstördes, bland annat Manila.
(27/2-12) Tre bussar och fyra timmar totalt från San Juan, La Union till Vigan, Ilocos Sur. Enligt min guidebok skall det ta drygt tre timmar, vilket inte stämde. Som vanligt hade jag lite missflyt med bussarna då det blev två lokalbussar. Kunde säkert fått tag i någon typ av expressbuss som hade klarat etappen på tre timmar. När jag går av bussen mitt i centrala Vigan så inser jag att det var väl värt att lämna stranden för detta. Vigan är Sydostasiens mest välbevarade kolonialstad med spanskt ursprung. Staden upptogs som världsarv 1999.
Fem bilder tagna från olika bussar mellan San Juan, La Union och Vigan, Ilocos Sur.
Nu börjar jag komma upp en bra bit norrut i landet. Vigan ligger på drygt 17.5 grader norr om ekvatorn. Tyckte mig märka det redan i San Juan på solnedgångarna som tar längre tid. Är mycket trött nu, blir att ta en eftermiddagslur.
Bilder ovan från Grandpa’s Inn, mitt hotell i Vigan.